VÄRLDSBYGGARNAS BEDRÄGERI.

 

                                     DEL. 4.

 

FRIMURERIETS UTBREDNING.

 

År 1829 fanns det 3315 frimurarloge i hela världen.

   År 1986 fanns 6 155 000 frimurare fördelade på

32 370 loger.

   Officella uppgifter gör gällande att år 1998 fanns

i England 8660 loger med 358 214 frimurare i

   Skottland 1175 loger.

Totalt finns 600 000 frimurare i Storbritannien.

     I Frankrike har man 70 000 frimurare fördelade 

700 loger, i Schweiz 3450 fördelade på 52 loger,

    i Holland 162 loger med 6673 frimurare.

Spanien har inte fler än 2 000 frimurare i 96 loger.

    Det kan vi tacka Franco och katolska kyrkan

för.

      I USA finns det oficiellt fyra miljoner frimurare

fördelade på 16 000 loger.

    Enligt Oleg Platonovs senaste uppgifter finns det

i USA 8 miljoner frimurare.

    Av USA:s 41 presidenter var 14 frimurare.

I Palestina grundades en israelistisk storloge redan

     år 1933, innan man hade utropat staten Israel.

 

Europas mest okända frimurarsekt --- P2.

 

År 1965 hade P2 endast 14 medlemmar.

     Senare blev P2 en eliloge.

När Gamberini omdanade logen på uppdrag av

   storlogens stormästare Lino Salvini åren 1967-67,

valde han Licio Gelli till stormästare av P2 år 1967.

      Under andra världskriget torterade han kommunistiska partisaner och angav dem.

     Efter kriget smugglade Gelli nazister ur Tyskland.

     År 1954 var gelli själv tvungen att fly till Argentina, där han blev president Juan Perons

    skyddsling.

Licio Salvini var stormästare åren 1966-81.

    Dr. Agostino Cordova, åklagare i staden Palmi och en av Italiens främsta experter på maffian,

     kunde år 1993 påvisa Gellis samröre även med den calabriska frimurarlogen Roccella Ionica,

    som sysslade med kriminell verksamhet, och den

lokala maffian "Ndrangheta", vars viktigaste 

   verksamhetsområde var att lura EU-kommisionen

på jordbruksbidrag.

    Minst 10 procent av EU:s budget försvinner i

korruption och bedrägerier.

   Dr Cordova kom fram till att P2:s stormästare var

inblandad i bedrägeriet.  

    P2 var ansvarigt för bombdådet på Piazza Fontona i Rom år 1969 och organiserade en annan

   bombexplosion på tåget Italicus år 1974, då logen

ville genomföra en statskupp, som dock

   misslyckades. Tolv personer dödades på tåget.

Frimureriet tål inte misslyckanden.

   Påven Johannes Paulus I utgjorde ett allvarligt hot mot frimureriet.

    Han tänkte sätta stopp för frimurarnas olagliga 

penningtransaktioner från Vartikanen till olika 

 bänker världen över och korruption inom

    påvedömet. 

I Vatikanen fanns 100 frimurare.

   Någon gång mellan 28 och 29 september 1978 

avled påven.   Dödsorsaken var okänd.

     Han hade varit påve 33 dagar.

David Yallop bevisar i sin bok "In Gods Name"

    ( London 1985 ) var det P2 och Gelli som organiserade mordet på påven.

    I Gellis kassaskåp påträffades en lista över 962 medlemmar i P2.

     Bland dessa fanns 19 domare, fyra ministrar,

tre statssekreterare, industriledare, diplomater, 

     195 höga militärer ( 30 generaler, däribland Garssini, 8 ameraler ), polischefer, bankirer, 

    journalister och Tv stjärnor, redaktörer, inklusive 

Franco Libella, 58 professorer, ledare för olika 

    politiska partier ( utom kommunistpartiet ) och

chefer för tre olika underrättelsertjänster.

    Enligt amiral Emilio Massera ( P2 ) hade Gelli

fem falska pass till sitt förfogande.

    Den 2 juli 1990 gav den förre CIA och Mossad -

agenten Richard Brenneke en intervju för italiensk

   TV.  Han berättade bland annat följande:
"Vi ( CIA ) hat utnyttjat dessa människor ( P2 )

     för att för nakotika och pengar in i och ut ur Förenta Staterna och för att föra nakotika och

   pengar in i och ut ur Italien".

