FJÄRDE STROFEN.
O, SKOGAR, O TÄTA LUNDAR.

PLANTERADE AV MIN ÄLSKADES HAND,

O GRÖNSKANDE ÄNG

PRYDD MED OLIKA BLOMMOR,

SÄG MIG OM NI HAR SETT HONOM GÅ FÖRBI.

FÖRKLARING.

1.  Själen har framlagt för oss den metod man skall följa för att påbörja denna väg i det andliga livet.

Hon måste ha mod för att inte gå vilse bland nöjen och njutningar, kraft för att triumfera över frestelser och hinder.

I detta innefattas övandet av självkännedom, som är den första kunskapen om Gud. I denna nya strof börjar själen en vandring på en väg med betraktande av det skapade, för att höja upp sig till kunskapen om sin Älskade, han som har skapat det. Ty efter övandet av självkännedom, är detta betraktande av det skapade det första som inställer sig på denna andliga väg för att vi skall kunna nå fram till kunskapen om Gud.

Ty i  själva verket avslöjar det skapade Guds storhet och hans utsökthet för oss, enligt detta ord av Aposteln:

"Ty Guds osynliga väsen, makt och gudomshärlighet kan vi förstå genom hans synliga och osynliga verk"  ( Rom. 1:20 ).

I denna strof underhåller sig själen alltså med det skapade, och hon ber dessa skapade ting om nyheter om hennes Älskade.

Men vi måste liksom den helige Augustinus uppmärksamma, att när själen utfrågar de skapade tingen, ser hon i dem endast deras Skapare.

Det är därför som denna strof framställer henne som betraktande elementen och alla de lägre skapade varelserna, himlarna med de högre skapade varelserna och alla materiella ting och slutligen de himmelska andarna.

Själen säger alltså:

O SKOGAR, OCH TÄTA LUNDAR. 

2.  Hon kallar SKOGAR elementen, som är jorden, vattnet, luften och elden.

Ty liksom behagliga skogar är de befolkade med otaliga skapade varelser, som vi här  kallar TÄTA LUNDAR på grund av deras stora antal och deras omväxling i fråga om vart och ett element.  På jorden finns det en otalig mängd av djur och växter; i vattnen finns det en mängd olika fiskar; i luften finns det fåglar av alla slag; elden slutligen, den samverkar med de övriga elementen till bildandet och bevarandet av alla dessa skapade varelser.  Sålunda lever varje djurart i sitt element, den finns placerad där liksom i en lund eller i ett område där den föds och utvecklas.

Ty i själva verket har Gud så befallt den vid tiden för skapelsen ( 1. Mos. 1 ).

Han har befallt jorden att frambringa växterna och djuren; havet och vattnen att frambringa fiskarna; luften att vara fåglarnas uppehållsort.

Det är därför som själen, när hon ser att Gud har velat det så och förverkligat det, utbrister i fölande vers:

PLANTERADE AV MIN ÄLSKADES HAND.

3.  Själen förstår därvid att Gud ensam har kunnat frambringa och skapa en sådan mångfald av varelser och så många underbara ting.

Därför framhåller hon med flit: AV MIN ÄLSKADES HAND.

Naturligtvis frambringar Gud många andra ting genom förmedling av en främmande hand, en ängels eller en människa; vad beträffar skapelsehandlingen, så har den inte betrott och beror inte på någon annan hand än hans egen.

Och därför känner sig själen också så starkt dragen i kärlek till sin Älskade som är Gud, när hon betraktar skapelsen som är hans händers verk.

Hon säger alltså vidare :

O GRÖNSKANDE ÄNG.

4.  Här rör det sig om att betrakta himlen, som själen kallar för en grönskande äng, ty de skapade varelser som finns i himlen åtnjuter en friskhet som aldrig förändras; deras skönhet vissnar inte och blekes inte bort med tiden; det är mittibland dem som mittibland friska lundar, där de rättfärdiga finner vila och njutning.

Detta betraktande av himlen innefattar också den oändliga mångfalden och skönheten hos stjärnorna, och de andra himlakropparna på firmamentet.

5.  Ordet ÄNG, det använder Kyrkan gärna också om de himmelska tingen; i sina böner till Gud för de avlidnas själar, säger hon till dem:

Constituat vos Dominus inter amaena virentia:

"Må Herren föra er till sina ljuvliga alltid grönskande ängar."

Själen säger vidare att denna grönskande äng är

PRYDD MED OLIKA BLOMMOR 

( EMALJERAD MED BLOMMOR. )

6.  Under namnet BLOMMOR innefattar hon Änglarna och de saliga själarna, som utgör prydnaden på denna vistelseort och som smyckat den liksom en graciös och rik emalj på en vas av rent guld.

SÄG MIG OM NI HAR SETT HONOM GÅ FÖRBI.

7.  Denna begäran gäller det betraktande som vi redan har talat om. I själva verket ställer själen denna fråga:

Säg mig vilka underbara egenskaper han har skapat i er.