HESKIELS BOK.  20:1-31.

 

             ÅTERBLICK PÅ ISRAELS HISTORIA.

 

Hes. 20:1.

 

1.  #Under det sjunde året, på tionde dagen

i femte månaden, kom några av Israels äldste för

     att rådfråga Herren.

De satte sig framför mig#.

 

Några av av Israels äldste satte sig framför

       Profeten Hesekiel.

 

Hes. 20:2.

 

2.  #Då kom Herrens ord till mig:#.

 

Herrens ord kom till Hesekiel Guds språkrör.

 

Hes. 20:3.

 

3.  #Människa!

Tala till Israels äldste och säg:

    Så säger Herren Gud:

Kommer ni för att rådfråga mig?

      Så sant jag lever, jag skall inte låta er fråga

mig om råd, säger Herren Gud#.

 

Du, människa!

      Var frimodig tala till Israels äldste.

Herrens ord till Israels äldste.

         Rådfrågar ni mig?

Jag lever jag vill inte vara er rådgivare,

     säger Herren Gud.

 

Hes. 20:4.

 

4.  #Gå till rätta, gå till rätta med dem, människa!

Låt dem få veta vilka vidrigheter deras fäder 

     har gjort!#.

 

Tillrättavisa dem!

         Låt dem få lära känna deras fäders onda

vidrigheter de bedrivet.

 

Hes. 20:5.

 

5.  #Säg till dem:

   Så säger Herren Gud:

Den dag jag utvalde Israel svor jag en ed inför

    Jakobs ättlingar.

I Egypten gav jag mig till känna för dem och sade:

     "Jag är Herren, er Gud"#.

 

Låt dem få veta Israels historia.

         Jag själv utvalde Israel svor eden inför

Jakobs ättlingar.

      För Egyptens folk gjorde mig känd.

Vem jag var.

      "Jag är Herren, er Gud".

 

Hes. 20:6.

 

6.  #Jag svor att föra dem ut ur Egypten till ett land

som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödar

   av mjölk och honung, det härligaste av

alla länder#.

 

Svor i min trohet befria dem ut ur träldomslandet.

        Till löfteslandet flyter av mjölk och honung.

Härligaste utlovade landet av alla länder.

         

Hes. 20:7.

 

7.  #Och jag sade till dem:

  "Ni kasta bort de vidriga avgudar som drar era blickar till sig.

     Orena er inte med egypternas gudabilder.

Jag är Herren, er Gud"#.

 

Varnade dem.

      Tillintetgör alla falska vidriga avgudar.

Låt dem inte fängsla era blickar.

       Låt inte era blickar förmörkas av egypternas

avgudar.

      "Jag är Herren, er Gud".

 

Hes. 20:8.

 

8.  #Men de var motsträviga och ville inte lyssna

  på mig.

De kastade inte bort de vidriga avgudar som 

     drog deras blickar till sig och övergav inte egyptiernas gudabilder.

     Då tänkte jag tömma min vrede och ösa ut

mitt raseri över dem i Egypten#.

 

Israels folk var motsträvigt.

      Lyssnade inte på mina varningsord.

Fortsatte tillbe vidriga avgudabilder.

       Deras blickar och hjärtan förmörkades.

Gav tid i tillbedjan inför egyptiernas avgudabilder.

       Visade min heliga vredesglöd över

hårdnackade israeliterna i Egyptien.

 

Hes. 20:9.

 

9.  #Men jag handlade som det anstod mitt namn,

jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de

    folk bland vilka israeliterna bodde i vilkas åsyn

jag gav mig till känna för dem och förde dem

      ut ur Egypten#.

 

Visade respekt för mitt heliga namn.

        Inför egyptiernas blickar där mitt folk bodde.

Gjorde mig känd i min rättfärdighet: förde dem

     ut ur egyptiska träldomslandet.

 

Hes. 20:10.

 

10.  #Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen#.

 

    In under öknenvandring prövade deras hjärtan.

 

Hes. 20:11.

 

11.  #Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar ----- den som håller dem får leva#.

 

Gav dem mina bud lärde dem mina föreskrifter.

         Lydnadens löfte ger dem livet.

 

Hes. 20:12.

 

12.  #Dessutom gav jag dem mina sabbater till

ett tecken som förenar mig och dem, för att inse

    att det jag, Herren, som helgar dem#.

 

Gav dem mina heliga sabbater.

     Tecknet: vara förenade i dem enligt slutna förbundet.

      Insikten: jag, Herren helgar dem.  

 

Hes. 20:13.

 

13.  #Men israeliterna var motsträviga mot mig

i öknen.

       De följde inte mina bud, och de förkastade

mina stadgar ----- den som håller dem får leva.

      Och mina sabatter vanhelgade de grovt.

Jag tänkte tömma min vrede över dem i öknen

     och förinta dem#.

 

Israeliterna fortsatt vara motsträviga mot

    mig under ökenvandringen.

Olydiga förkastade mina bud föreskrifter.

        Lydnaden ödmjukheten ger löftet få leva.

Grovt vanhelgade mina heliga sabbater.

        Min tanke var låta min rättfärdiga vredesglöd

förinta dem.

 

Hes. 20:14.

 

14.  #Men jag handlade som det anstod mitt namn,

jag vill inte att det skulle bli vanärat inför de folk

        i vilkas åsyn jag förde ut dem#.

 

Ångrade min vrede efter mitt heliga namns ära.

         Mitt helga namn inte bli vanärat inför

egyptiernas blickar.

 

Hes. 20:15.

 

15.  #I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag gett dem, ett land som flödar

      av mjölk och honung, det härligaste av alla

länder#.