Också journalisten Mino Pecorelli, som var medlem

    i P2, avslöjade att logen även styrdes av CIA.

Strax därefter mördades han.

    Fallet klarades aldrig upp.   

Förutom Gelli var ytterligare 128 frimurare

    inblandade i vapen och nakotikasmugglingen.

I juni 1990 begärde Italiens president Francesco

   Cossiga en undersökning av de anklagelser som framfördes i det nämnda TV - programmet, att CIA

    hade betalat Licio Gelli för att underblåsa terroraktiviteter i Italien i slutet av 1960 - talet och

    under 1970 - talet.

Gelli var en av de stora regissörerna även bakom

    den kommunistiska terroorganisationen Röda brigardernas många aktioner.

    P2 organiserade tillsammans med Röda brigraderna kidnappningen av och mordet på den

   ledande kristdemokratiske politikern Aldo Moro,

som åren 1963-68 och 1974-76 hade varit

   premiärminister och sedan orförande i nationalrådet.

      Under kidnappningen den 16 mars dödades

Moros fem livvakter.

     Kristdemokratiska politiska sekreterare Faminio 

Piccoli uppgav Aldo Moro likviderades den 9 maj

   1978 därför att denne inte ville att Italien skulle förvandlas till frimurarnas arena för olika

    manövrer.  

Henry Kissinger hade dykt upp i Moros hotellrum

   och hotat: "Antingen ändrar ni på er politiska 

linje eller ni får med döden betala för motståndet".

    Kidnappningen och slutligen mordet var en gemensam aktion av CIA, KGB, maffian, Röda 

    brigaderna och frimureriet.

Under förhören medgav flera medlemmar av Röda

    brigaderna att de visste att USA var inblandat.

Myndigheterna avslöjades sedan att Licio Gelli 

    samtidigt var KGB agent, som hade haft hemliga affärer och dolda förbindelser med kommunistiska 

    stater, däribland Rumäniens kommunistiska 

diktator Nicolae Ceausescu som enligt de uppgifter

   som förekommer i Pier Carpis bok "Fallet Gelli"

( Bologna 1982 ) var en  högt uppsatt frimurare.

      Det framgick att P2 var indirekt knuten till attentatet mot Påven Johnanes Paulus II och att 

   logen organiserat bombexplosionen på järnvägsstationen i Bologna, kommunisternas

  viktigaste stad i Italien, i augusti 1980, då 85 människor dödades och två hundra skadades. 

   P2 finansirades redan från början även av KGB, som hade värvat Gelli långt tidigare.

    KGB:s mål var att distabilisera Italien och försvaga NATO:s södra flank.

    Samtidigt finansierades denna organisation 

förstås av CIA. 

   Stephen Knigt betonade att frimurarna i Storbritanien hade ett ytterst stort inflytande.

    Kronprins Charles blev den förste som i nutid bröt traditionen att manliga tronföljare blir frimurare.

    Licio Gelli plunrade en italiensk bank, Banco

Ambrosiano, på en miljard dollars år 1982.

    Gelli använde 200 miljoner dollars till vapenköp

för Argentinas räkning inför det planerade

    Falklandskriget.

Den argentinske generalen Carlos Suarez och

   amiralen Emilio Massara, som deltog i planeringen av invasionen av Falklandsöarna, tillhörde också

    P2.   Plundringen ledde till att banken försattes i konkurs år 1982.

     Den av Vatikanen ägda Banco Ambrosiano lämnade efter sig en skuld på miljard dollar.

     Det blev Italiens största bankskandal. 

Frimuraren Calvi hade dessförinnan hotat avslöja 

    P2:s roll i bankkraschen.

En dag tidigare hade Calvis sekreterare Graziella'

   Corrocher kastat sig ut från fjärde våningen av bankens huvudkontor i Milano.

     Den 2 oktober 1982 hoppade även en annan banktjänsteman, Giuseppe Dellacha, genom

   fönstret på huvudkontoret i Milano begick därmed självmord.

