KLAGOVISORNA. 2:1-22.

 

ANDRA SÅNGEN.

 

Klagovisorna. 2:1.

 

1.  #Ack, i sin vrede har Herren höljt det sköna Sion

i mörka moln.

      Från himlen ner till jorden har han slungat

Israels härlighet.

      Han skonade inte sin fotapall på sin vredes dag#.

 

Vredens olycka eländiga mörka moln:

         döljt Sions sköna utseende.

Herren från sin härlighets himlen:

           till jorden kastat bort Israels härlighet.

Han räddade inte sin utvalda stad på sin 

     vredes dag.

 

Klagovisorna. 2:2.

 

2.  #Skoningslöst skövlade Herren Jakobs städer 

och byar, raserade i sin vrede alla fästen i Juda.

       Han störtade och skändade riket

och dess furstar#.

 

I sin o-barmhäriga vrede tillintetgjorde Herren:

    Jakobs städer byar: i sin vrede utplånade 

alla trygga försvarsfästen i Juda land.

      Landets äre-rika furstar störtade han.

Juda rike vanhelgades.

 

Klagovisorna. 2:3.

 

3.  #Han bröt i sin vredes hetta Israels stolta makt,

drog bort sin skyddande hand när fienden kom.

      I Jakob brann han som en eld vars lågor

förtärde allt#.

 

I sin vredesglöd förstörde Israels stolta makt.

       Övergav gav sin beskyddande fadershand.

från sitt folk Israel.

     I Jakobs städer brann en förtärande eld.

 

Klagovisorna. 2:4.

 

4.  #Som en fiende spände han bågen,

beredd tillskott.

       Som en ovän dödade han  alla vi sett på 

med glädje.

      Han öste sin harm som eld över sin boning

i Sion#.

 

Likt en fiende i sin rättfärdighet: spände sin

    anfallande strids-båge mot dem.

Var för sitt folk en o-vän: dödade dem.

        Visade sin ilskas raseri: över sin

boplats Sion.

 

Klagovisorna. 2:5.

 

5.  #Herren kom som en fiende, han skövlade Israel, skövlade alla deras palats och förstörde deras

      fästen.

Juda fyllde han med jämmer och ve#.

 

Herren nalkades som Sions fiende.

       Tillintetgjorde Israel.

Plundrade alla deras ståtliga palats.

       Förstörde deras trygga försvarsfästen.

Juda fyllt av olyckor och livets elände.

 

Klagovisorna. 2:6.

 

6.  #Sin boning rev han som ett bräckligt skjul,

han förstörde sin helgedom.

       Herren lät högtid och sabbat falla i glömska

i Sion.

    I sin rasande vrede försköt han konung

och präst#.

 

I sin vredsglöd skövlade han sin heliga boning:

      förvandlad till vanhelgad helgedom.

 

Lät sin helgedoms högtider sabbat i Sion:

        bli bortglömda.

I  sin ursinniga vrede förkastade landes

   gudlöse kung och präst.

 

Klagovisorna. 2:7.

 

7.  #Herren förkastade sitt altare och övergav

sitt tempel. 

        Borgmurarna gav han i fiendernas våld.

I Herrens hus ljöd deras rop som ropen 

     en högtidsdag#.

 

Herren föraktade sitt altare övergav sitt tempel.

          Templet borgmurar blev till fallna ruiner

i fiendens våld.

      I Herrens hus hördes fiendens segerrop.  

 

Klagovisorna. 2:8.

 

8.  #Herren beslöt att förstöra Sions murar.

Han mätte ut för rivning, tvekade inte

       att skövla.

Vallar och murar måste sörja, och nu har de 

      störtat samman#.

 

Herren rådslut tillintetgöra Sions ståtliga murar.

         Var fast besluten förgöra rivningen.

Sions sköna vallar och murar sörjde:

       när de föll samman.

 

Klagovisorna. 2:9.

 

9.  #Staden portar har sjunkit ner i marken,

bommarna har han krossat och bräckt.

       Konung och furstar är i främmande land,

lagen förkunnas inte, profeterna får inte längre

      syner från Herren#.

 

Sions portar sjunkit ner i jordens djup.

       Hennes portar krossade av fienden.

Kungen och landets furstar bortförda till 

     fångenskap i främmmande land.

Där lagen föraktas.

         Profeterna saknar profetiska syner.

 

Klagovisorna. 2:10.

 

10.  #De äldste i Sion sitter tiggande på marken

med jord på huvudet och klädda i säckväv.

         Jerusalems unga kvinnor sänker huvudet

mot jorden#.

 

Äldstebröderna i Sion lever som tiggare

    efter sitt dagliga bröd.

Lever i säck och aska: klädda i säckväv.

      Jerusalems ugna kvinnor lever i modlöshet. 

 

Kagovisorna. 2:11.

 

11.  #Mina ögon är söndergråtna, mitt inre i uppror. 

Min livskraft har runnit bort, ty mitt folk går

       under.

Barn och dibarn förgås på stadens gator#.

 

Mina profetiska ögon fallar sönder av 

     gråtande ögon.

Mitt inre lever i våldsam  upprördhet över 

     stadens gudlöshet.

Min livs-kraft: kraftlös.

          Mitt folk går mot livets undergång.

