Direktlänk till inlägg 23 juni 2016

ANDLIG SÅNG. SEXTONDE STROFEN. Vår bädd är helt blomsterprydd.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 23 juni 2016 21:24

SEXTONDE STROFEN.


VÅR BÄDD ÄR HELT BLOMSTERPRYDD,


OMGIVEN AV LEJONGROTTOR,


BEKLÄDD MED PURPUR, GRUNDAD I FRID,


KRÖNT MED TUSEN GYLLENE SKÖLDAR.


FÖRKLARING


1.   I de två föregående stroferna har Bruden besjungit behagen och storheten hos sin Älskade.


I denna strof besjunger hon det lyckliga och upphöjda tillstånd hon har försatts i, likaså den

         trygghet hon där känner, och hon besjunger de rika skänker och goda egenskaper som hon begåvatoch smyckats med i Brudgummens bröllopsädd;

          ty hon förklarar att hon redan är ett med sin Älskade, och hon äger alla goda egenskaper

i hela deras kraft, den fullkomliga kärleken

             och den högsta frid; hon tillägger att hon

har berikats med gåvor och skönhet i hela det mått man kan äga dem och njuta dem i detta liv.

       Hon säger alltså:


        VÅR BÄDD ÄR HELT BLOMSTERPRYDD.


2.  Denna blomsterprydda bädd är den Älskades famn och hans kärlek.

Det är där som själen, nu hans brud, har förenats med honom; den har redan prytts med blommor för  

         hennes skull, på grund av den förening som redan finns mellan de två och som ger henne den Älskades goda egenskaper, behag och gåvor.


Dessa nådebevis överhopar henne med så stor skönhet, med sådana rikedomar och njutningar,

att det tycks henne som om hon befann sig på

en bädd av alla slags ljuvliga blommor,

         och beröringen av dem hänrycker henne

och deras doft stärker henne; därför kallar

hon denna kärleksförening en blomsterprydd bädd.


På samma sätt uttrycker sig Bruden i Höga Visan,

hon säger till Brudgummen:

"Vår bädd är helt blomsterprydd"  ( 1:16 ).


Hon kallar den "vårt", därför att de goda egenskaper

och den kärlek som den Älskade har är 

            gemensamma för för dem båda; glädjen är gemensam för dem, enligt detta ord av den Helige

Ande i Ordspråksboken:

"Min lust är att vara bland människors barn"  

( Ord. 8:31 ).


Själen säger också att denna bädd är "blomsterprydd", därför att i detta tillstånd äger själen redan alla goda egenskaper i deras  

       fullkomning; hon utför fullkomliga och heroiska

verk, vilket hon inte hade kunnat göra förrän denna bädd blev blomsterprydd genom hennes  

        fullkomliga förening med Gud.

Därför säger hon:


        OMGIVEN AV LEJONGROTTER. 


3.  På grund av lejonets kraft och makt jämför själen här de dygder och höga egenskaper som redan äger i detta tillstånd med lejonets grottor, som är mycket säkra och skyddade för alla de andra djurens anfall.


Ty de andra djuren fruktar kraften och djärvheten hos lejonet inne i grottan; de vågar inte gå in i den, men är mer, de aktar sig sig noga för att ens befinna sig i grannskapet. 


Det är på samma sätt med varje god egensakp; när själen äger den i fullkomlig grad, är hon som en

       lejongrotta, där Brudgummen bor och uppehåller sig, och han är stark som ett lejon, och han är genom denna goda egenskap förenad med   

     henne, och likaså genom var och en av de andra goda egenskaperna.


Själen å sin sida, som är förenad med honom genom dessa samma goda egenskaper, är stark

som ett lejon, därför att hon därvid har del i sin Älskades fullkomligheter.


Själen är då så stärkt genom varje god egenskap och så väl skyddad genom alla de goda egenskaperna tillsammans, att i denna gudomliga förening som hon kallar en blomsterprydd bädd,

        där törs djävulen naturligtvis inte anfalla henne, och dessutom fruktar han rentav att vara i närheten av henne, till den grad rädes han hennes

             makt, i verkligheten ser han henne så upphöjd och stärkt av de fullkomliga egenskaper

som hon har funnit i den Älskades bädd,

        alltsedan hon förenats med Gud genom kärleksförvandlingen, att han fruktar henne som

Gud själv och inte ens vågar se på henne.


Han hyser en oerhörd skräck för den verkligt

fullkomliga själen. 


4.   Denna själens bädd är helt omgiven av dygder och goda egenskaper; ty i detta tillstånd är dessa goda egenskaper så sammanbunda med varandra att de stärker varandra ömsesidigt och står 

           förenade i denna själens högsta fullkomning.


Därför har djävulen inte något som helst grepp över en själ av detta slag.

Inte heller skulle någonting i denna världen,

varken uppifrån och nedifrån, kunna oroa eller uppröra henne, så beskyddad är hon.


Hon är redan befriad från allt besvär som de naturliga passionerna kan förorsaka, hon står främmande för stormarna här på jorden och frigjord från de världsliga tingens växlingar.


Hon lever i fullständig trygghet, eftersom hon är delaktig av Gud själv.


Det var detta som Bruden i Höga Visan längtade efter när hon sade:

"Ack att du vore såsom en broder, ammad vid min moders bröst!

Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför"

( Höga v. 8:1 ).


Denna kyss, den är den förening vi talar om,

som gör själen lik Gud genom kärleken.


Det är detta som hon längtar efter när hon ber

att den Älskade skall vara hennes bror, ett ord 

           som betecknar och framkallar likhet; att han skall ammas vid hennes moders bröst, för att förtära alla de ofullkomligheter och naturliga begär som hon har från Eva, sin moder; att hon finge möta

       honom ensam därute, det vill säga finge förenas

med honom ensam, utan något skapat, och när hennes vilja och när hennes vilja och hennes begär

             har fullständigt frigjorts från allting

här på jorden. 

