SVERIGE:

 

               SUBVERSIVAS PARADIS.

 

   KONSTEN ATT TOTALFÖRSTÖRA VÄRLDENS

 

                  BÄSTA LAND.   KAPITEL. 11.

 

TJUVAR RESPEKTERAR ENSKILD EGENDOM.

 

    DE VILL BARA ATT DEN SKA BLI DERAS SÅ ATT 

 

DE KAN RESPEKTERA DEN ÄNNU MER.

 

    Det är ingen skillnad för den som drabbas av 

stöld om det är förstroendevalda eller vanliga tjuvar

   som stjäl från dem.

Resultatet är detsamma --- den drabbade blir av

    med sina tillgångar.

Om det är pensionärna som stjäls från oss eller

    om det är det vi har i våra hem, företag eller 

på andra ställen så känns det lika förödande.

    Stöld är stöld oavsett vem som stjäl från andra. 

 

Dock finns en stor skillnad --- stjäl du som 

    förtroendevald med lagar som som stöd för

ditt handlande kan du stjäla enorma summor utan

     straffas för det.

Om du är en vanlig privarperson som stjäl drabbas

     du av vissa efterräkningar om du blir gripen

och fälld i domstol.

 

Eller som någon sa: Ska du stjäla, se då till att du

    stjäl miljarder så går du garanterat fri!

Vid mindre värden finns dock en viss risk för att du

     blir dömd och straffad för din gärning, även om

den risken i dag är oerhört liten i Sverige. 

     Här silar politikerna, journalisterna och hela

rättsväsendet mygg och sväljer kameler.

 

Exempel på det här är stölden av våra

   pensionspengar.

Jag studerade under en tid vart våra inbetalda 

    pensioner tog vägen eftersom AP- fonderna bara

förvaltar cirka 900 miljarder kronor.

      Först kontaktade jag LO:s lönesekretariat 

och frågade dem hur mycket pengar pensionärerna

    förlorat fram till nu från det att politikerna,

i strid med vad 95 procent av remissinstanserna

    svarade, beslöt att införa nya pensionssystemet. 

 

Grundbulten då,som det framställdes, var att 

    pensionärerna skulle få sina pensioner höjda 

i partiet med löntagarkollektivet.

 

I dag skiljer det över etthundra procent mot vad 

    pensionärerna och vad löntagarna får ut.

Här talar vi om minst tusen miljarder kronor varje

    år som pensionärerna lurats på.

 

Nästa anhalt för mitt forskande i frågan blev 

    Riksförsäkringsverket.

Där ställde jag frågan till en tjänsteman:

    Vad hände med alla de pengar som inbetalats

i pension under hela 1990 -talet då pesionsåldern

    var 67 år och medellivslängden under en stor del

att detta århundrande var 56 år, alltså 

    pensionspengarsom aldrig hämtades ut därför

att mängder pensionsinbetalare dog innan de 

    uppnådde pensionsåldern?

 

Den tjänsteman jag talade om vill först inte svara,

     men då jag försäkrat vederbörande på heder

och samvete om att jag aldrig skulle nämna hans

     namn så berättade han. 

 

Ungefär tusen miljarder betalades aldrig ut utan

   gick oavbrutet till politikernas lekstuga ---

statskassan.

    Med andra ord stal politikerna alla dessa

pensionspengar och använde dem till annat.

 

Under ett antal år på 1980 - talet och in på

    1990 - talet försvann över tusen miljarder kronor 

på AP - fonderna på grund av urusla

    penningplaceringar vansinniga projekt runt på

vår jord.

      De urusla placeringarna av våra pensionspengar

fortsätter.

 

Vi får numera ofta höra talas om den enorma 

     pensionsskuld som den offentliga sektorn har skrapat ihop under årtionden.

     Enbart kommunerna har pensionsskulder för minst 500 miljarder, likadant med landstingen,

     numera regionerna, samt staten.

Pensionspengar som används till annat än 

    inbetalningar till våra pensionskassor.

 

Förre statsministern Göran Persson tog många 

    miljarder ur våra pensionskassor och påstod

att pensionärerna också måste bidra till samhällets

     konstnader då vi hade en finanskris i Sverige,

med löfte om att varenda öre skulle betalas

     tillbaka till pensionärerna.

Alla vet hur det gick med det.

 

Det diskuteras forfarande om det var 258 miljarder

       eller 358 miljarder som Persson tog och vid

dessa diskussioner finns det speciellt utsedda 

     profiler som ska avdemokratisera det hela

genom att med olika förklaringsmodeller påstå

     att det inte togs ett öre ur pensionsfonderna

utan pengarna gått tillbaka till pensionärerna 

    i andra former. 

   

Hur som helst är stölden av och förskingringen av 

    våra pensionspengar gigantisk och allt tal om att 

nu hänger allt på att ungdomen försörjer oss annars

    brakar pensionssystemet ihop, är dikt och 

förbannad lögn.

 

Pensionärerna borde få tillbaka alla de miljarder

     som politikerna stulit från dem och inga unga

människor ska behöva försörja de gamla.

     Pensionärerna har betalat sin pension många

gånger om, men pengarna har används till annat

     än att  betala ut de pensioner som pensionärerna har rätt till.

 

Som vanligt när het fråga, exempelvis den om våra 

     pensioner, ska besvaras så försöker politikerna

manipulera befolkningen med att ställa

    åldersgrupper mot varandra, hänvisa till utredningar eller helt enkelt tiga ihjäl frågan. 

 

Stjäla tusemtals miljarder kronor kan bara politiker

    gör utan att bli bestraffade, --- därför att folket 

inte begriper vad det är fråga om eller vad som sker.

 

En annan lekurativ bransch är att stjäla så mycket

    som går in i en långtradare från svenskarna och sedan utan några som helst problem föra 

    stöldgodset utomlands.

Mängder av tjuvar från de forna öststaterna väller

    in över Sveriges gränser och etablerar stöldcentraler ute i våra skogar där stöldgods 

     lastas i långtradare för vidare transport till

deras hemländer.

 

Tullarna vid våra gränser står med armarna i kors

    och bara ser på när stöldgodset lämnar vårt

land, de får inte ingripa.

     Detta vansinne är bara ett av de galna resultaten

av vårt medlemskap i EU med dess "öppna" gränser.

 

När tullarna märker att det förmodligen är stöldgods

    som förs ut tillkallar de polis som som säger att 

de inte har tid eller att de inte har några resurser

     för att ingripa och de ju i princip lika bakbundna

som tullarna.

     De får ju inte stoppa fordom som är på väg ut

ur Sverige så vida det inte är efterlysta fordon

     som man vet är inblandade i brottslighet.

 

Brottslingarnas paradis heter Sverige.

      Stöldligorna firar julafton varje dag året runt

i vårt land.

     Ansvariga politiker hänvisar till utredningar,

EU lagar och resursbrist.

 

Så kallade småbrottslighet, exempelvis stöld av en

    cykel, moped eller stulna saker i en bostad

i allmänhet, är sådant som polisen i dag knappast

    har tid med.

I hundratusentals fall får den drabbade ett brev 

     i brevlådan där det står:

"Brott kan inte strykas".

 

 

 

 

 

 

                               SVERIGE.

 

                 DE SUBVERSIVAS PARADIS.

 

           KONSTEN ATT FÖRSTÖRA VÄRLDENS

 

                           BÄSTA LAND.  DEL. 9.

 

DEMOKRATI ÄR ETT STYRELSESKICK BYGGT PÅ

 

          MENINGSYTBYTE.

 

PROBLEMET ÄR ATT DET BLIR EFFEKTIVT FÖRST

 

    NÄR FOLKET SLUTAR ATT UTBYTA MENINGAR.

 

DEMOKRATI I SVERIGE ÄR ETT SAMHÄLLSSYSTEM

 

    DÄR DU SÄGER VAD DU TILLÅTS SÄGA 

 

      OCH GÖR SOM DU BLIR TILLSAGD.

 

I ovan påstående kan skönjas en motsägelse,

    det vill säga du får i viss mån yttra dig men om

du gör det så blit vårt landineffektivt.

     Dock vill framför allt vänsterpolitiker att det ska

verka som om folket enligt vår grundlag styr

    landet, genom att de givits en möjlighet

( på pappret ) att yttra sig, men om de håller tyst

     så får politikerna ifred hålla på med att

manupulera oss medborgare och då kan en viss

    effektivitet trots allt uppvisas åt ett visst håll.

 

Ordet demokrati användes väldigt ofta av 

     vänsterpolitiker av alla slag, dels som ett slagträ mot dem som hävdar att det politikerna ställer till

    med är orsakat av just frånvaron av demokrati.

 

I en av våra grundlagar, Regeringsformen, står att

    all makt utgår från folket.

Detta är inte på långa vägar sant.

     Den representativa demokratin som ska visa sig

i form av våra riksdagsledmöter är ju inte heller 

    någon del av demokratin, i dessa dagar, vilket

senaste valet uppvisar med all önskvärd tydlighet.

