Direktlänk till inlägg 30 juni 2016

ANDLIG SÅNG. SJUTTONDE STROFEN. I spåren av dina fotsteg

Av Jan-Owe Ahlstrand - 30 juni 2016 21:05

ANDLIG SÅNG. 


SJUTTONDE STROFEN.


 SPÅREN AV DINA FOTSTEG.


LÖPER UNGA FLICKOR VÄGEN FRAM;


BERÖRDA AV DIN GNISTA


OCH AV DET KRYDDADE VINET


UTANDAS DE GUDOMLIGA BALSAM.


FÖRKLARING.


1.   I denna strof prisar Bruden den Älskade för de tre nådebevis som han ger åt gudfrukktiga själar

för att utgjuta mod i dem och leda dem till en

ännu högre kärlek till Gud.


Eftersom hon får erfara dem i detta tillstånd, vill hon här omnämna dem.


Det första nådebeviset, säger hon, är en ljuvlig upplevelse av honom själv som han ger åt själen;

och denna ljuvlighet är till den grad verkningsfull, att den kommer själen att löpa med största hast på fullkomlighetens väg.


Det andra är ett kärleksbesök, med vars hjälp han plötsligt upptänder själen i kärlek.


Det tredje nådebeviset är ett överflöd av utgivande

kärlek som ingjutes i själen och liksom berusar henne så, att hennes ande i denna berusning,

såväl som vid kärleksbesöket, lyftes upp och sjunger Guds lov och ger uttryck för de

underbaraste känslor av kärlek.


Själen säger alltså:


                 I SPÅREN AV DINA FOTSTEG.


2.  Spåret är ett avtryck lämnat av den som går;

det tjänar till att söka honom och till att finna honom.

Men det är ju så, att den ljuvlighet och den kunskap om Gud som han själv ger till en själ som söker honom, de är spår genom vilka man känner igen och söker Gud.


Och därför säger själen till Ordet, sin Brudgum:

       I spåren av dina fotsteg; viket vill säga:

i spåren av din egen ljuvlighet, som du lämnar

i själen, liksom i de dofter du sprider.


    LÖPER UNGA FLICKOR VÄGEN FRAM.


3.    Det rör sig om de gudfruktiga själar som befinner sig i sin ungdoms fulla kraft; de är helt genomsyrade av ljuvligheten i dina spår.


De löper hit och dit, till olika mål och på olika vägar,

var och en efter en andliga natur som hon har

fått av Gud eller efter den livssituation hon befinner

sig i; det är stor skillnad mellan deras andaktsutövningar liksom också mellan deras

          andliga gärningar; men alla följer de det

eviga livets väg; det vill säga den evangeliska

fullkomningen; det är så som de, efter att ha levat

i andlig utblottning och i frigjordhet från allt

              skapat, slutligen möter den Älskade och förenas med honom i kärlek.


Den ljuvlighet eller de spår som Gud lämnar i själen ger henne stor rörlighet, så att hon kan löpa i

hans fotspår.


Själen känner nästan ingen trötthet alls när hon följer denna väg; tvärtom, hon dras till den och ryckes oemotståndligt med av dessa spår av Gud, och inte bara för att gå den vägen utan för att

löpa den fram, och detta på många sätt som sagt.


Det är därför som vi Höga Visan läser, att Bruden bad Brudgummmen att få uppleva denna dragningskraft med dessa ord:


"Drag mig med dig! Med hast vill vi följa dig i doften

av dina salvor"  ( Höga V. 1:3, 4 ).


Men efter att hon fått ta emot denna gudomliga doft tillägger hon:

"Vi löper i doften av dina salvor; fördenskull har

de unga flickorna dig kär".

       David å sin sida säger:

"Jag löpte dina buds väg, och du utvidgade mitt hjärta"  ( Ps. 119:32 ).


           BERÖRDA AV DIN GNISTA

      

           OCH AV DET KRYDDADE VINET


           UTANDAS DE GUDOMLIG BALSAM.


4.   Förklaringen av strofens två första rader har visat oss att de själar som vandrar i spåren av de gudomliga fotstegen snabbt löper vägen fram,

under det att de för ett liv i andaktsövningar och i goda gärningar.


I de tre sista rader som vi här har citerat förklarar

Bruden för oss de inre övningar som dessa själar fullgör med viljan under påverkan av två andra nådebevis eller inte besök av den Älskade.


Hon kallar dem här för påverkan av gnistor och ett

kryddat vin; vad beträffar viljans inre övningar,

som härrör ur och följer som resultat av dessa två slags besök, kallar hon dem för gudomlig balsam.            

