EPILOG

                                       IHS

1.  När jag började skriva detta skedde det, som jag inledningsvis sade, motviligt, men efter att nu ha fullbordat verket är jag mycket nöjd med att ha utfört det och finner det vara mödan värt, även om jag erkänner att denna har varit mycket ringa.  I betraktande av hur instängda ni är och hur få förströelser ni har, mina systrar, och hur otillräckliga boningarna är i några av era kloster, förefaller det mig att denna inre borg kunde vara er till tröst och glädje, eftersom ni där kann komma in och gå omkring vilken timma ni vill, utan tillstånd av era överordnade.

2.  Sant är att ni inte kan komma in i alla boningarna av egen kraft --- även om den tycks er stor ---- utan borgens Herre måste själva öppna för er. 

Det är därför rådligt att inte bruka våld om ni möter motstånd, ty då kan ni förtörna honom så mycket att hanaldrig släpper in er.  Hann är en stor vän av ödmjukhet.

Om ni håller er för ovärdiga att träda in ens i den tredje boningen, skall ni desto fortare beveka hans vilja så att han för er in i den femte.

Genom att ofta gå dit kan ni sedan tjäna honom så väl att leder er till själva den boning hanhar utvalt åt sig,  och varifrån ni aldrig mer behöver avlägsna er, om inte priorinnan kallar er ut; hennes vilja vill denne höge Herre att ni skall lyda som om den vore hans egen.

Och även omni på hennes befallning vistas mycket utanför denna boning, står porten alltid öppen när ni vänder åter.

När ni en gång har skådat vilken glädje denna borg tymmer, kommer ni en gång har skådat vilken glädje denna borg rymmer, kommer ni överallt att finna ro ---- även i de svåraste vedermödor  ---- i hopp om att få återvända till borgen, ett hopp som aldrig kann lämna er.

3.  Fastän det här inte hartalats om mer än sju boningar, finns det i var och en av dessa många fler, både under och över och vid sidorna, med sköna trädgårdar, fontäner och labyrinter, så ljuvliga att ni skulle vilja förlora er i lovprisningar av den store Gud som har skapat detta till sin avbild och likhet.

Om ni finner något gott i denna framställning så att ni lär änna honom bättre, kan ni verkligen tro att Hans Majestät själv har sagt det för att bereda er glädje, medan det som ni finner dåligt är sagt av mig.

4.  För den stora önskans skull som jag hyser att vara er till någon hjälp i att tjäna denne min Gud och Herre ber jag er att i mitt eget namn, varje gång ni läser detta, mycket prisa Hans Majestät och bönfalla honom om hans Kyrkas tillväxt och lutheranernas upplysning  ( med lutheraner menade förf. alla protestantiska rörelser i samtiden ).

Vad mig beträffar må ni be att han förlåter mig mina synder och befriar mig ur skärselden, där jag av Guds nåd kanske är när ni får läsa detta, om det efter lärda mäns granskning befunnits värdigt att komma inför era ögon.

Innehåller det några fel beror på att jag inte förstår bättre, och i allt underkastar jag mig det som är stadfäst av den heliga Romerska Katolska Kyrkan, i vilken jag lever och lovar  och försäkrar att jag vill leva och dö.

Vare Gud vår Herre prisad och välsignad i evighet, amen, amen.

5.  Denna skrift avslutades i San Jose de Avila-klostret 1577, på Sankt-Andreas-afton, till Guds ära, han somlever och regerar i evigheters evighet, amen.