Direktlänk till inlägg 11 juni 2016
SJUNDE STROFEN.
ALLA DE SOM KOMMER OCH GÅR
BERÄTTAR MIG TUSEN SKÖNA TING OM DIG
OCH BARA SÅRAR MIG ÄNNU MER.
MEN VAD SOM LÄMNAR MIG SOM DÖD
DET ÄR NÅGOT, JAG VET INTE VAD,
SOM DE STAMMAR.
FÖRKLARING.
1. I föregående strof har själen visat att hon va sjuk eller sårad av kärleken till sin Brudgum, till följd av den kunskap om honom som de oskäliga skapade tingen hade gett henne.
I föreliggande strof låter hon förstå att hon har
fått ett kärleksssår, på grund av den högre kunskap
om den Älskade som hon fått av de förnuftiga skapade varelserna som är ädlare än de första,
det vill säga Änglarna och människorna.
Vidare tilllägger hon att hon tynar bort av kärlek genom den underbara oändlighet som dessa varelser avslöjar för henne, fastän de avslöjar den
på ett ofullständigt sätt; hon kallar detta
"något, jag vet inte vad", därför att det är outsägligt, och ändå har det så stor kraft
att själen tynar bort av kärlek.
2. Ur detta kan vi härleda, att den själ som älskar Gud lider på tre olika sätt för sin Älskade, och dessa tre slags lidanden mot svarar de kunskaper som man kan ha om honom.
Det första kallas ett sår; det är det lättaste och det går över fortare än de andra, och detta just
därför att detta sår som kommer från kunskapen härrör från dem som intar en lägre rang.
Vi kallar detta sår också för en "trånad",
och Höga Visans Brud säger följade om det:
"Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, om ni
finner min vän, så säg honom att jag är sjuk av
kärlek" ( Höga V. 5:8 ).
Med Jerusalems döttrar menar hon de skapade varelserna.
Det andra lidandet kallas ett hjärtesår; det går djupare in i själen än ett vanligt sår, och det är också långvarigare.
Det är ett vanligt sår som har försvårats
och förvandlats till ett hjärtesår, varvid själen
känner att hon verkligen är sårad av kärlek.
Detta hjärtesår kommer av den kunskap som hon får av Ordets människoblivande och trons mysterier, ty dessa är Guds största verk: i sig
innesluter de mera av Guds kärlek än vad som finns
i det övriga skapade.
Det är därför som de har den verkanatt de skapar en mera brinnande kärlek i själen; och om den första
kärleken var som ett lätt sår, så kan den andra
jämföras med ett hjärtsår som är långvarigt.
Det är om detta hjärtesår som Brudgummen
i Höga Visan talar, när han till själen säger:
"Du har sårat mitt hjärta, du min syster, du har sårat mitt hjärta med en enda blick, med ett enda hårstrå på din hals" ( Höga V 4:9 ).
Blicken betyder här tron på Brudgummens människoblivande, och hårstrået betyder kärleken
till detta mysterium.
4. Det tredje slaget av kärlekslidande liknar döden.
Själen tycks ha ett förgiftat sår som angriper henne helt och hållet.
Hennes liv är som ett slags död, ända till dess
att kärleken dödar henne helt och hållet,
förvandlar henne till kärlek och kommer henne
att leva ett liv av kärlek.
Denna död av kärlek kommer av att själen har blivit träffad av en mycket djup kunskap om Gudomen.
Detta är NÅGOT; JAG VET INTE VAD, som det talas om i denna strof och som de förnuftiga skapade
varelserna stammar fram.
Denna beröring är inte särskilt intensiv och inte heller beständig, ty i så fall skulle själen skiljas från kroppen; utan den går förbi, och sålunda dör själen ständigt av kärlek, och dör än mer därför
att hon inte upphör att dö av kärlek.
Det är denna kärlek, kallad "otålig kärlek",
som det talas om i Första Mosebok.
Ty Rakel hade en sådan längtan efter att få
ett barn att hon sade till Jakob:
"Skaffa mig barn, eljest dör jag" ( 1 Mos. 30:1 ).
Och profeten Job å sin sida sade:
"Vem skall låta mig uppleva att han som har
börjat att krossa mig, själv skall fullfölja sitt verk"
( Job 6:9 ).
5. Själen säger i denn astrof alltså at de förnuftiga skapade varelserna orsakar henne två kärlekslidande: hjärtesåret och döden; hjärtesåret, när de berättar för henne om de tusen välsignelser som den Älskade så frikostigt har utdelat i de Guds vishets mysterier som tron avslöjar, och döden,
när DE HÅLLER PÅ OCH STAMMAR.
Med detta menas känslan och knskapen om Gudomen, som ibland uppenbaras för henne när hon
hör talas om Gud.
Alltså säger hon:
ALLA DE SOM KOMMER OCH GÅR.