  

Och allra först är den beröring eller stöt av en gnista, som det här tala om, en fin, genomträngande beröring som den Älskade emellanåt ger själen,

till och med när hon är förstfödd; denna beröring

tänder i hennes hjärta en sådan kärlekseld,

      att det just liknar en gnista som har sprutat fram ur elden och antänt henne.


Därvid upptändes viljan mycket snabbt, liksom någon som helt plötsligt återkommer till sig själv,

och själen utbrister i en ström av olika kärleksyttringar, yttringar av längtan, av lovsånger,

          av tacksamhet, vördnad, tillbedjan och bön,

och hon vänder sig till Gud i levande kärlek:

alla dessa  yttringar, dem kallar hon verk av gudomlig balsam, som motsvarar beröringen av

             gnistan; de har utgått ur den gudomliga kärleken, varur gnistan har sprutat fram, eller balsam som stärker själen och läker den

genom sin doft och sin kraft.


5.   Det är om denna gudomliga beröring som Bruden i Höga Visan talar när hon säger:

"Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta vid hans beröring inom själen som

han gör;

handen betyder den nådegåva han ger henne.


Luckan genom vilken han räckte in sin hand anger

det tillstånd, det slag och den grad av fullkomning

som själen har uppnått; alltefter graden av denna fullkomning är beröringen mer eller mindre

        stark och har den ena eller andra andliga gemenskapen.


Med hjärtat som rördes vid hans beröring menas viljan som har mottagit den gudomliga beröringen;

sinnesrörelsen betecknar de själsförmögenheter och känslor hos själen som lyfter sig upp till

         Gud för att frambära de yttringar av längtan, av kärlek, av lovsång och allt detta vi har talat om,

det vill säga de utandningar av gudomlig balsam

som härrör från denna gudomliga beröring.


            DET KRYDDADE VINET.


6.  Det kryddade vinet är en annan och mycket högre nåd, som Gud ibland ger åt de själar som har hunnit längre fram på fullkomningens väg


Den Helige Ande liksom brusar dem med ett kärleksvin, som är milt, ljuvligt och stärkande,

och därför kallas det ett kryddat vin.


Ty på samma sätt som detta in är berett med

en mängd kryddor som ger det styrka och arom,

såär också den kärlek, som Gud ger åt de redan

fullkomliga, förutberedd, nedlagd i dem och kryddad

med de speciella goda egenskaper som var

        och en av dem har förvärvat.


Detta vin, som är ktyddat på ett så utsökt vis,

ger själen en sådan styrka och en så fullständig

och ljuvlig hänryckning i de besök av Gud som

hon får, att det är med stor kraft som hon till honom

        riktar alla dofter och aromer för at lova honom,

älska och tillbedja honom och att för honom 

uttrycka den starka längtan hon har att handla

och lida för honom.


7.  Vi skalllägga märk etill at den milda berusningens nåd inte går över så fort som gnistan

gör; den varar längre.


Gnistan berör själen och försvinner, under det

at dess vrkan dröjer ett slag och ibland rätt  länge.

Men det kryddade vinet varar länge liksom den verkan det skapar och som består i, jag upprepar det, en underbar kärlek i själen.


Den räcker ibland en ellet två dagar, ibland ganska länge; den har inte hela tiden samma intensitet, utan den blir mindre eller större, helt utan

själens medverkan.


Likaså händer det ibland, utan att själen själv bidra till det, att hon känner hur hennes ande i dess allra innersta väsen liksom berusas på ett ljuvligt sätt och upptändes av detta himmelska vin,

enligt följande ord av David:


"Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst; när jag begrundade, upptändes en eld i mig"

( P. 39:4 ).


Utbrotten av denna nhänryckning av kärlek varar ibland hela den tid som den själv varar.


Andra gånger händer det, att fastän hänryckningen finns i själen, så utsänder den inte dessa flammor, vilka f.ö är mer eller mindre intensiva, allteftersom

hänryckningen är mer eller mindre stark.


Men utandningarna eller verkningarna av gnistan dröjer för det mesta kvar i själen och de är ännu mera  glödande än verkningarna av hänryckningen.


Ibland händer det rentav, att den gudomliga gnistan lämnar själen i ett tillstånd av brinnande och förtärande kärlek.


8.   Men eftersom vi talar om ett kryddat vin, är det lämpligt att här kort påpeka vilken skillnad det är mellan detta kryddade vin, som man kallar gammalt vin, och det nya vinet. 


Eftersom det är samma skillnad som föreligger mellan de fullkomligas kärlek och nybörjarnas kärlek, så skall den få hjälpa oss att att ge de andliga människorna lite undervisning.


Det nya vinet däremot, det har redan avsatt

och fällt dräggen; inte heller jäser det till det yttre såsom det nya vinet gör; det uppvisar redan sin

kommande kvalitet och man är säker på att det

inte kommer att förstöras, ty det har inte längre den jäsning och sjudning hos dräggen som skulle kunna

förstöra det.


