TÅLAMODETS PRÖVNINGAR.

              Första Mosebokens författare talar om för oss Fader Abraham och hans välutvecklade djupa,

              Tålamodets prövning, när det gäller, hans fulla överlåtande tilltro till Guds personliga tilltal

              in hans överlåtna hjärta, där vi också i hans handlade kan tydligt se HANS FULLKOMLIGA LYDNAD.

                                                  
                                              
                GUD SÄTTER ABRAHAM PÅ PROV.

              1. MOSEBOKEN. 22:1-19.

              1. En tid därefter SATTE GUD ABRAHAM PÅ PROV. Gud kallade på honom: "Abraham!"

              "Här är jag", svarade han.

              2. Gud sade: "TA DIN ENDE SON, HONOM SOM DU ÄLSKAR, ISAK, OCH GÅ TILL LANDET MORIA OCH OFFRA

              HONOM DÄR SOM BRÄNNOFFER PÅ ETT BERG SOM JAG SKALL VISA DIG".

              3. Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin Isak, högg ved till

              brännoffret och gav sig iväg mot den plats som Gud hade talat om.

              4. DEN TREDJE DAGEN FICK ABRAHAM SE PLATSEN PÅ AVSTÅND.

              5. Då sade han till tjänarna: "Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe.

              Sedan kommer vi tillbaka till er".

              6. Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven,

              och så gick de båda tillsammans.

              7. "FAR", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "HÄR ÄR ELD OCH VED, MEN VAR ÄR 

              FÅRET SOM SKALL OFFRAS?"

               8. "Min son", sade Abraham, "GUD UTSER ÅT SIG DET FÅR SOM SKALL OFFRAS".

               Så gick de båda tillsammans.

               9. När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare.

               HAN LADE UPP VEDEN OCH BAND SEDAN SIN SON ISAK OCH  LADE HONOM PÅ ALTARET, OVANPÅ

               VEDEN.

               10. Och Abraham STRÄCKTE UT HANDEN OCH TOG KNIVEN FÖR ATT SLAKTA SIN SON.

               11. Då ropade en Herrens ängel till honom från himlen: "ABRAHAM! ABRAHAM"! "Ja", svarade

                Abraham", "här är jag".

                12. Ängeln sade: "LYFT INTE DIN HAND MOT POJKEN, OCH GÖR HONOM INGET ONT.

                NU VET JAG ATT DU FRUKTAR GUD, NU NÄR DU INTE HAR VÄGRAT MIG DIN ENDE SON".

                13. När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår.

                Då gick han bort ocg tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.

                14. Abraham gav denna plats namnet "Herren utser". Idag säger man "på berget där Herren blir sedd".

                15. Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham:

                 16. "JAG SVÄR VID MIG SJÄLV, säger Herren, ATT EFTERSOM DU GJORDE DETTA OCH INTE VÄGRADE MIG 

                DIN ENDE SON,

                17.  SKALL JAG VÄLSIGNA DIG OCH GÖRA DINA ÄTTLINGAR TALRIKA SOM STJÄRNORNA PÅ HIMLEN

                OCH SOM SANDEN PÅ HAVETS STRAND, OCH DIN ÄTTLINGAR SKALL INTA FIENDENS STÄDER.

                18. OCH ALLA FOLK PÅ JORDEN SKALL ÖNSKA SIG DEN VÄLSIGNELSE SOM DINA ÄTTLINGAR HAR FÅTT.

                 DETTA SKALL SKE DÄRFÖR ATT DU LYDDE MIG."

                 19. Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva.

                 Abraham stannade sedan där.

                 Tålamodet är i själva verket, på ett rätt sätt, att bearbeta vår tid, som vi befinner oss i som

                 människor, som i sin tur föder fram det, välkomna svaret vi väntat på.