ORD AV LJUS OCH KÄRLEK.  Del. 1.

------- Råd och andliga sentenser -----.

PROLOG.

     O Gud, du som är min glädje, det var av kärlek

till dig som min själ ville hänge sig åt dig också genom dessa ORD AV LJUS OCH KÄRLEK.

Även om jag kan uttala dem med tungan, så har

jag inte förmågan att utföra dem  i handling

och i kraft, vilket är det som behagar dig, min Gud,

mer än själva orden och deras visdom.

Men kanske andra människor blir inspirerade

av dessa ord och  gör framsteg i din tjänst samt

växer i kärlek till dig, där jag kommer till korta.

Då skall min själ finna tröst vid tanken på att hon varit anledningen till att du hos andra finner det

som hon själv saknar.

Herre, du älskar varsamheten, du älskar ljuset, du älskar kärleken mer än allt annat själen kan utföra.

Därför kommer dessa ORD att skänka varsamhet åt den själ, som är på väg, de kommer att vara till LJUS på vägen och ge henne KÄRLEK under vägens lopp.

I dem får i nte finnas något av världslig retorik eller mänsklig visdoms mångordighet och tomma

vältalighet.

Detta slags visdom är svag och spetsfundig och kan aldrig behaga dig.

I stället skall vi tala till hjärtat, ord som badar i ljuvlighet och kärek, vilka sannerligen är dig till behag.

Kanhända hjälper vi så många själar, som snubblar på vägen utan att veta om det och genom sin okunnighet går vilse, att undanröja hinder och stenar.

De tror nämligen, at de förmår efterfölja din allra ljuvaste Son, Vår Herre Jesus Kristus, och bli lika honom i liv, gärning och dygd och ikläda sig hans andes utblottelse och renhet.

Men allt detta måste du, bamhärtighetens Fader,

skänka dem, ty dig förutan, Herre, kan ingenting

komma till stånd.   

1.  Herren har alltid uppenbarat sin vishets

och andes skatter för dödliga varelser, men nu när

ondskan visar sitt ansikte allt mer, uppenbarar

han dem ännu mycket mer.

2.   O Herre, min Gud, finns det det väl någon, som söker dig med en enkel och ren kärlek och inte

      finner det helt efter sitt behag och sin vilja?

Du visar dig ju först och går ut för att att möta dem, som längtar efter dig.

3.  Även om vägen är jämn och ljuv för människor

av god vilja, så kommer den som är på väg inte 

     att nå långt och det endast med möda, om han

inte har bra fötter, mod och ett uthålligt sinnelag under denna sin vandring.

4.  Det är bättre att bära på en börda vid den starkes sida än att vara utan börda vid den svages sida.

När du bär på någon börda, är du vid Guds sida,

han som är din starkhet och som alltid är med de betryckta.

När du är utan börda, står du vid din egen sida och det är du själv som är din svaghet, ,men själens

dygd och styrka växer och blir stadfäst i de prövningar, som ditt tålamod utsätts för. 

5. Den som vill vara sig själv nog utan att ha stöd från någon ledare och vägvisare, kommer att bli som ett ensamt och herrelöst träd på fältet.

Hur mycket frukt det än bär, så kommer de som färdas där förbi att plocka den och därför kan den

frukten aldrig mogna.

6.  Det träd, som med omsorg vårdas och vaktas

av sin ägare, kommer att bära frukt vid den tid man väntar sig det.

7.  En själ, som är dygdig men ensam och utan ledare, liknar ett ensamt stycke kol som glöder;

det svalnar innan det blir genomglödgat. 

8.  Den som faller ensam får förbli liggande ensam; han har inte mycket aktning för sin själ, ty det var bara åt sig själv han anförtrodde den.

9.  Även om du nu inte fruktar att falla ensam,

hur kan du då inbilla dig att du ensam kan resa dig?

     Betänk att två tillsammans förmår mer än en, som är ensam.

10.    Den som faller under bördan kommer att ha svårt att resa sig med bördan.     

11.  Den som är blind och faller kommer i sin

blindhet inte attkunna resa sig på egen hand;

och om han än reser sig på egen hand, så kommer han att vandra dit han inte borde.

