JEREMIA BOK. 20:7-18.

 

PROFETENS KLAGAN.

 

Jeremia bok. 20:7.

 

7.  #De förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas.

Du blev mig för stark, du fick övertaget.

      Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr

av mig#.

 

Profetens klagande ord:

     Du vägledde mig efter din vilja:

jag ödmjukade mig under din vilja.

        Du blev för mig övermäktig.

Inför människors ögon blivit till daglig åtlöje

     efter dina ord till mig.

 

Jeremia bok. 20:8.

 

8.  #Ty varje gång jag talar måste jag ropa,

måste jag skrika:

   "Våld och förtryck!".

Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott

     och spe#.

 

Varje gång du talar dina profetord till mig:

     till folket måste jag göra mig hörbar.

Skrika orden våld och förtryck!

         Dina sanna ord Herre, vållat mig

bespottande ord från folket.

 

Jeremia bok. 20:9.

 

9.  #Men tänker jag:

"Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag

      tala i hans namn", då blir det i mitt bröst

som brann där en eld, instängd i mitt innersta.

     Jag försöker stå emot men förmår det inte#.0

 

Min tanke är:

      Visar honom ingen omsorg.

Aldrig mer får förtroendet tala ord i hans heliga

    namn.

Vilket fyller mitt hjärta med ångest: likt

           brinnande eld i mitt bröst. 

Bli instängd i mitt klagande.

       Försöker i egen kraft stå emot min

inre klagan: men misslyckas.

 

Jeremia bok. 20:10.

 

10.  #Ja, jag hör folkhopen viska:

"Skräck från alla håll!

      Ange honom!

Vi skall ange honom!".

     Alla som stod mig nära väntar nu på mitt fall:

"Kanske låter han lura sig, så att vi får övertagit

        och kan ta hämnd på honom"#.

 

Jag hör människors viskande ord:

      Vilket gör mig skräckslagen omsluter mig

 från olika håll!

      Anklaga honom för vad han sagt!

Vi skall inför människors öron anklaga honom!

      Alla som varit mina vänner:

väntar på min bestraffande hämnd.

             

Jeremia bok. 20:11.

 

11.  #Men Herren står vid min sida, stark

och fruktansvärd.

      Därför skall mina förföljare snava, de skall

komma till korta och stå där med skam, de skall

      inte ha framgång ----- en smälek som aldrig

skall glömmas#

 

Herren min beskyddare; visar sin allmakt

    fruktansvärda vrede mot ondskan.

Mina förföljare blir besegrade.

         Ska bli skamfyllda: de ska misslyckas med

sina onda planer.

      Bli smädade för sina ondsinta planers ord. 

 

Jeremia bok. 20:12.

 

12.  #Herren Sebaot, du som prövar rättvist,

du som rannsakar njurar och hjärtan, låt mig få

     se dig ta hämnd på dem, ty dig har jag

anförtrott min sak#.

 

Herren Sebaot: rättvis domare.

      Utrannsakar njurar och hjärtans tankar.

Herren givit mig förtroendet tjäna dig med dina

     profetord.

 

Jeremia bok. 20:13.

 

13.  #Sjung till Herrens ära!

Prisa Herren!

      Ty han räddar den fattige ur nidingars våld#.

 

Sjung frimodigt till Herrens ära!

      Prisa Herren med läppars lovsång!

Den fattiges räddare ur våldsverkares våld.

 

Jeremia bok. 20:14.

 

14.  #Förbannad den dag jag föddes!

    Olycksaliga dag då min mor gav mig livet#.

 

Profetens klagade ord över sin födelse:

      Låt förbannelse vila över födelsedag!

Livets olyckliga dag: då min moderskärlek

      födde mig till Livet.       

 

Jeremia bok. 20:15.

 

15.  #Förbannad den man som kom med bud till

min far:  "Du har fått en son!"

       och gjorde honom så glad#.

 

Låt livets förbannelse vilar över den man som fick

     glädjebudet om min födelse.

Du har fått som gåva en son!

         

Jeremia bok. 20:16.

 

16.  #Må det gå den mannen som det gick de städer

som Herren ödelade utan förskoning.

      Låt honom höra klagoskrik om morgonen

och stridsrop mitt på dagen#.

 

Låt samma olycka komma över den mannens liv:

     vilket drabbade de trolösa städernas synd:

Herren ödelade dem utan förbarmande.

     Låt min far få höra högljudda klagorop

om morgonen.

       Stridsrop som gör honom skräckslagen

mitt på ljusa dagen.

 

Jeremia bok. 20:17.

 

17.  #För att han inte dräpte mig i moderlivet,

så att min mor fick bli min grav och hennes

       livmoder havande för alltid#.

 

Som bestraffning för att han o-villigt inte dräpte 

     mitt liv i moderlivet.

Vilket skulle gjort mig i moderlivet till min

    gravplats istället för ger mig Livet.

 

Jeremia bok. 20:18.

 

18.  #Varför måste jag lämna moderlivet för att

möta elände och sorg och sluta mina dagar

    i skam#. 

 

Varför skulle jag födas till Liv ur min moders

     moderliv.

Efter min födelse få mötas av Livets elände

     i sorg få sluta mina livsdagar i skam.