   Man misstänkte att maffians olagliga pengar

( som bland annat härstammade från rån och

      kidnappningar ).

År 1981 bekände Calvin följande inför domaren

   Guido Viola i Milano:

"Jag blev medlem i storlogen i London därför att 

     Geli och Ortolani övertalade mig.

Om jag inte hade gjort som de sade, skulle det ha 

      varit omöjligt för mig att göra affärer i London.

Bankiren, maffiamedlemmen och frimuraren ( P2 )

      Michele Sindona, som var finansrådgivare i 

Vatikanen och maffian, fängslades år 1980 i USA,

    misstänkt för att ha gett order om mordet på

revisorn Giorgio Ambrosoli i Italien.

      Det var ganstern William Arico som hade dödat

Giorgio Ambrosoli på order av Sindona. 

     Steven Knighta bok "The Brotherhood" publicerades i London 1985, krävde man att

    parlamentet att P2: förbindelser med det brittiska

frimureriet skulle undersökas.

     Gelli återvände till Italien i början av år 1988.

Föredrog bo i Schweiz och Frankrike.

     Slutligen lyckades man gripa Gelli på nytt i Schweiz och utlämna honom till Italien.

     Han dömdes till 12 års fängelse för bedrägeri.

-Vid en ny rättegång undersökte man även Gallis

     brottsliga roll inom P2 som oförhindrat fortsatte

att konspirera mot den italienska staten.

       Dessutom misstänktes P2 för delaktighet i mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. 

    Licio Gelli sände den 25 februari 1986 --- tre dagar före mordet på Palme --- ett telegram till en

   av George Bush medarbetare, Philip Guarino:'

"Tala om för vår vän Bush att det svenska trädet

     skall fällas".

Detta visste även en ledande maffiaboss, som hade

    täta kontakter med Licio Gelli.

Det mest förbryllande var att en sovjetisk diplomat

    ( KGB ) agent kände till denna plan ett par dagar 

i förväg, då han nämnde detta för sin hustru i

   deras sängkammare.  

Diplomanens bostad avlyssnades med en dold

   mikrofon av Säpo.

Hur kunde en sovjetisk diplomat i förväg känna till

    att Palme skulle mördas?

Den tolk, som översatte banden, insåg att Moskva 

    hade initerat mordet.

Chefsåklagare Anders Helin däremot ansåg att 

    "det betydde inget".

Chefåklagaren Jan Danielsson upptäckte

   avlyssningen, men regeringen tillät inte honom väcka åtal av hänsyn till relationerna med

      Sovjetunionen.

Leoluca Orlando ansåg att genom frimureriet

   kommer maffian att utvidga sin verksamhet över

hela Europa.

     Domaren Carlo Palermo, som var den förste fastslog att det fanns kopplingar mellan, maffian,

    frimureriet och de bulgariska och syriska

spionorganisationer. 

 

Det bottenlösa träsk, som det politiska frimureriet 

    utgör även i ett sådant litet land som Österrike,

har mefört att en uppstickare och icke-frimurare

    som Jörg Haider nått en stor popularitet.

Massor av människor har tröttnat på myglet 

    och korruptionen.

Naturligtvis är frimurarna i Österrike och i hela EU

      mycket rädda för att mot frimureriet fientliga

politiker kommer till makten.

    

FRIMURARNAS INFLYTANDE I SVERIGE.

 

      På 1700 och 1800 talet var de allra flesta av Sveriges ledande befattningshavare i statlig och

   annan förvaltning medlemmar i orden. 

Höga frimurare var Oskar Robert Themptander,

     som var landets statsminister 1884-88 och senare landshövding; generalen och krigsministern

      J:M: Björnstierna; statsrådet A.F Sköljdebrand

och Arvid Lindman ( egentligen Salomo Achates )

     som var statsminister åren 1906-11 och 1928-30

och även utrikesminister.

    Lidman var dessutom ledamot av 33:e gradens

högsta råd i Grant Logde of England, enligt Svenska

    Stora Landlogens katalog av år 1934.

Därför kan vi förstå varför Sveriges utrkesminister

    Arvid Lindman ( som var högerledare )

gav Lenin 100 kronor ( som var mycker pengar då )

     den 13 april 1917.