12.    Gud vill hellre ha den allra minsta lilla

samvetsrenhet av dig än alla de verk du kan uträtta.

13.  Gud vill hellre finn aden allra minsta lilla lydnad och underkastelse i dig än lla de tjänster du tänker utföra för honom.

14.    Gud sätter större värde på att du står ut med torka och lidande för hans kärleks skull än alla

vederkvickelser och andliga visioner och betraktelser du kan ha.

15.  Förneka dina önskningar så skall du finna vad

ditt hjärta önskar sig.

       Hur kan du veta om ditt begär är efter Guds vilja?

16.    O Guds kärlek, övermåttan ljuvlig men så föga känd!

Den som funnit dess ådror har funit ro.

17.  Det orsakar dig dubbel bitterhet att göra din egen vilja; önska därför inte att göra din vilja,

även om det skulle kännas bittert för dig.

18.   Själen bär sig mer opassande och orent åt, om hon på sin vandring till Gud bär med sig det minsta begär efter något av världens ting, än om hon

vore nertyngd av alla upptänkliga,

smutsiga och efterhängsna frestelser och mörker,

        förutsatt att hon med sitt förstånds viljekraft tar avstånd från dessa ting.

I så fall kan hon med tillförsikt närma sig Gud

för att göra Hans Majestäts vilja, han som säger:

"Kom till mig alla ni som är prövade och nertyngda,

så skall jag vederkvicka er"  ( Matt. 11:28 ).

19.   Gud finner mer behag i den själ, som i torka och med möda underkastar sig det som är förnuftigt, än i den som brister i detta men finner

tröst i allt vad den hon gör.

20.    Gud finner mer behag i en gärning, hur ringa den än må vara, om den utförs i det fördolda och utan avsikt att bli känd, än i tusen gärningar som utförts för attbli kända av människorna.

Den som i  renaste kärlek verkar för Gud är nämligen inte det minsta angelägen om att människorna skall få kännedom om detta, ja, han gör det inte ens för att Gud själv skall få veta

det, ty ven om denne aldrig fick veta det,

så skulle han ändå inte underlåta att göra honom

samma tjänster, och det med samma glädje

och rena kärlek.

21.    En ren gärning, utförd av Gud på ett helt och odelat sätt av ett rent hjärta, gör att detta

hjärtats Herre finner ett rike, som är helt

och odelat.

22.   Fågeln, som fastnat i limmet, har tvåfaldig möda: dels med att göra sig fri, dels med att göra sig ren.

Den som ger efter för sitt begär mödar sig på

tvåfaldigt sätt: först med att göra sig fri och när

han väl en gång blivit fri måste han rena sig

från det, som fastnat på honom.

23.   Den som inte låter sig dras med av sina begärskall i anden flyga lätt och ledigt som fågeln,

som inte förlorat någon av sina fjädrar.

24.   Flugan, som sätter sig på honungen, gör det

omöjligt för sig attflyga; och den själ, som vill

klamra sig fast vid andens ljuvlighet, gör det

omöjligt för sig att finna sin frihet och kontemplation.

25.    Kom inte de skapade varelserna nära, om du vill bevara Guds ansikte på ett klart och enkelt sätt i din själ, utan gör din ande tom på dem och helt

främmande för dem, så skall du vandra i gudomligt

ljus, ty Gud är inte lik dem.

26.  EN ÄLSKANDE SJÄLS BÖN:

    Herre Gud, min Älskade!

Om du fortfarande kommer ihåg mina synder

och därför inte gör det jag ständigt ber dig om,

så låt din vilja, min Gud, ske med dem, vilket är vad jag mest längtar efter.

Låt din godhet och barmhärtighet verka, så skall du bli känd genom dessa mina synder.

Om du väntar på mina gärningar, för att du för deras skull skall uppfylla min bön, så ge mig dem och utför dem åt mig och låt också de lidanden, som du vill sända mig, komma över mig.

Men om det inte är mina gärningar du väntar på,

vad är det då du väntar på, mildaste Herre?

      Varför dröjer du?