Barn och diande barn förgås på stadens 

      ödelagda gator. 

 

Klagovisorna. 2:12.

 

12.  #De tigger sina mödrar om bröd och vin.

De segnar ner likt sårade  på gatorna

     i staden, de ger upp andan i sina mödrars famn#.

 

Stadens barn Lever i fattigdom: saknar

      bröd och vin för dagen.

Deras livs-kraft avtar: faller ner på stadens gator

       likt sårande.

De dör i sina livs-mödrars famn. 

 

Klagovisorna. 2:13.

 

13.  #Vad skall jag säga om dig, vad skall jag likna

dig vid, du Jerusalem?

       Vad skall jag jämföra dig med för att trösta

dig, Sion?

     Din nöd är ändlös som havet ----- vem kan bota dig?#.

 

Du, Jerusalems stad: vad skall berätta om dig?

           Vem liknar du ödelagda stad?

Jämföra dig med: för vara Sions tröstare?

         Din livs nöd jämförs med havets djup.

 

Klagovisorna. 2:14.

 

14.  #De syner som dina profeter såg var lögn

och bländverk.

    De visade dig inte din skuld, så att ditt öde

kunde vändas.

     Falska och förledande var deras profetord#.

 

Dina profeter var lögnprofeter: vilka falskt talade

     i mitt heliga namn.

Talade falska profet-syner.

          Avslöjade inte sanningen för dina synders skull.

      Sanna profetiska ord räddar folket.

 

Klagovisorna. 2:15.

 

15.  #Alla som går vägen förbi klappar hånfullt

i händerna.

       De visslar åt dig, Jerusalem, och skakar

på huvudet:

     "Är detta den stad som kallas den fulländat

sköna, jordens fröjd?"#.

 

Allt folket som går förbi Jerusalems ödläggelse:

       föraktar hånler åt hennes undergång.

Ser ditt dåraktiga gudlösa avfall: du, Jerusalem.

        Ifrågasätter denna stad som tidigare kallades

för den fullkomliga sköna fröjdefulla: Staden. 

 

Klagovisorna. 2:16.

 

16.  #Alla dina fiender gör grimaser åt dig, de visslar och hångrinar, de ropar:

      "Vi har nått vårt mål!

Detta är dagen vi väntar på, vi har fått

   uppleva den"#. 

 

Din fiende visar dig du; Jerusalem:

    olika föraktfulla beteende.

I sitt högmod: talar övermodiga ord.

          

Klagovisorna. 2:17.

 

17.  #Herren har utfört sin plan, han har förverkligat sitt ord, vad han beslöt i forna dagar.

       Han raserade skoningslöst, lät din ovän

triumfera och gav din fiende makten#.

 

Herren har utfört sin vedergällning över 

     stadens gudlöshet.

Överlämnade dig i fiendens våld.

     Visade sin o-barmhärtighet.

 

Klagovisorna. 2:18.

 

18.  #Ropa högt till Herren, klaga dotter Sion!

Låt tårarna strömma som en flod dag och natt,

       unna dig ingen vila, låt inte dina ögon få ro#.

 

Ödmjuka dig: ropa högt klagorop, du dotter Sion.

          Låt dina sorgetårar strömma fram.

Likt flodens vattenströmmar dygnet runt.

         Låt inte sorgens likgiltighet få vara din Herre.

 

Klagovisorna. 2:19.

 

19.  #Stig upp om natten och ropa vid början av 

varje vakt, töm ut ditt hjärta som vatten,

      öppna dig inför Herren.

Sträck dina händer mot honom i bön för dina

      barns liv, de som förgås av hunger i varje gathörn#.

 

Vakna upp ur nattens trygga vila:

        Var vid din vaktpost.

Utgjut ditt hjärtats ångest: var frimodig 

        inför Herren.

Du, dotter Sion: gör i ditt hjärtats iver i bot

    och bättring.

           Sörj för dina barn.

Vilka förgås av hungers fattigdom.

 

Klagovisorna. 2:20.

 

20.  #Se, Herre och betänk vem du behandlar

så!

      Skall kvinnor äta sina barn, dem som de fött

till livet?

     Skall präster och profeter dödas i Herrens 

helgedom?#.

 

Herre, visa barmhärtighet omsorg: hur du

      behandlar dem!

Skall du tilllåta kvinnors barn bli deras föda?

          Genom vilka du gav barnen deras liv.

Skall präster och profeter tillåtas bli

      dödade i din helgedom?

 

Klagovisorna. 2:21.

 

21.  #Barn och gamla ligger på marken,

ute på gatorna.

      Mina unga män och kvinnor har fallit för svärdet.

      Du dräpte dem på din vredes dag, du slaktade

skoningslöst#.

 

Barn och gamla ligger övergivna hjälplösa

     utspridda på gatorna.

Unga män och kvinnor blivit till offer för svärdet.

       På din vredes dag: o-barmhärtigt slaktade.  

 

Klagovisorna. 2:22.

 

22.  #Du inbjöd som till fest fasor från alla håll.

Ingen blev räddad, ingen undkom på Herrens

       vredes dag.

Barnen jag fött och fostrat har fienden dräpt#.

 

Ingen blev räddad undkom på Herrens vredes dag.

         Du välkomnade faror och olyckor från fiender.