Direktlänk till inlägg 7 februari 2015

ANDLIG SÅNG G.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 7 februari 2015 16:27

FEMTE STROFEN

DET VAR UTDELANDE TUSEN VÄLSIGNELSER

SOM HAN I HAST GICK FÖRBI DESSA SKOGSDUNGAR.

GENOM ATT BETRAKTA DEM

OCH ENDAST GENOM SIN GESTALT

KLÄDDE HAN DEM MED SKÖNHET.

FÖRKLARING.

1.  Denna strof ger de skapade tingens svar till själens fråga.

Detta svar är, som Augustinus i sitt citat säger, det vittnesbörd som skapelsen ger om Guds storhet och härlighet till den själ som betraktar den och frågar den.

I huvudsak innehåller strofen detta: Gud har skapat allting med största lätthet och på ett ögonblick.

Han har nedlagt i tingen spår av vad han själv är, ty han har inte bara skapat dem ur intet, utan han har dessutom begåvat dem med otaliga välsignelser och utmärkande egenskaper, han har ökat deras skönhet genom en beundransvärd rangordning och en inbördes harmoni som aldrig rasar samman. Alla ting kommer ur Visheten; med den

har han skapat dem: och hans Vishet, det är det Eviga Ordet, hans Enfödde Son. Därför säger också själen:

UTDELANDE TUSEN VÄLSIGNELSER.

2.  Dessa TUSEN VÄLSIGNELSER som han utdelade betecknar den otaliga mängden av skapade varelser; själen nämner det höga talet tusen för att ge en ide om den mängd av varelser som hon kallar VÄLSIGNELSER; och hon ger dem detta namn

på grund av den mångfaldiga skönhet varmed den Älskade har begåvat var och en dessa varelser, när han uppfyllde hela universium med dem.

HAN GICK I HAST FÖRBI DESSA SKOGSDUNGAR.

3.  ATT GÅ FÖRBI SKOGSDUNGARNA,det är att skapa elementen, själen förkunnar att den Älskade gick igenom dem utdelande tusen välsinelser: han prydde dessa element med alla så vackra varelser; dessutom utdelade han tusen välsignelser till dem och gav dem alla krafter att kunna medverka till sin fortplantning och sitt bevarande. 

Hon säger han GICK FÖRBI, ty alla de skapade varelserna är som ett fotspår av Guds förbigång, där man skymtar hans storhet, hans makt, hans vishet  och andra gudomliga egenskaper.  Han gick förbi i hast, ty de skapade varelserna är Guds ringaste verk; han har skapat dem liksom i föregående: ty de stora verken, de verk där han visar sig mera och åt vilka han har ägnat mera uppmärksamhet, det är Ordets människoblivande och den kristna trons mysterier; om man jämför dem har alla andra verk skapats liksom i förbigående och i hast.

GENOM ATT BETRAKTA DEM

OCH ENDAST GENOM SIN GESTALT

KLÄDDE HAN DEM MED SKÖNHET.

4.  Den helige Paulus säger oss att Guds Son är "hans härlighets återsken och hans väsens avbild"  ( Hebr. 1:3 ).

Men här måste vi lägga märke till att det bara är genom sin Sons gestalt som Gud har betraktat allt skapat, och att detta räckte för att ge dem den naturliga existensen och för att meddela dem en mängd nåd och naturliga gåvor; han gjorde dem färdiga och fulländade, enligt dessa ord i

Första Moseboken:  "Gud såg på allt som han hade gjort, och allt var mycket gott"  ( 1. Mos. 1:31 ).

Att se det allt vara mycket gott, det var att skapa det alltsammans mycket gott i Ordet, hans Son.

Han inte bara gav dem existensen och de naturliga gåvorna genom att betrakta dem, som vi har sagt, utan genom sin Sons gestalt klädde han dem dessutom i stor skönhet, därmed att han gav dem deras övernaturliga existens.

Det förverkligades när hans Son blev människa, och så upphöjdes människan till en gudomlig skönhet och följaktligen allt skapat i henne, eftersom han förenade sig med naturen hos allt skapat när han gjorde sig till människa.

Det är därför som denne samme Guds Son har sagt:

"När jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig"  ( Joh. 12:32 ).

Genom den upphöljelse som Guds Sons människoblivande innebär och och genom hans ärorika uppståndelse i köttet,

har Fadern sålunda inte bara förskönat det skapade delvis; utan vi kan påstå att han har låtit det fullständigt klädas i skönhet och värdighet.

5.  Det finns emellertid ännu mera, och för att tala i överensstämmelse med kontemplationens tillstånd, måste man veta att i det levande ljuset från kontemplationen och från de kunskaper om det skapade som flyter fram ur kontemplationen, vet själen att det skapade har begåvats med ett sådant överflöd av nåd, kraft och skönhet, att alla dessa skapade ting tycks henne stråla i en underbar naturlig skönhet, som härrör från den oändliga övernaturliga skönheten hos Guds gestalt, vars blick kläder världen och himlarna i ljuvlighet och glädje.

I samma mening säger David till Herren att han bara hade behövt öppna handen och:  "han har uppfyllt alla varelser med välsignelse"  ( Ps. 145:16 ).

Sårad av kärlek genom detta spår av den Älskades skönhet som själen har upptäckt i det skapade, upptändes hon av önskan att få skåda denna osynliga skönhet och sjunger följande strof: 

 

  

 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards