INVIGNING I GUDS NÄRVAROS MYSTERIUM.
          "Du kan tro min lära, den är inte av mig".

    KORT EFTER SYSTER ELIABETHS ANDRA KRIS I MAJ, SOM HÖLL PÅ ATT ÄNDA HENNES LIV, FICK HON KOMMA NED I SAMTALSRUMMET TILL SIN FAMILJ.

HON ÖNSKADE SAMTALA MED SIN MOR OCH MED SIN SYSTER VAR OCH EN FÖR SIG.   FRU CATEZ KUNDE INTE TA BLICKEN FRÅN SITT BARNS AVMAGRANDE MEN LYSANDE ANSIKTE.

BÅDA TVÅ KÄNDE ATT SLUTET VAR NÄRA!

DOTTERNS SJÄL TOG SIG AN MODERNS MED FÖRDUBBLAD ÖMHET, MEN FÖR ATT UPPENBARA SITT LIVS INNERSTA ERFARENHET, SOM HÖLL HENNE HÖGT ÖVER LIDANDET, BRINNANDE AV TRO, OCH FYLLDE HENNE MED GLÄDJE.

MAN KOMMER ATT TÄNKA PÅ DE SISTA SAMTALEN MELLAN SANKTA MONICA OCH SANKT AUGUSTINUS.

     FÖRE SITT SISTA UPPBROTT VILL DOTTERN INVIGA SIN MOR I GUDS NÄRVARO,  "DEN HÄRLIGA SOL SOM STRÅLADE ÖVER HENNES LIV".

119.  VI SKALL KOMMA TILL HONOM OCH TÅ VÅR BONING HOS HONOM.

                 Till modern, juni 1906.

     "Om någon äskar mig tar han vara på mina ord.

Då skall min Fader älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom".  ( Joh. 14:23 ).

     Min älskade lilla mamma, jag börjar mitt brev med en kärleksförklaring: Du vet, jag har alltid tyckt så mycket om dig. Men sedan vårt senaste samtal är min kärlek dubbelt så stor.

Det kändes så skönt att få utgjuta si själ i sin mammas och känna henne vibrera med.

Jag ser min kärlek till dig inte bara somett barns till den bästa av mödrar, utan också som en mors till sitt barn;

JAG ÄR DIN SJÄLS LILLA MAMMA, eller hur, det är du väl med på?

     Vi håller reträtt  inför pingsten, jag ännu mer än de andra i mitt älskade "övre rum", min nattvardssal, avskild som jag är från allt.

Jag ber den Helige Ande att han skall uppenbara denna Guds närvaro i dig som jag talade om.  Jag har gått igenom böcker som handlar om detta med tanke på dig, men jag föredrar att träffa dig igen innan du får dem av mig.

Du kan tro min lära, ty den kommer inte från mig.

Om du läser Johannes evangelium, kan du se att Mästaren ideligen betonar detta bud; "Var alltid i mig, så skall jag alltid vara i er", ( Joh. 15:4 ), eller denna underbart vackra tanke som mitt brev börjar med, där han talar om att ta sin boning i oss.

Sankt Johannes vill i sina brev att vi skall ha "gemenskap"

( 1 Joh. 1:3 ), med den heliga Teenigheten; detta ord är så ljuvligt att läsa, och det är så enkelt!

Det räcker, säger sankt Johannes, att man tror "Gud är ande" ( Joh. 4:24), och "han lönar den som söker honom".  ( Hebr. 11:6 ). 

Föreställ dig att din själ är "Guds tempel" ( 2 Kor. 6:16 ),

precis som sankt Paulus säger oss.
I varje ögonblick, både på dagen och på natten bor de tre gudomliga Personerna i dig.  Du äger inte Kristus i hans mänskliga natur som när du går till kommunionen, utan Gudomen.    Detta väsen som de saliga tillber i himlen, det finns i din själ.  Har man väl insett detta, då uppstår en underbar förtrolighet i ens inre.

Man är aldrig någonsin mer ensam!  Om du föredra att tycka att Herren är nära dig snarare än i dig, så följ vad din känsla säger dig, bara du lever med honom.

Glöm inte att använda av mina små praktiska anvisningar.

Dem har jag ställt samman särskilt för dig, MED STOR KÄRLEK.   Och så hoppas jag att du håller inre bön under dessa tre små stunder på fem minuter i min lilla helgedom.

Tänk på att du är hos honom och handla som när man älskar någon.

Det är så enkelt: det behövs inga vackra tankar utan man bara utgjuter sitt hjärta.

   Än en gång farväl, Gud välsigne dig.

Låt oss leva med honom.

Å, vad jorden och tingen på den är fåfängliga sedda med evighetens ögon!

120.   DU MÅSTE BERÄTTA OM DU GÖR FRAMSTEG MED DEN  INRE SAMLINGEN. 

       Till modern, juni 1906.

   Misstar jag mig om jag tror att din själ tillsammans med din dotters firar festen till ära för våra heliga som lidit matyrdöden?   Vilken lycka det vore för din dotter om också hon finge ge sin Gud sitt blods vittnesbörd.   

Det skulle göra det mödan värt att stanna på jorden och ha sett sin dröm om himlen försvinna!

Menn hon har funnit denna himmel på jorden.

   Det finns ett Paulusord som är som en sammanfattning av mitt  liv och som man skulle kunna använda om varje ögonblick i mitt liv:  "Propter nimiam caritatem  ---- För hans övermåttan stora kärleks skull!  ( Ef. 1:4 ).

Ja, all denna nåd som strömmat över mig har jag bara fått mottaga"därför att hann älskar mig alltför mycket".

Älskade mamma; låt oss älska honom även vi.

