DET RENA HJÄRTAT.

               JOHANNES CASSIANUS.

             KAMPEN MOT HÖGMODET.   SID. 69-71.

I vår åttonde och sista kamp kämpar vi mot superbia,

    högmodet, trots att högmodet i sitt ursprung är

den första av lastrena.

     Den är ett brutalt odjur och anfäktar till det

yttersta även de fullkomliga.

    De som kommit nära målet kan den såra med rent

dödliga bett.

Det finns två slags högmod.

     Den ena plågar andligt högstående människor,

det andra griper mera tag om det andliga livets

      nybörjare, de som ännu lever i ett kättsligt

sinnelag.

     Ingen annan last leder till ett så fullständigt

fall som högmodet.

     De andra lasterna står bara i motsättning till

någon viss dygd ( exempelvis är frosseri motsatsen

     till måttlighet och sinnlig sexualitet till kyskhet ),

även om varje last samtidigt medverkar till att

     fördunkla alla dygder.

Men högmodet bryter inte bara ner ödmjukheten,

     utan fördärvar alla andra dygder.

Hos Lucifer kan man studera högmodets orsaker -----

     och bara den som känner orsakerna kan finna

läkemedlen mot dem. 

     Lucifer, bländad av sin egen vishet och tron på

sitt eget värde, menade att han aldrig mer skulle

     behöva Guds vishet.

Därför började han plötslgt vackla och bli ostadig,

     och när han blev varse sina brister förlorade han

saligheten, trots att den var en så stor gåva av 

     Gud att glädja sig åt.

Den högmodslast som störtade Lucifer, överfördes 

    från honom till den första människan.

Så inympades ämnet till alla synder hos människan.

Gud har skapat universium och också kan hela det,

    visste att högmodet var upphovet och ursprunget

till alla andra laster.

    Därför ville han bota det genom själva dess motsats: vad som hade fallit genom högmod, skulle

    återuppstå genom ödmjukhet:  

Lucifer: "Upp till himlen skall jag stiga"

     ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "Vi har sjunkit ner i kruset, vi ligger

     tryckta mot marken"  ( Ps. 44:26 ).

Frälsaren: "Han ägde Guds gestalt, men vakade

    inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från

allt och antog en tjänares gestalt då han blev som

    en av oss ..... han gjorde sig ödmjuk och var 

lydig ända till döden, döden på ett kors"

     ( Fil. 2:6 f ). 

Lucifer: "Ovan Guds stjärnor skall jag resa min

     tron" ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "..... lär av mig, som har ett milt och

     ödmjukt hjärta"  ( Matt. 11:29 ).

Lucifer:  "All denna maktoch härlighet har lagt

  i mina händer och jag kan ge dem åt vem jag vill"

       ( Luk. 4:6 ).

Frälsaren:  "Han som rik, blev fattig för er skull,

    för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom"

         ( 2 Kor. 8:9 )

Genom Kristi ödmjuka exempel lär vi oss att undgå

    den ohyggliga död högmodet vill bereda oss.