HERREN KALLAR JESAJA TILL PROFET.

           Jesaja. 6:1-10:

           1.   Det år då kung Ussias dog såg jag Herren.  Han satt på en  hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp

           fyllde templet.

            2.   Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med skylde

            de ansiktet, med två skylde kroppen och med två flög de.

            3.    Och de ropade till varandra:

                   Helig, helig, helig,

                   är Herren Sebaot!

                   Hela jorden är full av hans härlighet.

            Här ser vi en beskrivning på hur de himmelska härskarorna tillber honom, dag och natt i hans heliga tempel.

            4.    Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök.

            5.    Jag sade:  "Ve mig!  Jag är förlorad,

                                   ty jag har orena läpppar

                                   och jag bor bland ett folk

                                   med orena läppar,

                                   och mina ögon har sett

                                   Konungen, Herren Sebaot.

            När profeten ska ta emot sin kallelse; ser han sin egen orenhet inför Herren Sebaots heliga

            närvaro, där endast den sanna och äkta renheten finns och existerar som en verklighet.

            Han känner sig helt förlorad och övergiven av sina egna orena läppar och människor i sin egna 

            omgivning, som själva är styrda och kontrollerade av dessa orena läppar.

            Människor som har orena läppar är också påverkade av ett orent hjärta.

            6.   En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.

            7.   Med det vidrörde han min mun och sade: "När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och

            din synd sonad.

             Detta var en serafen uppgift att vidröra profetens orena läppar för att borttaga orenheten från 

            hans läppar och samtidigt då försona all hans synd.

            Gud kunde inte kalla honom att förkunna för ett folk med orena läppar och ett orent hjärta, om han

            inte själv hade rena läppar och ett rent och helgat hjärta, alltså hade goda andliga karaktärsdrag.

            8.   Och jag hörde Herrens röst.   

             Han sade:  "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" 

            Jag svarade: "Jag, sänd mig!"

             Att i lydnad svara ja till sin kallelse med ett villigt och överlåtande hjärta.

             9.   Då sade  han: "Gå och säg till detta folk:

             Ni skall höra men ingenting förstå, ni skall se men ingenting fatta.

             10.  Förstocka detta folk, täpp till öron,

                    täck för deras ögon,

                    så att de ingenting ser,

                    ingenting hör,

                    ingenting förstår

                    och vänder om och blir botade.

                Eftersom detta folk inte är villiga att göra bot och bättring från sina synder och överträdelser,

                följden av detta levnadssätt, gör att Guds straff kommer över detta folk.

                1.   Att de blir andligt förstockade; som innebär att de förlorar den andliga hörseln, synen,

                 kunskapen med dess andliga förstånd, med att kunna urskilja mellan det onda och goda.

                 När de har förlorat allt detta, för det alltid en möjlighet till och för en

                 sann och äkta omvändelse från sina onda gärningar.

                 Slutsatsen blir då ett sökande och ett längtande hjärta efter en sann och äkta omvändelse.