HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER.

                              KAPITEL. 14.

                  TRE SLAGS MÄNNISKOR.

Det finns tre slags människor son tjänar mig i denna

     världen: 

Först de som menar att jag är Gud och den som är

    mäktigare än någon annan, när det gäller att ge.

Dessa tjänar mig med den avskten att de skall 

     få timliga ting och timlig ära, men himmelska 

ting för dem ingenting och dem försakar de

    gladeligen för att få sådant som hör den innevarande tiden till.

Enligt sin egen önskan får de i allt del av världslig

    framgång.

Så går de miste om det eviga, men jag skall 

    vedergälla dem med timliga förmåner för allt det

goda som de har gjort mot mig, intill det sista öret

    och det sista ögonblicket.

De andra är de som tror att jag är en allsmäktig 

    Gud och en sträng domare, och dessa tjänar mig

av fruktan för straff men inte av kärlek till den

     himmelska härligheten.

Om de inte fruktade mig, skulle de inte tjäna mig.

De tredje är de som tror att jag är alltings skapare

    och den sanne Guden, som tror att jag är

rättfärdig och barmhärtig, och dessa tjänar mig,

     inte av fruktan för något straff utan med

gudomlig kärlek.

     De skulle hellre vilja bära varje straff, om det

vore möjligt, än en enda gång framkalla min vrede.

     Dessa förtjänar verkligen att bli hörda i sina

böner, ty deras vilja står i översstämmelse med 

     min vilja.   

               MERIAS VATTEN: KOPPARORMEN.

                     4 MOS. 20:1-13& 21:4-9.

                  TIMMARNAS LITURGI II. 266.

1.  #Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen

    i första månaden, och folket slog ner i Kadesh.

Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.

2.  #Men menigheten led brist på vatten, och de 

   samlades kring Mose och Aron.

3.  #Folket anklagade Mose och sade:

"Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför

      Herren!".

4.  #Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under?#.

5.  #Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit

oss till detta eländiga ställe?

    Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller

granatäpplen, och här finns inget vatten att

    dricka!#.

6.  #Mose och Aron lämnade då församlingen 

och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll

     ner på sina ansikten. 

Då visade sig Herrens härlighet för dem#.  

7.  #Herren talade till Mose#:

8.  #Tag staven och kalla samman menigheten,

du och din bror Aron.

     Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer

det att ge ifrån sig vatten. Så skaffar de fram

   vatten åt dem ur klippan och ger menigheten 

och boskapen att dricka#.

9.  #Mose tog staven som låg inför Herren så som

han har blivit befalld#.

10.  #Och Mose och Aron samlade församlingen

framför klippan.

     Mose sade till dem: 

"Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt

     er ur den här klippan?#.

11.  #Så lyfte Mose handen och slog två gånger 

med staven mot klippan.

      Vattnet forsade fram, och både menigheten

och boskapen fick dricka#.  

12.  #Men Herren sade till Mose och Aron:

"Ni litade inte på mig och höll mig inte helig

       inför israeliterna.

Därför kommer ni inte att föra denna församling

     in i det land som jag har gett dem#.

13.  #Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten:  israeliterna anklagade Herren, 

    men han visade sin helighet bland dem#.  

21:4.  #De bröt upp från berget Hor i riktning mot

sävhavet för att gå vägen runt Edom.

     Under vandringen blev folket otåligt#.

5.  #Och klandrade både Gud och Mose:

    "Varför har har ni fört oss ut ur Egypten för att dö

i öknen?  Här finns inget att äta och dricka.

     Vi är utleda på den usla maten".

6.  #Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar

som bet israeliterna så att många av dem dog#.

7.  #Folket kom till Mose och sade:

   "Vi syndade när vi klandrade Herren och dig.

Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.

     Mose bad för folket#.

8.  #Och Herren sade till Mose:

 "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken.

     Var och en som blir biten skall se på den,

så får han leva#.

9.  #Och Mose gjorde en orm av koppar och satte

upp den som ett fälttecken.

     Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

                  DET RENA HJÄRTAT.

               JOHANNES CASSIANUS.

             KAMPEN MOT HÖGMODET.   SID. 69-71.

