SVERIGE.

 

           FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                               REGERINGEN.

 

Med Olof Palme ministär 1982 började personer 

    utan någon riksdagserfarenhet anlitas som

statsråd i allt större utsträckning.

    Trots den förödande kritik som riktats mot riksdagsledamöternas sätt att arbeta så har ändå

    riksdagen ansetts vara en nyttig skola för 

blivande ministrar.

    Förr var det också att det hörde till undantagen

att en minister inte var chef för ett helt

    departement.

Numera är det vanligt att personer som tillhör

    regeringen, men inte är chefer för hela departement, ändå kallas statsrååd eller minister.

 

Säkert har många förvånats över ett annat dolt 

    faktum.

Nämligen att så få ministrar i landets regeringar

     har haft någon som helt kompetens för det område de tillstatts att förvalta. 

    Det har med lång och trogen tjänst i partiets

led för att bli utnämnd till minister.

     Inom alla områden i arbetsliveti övrigt krävs det

idag "all världens" kompetens

   Men statsråd, kommunalråd, landstigsråd m.m. 

kan tydligen vem som helst utan kompetens bli

    i detta land, utan att större protest framförs

av folket.

   "Partiboken" tycks vara garanti för all världens kompetens.

 

Sålunda har vi begåvats med regeringar där

   sakkunskapen knappast har varit det mest framträdande.   

    Och det är kanske där vi måste söka förklaringen

till varför det formligen "dräller" av politiska 

     tjänstemän i såväl regeringens som i riksdagens

som i riksdagens korridorer numera.

     Huruvida kompetens, automatisks medföljder

en politiskt styrd tjänsteman, kan vi dock tyvärr

    också på goda grunder ifrågasatt.

 

Så sent som 1965 fanns det fortfarande

   statssekreterare ( vice minister ) som inte behövde deklarera sin politiska tillhörighet och som

    därmed stod utanför det socialdemokratiska

regerande partiet.

      Tjänsten som politisk informationssekreterare

var inte uppfunnen.

     För att citera tidningen Dagens Industri, så var

"överhuvudtaget politiska tjänstemän något fult

      och opassande".  

 

Som sagt är denna utveckling helt logisk.

    Samtidigt som politikerna i både regering och ute

i kommunerna fattar allt färre beslut, mer än en

     halvering sedan 1965, så konstateras att politikerna i allt större utsträckning sysslar med

    rena struntsaker.

Och i linje med detta förlopp klagar politikerna 

    alltmer över det växande tjänstemannaväldet.

Vad som aldrig nämns är att detta välde aldrig 

     tillåtits att styra en politiker.

När det blåser "fel" vindar så struntar varje 

    politiker saklöst i vad en tjänsteman föreslår.

Kvar står frågan om varför människor engagerar

    sig i politiken.

 

Att det idag arbetar tusentals personer i 

     regeringskansliet och att lönebudgeten handlar

om flera miljarder kronor, tycks inte förbättra

    de förslag som kommer från denna församling.

Frågan är, vad gör de hela dagarna?

     Är det en pseudoverksamhet, låtsad 

verksamhet, som pågår?

 

Den verkliga förändringen har dock medfört att 

     våra regeringar nu för tiden, blir mer och mer

smärtsamt påminda om hur lite de kan påverka 

     förändringen efter eget huvud.

Och fortsätter förändringen som den gjort under

     senare år, med allt fler svenska företag förs

över utländsk ägo, samt att statsskulden inte

     minskar dramatiskt, vilket den inte kommer 

att göra eftersom sossarna kommit till makten

     igen, så kommer landets ledande politiker

i regeringsställning snart inte ha ett dugg att säga

    till om.

Det är kanske så att just denna insikt styr dagens

    politiker till att syssla med just struntsaker.   

 

Det mest kännetecknande för en "bananrepublik"

    är inte att den säljer bananer, utan att all verksamhet av betydelse i landet styrs utifrån

    av andra länders intressenter.

Sverige är sedan länge en sådan nation.    

    

 

    

                                SVERIGE:

 

           FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

            FORTSÄTTNING PÅ FÖREGÅENDE.

 

                           HÄFTE NR.  TVÅ.

 

                        SVERIGES RIKSDAG.

 

Assar Lindbeckskommissionens förödande kritik

    över de folkvalda I Sveriges Riksdag var alarmerande.

     Halvera antalet riksdagsledamöter till att börja

med var budskapet.

      Riksdagen sysslar med rena struntsaker sas

det rent ut i kommissionens rapport.

