JOBS BOK. 4:1-21.  ELIFAS FÖRSTA TAL. DEL. 1.

 

Jobs bok. 4:1.

 

1.  #Elifas från Teman sade:#.

 

Jobs bok. 4:2.

 

2.  #Orkar du höra vad vi har att säga?

Vem kan hålla tillbaka sina ord!#.

 

I ditt kroppliga lidande, orkar du, lyssna på

     mitt tal.

Svårt vara återhållsam i sina ord; se ditt lidande.

 

Jobs bok. 4:3.

 

3.  #Själv du visat många till rätta, du gav styrka

åt kraftlösa armar#.

 

Du, Job varit många till uppmuntran, givit livs-mod

     till de modlösa.

 

Jobs bok. 4:4.

 

4.  #Dina ord höll den vacklande uppe, du gav

stadga åt skälvande knän#.

 

Dina talade ord, givit vacklande nytt mod.

       Gav människors svaga knän styrka.      

 

Jobs bok. 4:5.

 

5.  #Men nu när du själv drabbas orkar du inte,

när det träffar dig själv blir du rädd#.

 

Nu du själv blivit drabbas av lidande.

      Din kroppliga styrka vacklande.

Det du fruktade för, drabbat dig själv.

 

Jobs bok. 4:6.

 

6.  #Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt,

din oförvitlighet inget hopp?#.

 

Ifrågasätter din gudsfruktan din o-strafflighet,

        vilket inte vara dig till tröst och hopp.

När Elifas ser hans varböldars smärtsamma lidande.

 

Jobs bok. 4:7.

 

7.  #Tänk efter! När gick en oskyldig under,

var gick en rättrådig förlorad?

 

Rannsaka dig Job!

        När upplevde den o-skyldige lidande.

Rättrådiges liv gå förlorat.

 

Jobs bok. 4:8. 

 

8.  #Detta har jag sett: de som plöjer ondska  

och sår ofärd, de får skörda det#.

 

Har sett detta i ditt lidande.

       De som lider plöjer likt i ondskan,

sår i livet fördärv: de får skörda det de sått.

 

Jobs bok. 4:9.'

 

9.  #De går under när Gud andas på dem, förintas

av hans vredes fnysning#.

 

Går till sin undergång då Guds rättfärdighet 

      andas på dem.

Utplånas helt av hans vredes avsky.

 

Jobs bok. 4:10.

 

10.  #Lejonet vrålar, vilddjuret ryter, men bestarnas tänder krossas#.

 

Inför Herrens vredes avsky:lejonet vrålar.

      Vilddjuret ryter, besarnas tänder krossas. 

 

Jobs bok. 4:11.

 

11.  #Utan byte går lejonet under och lejonungarna

skingras#.

 

Lejonet mister sitt mat-byte.

         Lejonungarna saknar lejoninnans moderskärlek.

 

Jobs bok. 4:12.

 

12.  #Ett ord smög sig till mig, nådde mitt öra

i en viskning#.

 

Viskande ordet, smög sig på mig, vilket mitt

         öra hörde. 

 

Jobs bok. 4:13.

 

13.  #Det var under ängslande syner om natten,

när människorna sov sin djupaste sömn#.

 

Jag, Elifas, under nattens vila, upplevde ängslande

     syner om natten.

I nattens vila, människorna sover sin

       djupaste sömn.  

 

Jobs bok. 4:14.

 

14.  #Jag fylldes av skräck och bävan, hela kroppen

skälvde av skräck#.

 

Synen fyllde mig med skräck och bävan,

       hela min kropp upplevde skräckens faror.

 

Jobs bok. 4:15.

 

15.  #En vind drog förbi, en storm som fick mig

att rysa#.

 

Likt storm-vinden, vilket gav mig rysande känsla. 

 

Jobs bok. 4:16.

 

16.  #Då stod där något jag aldrig sett, en gestalt

trädde fram för min syn.

      I tystnaden hörde jag en röst:

 

Inför stod det för mig o-känd, gestalt i min syn.

      I gestaltet närvarande tystnad hörde

jag en röst tala.

 

Jobs bok. 4:17.

 

17.  #Kan en människa ha rätt mot Gud, kan en man

vara ren inför sin skapare?#:

 

Rösten sade: "Ifrågasatte människans själviska

    vilja mot Gud.

Kan en ego-människa leva i renhet inför

         sin Skapare?

 

Jobs bok. 4:18.

 

18.  #Nej, inte ens sina tjänare litar han på,

även hos änglarna ser han brister#.

 

Sina tjänare, litar han inte på.

     Ser sina änglars brister.

 

Jobs bok. 4:19.

 

19.  #Än mer då hos dem som har i hyddor av lera,

dem som  har sitt ursprung i jord.

       De krossas som mal#.

 

De som lever i ler-hyddor, har sina brister,

     vilka har sitt livs-ursprung i jorden.

Deras liv krossas som malens liv.

 

Jobs bok. 4:20.

 

20.  #Innan dagen blir kväll förgås de, oförmärkt

går de under för alltid#.

 

Innan dagens slut utsläcks livets låga för dem. 

       Går till sin undergång utan andras kännedom.

 

Jobs bok. 4:21. 

 

21.  #Deras tältpluggar rycks upp, de dör utan 

att ha vunnit vishet#.

 

Deras självtrygga tältpluggar rycks upp.

       De möter döden, utan vunnit vishetens rikedomar.