Och då skall ingen förakta henne, det vill säga att varken världen eller kroppen eller djävulen skall

längre våga anfalla henne.


När själen är fri, renad från allt och förenad med Gud, då skall ingenting kunna skada henne.


Därav kommer det sig att hon då befinner sig i ett tillstånd, där hon aldrig kommer att förlora,

och som aldrig kan komma att fattas henne.


5.  Men det finns ytterligare ett nådebevis,

utöver denna lycka och frid som blivit till en vana

i hennes liv; de goda egenskapernas blommor

        som finns i själen brukar öppna sig och sprider sådana dofter, att själen finner sig vara helt uppfylld av Guds ljuvligheter, vilket hon ju i verkligheten

också är.


Jag har sagt att dygdernas och de goda egenskapernas blommor som finns i själen,

         brukar öppna sig; ty fastän hon är uppfylld av fullkomliga egenskaper, så kan hon inte glädja sig åt dem i varje stund; jag upprepar det, vanligtvis

        gläder hon sig bara åt den frid och den stillhet som härflyter från dem; men vi kan säga det såhär

     dessa goda egenskaper här på jorden finns

i själen liksom blomknoppar som står slutna i

sin trädgård; det är något underbart att ibland

           få se dem öppna sig allesamman,

genom den Heige Andes inverkan, och sprida

en mängd aromer och ljuvliga dofter.  


Och i verkligheten ser själen inom sig de berg vi har talat om, det vill säga den överflödande rikedomen

       och storheten och skönheten i  Gud; bland dem

fnner hennes blick här och där också de

         grönskande dalarnas liljekonvaljer, det vill säga vilan, vederkvickelsen och tryggheten;

men också de främmande öarnas väldoftande rosor,

             det vill säga de ovanliga kunskaper om Gud som hon har fått; vidare blir hon helt genomträngd

liljedoften från floderna med brusande vatten,

         vilka som vi sagt är Guds majestät som helt uppfyller henne; ibland njuter hon av den doft

som jag?minen här och där utsänder, under suset

            av de milda smekande vindar, som vi också har talat om, med ett ord, hon njuter av alla de goda egenskaper, alla de nådebevis som har berörts

        och som h ar symboliserats genom den stilla

kunskapen, den tysta musiken, den harmoniska ensamheten och måltiden som tjusar och upptänder kärlken.


Den njutning och det intryck som alla dessa blommor tillsammans frambringar är ibland så starka, att själen i sanningkan säga:

      VÅR BÄDD ÄR HELT BLOMSTERPRYDD, OMGIVEN AV LEJONGROTTOR.


Lycklig är den själ som har förtjänat att redan i detta liv ibland fånjuta av dessa gudomliga blommor.

        Därefter säger hon att denna bädd är


             BEKLÄDD MED PURPUR.


6.   Purpurn betecknar kärleken i den Heliga Skrift, och den är också avsedd för de dräkter som konungarna brukar.

Själen säger här att denna bädd fylld av blommor är beklädd med purpur, därför att alla hennes goda egenskaper, hennes rikedomar och ägodelar inte bibehåller sig, inte blommar och inte kan njutas

         annat än genom kärleken och ömheten från himmelens Konung.


Utan hans kärlek vore det omöjligt för själen att njut av denna bädd och dess blommor.


Och på så sätt är alla dessa goda egenskaper liksom beklädda med Guds kärlek, liksom med

ett hölje som på ett underbart vis bevarar dem.


De liksom badar i kärlek; alla var och en upptänder hela tiden kärleken till Gud i själen; överallt

och alltid leder dem kärleken, som ger dem liv till en ännu mera levande kärlek.


Det är detta som menas med uttrycket "beklädd

med purpur".


                   GRUNDAD I FRID.


7.  Varj egod egenskap är i sig själv fridfull,

mild och stark; följaktligen frambringar den goda egenskaper i den själ som den dessa tre verkningar: frid, mildhet och kraft.


Men eftersom denna bädd är helt blomsterprydd, övertäckt av de goda egenskapernas blommor,

              har vi sagt, och efersom alla dessa goda egenskaper är fridfulla, milda och starka, så följer därav att denna bädd är grundad i frid.


Själen själv är alltså fridfull, mild och stark;

och därför fruktar hon ingen kamp, varken från världen eller från djävulen eller från kroppen.


De goda egenskaperna har försatt henne i en sådan frid och en sådan säkerhet, att hon tycker

sig vara helt och hållet grundad i frid.

      Hon säger vidare att denna bädd också är


            KRÖNT MED TUSEN GYLLENE SKÖLDAR.


8.   Själen kallar dem för sköldar, dessa goda egenskaper och gåvor som gör henne rik;

           dessa sköldar kröner vackert hennes bädd,

ty de goda egenskaperna och gåvorna är inte bara

en krona och en belöning för den som har förvärvat

        dem, utan de tjänar också till försvar,

liksom ogenomträngliga sköldar mot de fel

som hon har övervunnit; därför är den blomsterprydda bädden krönt av dem som belöning,

        och försvarad och skyddad av dessa sköldar.


Själen tillägger att sköldarna är gyllene, och därmed betecknar hon det höga värdet av de

goda egenskaperna.


Dessa goda egenskaper och dygder utgör alltså hennes krona och hennes försvar.


Det är detta som Bruden i Höga visan säger

i dessa ord:
"Se, det är Salomos bädd!  Sextio hjältar omgiver den. 

Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn

mot nattens faror"  ( Höga V. 3:7 ).


     



  


 

            


 


      





 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards