VISHETENS BOK. 12:2-27.

 

TILLFÄLLE TILL OMVÄNDELSE.

 

Vishetens bok. 12:2.

 

2.  #Därför låter du straffet komma steg för steg 

över dem som felar; du varnar dem genom

     påminnelser om hur de syndar, för att de skall

befria sig från ondskan och tro på dig, Herre#.

 

Du har behag till människor din avbilds 

     bot och bättring från all ondska.

Du bestraffar dem i din kärlek för deras

      synders skull.

Varnar dem förmanar dem till sann om-vändelse.

        Bli befriade från ondskans inflytande 

över deras liv och tro på dig; sin skapare.

 

Vishetens bok. 12:3-4.

 

3-4.  #Du hatade dem som förr bodde i ditt heliga

land för deras avskyvärda gärningar:

       de bedrev trolldom och skändliga riter#.

 

Du hatade dem för deras upproriska gärningar.

     Levde i sina avsky-värdiga gärningar:

utövade trolldom och förkastliga kult-handlingar.

             

Vishetens bok. 12:5.

 

5.  #De dräpte utan förbarmande sina barn

och höll offermåltider på människors kött och blod

       och inälvor.

Dessa deltagare i hemliga fester#.

 

Visade inget förbarmande: offrade sina egna barn

    som barn-offer.

Höll offer-måltider på människors kött blod

      och in-älvor.

 

Vishetens bok. 12:6.

 

6.  #Dessa föräldrar som tagit sina hjälplösa barns

liv, ville de utplåna med hjälp av våra förfäder#.

 

Dessa föräldrar vilka frambar sin barn som

            människo-offer offer:

hjälplösa barns liv: Guds sons avbilder.

 

Vishetens bok. 12:7.

 

7.  #För att det land som var dig dyrbarast av alla

skulle befolkas av värdiga invånare,

      av Guds tjänare#.

 

Ditt utvalda löftesland till ditt egendomsfolk: Israel.

           Vilka skulle befolkas av gudfruktiga värdiga

invånare och Guds utvalda tjänare.

 

Vishetens bok. 12:8.

 

8.  #Men till och med mot de gudlösa var du skonsam, eftersom de var människor.

      Som förelöpare till din krigshär sände du getingar som bara stegvis skulle utrota dem#.

 

Du var förlåtande mot de gudlösas liv:

    eftersom de vad din avbild.

 

Vishetens bok. 12:9.

 

9.  #Det hade inte varit svårt för dig att prisge

dem åt de rättfärdigas vapen eller att förgöra

     dem på ett ögonblick genom fruktansvärda 

vilddjur eller med ett enda skoningslöst ord#.

 

I din allmakt tillintetgjort dem helt åt rättvisans

     heliga vapen.

I ett ögonblick förgöra dem.

      Bli offer för argsinta fruktansvärda vilddjur

Genom ditt allmakts ord utplåna dem.  

 

Vishetens bok. 12:10.

 

10.  #Men genom att domen komma steg för steg

gav du dem tillfälle att omvända sig, fast du inte var

        okunnig om att de var fördärvade från

födseln, att ondskan var medfödd hos dem och

      att de aldrig någonsin skulle byta sinnelag#.

 

Genom ditt rådsluts dom vilket gavs stegvis:

      vilket gav dem tillfälle för omvändelse.

Du var inte o-kunniga om deras ursynd.

 

Vishetens bok. 12:11.

 

11.  #För från början vilade ju en förbannelse över

detta släkte.

       Det var inte heller av rädsla för någon som

du höll inne straffet för deras synder#.

 

Genom deras arvs-synd vilade en förbannelse

    över människo-släktet.

Du, greps inte av rädsla för deras bestraffning

        för deras synders skull. 

 

Vishetens bok. 12:12.

 

12.  #Ty vem kan säga till dig:

"Vad har du gjort?"

        Vem kan motsätta sig ditt domslut?

Vem kan klandra dig för att du utrotar folkslag som

     du själv skapat, och vem kan ställa sig till

svars och kräva rätt åt orättfärdiga människor?#.

 

Ingen har makt ifrågasätta dina domsord 

      dina doms-handlingar.

 

Vishetens bok. 12:13.

 

13.  #Vid sidan av dig, du som sörjer för alla,

finns ingen gud som kan kräva bevis för att du

     har dömt rätt#.

 

Finns ingen annan levande  allsmäktig Gud vid

    sidan av dig.

Som kan kräva dig bevis för att dina domar

      är rättvisa. 

 

Vishetens bok. 12:14.

 

14.  #Ingen kung eller envåldshärskare kan stå 

öga mot öga med dig och fråga ut dig om dem

       du har straffat#.

 

Finns kung eller en-våldshärskare som rättfärdigt

    kan utmana dig.

Utmana dina o-straffliga doms-beslut.

 

Vishetens bok. 12:15.

 

15.  #Rätfärdig är du, och du styr allt med rättfärdighet: att låta domen drabba den som inte

       förtjänar sitt straff anser du oförenligt med

din makt#.