 

I decennier har väljarna haft helt klart för sig 

    vilka partier som är vad vi kallar för borgerliga

och det var utifrån denna förvissning som

    medborgarna i senaste valet gick till valurnorna

och röstade på de partier som de borgerliga 

    väljarna trodde var just borgerliga.

I detta val ledde detta röstande inte till annat än 

    att flera av de så kallade borgerliga samarbete

med socialdemokraterna och kommunister, 

    vilket de förstås förnekar, men som likafullt

är den direkta effekten av dessa partiers

    agerande i valet. 

 

Som jag varit inne på tidigare så går det inte

   längre att lita på någon i vårt land, det gäller 

i såväl smått som i stort, politiker emellan,

    människor i allmänhet och edsvurna i synnerhet.

Ett land i totalt moraliskt förfall, där anarki redan

     råder i de så kallade utanförskapsområderna,

kan ingen med någon som helst trovärdighet 

     hävda att vi har ett demokratiskt system som

fungerar.

 

De verkligt styrande är de som har ordet i sin makt,

     alltså massmedierna, journalisterna --- som

inte längre är den tredje makten i Sverige, den 

    är förmodligen den enda reella maktenn när det gäller vad som kan påverkas och vad som inte kan

     det.

Demokrati är ju annars inget annat än en

    majoritetsdiktatur.

Majoriteten bestämmer och kör över minoriteten

     utan några som helst moraliska betänkligheter

för det. 

 

I demokratins namn är det i Sverige tillåtet att

     bedriva häxjakt på dem som inte är politiskt

korrekta i sina uttalanden och ageranden.  

 

En känd politiker, Göran Persson, lär ha sagt att de

     svenskar som talar illa om Sverige ska

brännmärkas.

 

I de tider vi nu lever i har också frågan ställts om

    en demokrati har rätt att försvara sig självt.

Anledningen är att det härjar utländska kriminella

     ligor i Sverige som stjäl saker från svenskar för

flera miljarder kronor varje år, som de utan några

     som helst problem och som det verkar helt

öppet för ut ur vårt land utan att vare sig Tullen

     eller Polisen tycks kunna ingripa för att få stopp

på eländet.

     Sverige har sålunda inte längre några gränser,

att alla sorts utländskt kriminalitet kan härja 

     fritt i vårt land, på grund av de avtal om fri

rörlighet som vi skrivit under i samband med 

      vårt medlemskap i EU.

 

Vi har med andra ord avhänt oss rätten att själva

     bestämma vilka som får komma hit och vilka som

får fritt härja i vårt land.

      Det värsta med detta är att vi som medlem 

i EU betalar mer än något annat land sett till

   vår befolkning för detta medlemskap.

Eller med andra ord --- vi skattebetalare betalar för

     att få våra tillhörigheter stulna av utllänningar!

 

90 procent av allt som stjäls i Sverige i dag står 

     utländska ligor för och varken polis eller tull

kan göra ett dugg åt detta, de får enligt de lagar

    som nu styrinte stoppa bilar fulla med stöldgods

som är på väg ut ur vårt land varje dag.

     Vidare väller det in i utländska terrorister 

som lyckats tillskansa sig svenskt medborgarskap.

    När det blir trist i Sverige så äker de ner till

Syrien eller Irak och mördar ett tag.

     Sedan kommer de hem igen och fortsätter att

här i vårt land planera för nya våldsdåd både

    i Sverige och i andra länder. 

 

Säpo har i dagarna, som varit inne på tidigare,

    i oktober - november 2019 beslutat att sex

ismalister ska utvisas --- de utgör en mycket stor

     säkerhetsrisk mot Sverige och dess befolkning.

Då säger migrationsdomstolen nej och hänvisar till

     konvertioner som svenska politiker skriivt under

om att det inte går att utvisa någon från Sverige

     om den personen riskerar förföljelse eller

totyr i det land den utvisas till.

   Dessa personer har nu släppts fria kan fortsätta 

sin omstörtande verksamhet helt ostört i vårt land.

 

Vi har således nu fått ett kvitto på att skyddet för

    svenska folket väger mycket mindre än att

skydda samhällsfarliga sabotörer och uppviglare

    med utländsk härkomst. 

Dessa farliga personer som av Säpo betecknas som 

     ett mycket stort hot mot vår nation får gå fria

i vårt land och utöva sin destruktiva och för vårt

   land mycket farliga verksamhet helt ostörda.

Att någon skulle komma på tanken att detta totalt

     absurba tillstånd måste åtgärdas tycks inte 

finnas på kartan hos dem som i Sveriges riksdag

    styr oss.

 

Det som snart sagt varje medborgare kräver, 

    nämligen en helt annan rättsordning i Sverige,

tycks inte bekomma de maktfullkomliga 

    riksdagsledmöterna i vårt land.

De fortsätter att prata och föreslår nya utredningar

    som plåster på såren.

Med andra ord en totalt handlingsförlamad

    regering har tappat greppet totalt om den 

situation de försatt Sverige i. 

 

Reporten Lotta Gröning skriver i tidningen

     Expressen 2 november 2019:

"Hur kan landets säkerhet få ge vika för att de

   radikala expremisterna riskerar förföljelse i 

sitt land.

     Förklara det för svenska folket!

Vi måste fråga oss hur hur det kunnat bli så här.

      Varför skapar landets lagstiftning mot kriminalitet de som hotar rikets säkerhet, otrygghet

     för medborgarna. 

Jag tvivlar på att det finns något annat land i

    världen som är likauddlöst som Sverige i dessa

för landet så oerhört allvarliga frågor". 

 

Så långt Lotta Gröning.

     Jag har nämnt det tidigare och skriver det igen.

Hon frågar hur det har kunnat bli så här!?

     Ja, svaret hon ju själv om hon bara ser lite bakåt

i tiden då Expressen gick i täten för att

   misskreditera alla som hade någon som helst 

åsikt om den ohämmande invandringen till Sverige.

     Återigen, som man sår får man skörda.

    

Hon frågar:  "Vad ska regeringen göra nu?

     Sätta till en utredning som tar ett halvår minst,

med remissförfarande.

     Långbänk i viktiga beslut är också etf signum

för Sverige!"

 

Den nuvarande regeringen befinner sig i en enorm

      trovärdighetskris.

Det är detta tillstånd som i Sverige kallas

   demokrati.

I demokratins namn har således, enligt Säpo

     tusentals utländksa terrorister fått fotfäste

i Sverige och kan till synes helt obehindrat i stor

     utsträckning planera för nya terrordåd både

i Sverige och utomlands.

 

Fortfarande är det så att, trots att vi har facit i vår

    hand, ingen får kritisera den vettlösa invandringen till Sverige.

    Den som gör det blir omgående idiotförklarad

av makteliten i vårt land.

 

Nu kan vi inte skylla allt på dem som invandrar till

     Sverige, de flesta av dem kommer hit på falska

premisser, där de bland annat blir lovade 

   "guld och gröna ängar".

Europol har i sina databaser snart hundratusen 

      människosmugglare registerade och deras antal tycks ständigt växa.

 

Många nya misstänkta tillkommer ständigt och har

      indentifierats, uppger Europol.

Det är den snabbast växande formen av

   organiserad brottslighet.

Verksamheten omsätter miljarder varje år.

     

I September 2015 rapporterade organisationen

    att det fanns minst 30 000 kända misstänkta

smugglare innan siffran steg till 55 000 i slutet

    av 2016.

Därefter har antalet ökat med minst 10 000 varje

   år. 

 

I demokratins namn tillåter de europeiska länderna,

     Sverige inräknat, att dessa flyktningsmugglare

får fortsätta sin verksamhet.

    De tillstår naturligtvis inte något av dessa länder,

men verkligheten visar ju inte på någon annan 

     attityd från alla alla demokratier i Europa.

Smugglingsverksamhet kan naturligtvis omgående

    stoppas, vad som saknas är viljan.

Allt hänvisas till de låsningar som en demokrati

     är fjättrad vid.

 

I demokratins namn kommer således Sverige att

    ta död på sig självt.

Polisen meddelar med jämna mellanrum att det

     redan nu i mängder av paralella samhällen

i råder fullständig anarki.

 

Frågan är inte om utan när denna verklighet sprider

    sig till fler och större områden och till slut 

i hela Sverige.

   Alla ansvariga i ledande funktioner och åsiktsmonopolet kommer när den dagen är aktuell

     att försvara sig med:

"Det kunde vi absolut inte räkna med, det var det

      ingen som varnade oss för och så vidare".

 

Vidare kommer vi att få höra att "det har jag aldrig

     sagt eller påstått" från alla dem som styrt oss

in i detta inferno.

     Därför är det oerhört viktigt för varje meborgare

som snart kommer att behöva ställa många till

   svars att dokumentera vad makteliten gör mot oss i dag och och vad de gjort under de senaste

     50 åren. 

 

Vid Nurnbergprocessen försvarade sig de anklagade

     med att de bara lydde order.

Det egna samvetet fanns inte med i deras

    verklighet. 

På samma sätt kommer de anklagade i vårt land

     försöka urskulda sin medverkan till Sveriges

undergång som nation.

 

      

 

 

 

      

    

 

 

 

 

 

     

                                 SVERIGE.

