HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER

                 FÖRSTA BOK. KAPITEL. 33.

                    KUNSKAPENS RÄTTA BRUK.

                            SID. 21-22.

"En del av mina vänner är som mina lärljungar som

    äger tre ting:

för det första förstånd och insikt utöver den som

    hjärnan ger, för det andra en visdom som inte kommer av någon människa, ty jag är den som själv

     ger dem en inre undervisning, för det tredje 

är de fulla av en ljuvlighet och en gudomlig kärlek,

    varmed de besegrar djävulen.

Men nu får människorna kunskap på motsatt vis.

     För det första vill de ha kunskap för att kunna

skryta och så att de får anseende som lärda klerker.

     För det andra vill de ha kunskap för att kunna skaffa sig rikedomar.

     För det tredje vill de ha kunskap för att vinna 

ära och värdighet.

      När de sålunda söker up sina skolor och träder in i dem går jag bort från dem, ty de skaffar sig

     kunskap för att högmodas, men jag undervisade

dem om ödmjukheten.

     De träder in i dem av vinningslystnad, men jag hade ingen plats där jag kunde vila mitt huvud.

        De träder in i där för att få ärebetydelser,

de avundas dem som har en högre ställning än de 

      själva, men jag blev dömd av Pilatus och förhånades av Herodes.

    Därför går jag bort ifrån dem, ty de lär sig inte

min lära.

     Men eftersom jag är mild och god ger jag åt 

var och en vad ber mig om.

     Den som ber mig om bröd skall få det.

Den som ber mig om halm skall få det.

Mina vänner ber om bröd, ty de söker och vill ha 

    undervisning i den gudomliga vishet i vilken

min kärlek är.

    Men andra ber om halm: den världsliga visheten,

men liksom halm inte är till någon nytta och är

     föda bara för oskäliga djur, så är den världens

vishet som de söker till ingen nytta, den ger ingen

     näring åt själen och är ingneting annat än ett 

ord utan innehåll och kraft.

     Då människan dör, blir nämligen all hennes visdom till intet och hon kan inte ses av dem som

     berömde henne.

Jag kan liknas vid en stor herre som har många 

     tjänare som delar ut sin herres egendom vad alla

har behov av.

    Så står goda och onda änglar till mitt förfogande.

De som har lärt känna min vishet och tjänar mig

     betjänas av goda änglar, som styrker dem med 

tröst och med ett arbete som är dem välbehagligt.

      Men de som är visa på världens sätt betjänas

av onda änglar, som inger dem sådant som passar

     deras vilja och danar dem efter deras egen vilja 

och inger dem hugskott som kostar dem mycken

      möda.

               HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER.

       UR FÖRSTA UPPENBARELSENS FÖRSTA BOK.

                             KAPITEL. 30.

                  MISSBRUKET AV SKAPELSEN.

                               SIDORNA. 17-18.

"Jag är Gud som skpat allt till människans nytta för

     att allt detta skulle tjäna människan och bygga

upp henne.

      Men allt som jag skapat till hennes nytta 

missbrukar hon till sitt fördärv.

      Hon bryr sig till på köpet inte alls om Gud och

älskar honom mindre än skapelsen.

I mitt lidande gjorde judarna mig illa med tre

    redskap:

för det första med träet som de fäste mig vid gisslad

     och törnekrönt, för det andra med järnet som 

de fäste mina händer och fötter med, för det tredje

    med ättiksdrycken som de gavv mig att dricka.

Därefter anklagade de migför att vara en dåre för

     den döds skull som jag gärna tog på mig,

och de kallade mig för en lögnare för min

    läras skull. 

Och med högmodets törnen bekransar de mig,

    ty de vill stå högre än jag. 

Med förhärdelsens järn genomborrar de mina

     händer och fötter, ty de brömmer sig av sina 

synder och förhärdar sig för att inte behöva frukta

     mig.

Som lön för ättikan skänker de mig bedrövelse och

      som lön för det lidande som jag gick till med

glädje, kallar de mig för lögnare och dåre.

Jag kunde dränka dem och hela världen för deras

    synders skull, om jag så ville, men om jag dränkte

dem, skulle de som blev kvar tjäna mig av fruktan.

      Men detta vore inte rätt, ty mig borde människan tjäna av kärlek.

      Och om jag skulle komma till i synlig gestalt, 

skulle deras ögon inte uthärda att se mig och deras

    öron att höra mig.

Ty hur kan en dödlig människa se den odödlige?

     Hellre ville jag gärna dö en gång till för människan, om det vore möjligt".

Då uppenbarade sig den saliga jungfrun Maria och

     Sonen sade till henne:

"Vad vill du, min moder, min utvalda?".

    Och hon svarade:

"Förbarma dig över din skapelse, min son, för din

     kärleks skull!"

Och han svarade:

    "För din skull vill jag än en gång visa barmhärtighet".

      Därefter talade Herren till sin brud och sade:

"Jag är din Gud och änglarnas Herre.

      Jag är Herren över döden och livet.