Om det i sista hand måste vara nåd och barmhärtighet, somjag ber dig om i din Son, så tag min lilla skärv, eftersom du vill ha den och ge mig detta goda i stället, det är ju det du också vill.

Vem skulle väl kunna befria sig från sitt eländiga beteende och sin eländiga begränsning, om inte du,

min Gud, höjde upp till dig i kärlekens renhet?  

Hur skall en människa, född och fostrad i elände, kunna höja sig upp till dig, Herre, om inte du höjer henne upp till dig med den hand, som du har skapat henne med?

Du, min Gud, komer inte att ta ifrån mig vad du en gång givit mig i din ende Son, Jesus Kristus; i honom har du givit mig allt vad jag vill ha.

Därör gläder jag mig över att du inte skall dröja,

omjag bara hoppas på dig.

Vad är det som hindrar din längtan, när du redan nu kan älsk aGud i ditt hjärta?

Mina är himlarna och min är jorden.

Mina är folken.

De rättfärdiga är mina och mina är syndarna.

Änglarna är mina och Guds Moder och alla skapade ting är mina.

Gud själv är min och tillhör mig, därför att Kristus

är min och tillhör mig helt ochhållet.

Vad ber du då om och sker efter, min själ?

Ditt är allt detta och allt tillhör dig.

Ägna dig inte åt det som är mindre än detta

och nöj dig inte med de smulor, som faller från din Faders bud.

Gå ut och gläd dig åt din härlighet.

             

  Dölj dig i den och jubla, så skall du uppnå det

som ditt hjärta ber om.

27.  En helt ren ande tar inte intryck av det yttre

och fäster sig inte vid mänskliga hänsynstaganden.

I stället står den ensam, fjärran från alla yttre former, och i sitt inre umgås den med Gud

och är uppfylld av härlig frid, ty det är i gudomlig tystnad som den får sin insikt.

28.   En förälskad själ är en bild, mild, ödmjuk

och tålmodig själ.

29.   En hård själ förhärdas i sin egenkärlek.

30.   Om du, o gode Jesus, i din kärlek inte gör själen mild, kommer hon alltid att framhärda i sin naturliga hårdhet.

31.   Den som inte griper tillfället liknar en som släpper en fågel ur sin hand, ty hann kommer

inte att få tillfälle att gripa det på nytt. 

32.   Jag kände dig inte, o min Herre, ty jag ville

ännu smaka och njuta tingen.

33.    Allting får gärna förändras, Herre Gud, bara vi får ta vår boning i dig.  

34.   En enda av människans tankar är mer värd än hela världen, därför är det bara Gd som är den värdig.

35.   För det icke sinnliga det du inte förnimmer

med sinnena, för det sinnliga sinnena och för

Guds ande tanken.

36.   Betänk att din skyddsängel inte alltid uppväcker ditt begär till handling, även om han alltid upplyser ditt förstånd.

      Vänta därför inte med dygdens handlingar,

tills du får lust till det, utan låt det räcka med ditt

förstånd och förnuft.

37.   När begäret är inriktat på något annat,

får ängeln ingen möjlighet att sätta det i rörelse.

38.   Min ande har blivit förtorkad, ty den glömde att söka sin föda i dig.

39.   Det som du strävar och längtar mest efter kommer du varken attfinna på din egen väg eller i den upphöjda kontemplationen, utan bara i hjärtats

djupa ödmjukhet och underkastelse.

40.   Trötta inte ut dig själv, ty du kommer ändå inte att uppnå andens ljuvlighet och mildhet, förrän du

hänger dig åt försakelsen av allt det du vill ha.

41.   Betänk att det är den sprödaste blomman

som fortast vissnar och förlorar sin väldoft.

       Därför skall du inte önska att vandra  framåt ledd av ljuvlighetens ande, ty i så fall kan du inte

förbli ståndaktig.

Utan utvälj åt dig en kratfull ande, som inte är bunden vid någonting, så kommer du att finna sällhet och frid i överflöd, ty den välsmakande

och hållbara frukten plocar man där jorden är kall och torr.

42.   Begrunda att ditt kött är svagt och att  ingenting i världen förmår ge din nde styrka eller tröst, ty det som föds av världen är värld och det som föds av köttet är kött, men den goda anden

föds endast av Guds ande, som varken meddelar

sig genom världen eller genom köttet.

