LÖFTET TILL ABRAHAM GÄLLER ALLA SOM TROR.

ROMARBREVET. 4:13-25. 

¤Romarbrevet. 4:13.

13.  #Det var inte genom lagen som Abraham eller

hans efterkommande fick löftet att ärva världen,

      utan genom den rättfärdighet som kommer

av tro#.

Genom den rättfärdighet som kommer av tron:

      fick Abraham hans efterkommande löftet

ärva världen.

¤Romarbrevet. 4:14.

14. #Om arvingarna är de som håller sig till lagen,

då är tron tom och löftet upphävt#.

Abrahams arvingar: håller de sig till lagen

   blir tron fåfänglig idel tomhet.

¤Romarbrevet. 4:15.

15.  #Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen

överträdelse#.

HELA MÄNSKLIGHETENS SKULD  INFÖR GUD.

Romarbrevet. 3:20.

20.  #Ty genom laggärningar blir ingen människa

rättfärdig inför honom.

      Lagen kan bara ge insikt om synd#.

Lagen ger insikten om synden.

         Laggärningar gör ingen människa rättfärdig

inför honom.

¤Romarbrevet. 4:16.

16.  # Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans

      efterkommande, inte bara för dem som håller

sig till lagen utan också för dem som har

      tro som Abraham.

Han är allas vår far#.

Trons-grund: grunden för nåden skall vara gällande.

       Löftets fasthet för alla efterkommande släktled.

Inte endast för de lagtrogna: utan också för

     dem som äger tron som Abraham.  

Allas vår Fader.

Galaterbrevet. 3:7.

7.  #Ni skall alltså veta att de som tror, de är 

söner till Abraham#. 

Galaterbrevet. 3:29.

29.  #Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare

      enligt löftet#. 

Tillhöra Jesus Kristus vilket innebär:

     vara avkomlingar Abraham  hans söner.

 

¤Romarbrevet. 4:17.

17.  #Som det står skrivet: JAG HAR GJORT DIG TILL FADER TILL MÅNGA FOLK, och han är det

     inför den som han trodde på, Gud, som ger

de döda liv och talar om det som ännu inte finns

        som om det redan fanns#.

Vår fader Abraham gjord till fader till många folk.

         Trodde på Gud: ger de döda liv.

Talar om det icke synliga: som om det redan fanns.

¤Romarbrevet. 4:18.

18.  #Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far

       till många folk, enligt ordet:

SÅ TALRIK SKALL DIN AVKOMMA BLI#.

All mänsklig hopp var ute: Abraham fasta tro

    och övertygelse på Guds trofasta löftes-ord:

gjorde honom fader för många folk.

       Herrens eviga löftes-ord: in i hans inre människas liv:  Gud sade personligen:

#SÅ TALRIK SKALL DIN AVKOMMA BLI#. 

Hebeerbrevet. 11:11-12.

11. #I tro fick han kraft att avla en son, fast han

liksom Sara, var överårig.

      Han litade på den som hade gett löftet#.

Saras kropp var överårig: o-fruktsam föda barn.

      Trons underverk: löftes-ordet uttalat

av Trons fader  Hans Majestät.

       Fick kraft avla en Son: Isak löftes sonen.  

12.  #Därför fick han, denne ende man som dessutom var så gott som död, en avkomma

        talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden#.

Fick han vår Fader Abram: var så gott som

      död i människors ögon.

Löftes sonen Isak:  en avkomma lika talrik

       i stjärnornas antal på himlen.

Lika talrik som o-räkneliga antalet sandkorn

      på havsstranden.

Första Moseboken. 15:5-6.

5.  #Och Herren förde honom ut och sade:

"Se upp mot himlen och räkna stjänorna, om du

        kan"!

Herren gav sitt fulla förtroende för Abram:

       var en son efter Hans hjärta.

Min son Abram: se upp mot himlen räkna

      stjärnornas antal om du  kan!

6.  #Abram trodde Herren, och därför räknade

Herren honom som rättfärdig#.

Abram trodde på Herrens tal till honom.