Samma sak är det med det väl kryddade vinet.


Ty det vore verkligt otroligt att det skulle bli förstört.

Dess smak är angenäm; men dess kraft ligger

i vinets själva substans, och inte längre i smaken;

och därför är det behagligt att dricka,

och det ger krafter.


9.  De som börjar att älska Gud och tjäna honom kan liknas vid det nya vinet.

Vinets eldighet i deras kärlek ådagalägges mycket utåt, i sinnena; de har ännu inte avsatt dräggen hos sina svaga och ofullkomliga sinnen; deras kärleks  kraft kommer ifrån känslosamheten; det är den

         som vanligtvis kommer dem att handla;

det är genom den som de är i rörelse.


Och därför bör de inte lita på denna känslosamma kärlek, inte förrän de har fått denna känslosamhet och denna skarpa smak hos sinnena att upphöra.


Naturligtvis kan denna känslosamhet och eldighet

leda dem fram till en utsökt och fullkomlig kärlek;

        och den kan för övrigt tjäna som ett värdefullt medel att fullständigt avsätta och fälla deras ofullkomlighets drägg.


Icke desto mindre är det lätt hänt att, i denna begynnelse och i betraktande av det nya i dessa upplevelser, kärlekens vin kommer att sina och gå förlorat, ifall ivern och den känslosamma glädjen

        på nytt skulle försvinna.


Dessa nybörjare i kärleken upplever alltid en hel del ångest och plåga i sin känslosamma kärlek;

de bör försöka dämpa sådant, ty om de handlar under inflytande av denna känslosamma iver,

       kommer de att skada sin hälsa.


Denna ångest och dessa kärleksplågor karakteriserar det nya vinets smak, vilken som vi har sagt är skarp och torr och ännu inte har fått

den fina smak som en fullständig rening ger den;

           ty först då slutar dessa kärleksplågor,

såsom vi snart skall se.


10.   Detta är också den liknelse som den Vise betjänar sig av i Syraks bok, när han säger:

"En ny vän är såsom ett nytt vin, när det blir gammalt, dricker du det med förnöjelse"

( Syrak 9:10 ).


Därför är också de som har gått ramåt i kärleken och som har prövats i Brudgummens tjänst lika det gamla vinet, som  har fällt all sin drägg.


De har inte längre denna känslosamma iver, inte heller denna häftighet eller dessa yttre känsloutbrott; de smakar kärleksvinets ljuvlighet

i dess substans; det är nu kryddat och avklarnat

och det finns i själens innersta centrum.


Det är inte den känslosamma smaken hos nybörjarna, utan det är den smak som kommer

från substansen, det är en andlig smak, en verklig smak, som tar sig uttryck i handlingar.


De i nlåter sig inte på känslosam smak eller känslosam iver; de vill inte ens uppleva sådant;

för övrigt kan den som inlåter sig på sinnenas lust

inteundgå att ofta och nödvändigtvis få erfara

de plågor och den bitterhet som härrör från sinnena.


Mennu är det så att de som har gått framåt i kärleken inte längre inlåter sig på sådana andliga nöjen som har sina rötter i sinnena; de erfar inte längre kärleksro eller sådana plågor i sinnet

      eller i själen; därför skulle det också vara egendomligt om dessa gamla vänner skulle komma att svika Gud; de står nu över sådant som skulle

           kunna få dem att falla, det vill säga över

de lägre sinnena; de äger kärlekens vin, och detta vin är inte bara väl avklarnat och renat från drägg, det är dessutom kryddat med de underbara kryddor

               och örtor som vi har talat om, det vill säga med fullkomliga egenskaper, vilka hindrar det från att förstöras, så som sker med det nya vinet.


Därför sade Syrak:  "Övergiv icke en gammal vän,

ty en ny kan ej förliknas med honom" ( Syrak 9:10 ).


Sådant är alltså det väl kryddade och aromatiska vin, som Brudgummen ger åt själen för att i henne skapa den gudomliga hänryckning som vi talat om.


Det är detta vin som kommer de ljuvliga utandningarna att uppstiga till Gud.


Meningen med strofens tre sista rader är alltså denna: Genom stöten av gnistan uppväcker du min själ; genom det kryddade vinet, varmed du kärleksfullt hänrycker själen, låter hon dofter

     av en gudomlig balsam stiga upp emot dig,

det vill säga den hänförelse och de kärleksyttringar

som du orsakar i henne.


 

      



 


 










     




 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.   DEL.  189.   18900.  Tålamodet frör människan livets framgång.   18901.  Vreden saktmodiges elake fiende i sin vrede o-barmhärtig mot människan:        verksam i ordstrider kiv trätlystnad.   ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se