Låt oss leva med honom som tillsammans med en älskad varelse som man inte kan skiljas från. 

Berätta omm du gör framsteg med den inre samlingen i Guds närvaro, och om dina små frön troget har grott.

Du vet väl att jag är din själs lilla mamma, så jag är full av ömma omsorger om henne.   Kom ihåg dessa ord ur evangeliet:  "Guds rike är invärtes i er".  ( Luk. 17:21 ).

Gå in i detta lilla rike för att tillbe dess Konung som bor i det som i sitt eget palats.

121.    ATT UMGÅS FÖTROLIGT MED GUD ÄR SÅ ENKELT.

     Till modern, den 30 juli 1906.

      O älskade mamma, jag kan inte säga hur innerligt jag ber för dig.

Jag upphör aldrig.  Jag har sagt min Mästare att det var för dig jag offrade alla mina lidanden, därför att jag är angelägen om din själs skönhet.  Jag känner att han vill att hon skall vara fullkomligt förenad med honom och att det är därför du har fått alla prövningar han låter dig gå igenom!

Begagna din ensamhet till att samla dig i Herren.

När din kropp vilar, tänk på att din själs vila är han, och liksom ett barn älskar att få vara i sin mors armar så finner du din vila i armarna på Gud som omger dig från alla håll.

Vi förmår inte gå ut ur honom.

Men tyvärr glömmer vi ibland hans heliga närvaro och överger honom för att sysselsätta oss med saker som är något annat än han.

Att umgås förtroligt med Gud är ändå så enkelt!

Man vilar snarare än än tröttas, som när ett barn vilar under sin moders blick.   Offra alla dina lidanden åt honom:

det är nämligen för dig ett bra sätt att förenas med honom och en bön som behagar honom mycket.

      Gud vare med dig!  Jag stämmer möte med dig under Mästarens blick.  Må vi förbli i hans närhet.

Låt oss gå till honom med vår kropps och vår själs alla brister och ofullkomligheter som de sjuka som enn gång kom till honom genom Judeen.

"En hemlig kraft" ( Luk. 6:19 ), skall åter utgå från Mästaren, och även om vi inte känner den, tror vi att han är verksam, han som bara är kärlek.

122.  HIMLEN ÄR FADERNS HUS.

    Älskade mamma,  låt oss se upp mot himlen!

Det är en vila för själen att tänka på att himlen är "Faderns hus"  ( Joh. 14:2 ) och att vi är väntade dit som älsakde barn , som återvänder till hemmet efter en tid i landsflykt, och att han för att kunna leda oss gör sig själv till vår färdkamrat! Lev inom dig riktigt mycket med honom. Ha stunder av inre samling inför honom, och offra åt honom de lidanden du får utstå på grund av din dåliga hälsa, det är det dyrbaraste vi kan ge honom.

Om vi rätt kunde uppskatta lyckan i lidandet skulle vi hungra efter det. Tänk på att tack vare lidandet kan vi ge någonting åt Gud.   Låt inte ett enda lidande gå förlorat och offra det alltid med största glädje.

       Jag är så glad at vi skall ses snart igen.  Låt oss hela tiden fram till dess leva tillsamans med varandra hos honom.

       Jag vill vara en ängel för mina små.  En ängel går inte att ta på men den är närvarande hela tiden.

Och de änglarvingar som jag skyddar dem med är bönen och lidandet.

123.    JAG ÖNSKAR JAG KUNDE SÄGA DET TILL ALLA SJÄLAR.

                           Till modern, augusti 1906.

      Lev tillsammans med honom. Å, jag önskar att jag kunde säga till alla själar vilken källa till styrka och frid och lycka de skulle finna om de vore beredda att leva i denna underbara förtrolighet.

Men de förstår inte konsten att vänta.  Om Gud inte ger sig till dem genom sinnena så lämnar de hans heliga närvaro; och när han kommer till dem rustad med alla sina gåvor är ingen hemma.

Själen är ute, sysselsatt med yttre ting.  Hon bor inte i sitt eget inre.

124.  MÅ MÄSTAREN UPPENBARA SIN GUDOMLIGA NÄRVARO FÖR DIG.

                     Till modern, den 13 aug.  1906.

      Jag skulle vilja ta på mig alla dina lidanden.  

Mitt hjärtats första ingivelse är att tänka så, men jag tycker det skulle vara själviskt, ty lidandet är en så dyrbar sak!
Det jag i stället vill utverka åt dig är att du skall få nåden att troget bära lidandet, utan att förlora någonting av det, och även nåden att älska det och ta emot varje lidande som en kärlekspant från Fadern som är i himlen.

Jag har läst något så vackert hos sankt Paulus!

Han önskar de sina "att Fadern skall ge dem styrka till den invärtes människan så att Kristus genom tron skall bo i deras hjärtan och de skall kunna bli rotfasta i  kärleken"
( Ef. 3:16-17 ).

Det är detta som är min blombukett till min lilla mamma.

Visst är det väl mäktiga och underbara ord?

     Må mästaren för dig uppenbara sin  gudomliga närvaro!

Den är så välgörande, den ger själen så mycket styrka!

Vi får tro att Gud älskar oss så mycket att han kommer till oss och bor i oss, blir färdkamrat åt oss i vår landsflykt, den förtrogne, vännen i alla livets skiften.

125.   DET FINNS ETT VÄSEN SOM ÄR KÄRLEKEN.

                   Till modern,   den 20 okt.  1906.  

     Det finns ett väsen som är kärleken och som vill att vi skall "ha gemenskap"   ( 1 Joh. 1:3 ) med honom.

Han är här och håller mig sälskap och hjälper mig att lida, lär migatt övervinna min smärta för att vila i honom. 

Gör som jag, då skall du få se hur allt blir förvandlat.