APOSTLAGÄRNINGARNA  287:39-44.

                 STRNADNINGEN PÅ MALTA.

Apostlagärningarna 27:39-44.

Apg. 27:39.

39.  #När det blev dag kände de inte igen landet,

men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de

     tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land#.

Landet de såg var okänt.

        Upptäckte en bukt med vacker sandstrand.

Trygg plats för fartyget.

Apg. 27:40.

40.  #De släppte trossarna och lämnade ankarna

i sjön.

      Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade

förseglet för vinden och styrde in mot stranden#.

Beslöt släppa trossarna lämnade ankaret i sjön.

       Fällde ner styrårorna hissade förseglet

för vinden.

Apg. 27:41.

41.  #Men de gick på ett rev och rände upp med

skeppet där.

       Fören körde fast och stod orubbligt kvar,

men aktern började brytas sönder av

    bränningarna#. 

Gick på skarpt rev.

     Vilket förstörde skeppet.

Apg. 27:42.

42.  #Soldaterna belöt då att döda fångarna så 

att ingen skulle kunna simma i land och fly#.

Soldaterna blev förskräckta beslöt döda fångarna

     undvika deras flyktväg från fartyget.

Apg. 27:43.

43.  #Men officeren ville rädda Paulus och hindrade

dem i deras avsikt.

      Han befallde att först skulle de simkunniga 

hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter

     de övriga#.

Officeren förhindrade soldaterna:

      från dåraktigt tilltag.

Ville rädda Paulus.

       Befallde simkunniga först hoppa i vattnet.

Apg. 27:44.

44.  #En del på plankor och andra med hjälp av

folk från fartyget.

      Så lyckades alla rädda sig land#. 

Fartygets plankor var deras räddning.

     Alla blev räddade.

Paulus ord var sanna.