APOSTLARGÄRNINGARNA  14:1-23.

 

            FÖRKUNNELSE OCH FÖRFÖLJELSE

 

   I IKONION, LYSTRA OCH DERBE.

 

Apostlargärningarna 14:1-23.

 

14:1.

 

1.  #Även i Ikoion gick de till judarnas synagoga

och predikade där på ett sådant sätt att en stor

      mängd judar och greker kom till tro#.

 

Stor mängd judar greker kom till tro.

    Hörde budskapet om Jesu död och uppståndelse.

 

14:2.

 

2.  #Men de judar som inte ville tro hetsade upp

hedningarna mot bröderna och förgiftade

     deras sinnen#.

 

Judar vilka var förstockade i sina hjärtan:

     gjorde uppror mot sanningen.

Förgiftande hedningarnas sinnen: likt ormens 

    giftiga lögner i lustgården.

      

14:3.

 

3.  #Emellertid stannade Paulus och Barnabas

där en längre tid och talade öppet och frimodigt 

       i förlitan på Herren, som bekräftade

sitt nåderika ord genom att låta dem göra

     tecken och under#.

 

Ordet hade framgång.

      Paulus Barnabas förkunnade frimodigt 

Herrens orubbliga försoningsverk.

       Bekräftade sanningen genom tecken

och under.

 

14:4.

 

4.  #Men folket i staden delade sig i två läger:

somliga höll med judarna och andra med

    apostlarna#.

 

Folket i Ikonin delade upp sig i två olika läger.

       Ett läger tog parti för judarnas lögner.

Andra lägret för apostlarnas förkunnelse av 

      Kristi försoning.

 

14:5.

 

5.  #När dessa förstod att hedningarna och judarna

med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet

      att misshandla dem och stena dem#.

 

Hedningarna judarna beslutade sig för brutalt

    förfölja apostlarna.

 

14:6.

 

6.  #Flydde de till Lystra och Derbe, två städer 

i Lykaonien, och trakterna där omkring#.

 

Flydda skyndsamt för livet till Lysta Derbe.

     Jesu säger: blir ni inte mottagna skaka då stoftet av era fötter på den plats ni förföljs

      för ordets skull.

 

14:7.

 

7.  #Och där fortsatte de att förkunna budskapet#.

 

Fortsatte i städerna frimodigt förkunna ordet.

 

14:8.

 

8.  #I Lystra fanns en man som inte kunde bruka

sina ben, han hade varit lam från födslen

    och aldrig kunnat gå#.

 

I staden Lystra fanns en man, lam sedan födslen.

        

14:9.

 

9.  #Han hörde på när Paulus talade.

Denne fäste blicken på honom, och då han såg 

       att mannen hade tro så att han kunde bli botad#.

 

Lame mannen hörde Paulus ord om Kristi

      försoningsverk.

Fäste blicken på mannen.

        Såg i anden mannen hade tro på vad som

förkunnades.

        

14:10.

 

10.  #Sade han med hög röst:

RES DIG OCH STÅ PÅ BENEN!"

        Då sprang mannen upp och började gå#.

 

Paulus ord: RES DIG UPP STÅ PÅ DINA LAMA BEN.

     Mannen lyssnade på orden.

Orden han hörde gav mannen liv.

 

14:11.

 

11.  #När  folket såg vad Paulus hade gjorde

ropade de högt på lykaoniska:

      "Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig

gestalt"#.

 

Folket såg under ske.

       Trodde inte på Guds underverk.

Gav gudarna all ära.

 

14:12.

 

12.  #De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för 

Hermes, eftersom det var han som förde ordet#.

 

Namngav Barnabas guden Zeus.

     Paulus guden Hermes.

 

14:13.

 

13.  #Prästen i zeustemplet utanför staden kom

med tjurar och blomsterkransar till portarna 

      och ville offra tillsammans med folket#.

 

Avgudaprästen i zeus-templet utanför Lystra.

      Kom för hylla tillbe dem trodde var gudar.

Frambar offergåvor: tjurar olika blomsterkransar.

 

14:14.

 

14.  #När apostlarna, Barnabas och Paulus,

hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade

    in i folkhopen och ropade:#.

 

Apostlarna Barnabas Paulus valde ge Gud äran.

     Rev sönder sina kläder i ödmjukhet.

 

14:15.

 

15.  #VAD TAR NI ER TILL?

VI ÄR SVAGA MÄNNISKOR PRECIS SOM NI.

      VI KOMMER MED ETT GOTT BUDSKAP TILL ER:

NI SKALL OMÄNDA ER FRÅN DESSA MAKTLÖSA

      GUDAR TILL DEN LEVANDE GUDEN,

som har gjort himmel och jord och hav och allt

    vad de rymmer#.

 

Har ni blivit förvirrade i er tillbedjan!

     Ende guden skall tillbedjas.

 

14:16.

 

16.  #FÖRR I TIDEN LÄT HAN ALLA HEDNAFOLK 

GÅ SINA EGNA VÄGAR#.

 

Genom historien lät vår skapare hedningarna

      förstockade i sina hjärtan själva välja egovägen.

 

14:17.

 

17.  #MEN ÄNDÅ GAV HAN VITTNESBÖRD OM

ATT HAN FINNS, GENOM ALLT GOTT SOM

    HAN GÖR.

FRÅN HIMLEN HAR HAN GETT ER REGN 

     OCH SKÖRDETIDER, HAN HAR MÄTTAT ER

OCH FYLLT ER HJÄRTAN MED GLÄDJE"#.

 

Inför gudlösheten visade hans sitt goda vittnesbörd.

     Låter Välsignelsen vidröra skördetiden med

regnets rika näring.

      Vår glädjespridare. 

 

14:18.

 

18.  #Genom att säga så lyckades de avhålla folket

från att offra åt dem#.

 

Sanningens förkunnelse utmamar offrandet inför

     avguderiet.

 

14:19.

 

19.  #Men från Antiochia och Ikonion kom judar

som fick med sig folket.

     Man stenade Paulus och släpade ut honom

ur staden i tron att han var död#.

 

Judar från Antiochia Ikonion hört apostlarnas

   budskap sanningen om Jesu död och uppståndelse.

      I försök göra Paulus till martyr för sanningen.

 

14:20.

 

20.  #Men när lärljungarna samlades omkring

honom reste han sig och gick in i staden.

       Nästa dag fortsatte han med Barnabas 

till Derbe#.

 

Lärljungarna vilka trodde på ordet som predikades

     samlades troget omkring Paulus.

 

14:21.

 

21.  #Här förkunnade de evangliet och gjorde

många till lärjungar.

       Sedan återvänder de till Lystra, Ikonion

och Antiochia#.

 

I Derbe förkunnade de frimodigt evangeliet.

         Fortsatte sin missions-resa till Lystra Ikonion

Antiochia. 

 

14:22.

 

22.  #Och styrkte lärljungarna och manade dem

att behålla sin tro.

     "VI MÅSTE GÅ GENOM MÅNGA LIDANDE

FÖR ATT KOMMA IN I GUDS RIKE", sade de#.

 

Stykte lärljungarna med uppmuntran förmanade

     dem bevara sin tro.

Vägen in i Guds Rike prövningars lidandets vägar.  

 

14:23.

 

23.  #I varje församling utsåg de också äldste,

och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt

    den herre som de hade kommit till tro på#.

 

Varje församling de besökte tillsatte äldste.

           Bönen fastan viktiga för utvälja 

äldste tjänande.