 

                 DE SUBVERSIVAS PARADIS.

 

          KONSTEN ATT TOTALFÖRSTÖRA

 

                  VÄRLDENS BÄSTA LAND.

 

                           KAPITEL FYRA.  Sid. 47-52.

 

    NÄR JAG VAR POJKE PÅ 14 ÅR VAR MIN FAR 

        SÅ OKUNNIG ATT JAG KNAPPAST STOD UT

     MED DEN GAMLE MANNEN I HUSET.

              MEN NÄR JAG BLIVIT  21 ÅR  VAR JAG

                    FÖRVÅNAD ÖVER HUR MYCKET HAN LÄRT SIG PÅ SJU ÅR.

 

    Ålderdiskrimineringen i Sverige är nog i världsklass.

    Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt sa att svensken nu måste arbeta till 75 års ålder.

     Efter att politikerna under decennier stulit och 

förskingtingat de pengar vi betalat in till

     pensionssystemet så finns det snart inga pengar

kvar i våra pensionskassor och detta är den enda

     anledningen till att dagens pensionärer inte

får ut den pension de en gång blev lovade, därför

     måste pensionsåldern höjas.

 

Detta ska då ställas mot att det under en längre tid

    i Sverige varit rätt omöjligt att få ett arbete

efter fyllda 50 år.

     Enn medborgare i 50 - års åldern i vårt land är således helt passe på svensk arbetsmarkad och nu

     har det blivit värre.

 

Detta fenomen åskådliggjordes redan i slutet av

    1990 - talet av dåvarande ungdomsministern,

Leif Blomberg.

    Han skrev:  "Ett sätt att få ut arbetslösa ungdomar i arbetslivet är att pensionera 

      människor över 60 år.

För att ta ett exempel är 52 procent av

    gymnasielärarna över 50 år.

Detta påverkar både kvaliten i den pågående 

     verksamheten och riskerar leda till allvarliga 

kvalitetsproblem i framtiden."

 

Redan vid den tiden ansågs man vara slut vid

    50 år, oavsett tidigare meriter.

Margaretha Winberg klargjorde att efter 55 år var

   det dags för "ett värdigt slu på arbetslivet"

och då ska vi bli kvalitetshöjare.

    Hur detta ska gå ihop med tanken om är passe 

redan vid 50 år och att all erfarenhet dessförinnan

     drastiskt försämrats. 

 

Som förre finansministern, Kjell-Olof Feldt skrev 

     i sin bok "Alla dessa dagar" : 

Politiska beslut som inte drabbar politikerna 

     själva har lätt att finna gehör hos våra

riksdagsledamöter.

 

Några årtionden senare proklamerade den

   dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt att

medborgarna måste vara beredda att arbeta tills

     de fyllt 75 år om inte vårt nuvarande 

pensionssystem ska braka ihop.

 

Ty skulle ovan nämnda ålderdomsfixering och

     ålderism gälla ävende styrande politikerna

i riksdagen så skulle farbröderna Göran Persson,

    Pierre Schori, Carl Tham och tanterna Margaretha Winberg och Lena Hjelm-Wallen som

    exempel alla har varit i riskzonen.

Även den då nyutnämnde generaldirektören för 

    AMS, Bosse Ringholm, 54 år, måste ha fått avsevärt mindre förutsättningar för att klara jobbet

      med hänvisning till hans "höga" ålder. 

Socialdemokraterna har i alla tider kommit med

    förslag till nya regler som uppenbart aldrig

var menade att de skulle gälla dem själva.

 

I ett teveprogram i juli 2019 berättades det att

    redan när någon fyllt 40 år så är arbetsmarknaden mycket begränsad, en 40 - åring        är alldeles för gammal enligt många arbetsgivare.

 

Frågan är vart är vi på väg.  Enligt säkra källor i 

     vår riksdag så har en person som fyllt 50 små 

chanser att få några högre positioner.

    Som jag tidigare nämnt i denna bok så anlitas 

hellre politiska broilers, vi får ministrar som " inte

      är torra bakom öronen" att styra och ställa över

svenska folket.

    I vår nuvarande riksdag är den yngste ledamöten

22 år gammal. 

 

Naiviteten och aniglösheten hos dessa unga

   politiker lyser igenom i princip i allt de gör.

I en av mina tidigare böcker nämnde jag att dagens

    politiker verkar vara helt utan förankring i vår

historia, kultur och traditioner.

    Det som tycks vara den enda viktiga vid rekrytering av dagens politiker är just att de är

   unga.

Men att vara ung är ingen merit som är förankrad 

       i erfarenhet, mognad, eftertänksamhet eller klokhet.

 

När denna typ av åsikter förs fram så finns det 

     de som alltid menar att den som har dessa åsikter enbart är en konspirationsteoretiker eller

    domedagprofet.

Verkligheten arbetar dock hela tiden för den som

     framför oro över nämnda tillstånd i vårt land.

 

Ett land som kontinuerligt skickar ut fullt

    arbetsföra unga människor i arbetslöshet och sedermera fattigdom då de inte kan försörja sig

    fram till pensionsdagen, kommer att få enorma

problem med upprörda stora grupper av arbetslösa

     som inte har något annat val till slut än att

göra revolt.

 

I USA fick för några årtionden sedan signaler om

    att det börjat upprättas arbetsförmedingar

för äldre.

     I de tlandet fanns det nu en utbredd uppfattning

om att det int gick att skicka hem fullt friska 

     människor som befann sig mitt i livet.

 

Under en längre tid hade arbetsgivarna varit

   överens om att exempelvis personer i 50 - års

åldern måste bort från arbetmarknaden för de

    kunde inte hänga med längre sas det.

Ganska snart insåg man dock att vad man gjorde

   då det var att man avskedade all kompetens,

erfarenhet och lojalitet gentemot arbetsgivaren

     vilket medförde stora negativa konsekvenser

för de flesta arbetsgivare.

 

Då det tycks sitta unga oerfarna broilers på snart

     sagt alla betydande befattningar i vårt land så är

förklaringen, när orsaken ska finnas, enkel då

   orsaken till dagens arbetsmarknad sak analyseras.

     Det är mer eller mindre en katastrof för Sverige 

att inte erfarenhet, mångårigt kunnnade och

     klokhet efterfrågas längre.

Detta kommer att kosta vårt land oerhört mycket. 

 

De unga tycks tro att bara en person med tekniska

    kunskaper om en datorkan skapa det framtida

Sverige och att allt annat som är utanför datorernas

     värld är ointressant.

Mot bakgrund av vad jag visat i tidigare kapital

     om svenskt skolsystem så väcker det mycket 

oro inför framtiden.

    Får vi se analfabeter och fullständigt obildade

människor bakom datorer som styr oss?!

 

Nu kanske van av ordning säger att datorerna är

    vår tids välsignelse, denna uppfinning har 

underlättat mycket för mänskligheten och visst

     är det så.

Men i akt med att datorer och robotar tat över allt

       som människan behöver för sitt leverne så

kommer snart en annan faktor att få enorm 

     betydelse för mänskligheten.

 

Den fråga som kommer att sysselsätta många

     hjärnor är --- vad ska människan göra varje dag

om inte behövs för att producera? 

 

Om människan förpassa till total sysslolöshet vad

     kommer då att hända med människan? 

Har vi då inte kommit så långt att hela tillvaron

    för människan måste bi föremål för en total

förändring?

      Om männskan inte har något produktivt,

konstruktivt och meningsfullt att bidra med,

    vad ska hon då göra?

 

Hela fundamentet för mänsklig tillvaro kommer då

    att vara i farozonen.

Går det att tänka sig miljarder människor som inte

     har något att göra varje dag?

Hur ska de försörja sig?

       Medborgarlön måste i det läger bli ett faktum.

 

Här handlar det inte om att bara unga får ett arbete.

     Flera generationer som lever tillsammans samtidigt kommer attbli helt vilsna i sin tillvaro.

    Varför finns jag till, kommer att vara standardfrågan mer än någonsin förr.

 

Nu kanske någon säger att detta aldrig kommer att

      hända.

Tilltron till vårt samhällssystem är i dag 

      någorlunda fast men mycket skört.

Det måste till en insikt om vad som håller på att 

     hända.

Det kommer inte att räcka med att inrätta 

    arbetsförmedlingar för äldre när företag och

organisationer upptäcker att hela stadgan i

     verksamheten skickats hem med de äldre. 

 

Om den nya datorvärlden och robotvärlden får full 

    potential, det vill säga något som vi i dag inte

förstår hela vidden av, måste vi placera människan

    i en tillvaro som gör hennes liv meningsfullt. 

 

Det finns en del domedagsprofeter som länge sagt

     att människan kommer att förgöra sig själv långt 

innan vi i vår helhet styrs av datorer i alla

     sammanhang.

Mycket talar för att denna profetia inte är så långt

    från sanningen sett till människans förmåga

till destruktivitet. 

 

Men mitt hopp står till att de politiker som styr

     redan nu inser vart vi är på väg och med denna

insikt tar tag i nämnda globala jätteproblem.