43.   Lyssna till ditt förstånd, så att du kan  göra vad det säger till dig på din väg till Gud.

Detta kommer att vara dig till mer hjälp för att nå

fram till din Gud än alla de gärningar, som du utför utann denna uppmärksamhet, och all andlig

ljuvlighet du strävar efter.

44.   Salig den som isidosätter sin egen lust

och böjelse och ser på sker och ting som rätt och billigt är, innan han sätter dem i  verket.

45.   Den som handlar efter sitt förstånd liknar

enn som äter något substantiellt, men den som följer sin viljas lust liknar en som äter vattnig frukt.

46.   Med glädje och kärlek återupprättar du, Herre, den som förolämpar dig, men jag återupprättar

och hedrar inte den som gjort mig förargad.

47.   O mäktige Herre, om en gnista av din rättvisas makt förmår så mycket hos den dödlige fursten, som styr och leder folken, vad skall då inte din allsmäktiga rättvisa göra med den rättfärdige

och syndaren?

48.   Om du renar dinn själ från att äga och begära

främmande ting, så kommer du att förstå dem i

anden.

Om du avstår från att begära dem, kommer du attfå njuta av vad de i sannng är, eftersom du förstår

det oförvanskade i dem.

49.   Herre, min Gud, du är ingen främling för den,

som inte gör sig främmande för dig.

Hur kan man då påstå, att det är du som gör dig frånvarande?     

   

50.   Den har verkligen övervunnit alla ting som

varken låter dem orsaka honom glädje, när de behagar honom eller sorg, när de inte faller

honom i smaken.

51.  Om du vill nå fram till den heliga inre samlingen, skall du inte gå eftergiftens utan

försakelsens väg.

52.  Vart jag går med dig, min Herre, skall det överallt gå mig så som jag önskar det för din skull.

53.   Det är omöjligt att nå fram till fullkomligheten

för den, som inte strävar efter att vara nöjd med ingenting och som inte låter sin naturliga och andliga åstundan vara tilfreds i tomheten.

För att uppnå högsta ro och frid i anden är det ju

detta som erfordras.

Det är på detta sätt som Guds kärlek förblir nästan ständigt verksam i den rena och enkla själen.

54.   Eftersom Gud är ouppnåelig, skall du inte

tänka på allt det som dina själsförmögenheter

kan förstå och dina sinnen kan förnimma.

Du får därför inte hålla tillgodo med det som är mindre, så att din själ förlorar den snabbhet som

krävs för att komma till honom.

55.   Den själ, som är på väg till Gud men inte skakar av sig sina bekymmer och utsläcker sitt

begär, liknar en som släpar en kärra uppför backen.

56.   Det är inte Guds vilja, att själen skall känna

oro över någonting eller lida vedermöda.

      Om själen ändå lider av de motgångar världen

orsakar, så beror det på att hennes dygd är svag,

men den fullkomliges själ har sin glädje i det som

plågar den ofullkomlige.

57.   Livets väg består till mycket liten del i oväsen och beskäftighet och den kräver snarare viljans

försakelse än mycket vetande.

    Den som minst befattar sig med tingen och njutningarna kommer att gå framåt på den vägen.

58.   Du skall inte tro, att det behagar Gud lika mycket att man handlar mycket som att man handlar med god vilja utan att bry sig om sig själv

eller ta mänskliga hänsyn.  

59.   Vid livets afton ärdet ditt sätt att älska som

skall prövas.

Lär dig att älska så som Gud vill bli älskad

och överge ditt eget förhållningssätt.

60.   Se till att du inte lägger dig i andras göranden och låtanden, ja, att du inte ens låter dessa ting

nudda vid ditt minne, ty då kanske du inte kan

fullgöra din egen uppgift.

61.  Tro inte, att en som inte lyser av de dygder, som du förväntar dig, för den skull inte kan vara dybar i Guds ögon på grund av det som du inte alls

förväntar dig.

62.   Människan förmår varkennjuta eller lida på ettbra sätt, eftersom honn inte känner avståndet mellan det goda och det onda.