En frimurarebroder hjälpte en annan.

    De svenska högfrimurarna ogillar, när pressen

avslöjar deras perversa ritualer.

    När EXPRESSEN gjorde detta under rubriken 

"Kända svenskar dricker blod i hemlig rörelse"

     den 12 januari 1995.

Ilska efter avslöjandet "Flera av frimurarna som 

    ringde uttalade också rena hotelser.

Frimuraren Sten Svensson ( M ) medgav: "Jag har

    nytta av frimureriet som poliktiker."

Enligt den socialdemokratiske politikerna Roland 

     Brännström ( Skellefeå ) som lämnade frimureriet, inte alls så sällsynt att

    socialdemokratiska politiker figurerar bland frimurarna.

     Enligt frimuraren Trevor W. McKeown finns det 

en gruppering som kallas Illuminaterna av

   Stockholm, grundad 1721, även kallad Swedenborgsriten efter Emanuel Swedenborg, som

    invigdes till frimurare redan år 1706.

Att Swedenborg var frimurare bekräfades av

   frimuraren, överste Baltzer Wedmar år 1718 och

senare även av kung Gustav III som själv var

   frimurare.

Enligt den svenska frimurarmatrikeln av år 2000

    finns det 67 svenska frimurare som erhållet den

elfte graden.

    År 1989 fanns i Norge 56 frimurare som hade uppnått den elfte graden.

     De svenska frimurarnas stormästare Gustaf Piehl klagade i sitt tal inför den skotska storlogen i 

    Edinburgh den 26 november 1997 att under de 

senaste åren hade Sverige förlorat 2000 frimurare

    ( en av dem som hade fått nog var 82 - årige

Kjell Magnus som hade erhållit den nionde graden )

    År 1997 fanns i Sverige 16 000 frimurare, fördelare på ett 70 - tal loger i Sverige och

   svensktalande Finland, i Norge 17 000 i Danmark 

endast 9 000.

    Enbart inom Svenska kyrkan tjänade år 1987 

442 präster av 3301 frimurariets mörka intresse.

    Av dessa var fem biskopar, däribland ärkebiskop 

Bertil Werkström.

     på 1980 - talet var drygt 500 präster frimurare.

Även Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering

    gav FBI ekonomiskt stöd på sammanlagts 

620 000 kronor tack vare frimuraren och

   departementsrådet Göran Göransson.

I September 2001 övertar Anders Fahlman,

   fysikprofessor i Linköping och frimurare av 11:e

graden, stormästarrollen.

     Odd Fellows är Sveriges största ordenssällskap

och nära förbundet med frimureriet.

 

   MOTSTÅNDET MOT FRIMURERIET.

 

Konungen av Preussen Fredrik Wilhelm III ( 1797 -

    1840 ) utfärdade den 20 oktober 1798 ett edikt 

som förbjöd hemliga sällskap och

   sammanslutningar, som skulle bli till skada för den allmänna säkerheten.

    Men år 1814 upptogs han i Paris i frimureriet

genom brodern tsar Alexander I av Ryssland, som 

    sedan 1803 tillhörde frimureriet.

Denne kunde inte fatta hur farliga frimurarlogarna

     kunde bli.

Fredrik Wilhelm III ingrep inte mot frimurrana ens

    år 1830, då hans förtroende blev rubbat på grund

av revolutionen i Belgien, vilken anstiftats och

    genomförts av frimurarna.

Det nederländska konungahuset ville inte låta tygla

     sig av frimurarbröderna.

Brodern Alexander I följde dock Österrikes exempel

    och förbjöd i Ryssland i augusti 1822.

År 1825 mördades han av frimurarna som

   "förrädare".

Kvarlevorna var borta, som ritualen krävde.

     En tom kista begravdes.

Av förrädarens lik får "inte ett enda spår påminna

    om hans förräderi".

I Milano och Venedig förbjöds frimureriet år 1814.

      I Preussen stängdes år 1820 flera loger på grund av politiska intriger.

     I Bayern förbjöds frimureriet på nytt 1845.

Boken "Freemasonry Exposed" utkom år 1826.

    Just då fanns det i USA  50 000 frimurare.