 

Detta larm är liksom då ännu mer befogatnu.

     Futiliteternas, skitsakernas och tjafssakernas

utrymme i vår Riksdag tycks ta snart all tid.

      Skitprat om varandra och aktiv mobbing av

varandra, samt ett alltmer läjeväckande 

     uppträdande i det mesta präglar idag år 2018

våra riksdagsledamöter.

 

I februari 1997 kunde vi ta del av vad en känd 

     riksdagsledamot ansåg beträffande antalet

ledamöter i riksdagen:

    "riksdagen är inte längre navet för demokratin.

349 heltidspolitiker, med alla kringresurser,

    är en alldeles för stor politisk överbyggnad,

deras antal skulle kunna reduceras kraftigt".

    Så långt en nyvunnen insikt hos en socialdemokrat.

     Vad den insikten den är värd är en annan fråga,

eftersom han i samma uttalande föreslår att de 

    riksdagsledamöter som skulle avpolletteras 

måste ersättas av tvåtusen ( ! ) fritidspolitiker. 

 

Det mest utpräglade intresset hos våra

    riksdagsledamöter är särintresset.

Mest märks detta genom intresseorganisationernas

     "totala" makt över våra politiker.

Vissa organisationer har t.o.m fått plats i 

    myndigheternas styrelser och i olika domstolar. 

 

Organisationerna har tilllåtits att formligen

   "äta sig in"i statsapparaten.

 

Enligt förre finansministern Kjell-Olof Feldt kan

    begreppet "rättvis förändring", tolkat av vårt

lands riksdagsledamöter, numera översätts till en

     förändring som skonar sig själv, oberoende av

hur den drabbar andra.  

 

Att riksdagsledamöterna tycks vara så intresserade

     av struntsaker och sådant som enbart gagnar

dem själva och de särintressen de företräder

    beror på enkla orsaker.

 

För det första så har merparten av landets 

     riksdagsledamöter inte ett dugg att säga till

om i stora sammanhangen.

     Varje viktigt ärende beslutas av den "inre cirkeln "  i riksdagsgrupperna.

Partiernas "piska" slipper ingen undan.

    Kvar för den enskilde riksdagsledmoten att motionera om och arbeta för är mest ärenden av

    mindre vikt för landet. 

 

För det andra måste klargöras att flertalet av de

    riksdagsledmöter som väljs in, tidigare har haft

lokala kommunala och regionala uppdrag.

 

Som jag nämnt inledningsvis har jag på nära håll,

    under över trettio års tid, i ett oräkneligt antal

sammanhang, lyssnat på politikers prat och hört

    deras argument, innan de med stor beslutsvånda

vågar fatta sina beslut.

 

Ändlösa är diskussionerna om "vilken färg Greta

   ska få ha på sitt staket" eller "hur mycket Kalles

cykelställ ska få kosta"!

    Alla ni som varit på ett fullmäktigesammanträde

och lyssnar på allt käbbel som tar upp större delen

    av sammanträdestiden, förstår vad jag menar.

Detta arbetssätt "sitter i ryggmärgen" hos de 

     politiker som sedan blir invalda i vårt parlament.

Har en politiker som arbetat med i huvudsak 

     rena struntsaker under större delen av sin 

politiska bana, är det fullt förståeligt varför detta

     mönster inte går att bryta bara för att 

vederbörande blir invald i riksdagen. 

     

Helhetssyn och långsiktigt perpektiv har aldrig 

    varit, och kommer förmodligen heller aldrig

bli, något som kännetcknar en svensk politiker.

    Den längsta tidshorisont som tycks gå att

programmera in hos våra folkvalda är en 

    mandatperiod, bl.a därför föreslog "Lindbecks"

----- kommissionen att tiden mellan valen måste 

     bli längre.

 

Huvudorsaken till att många väljs in som

   riksdagsledmot är att de i hembygden tror att just denna person kan tillföra den egna regionen

     något.

Detta tar sig bl.a uttryck i det som förre talmannen

     i riksdagen Ingegerd Troedsson pekade på:

 

"Riksdagsledmöterna skriver för många motioner",

      dvs. förslag på vad som bör göras.

"Var tredje motion har inte i riksdagen att göra,

      eftersom beslutanderätten är delegerad till andra politiska organ.

      Motioner om en vägstump eller en järnväg som

ska räddas i ledamotens hembygd ger förstås 

     bra rubriker i den egna lokalpressen, men 

riksdagen har inget med det att göra".