63.   Se till att du inte genast blir bedrövad över

de motgångar du möter i världen, ty du känner

ju inte till et goda de för med sig och som Gud

genom sina domslut förordnat  för de utvaldas eviga lycka.

64.   Gläd dig inte över timlig välgång, ty du vet

inte med visshet om detta tillförsäkrar dig

det eviga livet.   

65.   När du befinner dig i trångmål, skynda då genast till Gud med tillförsikt, så skall du bli styrkt,

upplyst och undervisad.

66.   Skynda genast till Gud i fröjd och lycka,

gör det med fruktan och i sanning, så kommer

du varken at bli bedragen eller fångad i fåfänga.

67.   Tag Gud till brudgum och vän och var alltid

tillsammans med honom, så kommer du inte att synda.  

Då skall du lära dig att älska och allt vad du behöver skall tillfalla dig på bästa sätt.

68.  Du skall utan möda lägga folken under dig

och tingen skall tjäna dig, om du bara glömmer

dem och dig själv.

69.   Unna dig vila, kasta ifrån dig bekymren och bry dig inte det minsta om allt det som händer.

Då skall du tjäna Gud så som det behagar honom och finna glädje i honom.

70.    Betänk att Gud bara härskar i en fridfull

och osjälvisk själ.

71.   Även om du utför många verk, skall du inte växa i fullkomlighet, om du inte lär dig att underkuva din egen vilja, att underkasta dig

och att avstå från omsorgen om dig själv och dina angelägenheter.

72.  Vad tjänar det till att du ger din Gud en viss sak, om det är något annat han begär av dig?

       Begrunda vad det är som Gud vill och utför det,

ty på så sätt kommer ditt hjärta att få större tillfredsställelse än om du följer din egen böjelse.

73.   Hur vågar du vara så uppsluppen och inte

visa minsta fruktan, när du måste träda fram inför Gud och avlägga räkenskaper för minsta ord

och tanke?  

74.  Betänk att MÅNGA ÄR KALLADE MEN ATT FÅ ÄR UTVALDA  ( Matt 22:14 ).

Om du inte akta på dig själv, kan du vara mer viss om din förtappelse än om din räddning, särskilt då med tanke på att stigen som leder till det eviga

livet är så smal   ( Matt 7:14 ).

75.  Gläd dig inte i otid, ty du vet hur många synder du har begått, men inte hur Gud ser på dig.

       Hys därför en tillitsfull fruktan.

76.   När räkenskapens stund är  inne, kommer det att smärta dig att du inte använt din tid i Guds tjänst.

Varför tillvaratar du den då inte och använder den så, som du skulle ha gjort, om du nu vore döende?

77.    Om du vill att hängivenhet skall födas i din ande och kärlek till Gud ochbegär efter det gudomliga skall växa till, rena då din själ från varje begär, från allt som binder och från alla anspråk, så att det som ingenting är heller ingenting betyder för dig.

På sama sätt som den sjuke, när hann blivit av med den skadliga kroppsvätskan, genast erfar hälsans välsignelse och känner, hur hans aptit återvänder, så skall du också bli helad i Gud, om du använder dessa botemedel.

Men utan dem kommer du inte att göra framsteg, vad du än gör.

78.   Om du vill finna frid och tröst för din själ 

och i sanning tjäna Gud, skall du inte nöja dig

med vad du redan lämnat bakom dig, ty det är möjligt att du återigen fastnar i det du lämnat,

ja, i ännu högre grad än tidigare.

Överge därför allt det som du har kvar och begränsa dig till en enda sak, som för allt med sig, nämligen

den heliga ensamheten, som åtföljs av bön

och av helig, gudomlig läsning.

Förbli alltid där, i glömska av allting, ty om detta inte är något som påläggs dig av lydnaden, så

kommer du att behaga Gud mer genom att ta dig

i akt och fullkomna dig själv än genom att vinna alla

dessa ting tillsammans. 

TY VAD GAGNAR DET MÄNNISKAN ATT VINNA

HEL AVÄRLDEN, OM HON LÅTER SIN SJÄL

GÅ FÖRLORAD?   ( Matt 16:26 ).