ISLAM UNDER SLÖJAN.

 

                               DEL. 2.

 

Föreställningen om individen som en moralisk

  person, som är förmögen att ta rationella beslut

och ta moraliskt ansvar för sina handlingar, 

    saknas helt inom islam.

Etiken är reducerad till en skyldighet att lyda de

   påbud, som framgår av Allahs gudomliga lag,

sharia.

    Ibn Warraq citerar 83.

83. Why I am not Muslim ( 1995 ) sid. 183.

    uttalnden av ett antal ledande muslimer vilka 

understryker detta synsätt:

     "INOM ISLAM FINNS DET INGA "MÄNSKLIGA

RÄTTIGHETER" ELLER "FRIHETER" TILLÅTNA FÖR

    MÄNNISKAN I DEN MENING MODERNT TÄNKANDE, TRO OCH PRAKTIK TOLKAR DEM:

     I SJÄLVA VERKET ÄR DET SÅ ATT DEN TROENDE ( MUSLIMEN ) HAR SKYLDIGHETER OCH PLIKTER

    MOT ALLAH EFTERSOM HAN MÅSTE LYDA DEN GUDOMLIGA LAGEN OCH DE MÄNSKLIGA 

     RÄTTIGHETER HAN ERKÄNNER HÄRSTAMMAR

FRÅN HANS PRIMÄRA PLIKT ATT LYDA ALLAH".

 

En annan muslimsk tänkare skrev år 1979 ( 84 )

   84.  Ibid.

"DEN VÄSTERLÄNDSKA BETONINGEN AV

    FRIHETEN FRÅN TVÅNG ÄR FRÄMMANDE FÖR

ISLAM.

     ..... PERSONLIG FRIHET ( I ISLAM ) LIGGER I

ATT UNDERKASTA SIG DEN GUDOMLIGA VILJAN ...

    DEN KAN INTE FÖRVERKLIGAS GENOM FRIGÖRANDE FRÅN YTTRE KÄLLOR TILL TVÅNG

   ..... INDIVIDUELL FRIHET SLUTAR DÄR SAMHÄLLETS FRIHET BÖRJAR.

    ..... MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER EXISTERAR 

ENDAST I FÖRHÅLLANDE TILL MÄNSKLIGA

   SKYLDIGHETER ..... DE INDIVIDER, SOM INTE 

ACCEPTERAR DESSA SKYLDIGHETER ( ALLTSÅ

   SKYLDIGHETER ENLIGT SHARIA ) HAR INGA

RÄTTIGHETER ..... MYCKET AV ISLAMISK TEOLOGI

    TENDERAR ÅT EN TOTALITÄR FRIVILLIGHET.   

 

Notera hur väl dessa uttallanden överensstämmer

   med den nya som framgår av Kairodeklarationen

och Ammanbudskapet.

 

Varje form av åsiktsfrihet motarbetas aktivt inom

   islam.

Varje form av förnyelse riskerar direkt att klassas

   som hädelse, vilket enligt sharia är förenat med

dödsstraff.

    Detta är helt i linje med punkt 3 i Ammanbudskapet, som förbjuder ijihad

   ( nytolkning ).

Det största hindret inom islam för

framsteg mot liberala demokrati är sannolikt det 

   ständiga betonandet av att Koranen --- och 

därmed indirekt sharia --- är Allahs slutliga ord.

      Islam tillåter inga alternativ.

Detta står i stark kontrast mot tankegångarna 

    inom liberala demokrati.

Prof. Bernhar Lewis, välkänd historiker och

   islamskännare, skrev redan 1993 en intressant 

artikel: "Islam and Liberal Democracy" 85.

   85.  http:/www.theatlantic.com/issues/93feb/lewis.htm.

    vilket på några punkter kritiseras av Ibn Warraq 86.   Why I not a Muslim ( 1995 ) s. 185.

 

Kritiken går ut på att Lewis på ett antal punkter 

    motsäger sig själv.

Det finns anledning att granska delar av artikeln

    med beaktande av händelser som inträffat senare.

    Lewis inleder med det märkliga påståendet att

islam utifrån ett historiskt perspektiv skulle

   erbjuda de bästa förutsättningar för västerländsk

demokrati.

    I nästa andetag medger han att islam från ett

politiskt perspektiv verkar ge de sämsta 

    förutsättningar för liberal demokrati.

Han ger sedan en bakgrund till det behov av

   förnyelse inom den muslimska världen, som ligger bakom dagens verklighet.

    I en snabb expose skildrar han muslimsk svaghet visavi Väst alltifrån den svåra förlusten efter 

    belägringen av Wien 1683 via den Osmanska

rikets tilltagande svaghet till arabiska

   misslyckanden i krigen mot Israel 1948, 1967 

och 1973.

    Märkligt nog undviker han att nämna att al-Banna et al. redan 1928 grundade Muslimska

   brödraskapet till stor del som en muslimsk

förnyelse efter det Osmansak rikets fall efter Första

    världskriget. 

 

Lewis går sedan in på att "fundamentalism" 

    egentligen inte är en adekvat terminologi 

i samband med muslimska rörelser, men drar

    sig sedan inte för att konsekvent använda begreppet i fortsättningen.

     Ibn Warraq 87 Ibid.  menar att eftersom alla praktisernade muslimer tolkar Koranen ordagrant

    och är stakt beroende av shiria, så finns det

ingen skillnad mellan islam och islamsk 

    fundamentalism.

Ammanbudskapet bekräftade tio senare att denna

    ståndpunkt är helt korrekt.

Lewis konstaterar längre fram att islamska 

    fundamentalister" ..... INTE GÖR NÅGON HEMLIGHET AV SITT FÖRAKT FÖR DEMOKRATISKA

    POLITISKA METODER OCH SIN AVSIKT ATT REGERA ENLIGT MUSLIMSKA REGLER OM DE FÅR

    MAKT"

Han säger också:

   "INGEN, MINST AV ALLT ISLAMISKA FUNDMENTALISTER SJÄLVA, VILL IFRÅGASÄTTA

    ATT DERAS LÄRA OCH POLITISKA PROGRAM

ÄR OFÖRENLIGA MED LIBERLA DEMOKRATI".

   Han för sedan ett längre resonemang om huruvida "vanlig" islam är förenlig med liberal demokrati,

     men listar främst en rad institionella, religösa

och historiska hindet mot detta.

    Som exempel på sådana hinder kan nämnas"

..... HÄRSKAREN HÄRLEDER SIN MAKT INTE FRÅN

    FOLKET UTAN FRÅN GUD OCH DEN HELIGA

LAGEN ..... " OCH ..... DE ISLAMISKA STATERNAS

    HISTORIA UPPVISAR EN NÄSTAN OAVBRUTEN

AUTOKRATI".

 

Det är bara att instämma i Ibn Warraq slutsats att

    Lewis i sin artikel faktiskt visar att islam genom sin natur är oförenlig med liberal demokrati.