 

Den viktigaste orsaken till politikernas oförmåga,

    deras beslutsvånda, kommer jag dock att behandla längre fram.

     Det verkar som om det saknas en stor portion

"andlig kompetens" hos våra beslutsfattare,

    samt politiskt mod och civilkurage.

 

Att vår Riksdag numera också består av mängder

    av unga politiska broilers som aldrig utfört ett

riktigt arbete är en stor del av förklaringen till

    att allt som handlar om Sveriges traditioner,

kultur och gamla anor ses som oviktiga ting att

    värna om.

 

I stort sett ingen som fyllt 50 har något i vår 

    Riksdag att göra enligt dagens unga i Riksdagen. 

På samma sätt som var man anses passe när han

     fyllt femtio i det vanliga arbetslivet, så är

han det även i vårt "Parlament". 

 

   

 

 

    

                          SVERIGE.

 

       FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                      2000 - 2018. 

 

                   KATASTROFEN ESTABLERAR.

 

När första upplagan av denna bok gavs ut år 1997

     var jag mycket pessimistisk  beträffande 

Sveriges framtid.

    Idag 20 år senare är jag helt bedrövad när jag ser

vad som händer dagligen i Sverige.

 

Mina profetior om Sveriges undergång som 

    välfärdsstat har besannats i alla avseenden.

Sverige är idag helt etiskt och moraliskt bankrutt.

    Ingen tycks längre bry sig om vad den gör eller

vilka konsekvenser det får för sig själv eller 

     sin omgivning.

Allt som kan kallas avvikande, destruktivt,

    brottsligt, hänsynslöst och allmänt människofientligt får stort utrymme i TV och 

     övrig massmedia, där de mest tongivande för

det moraliska förfallet ständigt får egna

   TV - program där de får vika ut sig i TV - sofforna

och spy ut sin galla över det gamla Sverige.  

 

En av de mest grundläggande strategier som

    kommunismen arbetar efter då de vill ha makten

i ett land är just att se till att folkets moral förstörs

     och att idioter lyfts fram som föredömen.

När sedan landet har kraschat i sin egen moraliska

     dynga är det dags för kommunister att rycka

in och ta över makten.

      Detta är på mycket god väg att snart bli 

aktuellt för Sveriges del.

    I mängder av sammanhang läser vi nästan dagligen hur kommunisterna från andra sidan 

    Östersjön inflitrerar våra skolor, våra industrier,

våra partier, våra beslutande organ, vårt försvar,

    vår polis och intresseorganisationer.

 

Ryssarna ser med stor tillfredsställelse på hur

    Sverige nu snabbt vittrar sönder.

Praktiskt taget dagligen lågsniffar nu ryska 

     flygplan över vårt land, varje kvadratmeter

fotograferas inför den kommande invasionen av

    Sverige.

 

På några timmar kommer den ryska krigsmakten

     att kunna annektera Sverige och de supernaiva

och totalt blinda politiker som nu styrt vårt land

     kommer att i vanlig ordning säga att det var det

ingen kunde förvänta sig, trots tusentals

   varningssignaler.

Detta sätt att reagera har ju präglagt  våra politiker

      i över 50 års tid så det finns ingen anledning 

att tro att någon komkret aktion och förstärkning

    av vårt försvar i akt och mening att verkligen

avskräcka kommunisterna på andra sidan 

     Östersjön kommer att vidtas.

 

Att skicka 350 otränade soldater och några 

     stridsvagnar till Gotland är snarare att se som 

ett slag i luften.

      Att införa "frivillig" värnplikt som det ju ändå

handlar om i det nya beslut som tagits, så kommer

      4000 unga människor som uppfostrats i den

flumskola som kommunisterna i vårt land skapat,

     och som har lärt sig att det är helt i sin ordning

att slå sin skollärare på käften och be sina föräldrar

      fara och flyga, inte på något vis tillföra vårt

försvar någon somm helst kraft.

    Den officer som dristar sig till att ge dessa 

ungdomar order och och peka med hela handen

    om vad som ska göras, och hur det ska göras,

kommer nog med största sannolikhet att bli

     anmäld av den "värnplikte".

En officer får väl inte kränka en soldats rätt att

     göra det som faller vedrbörande in i alla lägen?!

 

Ryssarna sitter på andra sidan Östersjön och 

    skrattar hjärtligt åt idiotlandet Sverige.