 

Finns det någonting som kan göra en människa mer

     frustrerad än att inte ha någon meningsfull

sysselsättning att bygga upp sitt liv kring?

     Vad som först måste göras omgående är att börja förstå vilka bevekelsegrunder som är primära

     för mänsklig tillvaro och detta måste sedan bli

absolut vägledande för vilka processer som vi 

     vill tillåta då vi talar om vår överlevnad som

mänsklig ras.

     När mänsklig erfarenhet inte längre värderas

högt kommer det att gå snabbt med mänsklighetens

      undergång.

 

Vi måste förmodligen omgående börja omdefinera

    begreppet arbete.

Människan måste få annat att göra än att tillverka

      prylar och mat.

Vi kanske måste börja förstå vikten av att ta hand

     om varandra och vårda det på ett sätt som

aldrig tidigare.

     I en sådan värld kanske människans erfarenhet

och äldre klokhet kommer till tals på ett helt annat

      sätt än i dag.

 

Det finns tusentals exempel på hur

     framstående kulturer på vår planet gått under.

Det första tecknet brukar alltid komma när

    eleverna inte längre respekterar sina lärare,

det vill säga erfarenheten. 

     Sverige är där nu sedan lång tid tillbaka.

erfarenheten har inte fått råda i vårt land under de 

      senaste 50 åren. 

 

 

   

      

 

   

    

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

                                  SVERIGE.

 

                 DE SUBVERSIVAS PARADIS.

 

KONSTEN ATT FÖRSTÖRA VÄRLDENS BÄSTA LAND.

 

                        BOKEN TRYCK ÅR  2021.

 

                            FÖRORD.

 

I ett land där socialdemokratin innehaft vad man

    kan kalla för ett problemformuleringsprivilegium

i över 80 år har det bildats en förfärlig hämsko som

     liknar ett urberg som inte går att rubba i svensk politik.

     Socialdemokraterna är inget politiskt parti,

det är snarare en institution.

     När en sådan organisation växer uppstår hos

de styrande en föreställning om att de vet bättre

      än andra.

Detta är inledningsfasen i ett grupptänkande som 

      kan liknas vid ett elakartat sjukdomsförlopp.

Makthavarna skyddar sig alltmer från verkligheten

      och allt färre beslut ifrågasätts.

Slutligen leder detta till att vi får ett gäng 

      verlighetsfrämmande och dumdristiga dilettanter som makthavare i landet.

 

Vi ser nu dagligen exempel på att

    Socialdemokraterna tappat greppet fullständigt 

över den verklighet som råder i Sverige.

       De äldre får det allt sämre.

De sjuka får vänta "evigheter" på att få vård.

      Ständiga larmrapporter kommer om ett skolsystem som har stora brister.

 

   Kriminaliteten frodras som aldrig förr.

Varje dag skjuts en människa i Sverige.

      Varje dag anmäls fem våldtäkter i Stockholm.

Infrastrukturen, exempelvis våra järnvägar,

     fungerar allt sämre.

Stora delar av vårt land står i princip helt utan 

     de grundläggande samhälleliga funktioner

som behövs för att kunna leva där.

 

Oron i världen ökar ständigt och Sveriges förmåga

     att försvara sig vid ett angrepp från främmande

makt är minimal enligt den militärledning som ska

     hand om problemet.

 

På något sätt verkar som om Socialdemokraterna

     lever i en från den övriga världen främmande

värld, men också från den egna befolkningens

    dagliga verklighet. 

De ständiga larmrapporterna betraktas som mindre

    vetande fabricerade av domedagsprofitörer eller 

konspirationsteoretiker.

 

Ända sedann 1968 har Socialdemokraterna också

     haft i princip ett helhjärtat stöd från en samlad

press och teve som dygnet runt basunerat ut de,

      i grunden kommunistiska, socialdemokratiska

sanningarna till folket.

      På senare tid kan vi dock se att vissa journalister visar tendenser till att ifrågasätta

    alltmer av de nämnda sanningarna och vad de

leder till vet ej ännu.

 

                               INLEDNING.

 

               ETT SVERIGE I FÖRVANDLING.

 

Sverige är nu i en förvandling som är så snabb och

     omfattande att vi vanliga medborgare inte längre

kan följa med i förändringarna.

     Som enskilda individer har vi tappat kontrollen fullständigt över våra liv och vår egen vardag 

   i jämförelse med hur det var i det lilla lokala 

samhället som vi tidigare hade i Sverige.

 

Det sitter människor långt ifrån oss och styr över

     minsta detalj i våra liv och vi har inga möjligheter att påverka på samma sätt som vi haft under den 

     äldre tiden i vår historia.

Det människor säger och det människor tycker ---

      det man pratar om i stugorna i Sverige i dag ---

betraktas som oseriöst av våra makthavare.

 

Folkets röst går inte fram längre.

     Makthavarna har för länge sedan fjärmat sig

från medborgarna.

     Man talar stort, vitt och brett om att vi har en demokrati, att folkets röst och att det är vi själva 

    som individer som får bestämma över det som

ska hända oss själva och vårt land.

 

Det är en chimär, det är ingen verklighet längre,

    och till sin hjälp har makteliten en massmedial

apparat som är så stor att det är fråga om det 

     verkligheten är så att det är den politiska makteliten som styr landet i dag eller om det är

    massmedierna som styr.

Vi får serverat tankar varje dag om vad vi ska

   tänka, vad vi ska tycka och vad vi får lov att  tycka och vad vi inte fårlov att tycka.

     Detta styrs av massmedierna. 

 

Den dag jag förstod att den svenska folksjälen blev

    dödligt sårad inträffade för 50 år sedan.

Då kom det avgörande värjhugget.

     Rakt in i hjärteroten träffade alla påbud om 

att vi ändå inifrån från vårt innersta skulle tvingas

     förändra vår folkkaraktär.

Värden väl förankrade i vårt gemensamma förnuft

     skulle trängas tillbaka av intressen som endast 

var ute efter eget destruktivt självförverkligande.

      Under århundraden nerärvda kulturmönster skulle raseras.

    De nya påvarna proklamerade uppror, revolt,

förstörelse och andlig utarming.  

 

Den nya tiden var bara till för dem som hyste förakt

     för ordning, reda och disciplin.

Kunskap skulle nu betraktas med största skepsis.

      Klimatstörande individer skulle med alla till

buds stående medel hållas tillbaka bland annat 

    med hjälp av ett betygssystem som prioriterade

okunskap och ovilja.

     Rättsmedvetna medborgare skulle avfärdas som

bakåtsträvare.

     De kriminella skulle hedras med hjälp av omfattande massmedial support.

     Alla gamla värden skulle utplånas.

 

Resultatet av den nu beskrivna historiekatastrofen

      i Sverige, me dbörjan i slutet av 1960 -talet,

ser vi nu i full skala.

     I dag gör det ont, förfärligt ont i den svenska

folksjälen.

     Vi  matas ständigt med uppmaningar om att avsäga oss vår nationella identitet.

 

Att hylla vårt fosterland, fana och nationalsång

   anses av den nuvarande kommunistinspirerade

makteliten var farligt för vårt land.

     Den i vår folksjäl grundmurade etiska hemvisten

är svårt sargad av de nuvarande makthavarnas

   våldtäkt på de tsom en gång var vårt lands 

grundpelare --- kristendomen. 

 

De förebilder som lyfts fram för våra barn är i

   stället de avvikande i alla avseenden.

Våldspornografin firar ständiga triumfer, etik och

     moral är bortblåst.

De organiserade kriminaliteten härjar stort sett

     helt fritt i Sverige.  

 

Sverige är i dag pantsatt, inte bara ekonomiskt 

     med sin u-landsvaluta-skräpvaluta-utan i allra

högsta grad andligt, etiskt och moraliskt.

    Våra högsta ledare säger att det går bra för Sverige.

      Den svenska folksjälen protesterar mot en dylik

proklamation då den känner budskapets falska

     grund.

Vid varje sammankomst, möte eller förening

     människor emellan i vårt land och då vi känner

oss säkra och skyddade mot maktelitens intrång,

      talas det inte om annat än hur förfärande illa

ställt det är med vårt fosterland i dag.    

 

Ju mer makteliten med hjälp av massmedierna 

    försöker måla upp en verklighet som ingen medborgare känner igen, desto mer illa till mods

     känner sig nationen.

Vi har för länge sedan fått nog av en

    maktfullkomlighet elits ständiga vilseförande 

av oss medborgare.

     Sverige har i årtionden dränerats på kunskap 

och företagsamhet.

      Allt som har något ekonomiskt värde styrs alltmer av krafter utanför vårt land, precis som i 

    vilken annan bananrepublik som helst, mer om

det längre fram. 

 

                                 KAPITEL 2.

 

           JU MER FÖRDÄRVAD STATEN ÄR

 

                     DESTO FLER LAGAR.

 

Hasse Alfredsson och Tage  Danelsson visade i en

      av sina revyer hur lagstiftningshysterin grasserar i Sverige.

     De sa:  "Så fort det uppstår ett problem så fläska

på med en ny lag".

      Precis så har det varit under de senaste 50 åren

i land.