I vår åttonde och sista kamp kämpar vi mot superbia,

    högmodet, trots att högmodet i sitt ursprung är

den första av lastrena.

     Den är ett brutalt odjur och anfäktar till det

yttersta även de fullkomliga.

    De som kommit nära målet kan den såra med rent

dödliga bett.

Det finns två slags högmod.

     Den ena plågar andligt högstående människor,

det andra griper mera tag om det andliga livets

      nybörjare, de som ännu lever i ett kättsligt

sinnelag.

     Ingen annan last leder till ett så fullständigt

fall som högmodet.

     De andra lasterna står bara i motsättning till

någon viss dygd ( exempelvis är frosseri motsatsen

     till måttlighet och sinnlig sexualitet till kyskhet ),

även om varje last samtidigt medverkar till att

     fördunkla alla dygder.

Men högmodet bryter inte bara ner ödmjukheten,

     utan fördärvar alla andra dygder.

Hos Lucifer kan man studera högmodets orsaker -----

     och bara den som känner orsakerna kan finna

läkemedlen mot dem. 

     Lucifer, bländad av sin egen vishet och tron på

sitt eget värde, menade att han aldrig mer skulle

     behöva Guds vishet.

Därför började han plötslgt vackla och bli ostadig,

     och när han blev varse sina brister förlorade han

saligheten, trots att den var en så stor gåva av 

     Gud att glädja sig åt.

Den högmodslast som störtade Lucifer, överfördes 

    från honom till den första människan.

Så inympades ämnet till alla synder hos människan.

Gud har skapat universium och också kan hela det,

    visste att högmodet var upphovet och ursprunget

till alla andra laster.

    Därför ville han bota det genom själva dess motsats: vad som hade fallit genom högmod, skulle

    återuppstå genom ödmjukhet:  

Lucifer: "Upp till himlen skall jag stiga"

     ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "Vi har sjunkit ner i kruset, vi ligger

     tryckta mot marken"  ( Ps. 44:26 ).

Frälsaren: "Han ägde Guds gestalt, men vakade

    inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från

allt och antog en tjänares gestalt då han blev som

    en av oss ..... han gjorde sig ödmjuk och var 

lydig ända till döden, döden på ett kors"

     ( Fil. 2:6 f ). 

Lucifer: "Ovan Guds stjärnor skall jag resa min

     tron" ( Jes. 14:13 ).

Frälsaren: "..... lär av mig, som har ett milt och

     ödmjukt hjärta"  ( Matt. 11:29 ).

Lucifer:  "All denna maktoch härlighet har lagt

  i mina händer och jag kan ge dem åt vem jag vill"

       ( Luk. 4:6 ).

Frälsaren:  "Han som rik, blev fattig för er skull,

    för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom"

         ( 2 Kor. 8:9 )

Genom Kristi ödmjuka exempel lär vi oss att undgå

    den ohyggliga död högmodet vill bereda oss.

                   LIVETS TANKAR.

                           LIVET I.

Se, själva livet, som en fin gåva, till varje människa.

     Se, varje dag av livet, som en fin gåva, till

varje människa.

      Gårdagen har varit, morgondagen skall komma,

idag kan vi leva på gårdagens erfarenhet av

     vad livet ger.

VÅRT KÄRA FOSTERLAND:

       Penningbegäret, sysslolösheten, rastlösheten

och arbetslösheten är god jordmån för tillväxande

      laglöshet i samhället, staden och nationen.

Vart är vårt kära fosterland på väg!!

Samhällets, stadens och nations utveckling av de

     moraliska etiska värderna, befinner sig på

analfabetisk nivå.

VÅR ERFARENHET OCH LÄRDOM:

Gårdagens misstag; i tankar, tal och ord, är dagens

     morgondagens lärdom och livets erfarenhet

i tankar tal och ord.

Erfarenheten Lärdomen lvets lärorika livserfarenhet.

      Ordspråket säger oss; Vi gör inte samma

misstag 2 ggr.

                 JESAJA BOK 66:1-4.

         SANN OCH FALSK GUDSFRUKTAN.

66:1.  #Så säger Herren:

   Himlen är min tron och jorden min fotapall.