Jag vill bo i ditt hjärta.  Se, vilken stor kärlek jag

      till dig!

Himlarna och jorden och allt som är i dem kan 

     inte famna mig, men ändå vill jag bo i ditt hjärta, 

som inte är något mer än ett litet stycke kött.

    Vem kan du väl frukta och vad kan du mera sakna, då du i dig har den mäktige Gud i vilken

     är allt gott?

I det hjärta, som är min boning, bör det finnas tre

    ting: en säng där vi kan vila, en stol där vi kan

sitta, ett ljus som kan lysa oss.

     Må det alltså i ditt hjärta finnas en säng för att

vila och vara stilla, så att du kan vila från onda

    tankar och världens lidelser.

Och tänk alltid på den eviga glädjen!

     Stolen är viljan att förbli hos mig, även om du

ibland får lov att gå ut ett slag.

     Att alltid stå är emot naturen.

Den är alltid stående, som alltid har viljan att vara

      tillsammans med världen, men aldrig att sitta

tillsammans med världen, men aldrig att sitta 

     tillsammans med mig.

Ljuset, eller lampan, bör vara tron med vilken du

     tror att jag förmår allt och har makt över allting". 

            HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER.

                              KAPITEL. 14.

                  TRE SLAGS MÄNNISKOR.

Det finns tre slags människor son tjänar mig i denna

     världen: 

Först de som menar att jag är Gud och den som är

    mäktigare än någon annan, när det gäller att ge.

Dessa tjänar mig med den avskten att de skall 

     få timliga ting och timlig ära, men himmelska 

ting för dem ingenting och dem försakar de

    gladeligen för att få sådant som hör den innevarande tiden till.

Enligt sin egen önskan får de i allt del av världslig

    framgång.

Så går de miste om det eviga, men jag skall 

    vedergälla dem med timliga förmåner för allt det

goda som de har gjort mot mig, intill det sista öret

    och det sista ögonblicket.

De andra är de som tror att jag är en allsmäktig 

    Gud och en sträng domare, och dessa tjänar mig

av fruktan för straff men inte av kärlek till den

     himmelska härligheten.

Om de inte fruktade mig, skulle de inte tjäna mig.

De tredje är de som tror att jag är alltings skapare

    och den sanne Guden, som tror att jag är

rättfärdig och barmhärtig, och dessa tjänar mig,

     inte av fruktan för något straff utan med

gudomlig kärlek.

     De skulle hellre vilja bära varje straff, om det

vore möjligt, än en enda gång framkalla min vrede.

     Dessa förtjänar verkligen att bli hörda i sina

böner, ty deras vilja står i översstämmelse med 

     min vilja.   

               MERIAS VATTEN: KOPPARORMEN.

                     4 MOS. 20:1-13& 21:4-9.

                  TIMMARNAS LITURGI II. 266.

1.  #Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen

    i första månaden, och folket slog ner i Kadesh.

Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.

2.  #Men menigheten led brist på vatten, och de 

   samlades kring Mose och Aron.

3.  #Folket anklagade Mose och sade:

"Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför

      Herren!".

4.  #Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under?#.

5.  #Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit

oss till detta eländiga ställe?

    Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller

granatäpplen, och här finns inget vatten att

    dricka!#.

6.  #Mose och Aron lämnade då församlingen 

och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll

     ner på sina ansikten. 

Då visade sig Herrens härlighet för dem#.  

7.  #Herren talade till Mose#:

8.  #Tag staven och kalla samman menigheten,

du och din bror Aron.

     Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer

det att ge ifrån sig vatten. Så skaffar de fram

   vatten åt dem ur klippan och ger menigheten 

och boskapen att dricka#.

9.  #Mose tog staven som låg inför Herren så som

han har blivit befalld#.

10.  #Och Mose och Aron samlade församlingen

framför klippan.

     Mose sade till dem: 

"Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt

     er ur den här klippan?#.

11.  #Så lyfte Mose handen och slog två gånger 

med staven mot klippan.

      Vattnet forsade fram, och både menigheten

och boskapen fick dricka#.  

12.  #Men Herren sade till Mose och Aron:

"Ni litade inte på mig och höll mig inte helig

       inför israeliterna.

Därför kommer ni inte att föra denna församling

     in i det land som jag har gett dem#.

13.  #Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten:  israeliterna anklagade Herren, 

    men han visade sin helighet bland dem#.  

21:4.  #De bröt upp från berget Hor i riktning mot

sävhavet för att gå vägen runt Edom.

     Under vandringen blev folket otåligt#.

5.  #Och klandrade både Gud och Mose:

    "Varför har har ni fört oss ut ur Egypten för att dö

i öknen?  Här finns inget att äta och dricka.

     Vi är utleda på den usla maten".

6.  #Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar

som bet israeliterna så att många av dem dog#.

7.  #Folket kom till Mose och sade:

   "Vi syndade när vi klandrade Herren och dig.

Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.

     Mose bad för folket#.

8.  #Och Herren sade till Mose:

 "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken.

     Var och en som blir biten skall se på den,

så får han leva#.