Ryssland har i fredstid en miljon soldater

    stridsklara dygnet runt, och i händelse av krig

ytterligare ett antal miljoner soldater redo att

     sättas in med mycket kort varsel. 

 

Deras stridsvagnar räknas i tiotusental och deras

    robotar laddade med kärnvapen raderar ut

Sverige inom loppet av några minuter efter

    nedsläpp på stategiskt valda platser.

 

Deras flygplan räknas också i tiotusental, 

    vilket är att jämföra med Sveriges flygplansresurser där exempelvis Jas Gripen inte

    har några vapen med sig då de ska avvisa främmande flygplan från vårt territorium.

 

Sammanlagt kan vi räkna med max

    etthundrafemtio, mer eller mindre obeväpnade 

svenska flygplan som kan sändas upp mot 

    ryssarnas flygarmada.

 

Dessa plan kan dessutom inte lyfta och delta 

     i strid innan en lång tid förflutit efter ett flyglarm, och då är det för sent.

     Det uppkomna läget ska först analyseras av 

våra rikspolitiker och utredas innan de kan fatta

    beslut, och då är det för länge sedan för sent

med någon som helst insats.    

 

En allmän mobilisering av Sverige idag beräknas

    ta c:a ett halvt år, och då får vi bara ihop en

mycket liten styrka jämfört med vad ryssarna 

    sätter in!

Kriget är dock över på, som nämnts, några timmar

    enligt mycket tillförlitliga källor inom svenskt

försvar.

 

Kanske behöver vi inte vänta på militärt

    angripande utifrån i första hand.

Mängder av vapen kommer dagligen in i Sverige 

     enligt Tullmyndigheterna.

Endast en bråkdel av dessa transporter stoppas

    vid vår gräns pga. bristande resurser och befogenheter för Tullen.

      Den ena vapengömman efter den andra avslöjas 

på de s.k flyktningsförläggningarna i vårt land, 

     och det våld som eskalerar i utanförskapsområdena och snart också i övriga

     områden i Sverige visar att vapen snart sagt 

alltid används. 

 

Vad som händer när de alltfler återvändande 

    terroristerna som lämnat Sverige för att delta 

i krig på afrikanska kontinenten, och de övriga 

     invandrarna som inte får någon vettig tillvaro

i vårt land, beslutar sig för att de ska ta sig egen

    makt i Sverige och med våld införa separata 

områden med muslimsk makt är lätt att räkna ut.

 

Vi är där mycket snart.

       I ett land där polisen i stort sett lagt av ---

nästan dagligen kan vi nu läsa i masmedia om

    poliser som säger ifrån och ger upp sitt yrke ---

och där det militära försvaret i princip är helt 

    nedlagt, är det en enkel match för de som redan

befinner sig i landet att ta befälet över aningslösa,

     rädda, fega, vilsna och superdumma svenskar!

 

Ett toltalt försvarslöst och totalt moraliskt

    söndertrasat land har ingen som helst framtid.

Vi är i händerna på folk från andra delar av vår     

    värld, en del av dessa har redan etablerat sig 

i Sverige och arbetar ständigt med att undergräva

    vår nation.

Andra väntar bara på rätt tillfälle att ta oss med 

     vapenmakt.     

 

Vårt envisa avståndstagande till medlemskap i

    NATO kommer att få katastrofala följder för

oss inom en snar framtid.

     Om "fel" president vinner presidentvalet i

USA kommer det att hända stora saker i vårt 

    närområde, och Sverige som egen självständig

stat kommer snabbt att bli historia.

    Det senaste presidentvalet i USA har redan visat

oss vilken skör tråd landet Sverige hänger på.

     Ingen seriös människa kan tro att USA skulle

förklara krig mot Ryssland ifall de med vapenmakt

        tog landet Sverige som är utanför NATO.

Frågan nu är nu mer aktuell än någonsin.

      Kommer de invandrare som tränats i träningsläger av terroristorganisationen IS att se

    till att Sveriges tas inifrån i ett regelrätt 

inbördeskrig, eller kommer ryssarna att hinna

    först?  

      

  

 

 

  

                             SVERIGE:

 

         FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                             90 - TALET.

 

                  NATIONELL KATASTROF.

 

"Förmyndarlandet" och den "skyddade verkstaden"

     Sverige håller på att gå under.

Flykten från Sverige, av välutbildad arbetskraft,

    som pågått under de senaste årtiondena, 

accelererar nu våldsamt.

     Effekten kommer att bli förödande, meddelas

det från arbetsförmedlingen "utland" i Stockholm.