         Abram trodde på vad Herren visade honom.

Abrams hjärtats tro på Herrens ord gjorde

       honom rättfärdig.

¤Romarbrevet. 4:19.

19.  #Han sviktade inte i tron då han tänkte på

att hans egen kropp var utan livskraft ------

      han var omkring hundra år gammal -------

och att Saras moderssköte var dött#.

När han synligt såg sin egna föråldrade kropp:

    trodde ändå på Guds trogna ords-löften.

Saras moderssköte var för dött: föda barn. 

¤Romarbrevet. 4:20.

20.  #Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro

utan fick kraft genom tro#.

Fick sin troskraft: från Guds löfte.

¤Romarbrevet. 4:21.

21.  #Och var förvissad om att det Gud har lovat

kan han också infria#.

 

Kände i sin inre människan trons övertygelse:

     Guds trofasta löftesord skulle infrias. 

JUNGFRU MARIAS BESÖK HOS ELISABETH.

Lukas evangelium.  1:37.

37.  #Ty ingeting är omöjligt för Gud#.

Gud i sin nåd o-möjlighetens Gud i människors ögon.

LUKAS EVANGELIUM. 1:55.

55.  #Han förbarmar sig över Abraham och hans

barn, till evig tid#.

Guds eviga förbarmande: över sin son Abraham:

      Hans eviga avkomlingar till evig tid.   

¤Romarbrevet. 4:22.

22.  #DÄRFÖR RÄKNADES HAN SOM RÄTTFÄRDIG#.

Abram tronsfader: hans personliga tro bemöttes

    av Guds utlovade löfte.

Vilket gjorde honom rättfärdig.

        Gud i sin nåd såg Abrams renhjärtlighet &

o-strafflighet. 

¤Romarbrevet. 4:23.

23.  #Men inte bara om honom skrevs orden 

RÄKNADES SOM RÄTTFÄRDIG#.

Gäller inte bara trons fader Abraham: de skrivna

        orden: utan också hans avkomma:

RÄKNAS SOM RÄTTFÄRDIGA. 

¤Romarbrevet. 4:24.

24.  #Utan också med tanke på oss.

Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom

     som från de döda har uppväckt vår herre Jesus#.

Inte bara trons fader Abraham: skrevs med orden

      rättfärdig.

Tanken räknas också till oss: vilka räknas som

        rättfärdiga vår tro på honom.

Vår tro på hans uppståndelse från de döda:

     oss till evigt liv.

PETRUS TAL PÅ PINGSTDAGEN.

Pingstdagen: Guds församlings födelsedag. 

Apostlagärningarna. 2:24.

24.  #Men Gud löste honom ur dödens vånda

och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt

      att döden skulle få behålla honom i sitt

grepp#.

Jesu Kristi uppståndelses dag: löste honom

    ur dödens vånda.

Dödens: döds-grepp fick inte behålla honom.  

Apostlagärningarna. 2:32.

32.  #Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå,

och vi kan alla vittna om det#. 

Jesus Kristus: vi alla vittnar om Gud låtit

      hans Son uppstått från de döda.

Första Petrusbrevet. 1:21.

21.  #Genom honom tror ni på Gud, som har

uppväckt honom från de döda och förhärligat

       honom, så att ni i er tro också kan

hoppas på Gud#.

Genom hans son: tror vi på Gud.

      Hans fader uppväckte honom från dödens grepp.

Förhärligade sonen genom sonens lydnad.

        Sonens förhärligande: i sitt lidande:

i Getsemane på Korsets lidande sonens lydnad.

          Vilket gör vår tro kan hoppas på Gud.

        

 ¤Romarbrevet. 3:25.

25.  #Som blev utlämnad för våra överträdelses skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull#. 

Han blev offrad på korsets trädstam: utlämnad

      för våra överträdelses skull.

Uppväcktes på tredje dagen förde döda:

         Han korsfästelse & uppståndelse:

vår rättfärdiggörelse.

Jesaja bok.  53:4-12.