Var för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en

   viloplats?#.

66:2.  #Allt detta har mina händer gjort, allt detta

är mitt, säger Herren.

     Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an,

den som bekymrar sig om mitt ord#.

66:3.  #Man slaktar tjurar och dräper människor,

man offrar får och bryter nacken av hundar,

     man skänker matoffer och frambär svin, offrar

rökelse och hyllar avgudar.

     De har valt att gå sina egna vägar och njuter

av sina vidrigheter#.

66:4.  #Därför har jag valt att gå hårt fram och låter

dem drabbas av det de fruktar.

    Ty jag ropade men ingen svarade, jag talade

men de lyssnade inte, de gjorde det som var ont

     i mina ögon, valde det som misshagade mig#.

                     JESAJA BOK. 65:1-7.

             AVGUDADYRKARNAS STRAFF.

65:1.  #Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,

lät mig finnas av dem som inte sökte mig.

    "Här är jag, här är jag!" sade jag till ett folk som

inte åkallade mitt namn#.

65:2.  #Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett

tredskande folk, som vandrar den orätta vägen

    och följer sina egna planer#.

65:3.  #Det folk som öppet kränker mig hela tiden.

De förrättar offer i trädgårdar och tänder offereld

    på tegelaltaren#.

65:4.  #De håller till i gravkamrar och tillbringar

natten på lönnliga platser, de äter fläsk och 

     lagar soppa på orent kött#.

65:5.  #De säger.

"Håll dig undan, rör mig inte, min helighet kan

   smitta!" 

Sådana är som rök i min näsa, som en ständigt 

    brinnande eld".

65:6.  #Det står upptecknat inför mig, jag tiger

inte förrän jag har vedergällt dem#.

65:7.  #För deras och deras fäders synder,

säger Herren.

     De tände offereld på bergenoch smädade

mig på kullarna.

    Nu får de plikta för vad de gjort, vedergällningen

skall drabba dem#.   

                      JESAJA BOK. 46:1-13.

          HERREN GER HJÄLP, INNTE AVGUDARNA.

Jesaja Bok. 

46:1.  #Bel faller, Nebo sviktar.

  Gudabilderna lastas på dragdjur och bokskap,

som burits av ar lyfts nu upp och blir burna av

    trötta ok#.

46:2.  #De sviktar båda och faller.

   Ingenting kan de bära och rädda, de förs själva

bort i fångenskap#.

46:3.  #Hör på mig, Jakobs ätt, ni som jag lyft 

   ända sedan ni föddes, burits er första stund#.

46:4.  #Ännu när ni blir gamla är jag densamme,

ännu när ni grånat skall jag bära på er.

     Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och

rädda er#.

46:5.  #Vem vill jämföra mig med och göra till

   min like?

Vem vill ni ställa vid min sida som kan jämföras

    med mig#.

46:6.  #Man, häller ut guld ur pungen och väger upp

silver på vågen, lejer en guldsmed som gör en gud,

    och man faller på knä och tillber#.  

46:7.  #Man lyfter upp den på axeln, bär iväg den

och ställer den på plats.

      Där står den och rör sig inte ur fläcken.

Hur man än ropar svara den inte och räddar 

    inte i nöden#.

46:8.  #Tänk på detta med sorg, besinna det,

   ni syndare!#.

46:9.  #Tänk på det som förut var, för länge sedan.

Jag är Gud, ingen annan finns.

    Gud är jag, och ingen är min like#.

46:10.  #Jag  berättar i förväg vad som skall ske,

förutsäger det som ännu inte hänt.

     Jag säger: Mina planer står fast, allt jag vill,

det gör jag#.

46:11.  #Jag kallar på en rovfågel från öster,

från fjärran land en man som genomför min plan,

     Det jag har sagt, det låter jag ske, det jag 

bestämt, det gör jag#.

46:12.  #Hör på mig, ni modfällda, ni som är långt

från räddningen#.

46:13.  #Jag låter räddningen komma närmare,

den är inte långt borta, min hjälp skall inte dröja.

      I Sion skall jag skänka hjälp, jag skall ge

min härlighet åt Israel#.