      Det är precis som om vänsterpolitikerna har

trott att alla samhällsproblem går att lagstifta bort.

 

Allt började under slutet av 1960 - 1970 - talen

     och har fortsatt med oförminskad iver.

 

Under 1970 - talet skrevs hela lagboken om mer 

    eller mindre i sin helhet.

Allmänt talades det om den Lidbomska eran.

    Vad som menades var att den socialdemokratiske politikern Carl Lidbom, som tillika var konsultativt

   statsråd på justitedepartementet, under den

tiden var satt att i princip rasera allt som tidigare

     varit kännetecken för den rättsstat som 

symboliserade Sverige.

 

Jag hade en foskartjänst på den juridiska fakultet

     som jag läste juridik vid och den professor som 

jag delade tjänsterum med kom ofta inrusande

     på rummet och skrek:

"Hur f-n ska jag kunna undervisa i juridik, det säger

     på förmiddagen gäller ju inte på  eftermiddagen!"

 

Bland annat skulle bevisbördan i rättssalarna i

    brottmål läggas över på den som drabbats av den

brottsliga gärningen.

     Tidigare gällde rättsregeln att det var den som

begått brottet skulle bevisa sin skuld.

    Alla som känner till ordningen i en rättssal vet

att den som har bevisbördan alltid har

   den svåraste uppgiften.

 

Brottslingen skulle nu sättas i förrummet för

    samhällets omsorg.

Den som drabbas fick i princip skylla sig själv.

    För att understryka denna samhälleliga omsorg så fick mycket grova brottslingar framträda i teve

    och berätta om det dåliga samhälle de vuxit upp

i och som uteslutande var orsaken till brottslingens

        gärningar.

Denna inställnming ser vi även i dag via de

     teveprogram som ständigt lyfter fram brottslingar som mer eller mindre förebilder 

   för våra unga. 

 

Vi märker denna ändring från lagstiftarnas, läs

     riksdagens, sida i exempelvis skadeståndslagen

från 1972, där bevisbördan överfördes från 

    brottslingen till den skadedrabbade, och i

expropriationslagen från 1973.

     med stöd av den sistnämnda lagen har politiker 

i årtionden kunnat tvinga fastighetsägare bort

      från sina egendomar. 

 

Av någon outgrundlig anledning, kan man tycka,

      har vårt lands politiker mycket svårt att se till

att grova brott får mycket mer skärpta straff 

     samtidigt som de ständigt ger sig på   medborgarna och lagstiftar om snart sagt allt 

    vardagligt mänskligt leverne.

Bilbälteslagen är en sådan lag.

      Förbud mot att röka cigaretter på offentliga 

platser är en annan lag som dikterar människors

      vardagsliv.

Förbud mot att tala i mobiltelefonen under 

    bilkörning är en annan lag som tillkommer 

i samma anda.

      Bra eller dåligt är inte kärnfrågan utan problemet är att det finns en förmyndarattityd som

     genomsyrar politikernas tänkande.

 

De gamla socialdemokraterna, bland annat Ernst

    Wigforss sa: "Politikerna ska lägga sig i 

medborgarnas privatliv så lite som möjligt!"

      Politikerna i dag tycks brinna av iver att ge sig 

på medborgarna i dess vardag i detalj med stöd av

    ständigt nya detaljregleringar.

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt skrev i sin

  bok " alla dessa dagar" att politikerna var väldigt

intresserade av att stifta nya lagar, bara inte

     de nya lagarna drabbade dem själva. 

 

I kommunernas husorgan "Kommunaktuellt" skrevs

   det på 1980 -talet att lagstiftningshysterin nu 

hade nått den nivå att ingen längre kunde hantera

     alla de nya lagar som ständigt togs fram.

Det sas från lagstiftarens håll att varje ny lag kom 

     till för att främja rättssäkerheten, men den

mängd lagar som togs fram hade nu blivit ett

    direkt hot mot just rättssäkerheten.

Ofta stod den nya lagen i direkt motsats till det den

     sa skulle regleras, ochh även i direkt strid med

de lagar som redan framtagits och ingen kunde 

     utifrån detta dilemma längre tolka vad som 

gällde.

 

Trenden fortsätter i oförminskad skala.

       Således läser vi nästan dagligen att personal

inom snart sagt alla verksamheter, exempelvis 

     inom vård och omsorg inte kan tolka reglerna

på rätt sätt.

 

Frsäkringskassan har under senare år varit föremål

   för en mängd missnöjda personers ilska.

Denna mastodontinstitution har i årtionden roat sig

     med att kontinurerligt omyndighetsförklara 

landets läkare utifrån de regler som satts i 

    försäkringskassans händer.

I den ena politiska förklaringen efter den andra

    fastslår politikerna att alla ska få den vård och

omsorg som medborgarna ska kunna kräva.

      Men lika ofta möts invånarna av en institution

som med stöd av de regler som politikerna skapat

     och som tycks säga att de regler som finns 

är bara till för Försäkringskassan och inte för

     landets invånare.

 

Vad gäller bilismen så tycks politikerna ständigt 

     fokusera på fel saker.

Olika lobbyister med dunkla agendor uppvaktar

      regelmässigt politikerna med krav på hårdare

regler för äldre bilförare.

      I den ena undersökningen efter den andra visas

dock att den absolut säkraste bilföraren är 75 år

     och den absolut farligaste är 20 - 35 år.

 

Snart är vi troligen där att politikerna faller till

    föga för alla självutnämnda tyckares påtryckningar om äldre bilförares olämplighet 

    och vi får ännu en ny lag som är helt missriktad. 

    

     

 

 

   

      

 

 

 

 

                                SVERIGE.

 

          FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                         POLTIKERNA.  DEL. 2.

 

Som jag nämnt tidgare, så ska all makt i Sverige ,

     enligt en av våra grundlagar, utgå från folket.

Jag nämnde också att flertalet politiker som

    suttit en tid vid makten glömt bort fullständigt

vem som gett dem deras makt.

      Vid alla de stora organisationsförändringar

jag fått uppleva på kommunal nivå, så har, som

    sagt, de flesta politiker anslutit sig till att de

enbart är "uppdragstagare åt väljarna".

        Dvs. de ska endast fungera som beställare

av den service som medborgarna sagt att de vill

      ha och inget annat.

 

Men jag har tyvärr nästan aldrig sett någon

    politiker som är beredd att leva upp till denna

självklarhet i praktiken.

     Politikernas förkärlek för verkställighetsfrågor

har medfört att de helt fjärmat sig från väljarna.

      De folkvaldas största intresse har under många

årtionden varit att arbeta med verkställhetsfrågor.

       Och genom detta agerande har politikerna

också fått medborgarna att tro att rena    

      verkställighetsfrågor är det viktigaste att ta 

itu med.

 

Det är bl.a här det stora problemet finns när 

     vallöftena ska infrias och konfronteras med den

politiska vardagen.

      "Vi har lovat för mycket", sa SSU-orföranden

förra sommaren!

   På riksplanet visar sig detta tydligt när de olika partierna i exempelvis valsammanhang lyckas få

     väljarna att tro att "budutgivningen" mellan de olika partierna, då det exempelvis gäller nivån på

     barnbidragen, bostadsbidragen, A - kassan,

sjukförsäkringen och allahanda "rätter på det

     sociala smörgåsbordet", är politik.

Vad som är politik i detta sammanhang, är ju i

    stället frågan om dessa bidrag överhuvudtaget

skall erbjudas medborgarna elle rej.

     Dvs. en ideologisk diskussion om huruvida medborgarna i större eller mindre grad bör klara sig

     själva utan bidrag, det är politik.

När besluten är fattade, att medborgarna ska ha

     alla de bidrag som vi har, ja då är resterande

arbete med att bestämma storleken på bidragen

     en ren budgetfråga ----- verkställighetsfråga,

för det parti som efter valet sitter vid makten. 

 

   

 

 

 

 

 

 

                            SVERIGE.   

 

          FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                         POLITIKERNA.

 

                                DEL.  1.

 

Den 29 maj 2016 skrev Tove Lifvendahl i sin krönika

       i Svenska dagbladet:

 

      Partierna på levande organismer som påverkas

av pågående maktspel, personfrågor och interna

     kulturer.

Politiska manövrar rymmer därför både det man

    ser och det man inte ser ... En sakfråga bedöms

sällan än sin egen rätt, utan omgärdas av tusen 

     och en andra skäl.

 

     Den gängse praxis de flesta partier brukar 

använda sig av är att den ledamot som hyser vilja

    att frångå partilinjen i vortering, ärligt och i

god tid ska redovisa detta öppet på

    riksdagsgruppens sammanträde.  

En sådan inlaga kan mötas på det mest skiftande

    sätt beroende på frågan, personen och det 

politiska läget ----- allt på skalan från respekt, 

    hårda invändningar, verbalt klasstryk, till hot

om fryst karriär.

 

Detta var exempelvis vad som drabbade

   SD-politikern Anna Hagwall som dristade sig till

att beskriva en verklighet som inte ansågs vara

     korrekt, nämligen det faktum att Bonnierkoncernen hade allt för stor makt i såväl

    det massmediala bruset som i bokbranschen.