9.  #Och Mose gjorde en orm av koppar och satte

upp den som ett fälttecken.

     Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

                  DET RENA HJÄRTAT.

               JOHANNES CASSIANUS.

             KAMPEN MOT HÖGMODET.   SID. 69-71.

I vår åttonde och sista kamp kämpar vi mot superbia,

    högmodet, trots att högmodet i sitt ursprung är

den första av lastrena.

     Den är ett brutalt odjur och anfäktar till det

yttersta även de fullkomliga.

    De som kommit nära målet kan den såra med rent

dödliga bett.

Det finns två slags högmod.

     Den ena plågar andligt högstående människor,

det andra griper mera tag om det andliga livets

      nybörjare, de som ännu lever i ett kättsligt

sinnelag.

     Ingen annan last leder till ett så fullständigt

fall som högmodet.

     De andra lasterna står bara i motsättning till

någon viss dygd ( exempelvis är frosseri motsatsen

     till måttlighet och sinnlig sexualitet till kyskhet ),

även om varje last samtidigt medverkar till att

     fördunkla alla dygder.

Men högmodet bryter inte bara ner ödmjukheten,

     utan fördärvar alla andra dygder.

Hos Lucifer kan man studera högmodets orsaker -----

     och bara den som känner orsakerna kan finna

läkemedlen mot dem. 

     Lucifer, bländad av sin egen vishet och tron på

sitt eget värde, menade att han aldrig mer skulle

     behöva Guds vishet.

Därför började han plötslgt vackla och bli ostadig,

     och när han blev varse sina brister förlorade han

saligheten, trots att den var en så stor gåva av 

     Gud att glädja sig åt.

Den högmodslast som störtade Lucifer, överfördes 

    från honom till den första människan.

Så inympades ämnet till alla synder hos människan.

Gud har skapat universium och också kan hela det,

    visste att högmodet var upphovet och ursprunget

till alla andra laster.

    Därför ville han bota det genom själva dess motsats: vad som hade fallit genom högmod, skulle

    återuppstå genom ödmjukhet:  

Lucifer: "Upp till himlen skall jag stiga"

     ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "Vi har sjunkit ner i kruset, vi ligger

     tryckta mot marken"  ( Ps. 44:26 ).

Frälsaren: "Han ägde Guds gestalt, men vakade

    inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från

allt och antog en tjänares gestalt då han blev som

    en av oss ..... han gjorde sig ödmjuk och var 

lydig ända till döden, döden på ett kors"

     ( Fil. 2:6 f ). 

Lucifer: "Ovan Guds stjärnor skall jag resa min

     tron" ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "..... lär av mig, som har ett milt och

     ödmjukt hjärta"  ( Matt. 11:29 ).

Lucifer:  "All denna maktoch härlighet har lagt

  i mina händer och jag kan ge dem åt vem jag vill"

       ( Luk. 4:6 ).

Frälsaren:  "Han som rik, blev fattig för er skull,

    för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom"

         ( 2 Kor. 8:9 )

Genom Kristi ödmjuka exempel lär vi oss att undgå

    den ohyggliga död högmodet vill bereda oss.

                   LIVETS TANKAR.

                           LIVET I.

Se, själva livet, som en fin gåva, till varje människa.

     Se, varje dag av livet, som en fin gåva, till

varje människa.

      Gårdagen har varit, morgondagen skall komma,

idag kan vi leva på gårdagens erfarenhet av

     vad livet ger.

VÅRT KÄRA FOSTERLAND:

       Penningbegäret, sysslolösheten, rastlösheten

och arbetslösheten är god jordmån för tillväxande

      laglöshet i samhället, staden och nationen.

Vart är vårt kära fosterland på väg!!

Samhällets, stadens och nations utveckling av de

     moraliska etiska värderna, befinner sig på

analfabetisk nivå.

VÅR ERFARENHET OCH LÄRDOM:

Gårdagens misstag; i tankar, tal och ord, är dagens

     morgondagens lärdom och livets erfarenhet

i tankar tal och ord.

Erfarenheten Lärdomen lvets lärorika livserfarenhet.

      Ordspråket säger oss; Vi gör inte samma

misstag 2 ggr.

                 JESAJA BOK 66:1-4.

         SANN OCH FALSK GUDSFRUKTAN.

66:1.  #Så säger Herren:

   Himlen är min tron och jorden min fotapall.

Var för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en

   viloplats?#.

66:2.  #Allt detta har mina händer gjort, allt detta

är mitt, säger Herren.

     Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an,

den som bekymrar sig om mitt ord#.

66:3.  #Man slaktar tjurar och dräper människor,

man offrar får och bryter nacken av hundar,

     man skänker matoffer och frambär svin, offrar

rökelse och hyllar avgudar.

     De har valt att gå sina egna vägar och njuter

av sina vidrigheter#.

66:4.  #Därför har jag valt att gå hårt fram och låter

dem drabbas av det de fruktar.

    Ty jag ropade men ingen svarade, jag talade

men de lyssnade inte, de gjorde det som var ont

     i mina ögon, valde det som misshagade mig#.