HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER

                 FÖRSTA BOK. KAPITEL. 33.

                    KUNSKAPENS RÄTTA BRUK.

                            SID. 21-22.

"En del av mina vänner är som mina lärljungar som

    äger tre ting:

för det första förstånd och insikt utöver den som

    hjärnan ger, för det andra en visdom som inte kommer av någon människa, ty jag är den som själv

     ger dem en inre undervisning, för det tredje 

är de fulla av en ljuvlighet och en gudomlig kärlek,

    varmed de besegrar djävulen.

Men nu får människorna kunskap på motsatt vis.

     För det första vill de ha kunskap för att kunna

skryta och så att de får anseende som lärda klerker.

     För det andra vill de ha kunskap för att kunna skaffa sig rikedomar.

     För det tredje vill de ha kunskap för att vinna 

ära och värdighet.

      När de sålunda söker up sina skolor och träder in i dem går jag bort från dem, ty de skaffar sig

     kunskap för att högmodas, men jag undervisade

dem om ödmjukheten.

     De träder in i dem av vinningslystnad, men jag hade ingen plats där jag kunde vila mitt huvud.

        De träder in i där för att få ärebetydelser,

de avundas dem som har en högre ställning än de 

      själva, men jag blev dömd av Pilatus och förhånades av Herodes.

    Därför går jag bort ifrån dem, ty de lär sig inte

min lära.

     Men eftersom jag är mild och god ger jag åt 

var och en vad ber mig om.

     Den som ber mig om bröd skall få det.

Den som ber mig om halm skall få det.

Mina vänner ber om bröd, ty de söker och vill ha 

    undervisning i den gudomliga vishet i vilken

min kärlek är.

    Men andra ber om halm: den världsliga visheten,

men liksom halm inte är till någon nytta och är

     föda bara för oskäliga djur, så är den världens

vishet som de söker till ingen nytta, den ger ingen

     näring åt själen och är ingneting annat än ett 

ord utan innehåll och kraft.

     Då människan dör, blir nämligen all hennes visdom till intet och hon kan inte ses av dem som

     berömde henne.

Jag kan liknas vid en stor herre som har många 

     tjänare som delar ut sin herres egendom vad alla

har behov av.

    Så står goda och onda änglar till mitt förfogande.

De som har lärt känna min vishet och tjänar mig

     betjänas av goda änglar, som styrker dem med 

tröst och med ett arbete som är dem välbehagligt.

      Men de som är visa på världens sätt betjänas

av onda änglar, som inger dem sådant som passar

     deras vilja och danar dem efter deras egen vilja 

och inger dem hugskott som kostar dem mycken

      möda.