6. De oförnuftiga skapades varelserna är som vi sagt de som kommer och går; det är Änglarnas
och människorna; ty det är endast de bland alla
skapade varelser som ägnar sig åt Gud och förstår
något av hans fullkomligheter; på spanska
hardetta ord VAGAN samma betydelse som det
latinska VACANT.
Man vill alltså ange alla dem som ägnar sig åt Gud, och det är just detta som Änglarna i himmelen gör,
som kontemplerar honom ochnjuter av hans salighet, och som människorna på jorden gör
när de älskar honom och längtar efter att få
förenas med honom.
Tack vare dessa förnuftiga skapade varelser känner själen Gud på ett djuare sätt.
De visar henne, att deras härlighet står högt
över de andra skapade tingens, eller också ger
de henne undervisning om Gud; och dessa kunspaer ges inom henne genom hemliga ingivelser,
under Änglarnas påverkan, eller utifrån, genom
förmedling av den Heliga Skrifts sanningar.
Själen tillägger:
DE BERÄTTAR MIG TUSEN SKÖNA TING OM DIG.
7. Detta betyder attde låter mig lära de underbara
verkningarna av din nåd och ditt förbarmande i
människoblivandet och i trons sanningar som
de talar med mig; de blottar ständigt nya;
och ju mer de talar därom, desto mer nya välsignelser kommer de at uppväcka i dig.
DE BARA SÅRAR MIG ÄNNU MER.
8. Ty när änglarna ger mig ingivelser om dig,
och människorna undervisning, så gör de allesamman inget annat än bara ökar min kärlek
till dig; och sålunda sårar de mig ännu mera i min kärlek till dig.
MEN VAD SOM LÄMNAR MIG SOM DÖD,
DET ÄR NÅGOT, JAG VAT INTE VAD,
SOM DE STAMMAR.
9. Meningen är denna: Förutom de kärlekssår som dessa varelser tillfogar mig genom de tusen välsignelser från dig som de berättar om, finns det ytterligare NÅGOT, JAG VET INTE VAD som är
sådant att det inte har nämnt det; det är ett sublimt
spår av Guds förbigång som uppenbarar sig för själen och som återstår att avslöja helt och hållet;
det är en djup kunskap om Gud och den kan
inte uttryckas; det är därför som den kallas
NÅGOT, JAG VET INTE VAD.
Om å ena sidan det som jag förstår ger mig sår
och hjärtesår, så är å andra sidan det som jag förstår men som likväl inger mig de högsta känslor för mig detsamma som en död.
De själar som redan har gått litet framåt mottar ibland denna ynnest.
Gud ger dem ibland nåden att i det som de uppfattar, ser eller förstår, och ibland utan detta,
uppdaga en hög kunskap om Gud, där han låter dem fatta och känna djupet och storheten i hans väsen.
Men dessa själar ser samtidigt klart, att det återstår dem allt att fatta om Gud.
Att få uppleva denna kunskap om en så oändlig Gudom vilkens gränser man inte kan nå, detta är i sig självt en ytterst upphöjd kunskap.
Ett av de mest utsökta ynnestbevis som Gud på ett övergående sätt beviljar en själ består i att ge henne en så klar blick på, och en så djup känsla
av Gud, att hon helt uppenbart förstår omöjligheten
för henne att lära känna honom i hans helhet.
Denna förnimmelse har en viss likhet med den som de saliga har i himlen.
Där är det så, att de utvalda som känner Gud mera, också är de som bäst förstår att det återstår
dem en oändlighet att fatta, liksom å andra sdan de som känner honom mindre också är de som,
genom att de förstår mindre, inte tycks ha
någon klar blick för vad som återstår för dem
att lära känna.
10. Denna ynnerst kan inte riktigt förstås annat än av den som känner till den av erfarenhet.
Vad den erfarna själen beträffar, är hon säker på
att hon inte förstår detta som hon dock har en
så djup känsla av, och därför kallar hon det
NÅGOT, JAG VET INTE VAD.
Ty liksom hon inte förstår det, så kan hon inte heller uttrycka det, fastän hon som vi har sagt, har känslan av det.
Och det är som hon tillägger att varelserna stammar, eftersom de inte lyckas ge henne
någon klar kunskap om det de säger;
detta är ju just att stamma, så som barn gör,
som inte förstår att yttrycka sig eller göra begripligt
vad de skulle vilja säga.
11. Vidare nårvissa kunskaper om de andra varelserna in i själen; de liknar dem som vi just har talat om, fastän de inte alltid är så upphöjda.
När Gud berikar själen med dem, ger han henne insikt och avslöjar den andliga meningen med dem.
Dessa varelser tycks också ge henne vissa kunskaper om Gud som de inte lyckas göra fattbara.
Men kunde säga att de står i begrepp att förklara dem, men de lyckas inte; och därför
är det NÅGOT; JAG VET INTE VAD som de stammar
fram. Själen fortsätter alltså sin klagan, och hon
riktar sig till sig själv i följande strof och säger:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 | 12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 | ||||||
|