4.  #Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad,

      slagen av Gud, förnedrad#.

Våra kroppsliga sjukdomar bar han i sin kropp.

       Med våra själslivets & kroppsliga plågor

kände han medlidande för.

        Trodde på hans bestraffning blev slagen

och förnedrad av Gud själv.

 

Blev förnedrad: vanärad förkastad befläckad

    av hela mänsklighetens arvs-synd

av Gud själv.

5.  #Han blev pinad för våra brott, sargad för våra

synder, han tuktades för att vi skulle helas,

       hans sår gav oss bot#.

Blev smärtsamt plågad av mänsklighetens

     lag-brott.

Han toterad hudflängd smärtsamt piskad för

     våra synders skull.

Hans tuktan ( lydnad ) gav oss helande.

Hans sår-märkta törne-krona med törnen i:

     två sårmärkta händer

två sår-märkta fötter

        uppstungna kroppssida med spjuts-såret.

Gav oss möjligheten göra bot och bättring. 

6.  #Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom#.  

Mänskligheten jämförs med en får-hjord.

       Fårens egen-vilja: gick sin egen utvalda väg.

Herren förbarmade sig över dem: tillät sin

     enfödde Son bli ett likt offer-lamm: bli offrat.

Offer-lammet likt Kristi egen fysiska kropp

      offras på det trogna träkorstes stam.  

7.  #Han fann sig i lidandet, han öppnade inte

sin mun.

      Han var som lammet som leds till slakt eller

tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade

           inte sin mun#.

Hans lydnad som ett felfritt offer: fann sig

     i offer-lidandet.

Öppnade inte sin mun för gudlöst tal.

        Hans liv: var som lammets villigt leds han

bli slaktad av o-gärning-männens hån& förakt.

     Liknade tackans tysthet: när hon blir klippt.

Öppnade inte sin mun för svekfullt & lögnaktigt tal. 

8.  #Han blev fängslad och dömd och fördes bort,

men vem ägnade hans öde en tanke?  

       Han blev utestängd från de levandes land,

staffad för sitt folks brott#.

Blev fängslad och fördömd av Pilatus: bortförd

    bli slaktad som ett offer-lamm.

Vem tog sin tid en tanke för hans ödelagda liv?

       Var inte välkommen: i de levandes land.

Blev bestaffad av sitt egendoms-folks lag-brott.

9.  #Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila

bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort

      något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun#.

Hans jordiska kroppshydda fick sin grav

     ibland de gudlösas gravar.

Fick sin vila bland o-gärningingsmännen.

          Han var o-strafflig renhjärtlig syndfri

inför sin himmelske fader.

       Han muns tunga och läppar blev aldrig utlånad till lögnaktigt tal.

10.  #Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer.

        Han skall få ättlingar och ett långt liv,

och Herrens vilja skall förverkligas genom

      honom#.

Herren visade sin omsorg kärlek för den han

     sargat: botade den som gjort sig själv

ett skuld-offer.

        Hans lydnad ger ättlingar  ett långt liv.

Herrens vilja förverkligas genom offer-lydnaden.

11.  #När hans elände är över skall han se ljuset

och bli mättad av insikt.

       Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet

åt många och bär deras skuld#.

När hans lidandets elände är slut: ser han ljusets

   ljusstrålar  känner inre mättnad av insiktens liv.

Min tjänare, renhjärtlig och o-strafflig i vad han gör

      ger rättfärdighet till mångas liv.

Hans rättfärdighet bär deras skuld.

12.  #Jag skall ge honom hans andel bland de stora,

låta honom dela byte med de mäktiga, för att

       han var beredd att dö och blev räknad

som syndare, när han bar de mångas skuld

       och bad för syndarna.   

Min barmhärtighet och nåd ger honom hans andel

      ibland stormännen.

Tillåta dela bytet tillsammans med de mäktiga.

       Han var beredd offra sitt liv: blev räknad

som syndare. 

        Han bar i sin korsfästa kropp: de mångas

skuld.

       Han enträget i sitt hjärta för syndarna.