Alla initerade vet att så ser verkligheten ut,

   men det är inte politiskt korrekt att stöta sig med

en sådan medial koloss.

    Bonnierkoncernen verkar inte bara helt synligt

utan finns med i en enorm mängd sammanhang

    som allmänheten inte kan se.

Anna Hagwall blev utesluten ur partiet för sin

     rättframhet.

 

    Lifvendahl skriver vidare:

 

Att agera som majoriteten röstar handlar knappast

    om brist på mod --- tvärtom.

Det handlar om att se en större strategi som 

    partiet valt --- nämligen att sitta i regering.

 

Som jag skrivit tidigare i denna bok, det är viktigare

    att sitta kvar vid "köttsgrytorna" än att leva 

upp till sitt ansvar gentemot väljarna ---

     uppdragsgivarna! 

 

Livfendahl skriver:

 

Det är en provocerande tanke att den arbetsmodell

    riksdagen och partierna valt, medger för de flesta

ledamöter att återkommande fatta beslut utan att

     återkommande fatta beslut utan att behöva redovisa hur bevekelsegrunderna för deras eget

     ställningstagande i den enskilda frågan ser, 

oavsett det gäller ett pågående folkmord eller

     statlig ersättning till narkolepsidrabbade.

 

Eftersom partierna inte tilltåter några avvikelser

     från de egna medlemmarna i någon fråga av

värde så har vi sålunda beslutande församlingar

    där den enskilde ledamoten sällan eller aldrig

avkrävs sin egen inställning i sitt politiska arbete.

 

Väljarna. Dvs. uppdragsgivarna får således aldrig

     reda på vad det egentligen är för person som

företräder dem i de politiska maktkorridorerna.

 

I vilken samhällsstruktur i övrigt sammanhang

     skulle man acceptera en sådan ordning?

Eftersom det ändå är så som den politiska

    verkligheten framtonar sig så är det någorlunda 

lätt att förstå vad jag härnedan skriver. 

 

Socialpsykologen Andreas de Klerk skriver i 

    Dagens Nyheter den 3 september 1988 att:

 

     När en organisation växer sig mäktig, uppstår

hos de styrande en föreställning om att de vet

    bättre än andra.

Detta är inledningsfasen i ett grupptänkande,

    som kan liknas vid ett elakartat sjukdomsförlopp.

Makthavarna skyddar sig alltmer från verkligheten

     och allt färre beslut ifrågasätts.

Slutligen leder detta grupptänkande, till att vi får

     ett gäng verklighetsfrämmande och dumdristiga

dilettanter som makthavare i landet. 

 

       Makthavande ä sjuka, skriver han vidare.

Detta synsätt kan idag betraktas som mycket

    relevant.

Det är ju gruppen eller partiet som enskilda politiker

     alltid har hänvisat till då de inte vill ta ansvar

för sitt agerande i olika sammanhang.

     Här nämnda beskrivning på hur förödande en

gruppmentalitet blir, då den får existera under en

     längre tid, passar som hand i handsken på kommunister och socialdemokraterna.

     Inom socialdemokraterska partiet i Sverige

har "all världens sanningar skapats"

       under hela efterkrigstiden. 

 

Så sent som i september 1993 på

    socialdemokraternas partikongress i Göteborg,

försökte Ingvar Carlsson få omvärlden att tro att

    "sossarnas samhällsbygge" --- den så kallade 

svenska modellen, hade raserats av illvilliga 

     högerkrafter"!

En annan socialdemokratisk statsminister efter

    honom uttalade att:

"alla som talar illa om Sverige skulle brännmärkas".

       Detta uttalande, mer än något annat, visar hur 

verklighetsfrämmande dessa politiker är.

    Alla självtänkande svenskar efter detta påstående, från Ingvar Carlsson och andra 

      socialdemokratiska ledare efter honom, om

inte förr, fått helt klart för sig att dagens

   verklighet, är facit på mer än 80 års socialdemokrati vårt land.

      För även idag basuneras det ju från

"kommunistsveriges" förespråkare på alla nivåer 

     att orsaken till att det är så stora problem

på snart sagt alla områden i Sverige är de s.k

     högerkrafternas sabotage.

 

Hur har det kunnat bli så infernaliskt enfaldigt 

     i vårt land när det gäller analyser som ska

spegla den verklighet vi ser idag?

 

Ja, svaret på den frågan måste hämtas från den tid

     då Olof Palme var statsminister i Sverige.

68 - vänstern skördade stora vinster och det s.k

      problemformuleringsprivilegiet som nu tillhörde

vänsterpolitikerna i vårt land genomsyrade 

   hela Sverige.

 

När det gäller frågan om vårt försvar så började

     undergrävandet av detta genast efter Palmes

maktövertagande.

 

"Uttalandena av Palme i gemensamma

    kommunikeer med Diktatorn Fidel Castro måste

ses som svensk utrikespolitiks mörkaste inslag

    efter andra världskriget.

I en sorts livslögn för folkhemmet spelade Sverige

     neutralt mellan stormakterna", skriver

Falukuriren de 1 mars 2017.

 

Den minnesgode kan kanske börja fundera i vilken

     verklighet som spionerna Wennerström och

Bergling verkade i?

    Visste de ledande politikerna om vad som pågick?

     Hade de ett finger med i spelet?

Mycket kända sossar stod högt på Säpos lista 

     över säkerhetsrisker.

I tidningen Falukuriren, den 1 mars 2016 skrevs

     det att:

 

Åren 1969 -1986, när Palme ledde S, sammanföll

     med att landet rasade regält i välståndsligan.

Land efter land gick ifatt och förbi oss. 

     Under det som i Sverige kallas "rekordåren" 

1950-1970, var för övrigt tillväxten klart högre 

     i övriga Norden och Västeuropa.

 

Det statliga verken, liksom de statliga företagen,

     bredde ut sig på det mest långsökta områden,

minns vad jag beskrivit om den offentliga sektors

     utberedning ovan ( författarens kommentar )

Staten drev landets största hotell- och

    restaurangskedja i början avv 70 - talet.

Självklart fanns det statliga hamburgerrestaurangen

    Clock i Liljanshuset på stationshuset i Borlänge.

S gick under Palme systematiskt in för en ohållbar

     inflationsekonomi som gröpte ur reallönerna. 

 

Sverige hade blivit ett kösamhälle trots

   marginalskatter på uppåt 85 % för löntagare och

över 100 % ( det skrev Astrid Lindgren en saga om ) 

    för enskilda löntagare.

 

Vid den tiden utkom en rapport som döptes till 

    EFO -rapporrten vilken alla parter på arbetsmarknaden var överens om, även LO.

     I den rapporten visades sambandet mellan vad vi

producerade i vårt land, dvs. vad vi kunde leva av.

     Varje procents ökning av den "kakan" var den 

del vi kunde ta ut i löneökningar, men inte mer för

     då "ät" vi för mer än vi hade till vårt förfogande.

Det som då trasade sönder svenska ekonomi sin

    helhet var att LO, av alla parter, lyckades,

med stöd av Palmeregeringen och landets 

    kommunister, driva igenom löneökningar uppåt

20 % under några år.  

 

Den stora strömmen av industriföretag som de

    senaste åren flytt Sverige frågar sig hur det kan vara möjligt att de fackliga organisationerna kan få

     fortsätta att driva igenom löneökningar som vida

överskrider infationen.

       När vi har deflation i Sverige, dvs. motsatsen

till inflation, så facken igenom löneökningar på

    2 - 4 % varje år.

Vi fortsätter således att äta av en kaka som vi 

     inte har.

 

Inget företag som vill gå med någon som helst vinst

    kan stanna i ett land där denna verklighet råder.

 

Vi började leva högt öcer våra tillgångar och 

   medborgarna blev alltmer skuldsatta.

 

Statsminister Göran Persson sa en gång att:

    "den som är satt i skuld är inte fri".

Han hade inte på ett bättre sätt kunna beskriva vad

     kommunisterna och socilademokraterna nu

uppnått, nämligen att få styra över ett skuldsatt 

    folk som blivit mer eller mindre livegna, och som

var helt beroende av allmosor från staten för att

    kunna överleva i sin vardag.

I Sverige hade aldrig livegenskapen fått fotfäste,

    som i till exempel Ryssland, men nu var vi där,

svenska folket kunde nu lätt styras, vilket var 

    meningen.

De fick nu tigga vänsterpolitikerna om allmosor

     för att kunna överleva.

 

Här ser vi ännu ett påtagligt exempel på hur 

    subversiva krafter bland vänstersympatisörer

lyckas slå i ännu ett hål i det svenska samhället,

     vilket ju, som jag nämnt ovan är helt i linje med

kommunistiska angrepp på det samhälle de vill

    ta över.  

 

Om jag skulle våga ge mig på konststycket att

    definiera "hur en politiker ser ut", vill jag först

stanna upp vid en svensk författare en gång skrev,

    då han på en restaurang satt och studerade

en politiker vid bordet bredvid:  "Han hade ludna 

     öron och en stor rödsvullen näsa samt ett lagomt

bekymrat utseende, passande till begravningar

     och kommunala budgetsamanträden".

