HESEKIEL BOK. 2:9-10.  och 3:1-15.  

 

     HESEKIEL KALLAS TILL PROFET.

 

                     BOKRULLEN. DEL. 2.

 

Hesekiel bok. 2:9.

 

Hes. 2:9.

 

9.  #Jag såg en hand sträckas fram mot mig,

och handen höll en bokrulle#.

 

Såg tydlig hand sträckas ut mot mig.

     Handen höll skriven bokrulle.  

 

Hes. 2:10.

 

10.  #Han rullade upp den, och jag såg att den var

fullskriven på både fram och baksidan.

     Det som stod skrivet där var klagan, suckar

och jämmer#. 

 

Han rullade upp budskapet.

      Såg rullens fullskrivna bokrulle på fram

och baksida.

      Skrivna ord av klagorop uppgivenhet modlöshet.  

 

Hesekiel. 3:1-15.

 

Hes. 3:1.

 

1.  #"Människa", sade han, "ät det du ser här,

ät denna rulle.

     Gå sedan och tala israeliterna"#.

 

Herrens ord till mig!

    Du, människobarn, sade hans faders röst.

Ät upp denna bokrulle vilket är mitt folks:

        klagorop modlöshet.

 

Hes. 3:2.

 

2.  #Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen

att äta#.

 

Öppnade lydigt min mun åt upp den.

 

Hes. 3:3.

 

3.  #"Människa", sade han, "svälj denna rulle som

jag räcker dig och fyll din mage med den".

      Jag åt den, och den smakade sött som honung#.

 

Du, människa svälj villigt rullen jag ger dig.

       Fyll din mage med innehållet.

 

Hes. 3:4.

 

4.  #"Människa", sade han sedan, "gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord#.

 

Människa gör vad jag befaller dig göra!

     Gå till mitt utvalda folk: israeliterna.

Tala frimodigt till dem mina ord.

          

Hes. 3:5.

 

5.  #Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna#.

 

Språket du talat inte till främmande folk:

      Du mitt sändebud till israeliterna.

 

Hes. 3:6.

 

6.  #Inte till många folk vars ord du inte kan förstå,

folk med svårt eller obegripligt språk.

    Om det varit till dem jag sänt dig skulle de 

ha lyssnat på dig#.

 

Sänder dig inte till främmande folks språk.

          

Hes. 3:7.

 

7.  #Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna

på dig, de vill ju inte lyssna på mig.

     Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan#.

 

Israeliterna motsträvigt folk lyssna inte på

       budskapet jag sänder dig tala. 

Deras pannor hårda som diamant.

         Äger hårdnackade hjärtan.

 

Hes. 3:8.

 

8.  #Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård#.

 

Förändrar ditt beteende likt deras.

         Gör din panna hård. 

 

Hes. 3:9.

 

9.  #Jag skall göra din panna hård som diamant,

hårdare än flinta.

    Var inte rädd för dem låt dem inte skrämma dig.

De är ju ett motsträvigt folk#

      

 

Du får diamant panna: hårdare än flintasten.

        Låt inte rädslan vara din Herre.

Motsträvigt folk: var frimodig mot folket.

      Frimodigheten övervinner modlösheten.

 

Hes. 3:10.

 

10.  #Sedan sade han:

"Människa!

      Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet#.

 

Herren fortsatte förmaningstalet:

    Du, människa lyssna på mig!

Hör på mina ord.

    Lägg dem på minnet.

          

Hes. 3:11.

 

11.  #Gå sedan till de bortförda landsmän och tala

till dem.

    Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till 

dem:

   "Så säger Herren Gud"#.

 

Besök de förskingrade landsmännen.

       Talade till dem.

Antingen de lyssnar eller inte.

        Säg: "Så säger Herren er Gud".

 

Hes. 3:12.

 

12.  #En andedräkt lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett väldigt dån då Herrens härlighet höjde sig

      från sin plats#.

 

Andedräkten lyfte mig.

      Hörde bakom mig rösten av väldigt ljud.

Ljudet av Herrens härlighet.

 

Hes. 3:13.

 

13.  #Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen bredvid dem dundrade -----

     ett väldigt dån#.

 

Varelserna rörliga vingar brusade när de

     vidrörde varandra.

Rörliga hjulen bredvd varelserna hördes likt

     väldigt ljud.

 

Hes. 3:14.

 

14.  #Andekraften lyfte mig och förde mig bort.

   Jag var bitter och upprörd under färden, 

Herrens hand vilade tungt på mig#.

 

Andekraften lyfte mig upp rörde mig framåt.

     Var bitter upprörd över folkets gudlöshet.

Herrens allsmäktiga hand vilade tungt på mig.

 

Hes. 3:15.

 

15.  #Och jag kom till de bortförda i Tel Aviv,

som bodde vid floden Kevar, till den plats där de

     bodde.

Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad#. 

 

Blev bortförd till Tel Aviv.

       Staden vid floden Kevar.

Var tillsammans med med sju dagar:

     i tystnad.