KAPITEL SJU:
DÄR DET VISAS HUR SJÄLEN PLÅGAS AV SINA BÖJELSER.

DETTA BEVISAS OCKSÅ GENOM LIKNELSER OCH MED HJÄLP AV CITAT.

1.   Det andra slaget av positiv skada som begären tillfogar själenn består i att de plågar och toterar henne.

Då är hon lik någon som är bunden med rep på en sträckbänk någonstans och som inte får ro förrän han har gjort sig fri.

Om sådana människor säger David: "Mina synders rep ---- det är begären  --- omger mig"  ( Ps. 119:61 ).

     Och just så som någon som läger sig naken på törne och taggar blir plågad och pinad, blir också själen plågad och pinad som hon hänger sig åt begären.

Ty liksom törnena sticker, sårar, hänger sig fst och smärtar, gör också begären det.

Därför säger också David om dem: "De har omringat mig som stickande bin, de sårade mig med sina gaddar och flammade upp mot mig som eld i törne"  ( Ps. 118:12). Under trycket av begären, som liknas vid törnen, griper nämligen ängslans och plågans eld alltmer omkring sig.

   Och liksom lantmannen med tanke på den efterlängtande skörden slår och driver på oxarna vid plogen, pinar också begären själen under oket av åtrån efter det hon vill ha.

Detta blir åskådliggjort för oss genom Delilas begär att få veta vad Simsons stora styrka bestod av.

Då berättar oss den Heliga Skrift att hon plågade och pnade honom till dess att hans själ blev dödstrött: 

"Då blev hans själ utmattad och intill döden trött"

( Dom. 16:16 ).

2.   Lystnaden plågar själen desto mer ju starkare den är.

Så stark som lystnaden är, så stark är också plågan.

Och ju mera lystnad som finns i själen, desto mer plågor har hon att lida.

Hos en sådan själ går nämligen redan i detta livet i uppfyllelse det ord som står skrivet i Uppenbarelseboken om Babel:  "Efter det mått som hon har varit ärad  och frossat, efter det måttet skall ni tillfoga hennes plåga och sorg"  ( 18:7 ).

       Och liksom den som faller i fiendehänder blir plågad, lider också själen kval och pina om hon låter sig intas av sina begär.  Vi har en träffande bild för detta i Domarboken ( 16:21 ).   Där läser vi nämligen om den starke Simson, som först var en mäktig och fri domare i Israel.

Men när han föll i fiendens våld, tog de hans styrka ifrån honom, stack ut hans ögon och vingade honom att gå i en trampkvarn, där de plågade och torterade honom så mycket de ville.

På liknande sätt går det också för en själ i vilken dessa fiender, nämligen begären, bor och härskar.

De börjar med att försvaga och förblinda henne, så som vi strax skall tala om.

Sedan skrämmer och plågar de henne genom att binda henne vid lidelsens trampkvarn.

Och de rep somm binder henne är just hennes egna begär.

3.   Men Gud har medlidande med dessa själar som till en egen skada och med så stor kraftförbrukning försöker tillfredsställa sina böjelsers hunger och törst i de skapade tingen.

Därför ropar han till dem genom Jesajas mun: "Ni alla som törstar" av begär, "kom till vattnet!

Om ni som inga penningar har", ingen egenvilja och inga begär,  "skynda er:  köp av mig och ät!

Kom och köp av mig vin och mjölk", det vill säga frid och andlig glädje, och det utan egenviljans "pengar" och utan att behöva ge mig någon ersättning i form av arbete och möda, vilket ni däremot måste göra för era begär.

"Varför ger ni ut" er egnviljas "pengar för något som inte är bröd?", det vill säga inte är Guds Andes bröd.

Och varför slösar ni era begärs "alla ansträngningar på sådant som inte kan mätta er?"

Så kom då och hör på mig, ni kommer i så fall att vederkvicka er vid det efterlängtade goda, och er själ kommer att förlusta sig vid allt det feta  ( 55:1-2 ).

4.   Till detta feta når man fram endast om man avstår från alla njutningar i det skapade.

Ty det skapade länder till kval, under det att Guds Ande ger vederkvickelse.

Därför ropar Kristus till oss hos Matteus: "Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag vederkvicka er; så skall ni finna ro för era själar" ( 11:28-29 ), det vill säga; ni alla som är fyllda av kval och nöd, och belastade med alla era bekymmer och begär, lägg av dem och kom till mig!

Jag skall vederkvicka er, och ni skall få den ro för era själar som era begär berövar er.

Ty begären är en tryckande börda.

  Därför säger David om dem: "De överstiger min kraft som en tung börda"  ( Ps. 38:5 ).