 

Kanske såg politikern ut så på Hjalmar Brantings

    tid. I varje fall ser politikerna annorlunda ut idag.

Idag undrar jag om de gått ut grundskolan!

 

Bland nytillkommnade och sedermera avhoppade

    politiker har det förekommit andra beskrivningar 

av våra nutida politiker, till exempel att de ser ut 

   som krokodiler, stora käftar och inga öron.

Det mest utpräglade drag jag sett hos dem under

     mina över trettio års umgänge med dem,

är självgodhet.

    Föraktet för vad vanliga människor anser, lyser

med all önskvärd tydlighet i deras ansikten.

 

Jag har många gånger frågat mig vad politikerna 

    föraktar allra mest, och svaret har alltid blivit

--- kunskap!

    Kompetent folk har alltid varit en  nagel i ögat på

våra politiker, läs här i första hand

    socialdemokrater och kommunister.

 

Nu för tiden kan vi ofta få höra landets ministrar

     predika för mer utbildning på alla områden,

men själva behöver de inga akademiska examina.

     Den enda kompetens politikerna anser sig 

själva behöva ligger i det politiska hanterandet. 

 

Efter det att Sverige gick med i EU har vi kunnat

     se vad detta förakt leder till.

När Sverige skickade svenska politiker till EU

     så fick de omgående "ställa sig vid skampålen.

EU parlamentet underkände omedlebart vår 

     svenska politiska kandidat till EU - kommission.

Kritiken var förödande.

     Utlandets uppfattning om det "fördummande Sverige" fick ny näring.

     När vi sedan skickar svenska politiker till Bryssel, som sagt att de är stora motståndare till

     EU, ja då skingras alla tvivel om att det är 

något som haltar hos dem som styr i Sverige! 

    Vad är det som får människor att vilja engagera

sig i politiska partier?

      I mängder av intervjuer där nya politiker fått

svara på den frågan, så har svaret ofta blivit att

     de känt ett behov av att få vara med och påverka

samhällsutvecklingen.

     Men skrapar man lite på ytan så finns det andra

skäl som drivit fram ett ja till en politisk post.

      Ofta är det så att någon av föräldrarna är politiskt engagerad, eller att vederbörande har ett

    medlemskap ien fackförening, eller ungdomsorganisation, och detta har då medfört att

     denn unga tillfrågade har tackat ja till ett politiskt uppdrag utan någon närmare analys av

     innanbörden av ett sådant ställningstagande.

 

I januari 1997 fins undersökningar som visar att

   "det finns en påfallande stor inmatning ( i det

politiska systemet ) av människor med inbördes

     släktförhållanden"!

Dvs. det som politiker på "vänsterkanten" ofta 

     ondgör sig över, nämligen att det inom näringslivet finns mycket s.k "svågerskap",

     finns i lika stor uppfattning just i de partier dessa politiker företräder.

    Denna situation har inte på något vis förändrats

idag år 2018.   

 

I lika många intervjuer har nyligen avhoppade 

    politiker fått svara på varför de inte stannat kvar

på sina poster.

    Många av dessa har mycket negativa upplevelser 

av sin tid som politiker.

    Ett genomgående tema är att det är nästan 

omöjligt att få något gehör för sina åsikter hos de 

    etablerade politikerna.

 

De "gamla uvarna" lyssnar överhuvudtaget inte på

   vad andra än de själva framför i olika sammanhang!

      De nya politikerna upplever det som fullständigt meningslöst att försöka introducera nya tankesätt 

    och ageranden vad gäller den kommunala såväl

som den statliga och regionala verksamheten.

    Minns vad jag ovan relaterat om hur partierna 

fungerar när någon partimedlem inte följer

    "partilinjen".

 

Ofta har de nya politikerna den uppfattningen, 

    då de för första gången kommer till det politiska

partiet, att det är de ideologiska frågorna som ska

    vara i förgrunden för det politiska agerandet.

 

Men så är ingalunda fallet.

     Redan Herbert Tingsten skrev på 60 - talet 

i Dagens Nyheter, att "de politiska ideologierna

    är döda"  Han skrev också, att "det går en röd

tråd" genom nazism, kommunism och fascism"!

    Eller med andra ord, vad som mest tycks intressera politiker, som tror sig veta bättre än

    vanliga medborgare, är enbart själva makten 

att styra över andra, vilket ständigt tar sig uttryck

    i att de kontinuerligt lägger sig i verkställighetsfrågor, frågor som andra

    befattningshavare är satta att sköta.

 

I en intervju i slutet av januari 1997, med unga

     avhoppade politiker från Södertälje kommun,

bekräftas för "tusende" gången att politikerna 

   tycks enbart våga behandla detaljfrågor.

"Det fanns ingen plats för vårt engagemang eller

      för våra ideer.

Allt jag lärt mig för att kunna arbeta politiskt 

     var bortkastat" ansåg två nyligen avhoppade

politiker i Södertälje.

   Denna intervju kunde likaväl ha gjorts idag där

resultatet av svaren hade varit samstämmiga.

 

Under de senaste årtionden har nära tiotusentals

     kommunpolitiker lämnat sina politiska uppdrag.

Unga under 25 år står för 23 % av hoppen, medan

     deras andel av samtliga förtroendevalda 

är 14 %.

 

Detta går bl.a att utläsa i en  undersökning som

     kommunernas "husorgan" Kommun - Aktuellt

gjorde bland 91 % av landets kommuner  och där

     det är allt fler förtroendevalda som lämnar 

sina politiska uppdrag i kommunerna. 

 

Två av fem avhoppare är nyvalda och dessa är

     oftast unga.

De övriga som hoppar av anger ett speciellt skäl

    som inte kommer fram i olika intervjuer, nämligen att journalisternas intensiva jakt på negativa

   nyheter och ständigt letande efter något som

är fel, är så påfallande idag att få politiker vill

    utsätta sig själva eller sina närmaste för risken

att bli hudflängda i massmedia med åtföljande

     tragedi i sitt liv.

De väljer då hellre att hopp av!

    Alla kan göra fel, men knappast någon vill riskera att behöva betalla det pris som våra journalisters

    agerande renderar oss.

 

På senare har det tillkommit ännu ett skäl till alla

    avhopp bland politiker, de blir hotade till livet av

människor som inte tycker om politikernas beslut!

     Övriga faktorer som också nämns av avhoppare

jag intervjuat, är den ovan nämnda

    lagstiftningshysterin med medför att det mesta av engagemang och enskilt initiativ är meningslöst,

     "allt är ju ändå i detalj styrt i lagar och åter lagar".

 

 

  2025.08.20

 

LARSERIK JOHANSSON TAGE BRANNESTAM 

    JAN HJALMARSSON HELENE AUGUSTSSON

KAJ LARSSON KERSTIN BORG MARGARETA

   KLASSON GUNVOR STJÄRNE INGEGERD LINDH

KERSTIN LARSSON INGER GÖRANSSON

   LARSERIC PETERSSON JOACHIM HÅKANSSON

GÖRAN GUSTAFSSON PÄR BERGFOTH

     STRID AXELSSON HARLAD PETERSSON

 

2025.08.25

 

TOM GUSTAFSSON VIVIANNE AGBORG KENNET

     NILSSON  LENNART SAMUELSSON GUNNEL

ANDERSSON SIVERT HUGOSSON SOFIE HANSSON

     GÖRAN NILSSON BIRGITTA HENRIKSSON

ESKIL GUSTAVSSON VICTOR ANDERSSON GÖRAN

     JHANSSON STEFA BERGGREN ROLAND NIELSSON AGNETA GUSTAVSSON WALLIS

    GUSTAFSSON BERITH ANDERSSON HANS ELM

EILA VALFRIDSSON SVEN SVÄRD WALMA

    MARKUSSON CARL GUSTAF SVENSSON INEZ

BRANDT ROLF SLÄTTMAN GUNN ÖHLING

    BIRGITTA BARKEMYR JANERIK LINDAHL URBAN JOHANSSON SISKO KARLSSON ANNELIE LIDBORG

 

2025.09.03

 

EVERT OLSSON BERIT LUST PER YDREN

      ULLA THOMELIUS ELSA NILSSON ULF SIGURDH

ROLF ANDERSSON BERTH KARLBERG MAURI

     LEHMUS MARIANNE THURE SIV PETERSSON

EIVOR CARLSSON LEIF RAGNARSSON KERSTIN 

    FREDRIKSSON LEIF SUNDQVIST PERMAGNUS

SVENSSON HANS TOLL KERSTIN BORG INGER

   FRISK GUNBORG ÖIJERSTEDT BERIT SVENSSON

SARA DANIELSSON JAN DALSJÖ BARBRO FORSELL

 

2025.09.10. 