 

Det varnas för total utarmning, på dem mest 

    kompetenta arbetskraften.

Dagens politikergeneration har ännu inte fått upp

    ögonen för denna utveckling, sägs det vidare.

Allt tyder också på att allt fler av den mest 

    kompetenta arbetskraften kommer att söka arbete utanför Sverige även i framtiden, mer om

     detta längre fram.

 

En enkät bland dem som flyttat utomlands avslöjar

     att det de mest glada överatt slippa, är skatterna

detaljregleringen, alkoholpolitiken, priserna,

     stressen, våldet, kriminaliteten, arbetslösheten,

avundsjukan, gnället, överförmynderiet och den

     svenska snusförnufttigheten.

Vidare meddelas det att allt fler låntagare blir 

   prickade!

Vid årsskiftet 1994/95 hade över 500 000 svenskar

      någon form av betalningsanmärkningar.

 

Som kuriosa i sammanhanget kan nämnas att den

     förutvarande socialdemokratiska partiledaren

Mona Sahlin aldrig haft en enda

     betalningsanmärkning ...

 

Med politikernas goda minne finns det nu s.k

     kreditföretag som lånar ut pengar, oftast till

ungdomar, till skyhöga räntor, flera tusen procents

     ränta är inte ovanligt.

Vad gör då våra politiker åt detta elände?

     Svar ingenting!

De säger att de utreder hur de ska angripa

    problemet, men det har de gjort nu under de senaste 20 åren, ingenting blir gjort!

    Att förbjuda denna typ av kreditgivning som hade 

varit det mest effektiva vapnet för att stoppa 

     denna avskyvärda typ av utlåning av pengar 

som ju med råge är riktigt ocker tycks vara

   omöjligt för våra politiker, trots att vi i svenska

lag förbjuder ocker.

 

90 % av de s.k flyktningar lever på socialbidrag,

     enligt inofficiella rapporter från landets socialförvaltningar.

     Dessa människor har nu anpassat sig till socialbidragstagande som om det vore ett allmänt 

     erkänt sätt att permanent försörja sig på.

Enligt de senaste rapporterna, år 2017, från SCB

      så tar det minst 9 år innan en invandrare har

något som kan kallas ett arbete.

     Ofta kan vederbörande ändå inte försörja sig 

på detta arbete utan behöver tillskott till sin

    ekonomi för att klara sig.

 

Socialkontorens budgetar frö försörjningsstöd

     räcker inte längre i någon kommun för att få

det hela att gå ihop.

 

Tiden från att den invandrande kommer in i landet

    fram till att vederbörande kan försörja sig 

i någon form är en tid av uteslutande bidrag i

     olika former.

 

Precis alla de varningssignaler som framfördes

    av olika, framför allt nya, partier i valrörelsen

1991 har visat sig vara helt befogade, när det gäller

     den fullständiga ogenomtänkta invandringspolitiken som har förts i landet 

    under längre tid.

Mer om detta längre fram.

 

Hela banksystemet vara nära att totalkrascha,

    och svenska skattebetalare fick betala förlusterna.

     Kort tid därefter inkasserar bankerna enorma

vinster.

      Inte en krona behöver de betala tillbaka till

skattebetalarna, ( år 2011 har vi upplevt ännu en

    finanskris enligt samma mönster ).

 

Det går nu snart inte en dag utan att en människa

     mördas i Sverige.

Allt fler av dessa brott klaras aldrig upp!

      Av 37 mord i Malmö har endast 7 klarats upp.

 

Mord inom invandrande grupperna klaras upp i

     dessa grupper egna rättssystem.

Ett mord kostar en miljon kronor.

      Ett mordförsök kostar femhundratusen. 

 

Ett antal justiteministrar har under senare år

    lovat hårdare tag mot brottsligheten.

I verkligheten blir de straff som utnäts av våra 

    domstolar löjeväckande låga.

Tilltron till rättsväsendet, politikerna, bank - och

   kreditinstitut samt massmedia existerar inte

längre hos "självtänkande" svenskar!

     Rättmedvetandet håller mer och mindre på att

utsuddas helt hos svenskarna.

     Det avspeglar sig i allt.

Skattemoralen, bidragsfusk, företagsförfallet med

     planerade konkurser osv.

Samtidigt förklarar de regerande

     socialdemokraterna att allt är under kontroll! 

 

Det värsta är nog ändå att det fortfarande finns 

     så många svenskar som ropar på att "staten"

ska rädda hela situationen. 