 

     Under ökenvandringen svor inför mig själv

inte föra dem till löfteslandet.

        Löfteslandet vilket flödar av mjölk och honung.

  

Hes. 20:16.

 

16.  #De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud.

       De hade vanhelgat mina sabatter och hållit

fast vid sina avgudabilder#.

 

Övergivit mina föreskrifter visat olydnad mot

      mina bud.

Vanhelgat min sabbatsvila.

      Vidriga avgudabilder varit deras tilltro.

 

Hes. 20:17.

 

17.  #Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde

dem inte, jag förintade dem inte i öknen#.

 

Visat dem nåd barmhärtighet.

       Min faderskärlek bevarade dem i öknen. 

 

Hes. 20:18.

 

18.  #I öknen varnade jag deras barn:

"Lev inte i efter samma bud som era fäder,

      och följ inte deras stadgar.

Orena er inte med deras avgudabilder#.

 

Varnade deras upproriska barn i öknen.

      Gå inte i samma fotspår som era fäder.

Förkasta deras själviska föreskrifter.

       Tillåt er inte orenas med deras falska avgudabilder.

 

Hes. 20:19.

 

19.  #Jag är Herren, er Gud.

  Håll mina bud och följt troget mina stadgar#.

 

Glöm inte, "Jag är Herren, er Gud".

       Visa trohet mot mina bud.

Följ mina rättfärdiga föreskrifter. 

 

Hes. 20:20.

 

20.  #Håll mina sabbater heliga.

 De skall vara ett tecken som förenar mig och er,

      så att ni inser att jag är Herren, er Gud#.

 

Visa respekt för mina heliga sabbater.

       Tecknet för mitt förbund med er.

Ger er insikt "Jag är Herren, er Gud".

 

Hes. 20:21.

 

21.  #Men deras barn var motsträviga mot mig.

De höll inte mina bud och följde inte troget

      mina stadgar ----- den som håller dem får leva.

De vanhelgade mina sabatter.

     Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt

raseri över dem i öknen#.

 

Deras barn var upproriska mot min vilja.

      Visade olydnad mot mina bud.

Följde trolöst mina föreskrifter.

        Er lydnad mot min vilja belöna er med liv.

Mina sabbater vanhelgades.

        Tänkte tanken låta min vredesglöd

drabba dem i öknen.

 

Hes. 20:22.

 

22.  #Men jag hejdade mig och handlade som det

anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle

       bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde

ut israeliterna#.

 

Tänkte på mitt heliga namn.

         Inte skulle vanhelgas inför egyptiernas blickar.

 

Hes. 20:23.

 

23.  #I öknen svor jag emellertid att skingra dem

bland folken och sprida ut dem i främmande

    länder#. 

 

Israeliternas ökenvandring svor jag efter er 

     motsträvighet skingrar er främmande folk.

Sprida ut er bland främmande länder.  

 

Hes. 20:24.

 

24.  #De har ju inte levt efter mina stadgar.

De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina

     sabatter och låtit sig lockas av sina

fäders avgudabilder#.

 

Trolösa mot mina stadgar.

      Förkastat mina bud.

Vanhelgat mina heliga sabbater.

       Blivit bedragna av sina fäders avguda-bilder.

 

Hes. 20:25.

 

25.  #Jag gav dem också bud som inte var goda 

och stadgar som inte förde till liv#.

 

Gav dem gudlösa dödliga bud stadgar.

      Bestaffade deras o-rättfärdiga gärningar.  

 

Hes. 20:26.

 

26.  #Jag gjorde dem orena när de som offergåva 

överlämnade det första som kom ur moderlivet.

      Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle

så att de skulle inse att jag är Herren#.

 

Orenade deras blickar hjärtan genom orena

    offergåvor.

Göra dem skräckslagna vilket dem insikt

      "jag är Herren er Gud".

 

Hes. 20:27.

 

27.  #Människa!

Tala nu till israeliterna och säg:

    Så säger Herren Gud:

Ännu en gång skymfade era fäder mig med 

    sin trolöshet#.

 

Du, min Profet är människa inför mina ögon.

         Tala mitt frimodiga ord till israeliterna.

Era fäder var trolösa mot min vilja.

 

Hes. 20:28.

 

28.  #När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar

    och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer

där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer 

     med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där#.

 

Jag med ed befriade mitt folk Israeliterna ur

     träldomslandet.

Såg ert avguderi på alla höga kullar.

        Förrättade slaktoffer på dem vid lummiga träden.

        Skänkte vidriga offergåvor.

       

Hes. 20:29.

 

29.  #Och jag frågade dem:

"Vad är det för en plats ni går till med era offer?

       (Sedan dess har det hetat offerplats )#.

 

Ifrågasatte deras offerplatser.

 

Hes. 20:30.

 

30.  #Säg nu till israeliterna:

Så säger Herren Gud:

     Ni orenar er på samma sätt som era fäder

och är otrogna med deras vidriga avgudar#.

 

Ni, israeliter lyssna på mitt ord.

       Gör era hjärtan blickar orena som era fäder.

Trolösa med vidriga avgudar. 

 

Hes. 20:31.

 

31.  #Ännu idag orenar ni er med era avgudabilder

när ni bär fram offergåvor och offrar era barn

    på bålet.

Skall jag låta er fråga mig om råd, israeliter?

     Så sant jag lever, säger Herren Gud,

skall jag inte låta er rådfråga mig#. 

 

Era avgudarbilder orenar era tankar hjärtan.

    Offrade era barns liv på offeraltare.

Ska jag vara er rådgivare?