NÄR MIGATIONEN BLIR KONFLIKT: 

                         LIBERAL KONFLIKT.

Det finns en grundläggande tanke inom den liberala

      demokratin, och det är samtal och representation.

     Alla medborgare ska känna sig representerade

respekterade inom det politiska.

     Det betraktas som en självklarhet och den 

liberala demokratin anses som själva anledningen

    till att vi inte krigar mot varandra --- vare sig 

internt eller med andra demokratier.

Det ses som otänkbart att någon skulle överge 

     samtalet för att försöka främja sin grupp med

våld, genom exempelvis en revolution, som i ett

     väldigt tidigt förstastadium kan betecknas

som terrorism.

     Det är lika otänkbart att en liberal demokrati

skulle förklara krig mot en annan liberal demokrati.

     Har aldrig hänt och kommer aldrig att hända.

Om man ska tro experterna.

Det här är ett vanligt återkommande argument 

    inom det statsvetenskapliga för demokratins

förträfflighet "demokratier krigar inte med

    varandra", och jag hört det till leda.

Demokratiargumentet har använts som

    förevändningar för allsköns expansionistisk

politik.

     Hela mellanöstern skulle stabiliseras genom

diktaturernas avskaffande och demokratins 

    införande.  Det blev inte riktigt så.

Demokratin som framgångsrecept vilar i det här

     avseendet på premissen att folk i regel inte vill

kriga, och om då det politiska beslutet att gå ut

    i krig att äga rum.

Det är en naiv syn på krigets vara eller icke-vara.

     Det är inte för inte som vi den här tidsåldern 

får höra ledande politiker uttrycka sin oförståelse

     för politiska realiteter med att de "ha varit naiva".

     En fras som förevidgades och som kommer att eka in i framtidens historia genom statsminister

     Stefan Löfvens ansvarsundvikande kommentar

till den havererade flyktingspolitikern anno 2016.

Hela grundtanken bakom den liberala demokratins

     genomförande är att alla samhällsgrupper ska

få komma till tals och kunna delta i den poliitska

      förhandlingen.

Detta för att vi i samhället ska kunna nå breda 

     kompromisser med resultat att vi får ett samhälle som alla kan vara till freds med.

     Det vill säga att ingen grupp försöker att få sin

vilja igenom med andra metoder än det öppna 

    samtalet och den folkliga representationen. 

För att det ska fungera krävs att man är beredd 

    att föra samtal och finna politiska kompromisser

med alla de olika politiska grupper som finns i 

    samhället.

Det i sin tur förutsätter att det finns en gemensam

     grundläggande värdegrund.

Att det finns vissa premisser som det politiska 

     kan utgå ifrån, och som det går att falla tillbaka 

på om behovet uppstår. 

Om däremot en politisk grupp uppstår som är 

    väsensskild från den gemensamma värdegrund

som alla olika grupper förhåller sig till, då kommer

     också den liberaldemokratiska dynamiken 

att behöva ändras.

      Hela iden om det liberaldemokratiska idealet

kommer att skakats i sina grundvalar om en grupp

     släpps in som är oförenlig med det egna.

Det beror på att systemet nu måste förhålla sig 

     till en part som ingen förhandling kan äga rum

med eftersom det skulle innebära att 

     kompromissalösa --- de värderingar som hela

systemet vilar på.