Efter publiceringen av den nämnda boken lämnade

     45 000 frimurare sina loger.

En av dem som lämnade frimureriet var en ung

   advokat, Millard Fillmore, som senare blev USA:s 

13:e president. 

     Även han varnade för för frimureriet.

En före detta president, John Quincy Adams

    ( 1825-1829 ), ansåg att "Frimurarna borde bannlysas för evigt".

     Han uppgav: "Det är fel, grundläggande fel att tillåta dem --- ett ondskans frö ur vilket något gott

    aldrig kan komma.

Blotta existensen av en sådan orden är ett hot mot

      samhällsmoralen".  ( "Hemliga sällskap" ),

Malmö 1991, s. 86. )

   Adams skrev tre brev till överste William L. Stone.

där han avslöjade hur Thomas Jeffersson utnyttjade

    frimurarorden för undergrävande verksamhet.

William Wirt nominerades i september 1831 i

    Baltimore till kanditat för Antifrimurarepartiet

till presidentposten i USA.

   Wirts valframgång berodde mycket på fallet

Willian Morgan, men samtidigt var många

   människor då medvetna om den fara det internationella frimureriet utsätter oss för.

     Alla är inte hjärnskadade idioter, som frimurarledningen tycks tro.

    Den 28 november 1937 hade de schweiziska medborgarna en folkomröstning om lagens förbud

     för hemliga sällskap.

Förbundets förespråkare samlade 234 000 röster

    mot de frimurarvänligas 514 000.

Samtliga härskande partier skänkte frimureriet

    sitt fulla stöd.

Under andra världskriget publicerade serbiska 

   nationalister frimärken med skyddande symboler

i samband med en antifrimurarutställning i Belgrad

    år 1941.

Frimurarna avskyr fortfarande dessa symboler, 

    som förminskar energiflödet från de negativt

laddade frimurarsymbolerna. 

    Flera diktatorer blev motståndare till frimureriet,

trots att de mycket väl visste att det var alldeles 

      för mäktig och farlig fiende att handskas med.

Den 23 mars 1919 grundade Mussolini och hans 

    syndikalistiska vänner sitt starkt nationalistiska

fascistparti.

     Sommaren 1925 gav Mussolini order om att upplösa frimureriet i Italien.

    Den 4 november 1925 försökte en frimurare 

( socialisten Tito Zaniboni ) mörda Mussolini.

     General Capello greps för delaktighet i mordförsöket.   Han dömdes till 30 års fängelse. 

    När Generalen Primo de Rivera kom till makten 

i Spanien år 1925, gav order om att frimureriet

    skulle bannlysas i hans land.

Den mest effektiva motståndaren mot frimurariet,

    var Spaniens statschef general Franco .

( marran, kristen jude ).

    Han visste att det fanns en verklig frimurarkonspiration.

    Frimurarledarna från 33:e gradens högsta råd

i Washington D.C uppmanade hösten 1936 sina 

   kommunistiska och socialistiska hantlangare

världen över att stödja de röda i inbördeskrigets

    Spanien och bekämpa Franco.

Frimurarnas olika högsta råd från hela världen

   hade redan år 1931 samlats i frimurarstaden

Havanna på Kuba för att hålla en internationell 

   kongress där man diskuterade gemensamma

problem i samband med planerade politiska 

    förändringar världen stod för.

I mars 1940 publicerade Franco ett dekret, enligt 

    vilket frimurariet skulle förbjudas.

Logernas tillgångar konfiskerades omedelbart.

     Alla frimurare och kommunister inom statsapparaten och alla sådana på ledande poster

    inom den privata sektorn skulle avskedas.

Många frimurare flydde utomlands och fick sina 

  egendomar beslagtagna.

Först i slutet av 1970 - talet ( flera år efter Francos

    död 1975 ) avskaffade Spanien sitt förbud mot

frimureriet.   Frimurarna förtlar Franci idag.

     Också Portugals nationalistiske preminärminister Antonio de Oliveria Salazar

   förbjöd frimureriet, som inte öppet kunde agera öppet förrän efter hans bortgång år 1970.

   Frimureriet förbjöds i Turkiet av president Mustafa

Kemal Atatturk år 1935, trots att han själv

    var frimurare.

Allmänt