 

Du, allena den rättfärdige levande

      den Högste Guden.

Styr allt med rättfärdighetens styre.

       Tillåter ditt domsbeslut inte drabba dem

som inte förtjänar din bestraffning. 

 

Vishetens bok. 12:16.

 

16.  #Ty din rättfärdighet kommer ur din styrka:

att du härskar över alla gör dig skonsam

     mot alla#.

 

Din allmakts styrka kommer ur din heliga 

      rättfärdighet.

Härskar över din skapelse.

        Visar ditt förbarmande mot alla levande

varelser.

 

Visheten bok. 12:17.

 

17.  #Du visar din styrka mot dem som tvivlar

på att din makt är fullkomlig, och bland dem som

     känner den bestraffar du allt övermod#.

 

Visar din allmakts styrka mot de tvivlande

     människo-hjärtan. 

Tvivlar på din fullkomlighet.

       De som känner din fullkomlighet

i deras övermod bestraffar du dem.

      

Vishetens bok. 12:18.

 

18.  #Du förfogar över styrka, men du dömer med

mildhet; med stor skonsamhet styr du våra öden,

       ty det står dig fritt att bruka makt närhelst

du vill#.

 

Du gör nytta av din styrka.

        Du dömer folken med mildhet.

Visar dem stort förbarmande: påverkar våra

     livs-öden.

Genom din fria vilja brukar du din allmakt.

      

Vishetens bok. 12:19.

 

19.  #Genom att handla så har du lärt ditt folk

att den rättfärdige skall visa människokärlek,

       och du har fyllt dina söner med hopp,

ty ger dem tillfälle att vända om när de syndar#.

 

Genom ditt förbarmande har du lärt ditt folk:

     den renhjärtlige skall visa människo-kärlek.

Fyllt dina utvalda söner med framtidshopp.

        Ger dem livets tillfälle göra bot-göring

när de syndar. 

 

Vishetens bok. 12:20.

 

20.  #Dina tjänares fiender, som hade förtjänat

döden, straffade du med en sådan mildhet

     och återhållsamhet, och du gav dem uppskov

och tillfälle att befria sig från ondskan#.

 

Dina tjänares fiender: förtjänat döden för sina

     synders skull.

Du bestraffade dem i din mildhet återhållsamhet.

      Gav dem tid för omvändelse befrielse från

sin ondska.

 

Vishetens bok. 12:21.

 

21.  #Med vilken omsorg måste du då inte döma

dina söner, åt vilkas fäder du gett löften om

       allt gott, bekräftade med eder och förbund#.

 

Du gav deras fäder löfte om godheten:

      vilket du bekräftade med eder och förbund.

Du dömer dem utifrån din omsorg och godhet.

 

Vishetens bok. 12:22.

 

22.  #Och fostrar du alltså, och våra fiender tuktar

du måttfullt, för att vi skall minnas din godhet

      när vi själva dömer, och vänta oss barmhärtighet när vi blir dömda#.

 

Du fostrar dem.  Den som han älskar agar han.

     Våra fiender: tuktar du med din måttfullhet.

Din måttfullhet påminner oss om din godhet.

      När vi själva är dömande: förväntar oss

din barmhärtighet.

       När vi själva bli dömda.

 

Vishetens bok. 12:23.

 

23.  #Den som i dårskap levde ett ogudaktigt liv

pålagade du med deras egna skändligheter#.

 

O-gudaktigt liv: liv i dårskap.

    Vederlägger dem med deras egen gudlöshet.

   

Vishetens bok. 11:24.

 

24.  #De har irrat så långt ut på förvillelsens

vägar att de dyrkade vidriga varelser som till

       och med djuren föraktar ----- de lät lura sig som

dumma småbarn#.

 

De lever ett förvirrande liv på förvillelsens 

      villo-vägar.

Låter sig dyrka av avskyvärda varelser.

       Vilka de levande djuren föraktar.

I sitt livs-beteende: bli dåraktiga små-barn.  

 

Vishetens bok. 12:25.

 

25.  #Därför gav du dem som enfaldiga barnungar

ett straff som gjorde dem till åtlöje#.

 

De blev prisgivna som o-förståndiga barn-ungar.  

        Bestraffade dem som åtlöje inför människor.

 

Vishetens bok. 12:26.

 

26.  #Men de som inte låter sig varnas av en

spefull tillrättavisning få känna på en dom som

       svarar mot Guds makt#.

 

De som inte lyssnar på tillrättavisning:

        bli dömda inför Guds allmakt.

 

Vishetens bok. 12:27.

 

27.  #När de själva led och vämjdes vid de djur 

som de hållit för gudar och märkte att de straffades

       just genom dem, då lärde de känna den

sanne Guden, som de förut hade förnekat att de

     visste något om.

Därför drabbades de också av den slutliga domen#.

 

I sin avgudadykan vilka gav dem själva lidande.

        Blev bestaffade genom av-guderiet.

Vilket gjorde dem lära känna den sanne Guden.

       Vilken de i sin avgudadyrkan förnekat.

Vilket gjorde de drabbades av den slutliga domen.