 

LISBETH ÖSTLIN ULLA ANDERSSON MARGURITE

     JOHANSSON HELGE LUNDMARK INGE CARDELL

YNGVE TÄLTH AGNETA GUSTAVSSON ANNALENA

     JOHANSSON MATS NILSSON BIRGER JOHANSSON LEIF ALERVALL INGER ERIKSSON

      JERRY JEGÅRD MARITA ANDERSSON BRITTA

BURMAN GUNVOR JOHANSSON BENGT THALIN

 

2025.09.13

 

KENNERTH THORSTENSSON DORIS ASPEGREN

     LISSOLOF SJÖBRING STIG KARLSSON

ANNA NORLING EVA PORSGAARD AGNETA 

     LUNDQVIST SÖREN ARVIDSSON GULLBRITT

ANDERSSON GUNBRITT OHLSSON ANITA

   KARLSSON JAN EKENSTIERNA LARS ERIKSSON

TEODORA TEMESVARI HANS ELM INGA ALDERVALL

     SOFIE HANSSON ROLF GUNNSTAM 

 

2025.09.16

 

ANNASTINA LILLBÄCK KRISTINA FILIPSSON

    ESSY PETTERSSON PAULA HAGSTEDT STEFAN

BERGGREN INGVAR JOHANSSON INGRID

   LUNDBERG PONTUS GUNNARSSON SVEN SVÄRD

NILS LINDQVIST INGA GRUNDLITZ ANNEMARIE

     KARLSSON BÖRJE CAESER BARBRO AHLSTEDT

BO INGELSSON ANDERS NYGREN MARGARETA

    EIASSON ANNCATRINE STRANDERUD 

BO AKTERIN GUNVOR RÖÖST MARIA RYDEN 

 

2025.09.20

 

PAULA ANDERSSON IRMA NYSTRÖM GERD

   JOHANSSON THEA KARLSSON BIRGITTA JOHANSSON JANOS TOPCOV BRITTA

    WILHELMSSON KJELL WALLENBERG GUNVOR

STJÄRNE GUNNEL SANDBERGELSA NILSSON 

    MARIANNE THURE MALIN NILSSON STAFFAN

FUNGBY RUNE KENNETEG ARNE GUSTAVSSON

     JOHNNY KARLSON EILA WALFRIDSSON 

BRITTINGER GASS ARNE HJALMARSSON

 

2025.09.25

 

STIG KARLSSON ÅKE LAGERKVIST CARL

   HÅKANSSON EGERT HOLGERSSON HANSLOLOF

OTTOSSON IVAN KARLSSONN SVENOLOF

   GUSTAFSSON ROLF SVENSSON CARL HÅKANSSON GUNVALD SVENSSON STINA FRI 

     BIRGITTA HEDSTRÖM GRETA CLAESSON

JÖRGEN DIDDEN SVENSSON ULLA THHOMELIUS

       ROLF ANDERSSON SONJA WENNERSTRÖM

 

2025.09.29

 

LEIF JOHANSSON MARIANNE GUSTAVSSON 

     GUNNAR FRANSSON KURT SUNDBERG

MARGARETA KLASSON INGEMAR HANSSON PER

     YDREN ULLABRITT ANDERSSON ELISABET

AGERTZ LARSERIK HENRIKSSON GUNBORG 

     KARLSSON BERNT AXELSSON EIVOR CARLSSON EIVOR JOHANSSON LARSERIK DAVIDSSON

     HARRY OLSSONN BERITH ANDERSSON EVA PORSGAARD INGVAR JOHANSSONN MAURI

   LEHMUS IRIS LINDQUIST VALLIS GUSTAFSSON

 

2025.10.02

 

GÖRAN JOHANSSON BJÖRN TILLANDER

      GULLBRITT ANDERSSON KNUTERIK AXELSSON

KRISTINA FILIPSSON KENNETH THORSTENSSON

     INGER ERIKSSON SARA DANIELSSON ANNAMAJA LILLBÄCK SARA DANIELSSON

   CARLESKIL GUSTAVSSON LISSOLOF SJÖBRING

SIV PETERSSON BRITTA BURMAN ANNBRITT

     LUNDQVIST SOLVEIG STARK LASSE EINARSSON

 

2025.10.04

 

ROSEMARIE FAGERHOLM INGEGERD KARLSSON

     WIVIAN AXELSSON ERKKI VISKARI ULLA

JOHANSSON ROLAND STEIPEL GÖRAN OLSSON

     LENNART GUNNARSSON JANEHRLIN 

BRUNO HELGESSON BRITTA WILHELMSSON

    BRITA CARLSSON INGE LARSSON KJELL 

BJÖRKLUND ANITA KARLSSON BERIT LUST EGERT

    HOLGERSSON ELISABET AGERTZ RUNE JOSEFSSON NILS HOLMQVIST ANNELIE 

    BÄCKSTRAND

 

2025.10.08

 

DORIS ASPEGREN IRMA NYSTRÖM GUNVOR

     JOHANSSON ÅKE STENKVIST ARNE LINGMERTH

KATHERINE OLSSON WEINE SVENSSON EVA

    SCHLICHT CHRISTINA RYDH ELIZABETH

GUSTAFSSON MAJLIS ALMQVIST GUNILLA

   PERSSON IRENE BERGGREN JOACIM STRÖMBERG

AIMO HAUKKA TAGE KARLSSON ERIK ADOLFSSON

     ANNMARIE SIMONSSON JOHNNY JOHANSSON

 

2025.10.10

 

ANNMARIE HELLSTRÖM ROLAND STEN INGVAR

     EKLUND BERIT LARSSON FREDY HENRIKSSON

BO AKTERIN SVENOLF LINDECRANTZ

    INGEMAR HAGMAN KERSTIN GJERLING SOLVEIG

RUTGERSSON KENNETH NILSSON PETER HÄSSLER

       ÅKE MATTSSON ANMARIE SIMONSSON MARIANNE GUSTAFSSON JÖRGEN SVENSSON

     BRUNO HELGESSON AGNETA FRIDHOLM-LIND

 

2025.10.15

 

ANNA NORLING KARLERIK EKLUND WALMA

    MARKUSSON SVENOLOF GUSTAFSSON LUTZ

WALDMANN GUNNAR JOHANSSON ROLF

  SVENSSON RUNE KENNETEG MARIA RYDEN

THEA KARLSSON SÖREN ARVIDSSON STIG

   KARLSSON MARGARETA ELIASSON 

ROSE-MARIE GUNNARSSON BO RUDENMARK

 

2025.10.18

 

ARNE JOHANSSON KJELL TÖRNGREN GUSTAV

    JOHANSSON OVE OLSEN LENA JARL

STIG KARLSSON ANNALISA FRIDELL LENNART

     GUNNARSSON IVAN KARLSSON LASSE 

STEJDAHL VERONICA BRANDT NILS GRÖNBERG

      BRUNO HELGESSON JOHAN SVEDBOM JONNY

JOHANSSON BIRGITTA HEDSTRÖM LARSERIK

   DAVIDSSON BRITA CARLSSON LISEN BRICKARP 

 

2025.10.23

 

BRUNO HELGESSON ANDERS NYGREN BRITTINGER

    GASS JOHNNY KARLSSON GRETA CLAESSON

GUNNAR FRANSSON ULF SIGURDH GUNVOR

     JOHANSSON VIOLA BERNFLK ROLF NOREN

ASTA HANZEN SIV PERSSON PEROLOF

   GUSTAFSSON ALEXANDER BUREN JAN HENRIKSSON ELSIE SJÖGREN ANNMARIE

   ISAKSSON MARIANNE HEDIN GULLVI DAHLIN

 

2025.10.25

 

INGERMAJ KRIGULLA JOHANSSON JOHAN

   SVEDBOM LENART NILSSON INGEMAR PETERSSON EWA KARMETUN SOLVEIG STARK

    ARNE LINDELL KATHERINE OLSSON ROLAND

STREIPEL JAN DALSJÖ ANNMARIE DANIELSSON

    GÖRAN OLSSON ARNE GUSTAVSSON JOHNNY'

SKOOG SVEN FRIMAN BENTGÖRA JOHANSSON

   LAILA LINDSTRAND ERIKA ANDERSSON 

 

2025.10.30

 

ÅKE MARTINSSON LEIF JOHANSSON KJELL

    BJÖRKLUND INGEMAR HAGMAN ULLA JOHANSSON ROLAND STEN INGRID VESTBERG 

    ANNEMARIE PEJRUD MARGARETA ERIKSSON

JOHNNY JOHANSSON MARTIN JANSSON WIVAN

     AXELSSON BIRGITTA WALLNER ANNEMARIE

ISAKSSON JAN HENRIKSSON INGBRITT MÅGANDER

    HANS HUSS ÅKE JOHANSSON ANITA ERICSSON

 

2025.11.05

 

PERARNE BENGTSSON LARS CEDERBLAD ANNA

    THOMSEN WINCENT PETTERSSON GERT

AXELSSON ANKI JULINN BERNHARD CARLSSON

    INGEGERD ANDERSSON GUNN KNUTSSON

BENGTGÖRAN JOHANSSON KENNETH NILSSON 

    SOLBRITT LINDSTRÖM ANDERS HENNINGSSON

MARIANNE KLASSON JAN EHRLIN GUNBORG 

    KARLSSON BRUNO HOFMEISTER IRIS

JOHANSSON ARNE LINGMERTH ASTA HANZEN

 

2025.11.11

 

BARBRO CARLSSON