 

Staten ska göra så lite som möjligt deklarerade

     för det gamla gardet av socialdemokrater.

Herrar som Per Albin Hansson och Gustav Möller

     strävade efter jämlikhet i samhället genom att

behandla alla lika och att staten --- läs politikerna

     skulle lägga sig i den enskilde medborgarens 

liv så litet som möjligt.

      Om dagens politiker kunde lära sig att "staten"

endast ska utforma generella spelregler och låta 

      bli att delta i själva spelet vore mycket vunnit.

Samma tes måste också gälla alla våra "bypolitiker"

     ute i landet, och speciellt kommunalråden.

Frågan är om vi någonsin kommer att begåvas

      med sådana politiker i vårt land?

Under alla omständigheter så har intresset för

     politik ökat påtagligt hos medborgarna, enligt

samhällsforskare vid Göteborgs Universitet.

     Men intresset för de politiska partierna är

däremot obefintligt.

      Tydligare än så kan inte det grundmurade

politikerföraktet speglas.

      

 

  

 

   

                                        SVERIGE.

 

         FRÅN VÄLSTATSSTAT TIIL FATTIGLAND.

 

                         80 - TALET.

 

             ELÄNDE FLYTER UPP TILL YTAN.

 

När vi kliver in i 80 - talet, syns resultatet av 

    socialdemokraternas förda politik under hela 

efterkrigstiden me dall önskvärd tydlighet.

     Som jag nämnde så fanns det mycket klara spelregler i vårt svenska samhälle omedelbart efter

      krigsslutet och in på 50 - talet.

Det normlösa "flumsamhälle" som

    socialdemokraterna med stöd av kommunisterna

skapat under 60- och 70 - talet visade nu sitt

     rätta ansikte. 

 

Respekten för en "rådande tågordning", i den mån

    den kunde ursjönjas, saknades hos allt fler

medborgare i vårt land.

    I början av 60 - talet fanns det till polisen anmälda knappt 300 000 brott på ett år.

     År 1985 had epolisen fått in över en miljon

anmälda brott på ett år!

      År 2017 har sverige över två miljoner anmälda

brott på ett år!

     Misshandelsbrotten hade tjugodubblats och blivit

oerhört mycket grövre.

    Stöldbrotten har också tjugodubblats.

Märk väl att nämnda antalbrott endast är de till

    polisen anmälda.

Hur många brott som begåtts i verkligheten är

   okänt, men här finns förmodligen ett stort "mörkerantal". 

 

Det oproviserade våldet had eökat lavinartat.

     Våldet har idag 2018 ökat enormt.

Inhyrda s.k experter talar dock om att våldet 

    ständigt minskar!

Det är inte "politiskt korrekt" att säga något annat.

     Dessa uttallanden medför att medborgarna som i sin vardag ser en helt annan verklighet blir alltmer 

     misstänksamma mot politikerna.

"Alla" utom vänsterpolitikerna, talade om hur

    vidrigt det blivit i Sverige.

De allra flesta hade full förståelse för om

    exempelvis våra gamla inte längre vågade gå

utomhus inför risken att bli nedslagen och rånad.

      Allt fler äktenskap upplöstes. det började

talas om en epidemi.  

 

I massmedia förhärligades brottslingarna, vilket

     fortsätter med oförminskad intensitet även idag.

De allra värsta fick egna TV - program, vilket även

     gäller i dag, där de fick tala fritt till svenska

folket, som förväntades tycka synd om 

     brottslingarna som, pga. det svenska samhället

inte förmått att tillgodose brottslingarnas 

    önskemål under deras uppväxttid.

De ansågs ha mer eller mindre rätt att begå brott.

     Denna "tyck synd om" - filosofi gälllande gärningsmännen tycks ha fått ordenligt fotfäste,

     vilket märks då någon dristade sig till att påstå

att många av de utlänningar som kommer hit 

    och som begår brott gör det därför att vi svenskar inte gör det vi förväntas göra, nämligen att utan 

    förbihåll, ge bort vårt land till dessa invandrande

individer.

     Offren för brottslingarnas framfart var helt 

ointressanta för massmedia.

 

År 2018 visar på intet sätt att denna tragedi för

    Sverige har minskat, utan tvärtom har detta samhällsmönster förstärkts, de subversiva 

    krafterna tillåts härja oförblommerat.

 

Andra "intressanta" företeelser som började dyka

     upp var de s.k "skalbolagsaffärerna".

Det fackliga påvedömet tillsammans med 

    vänsterpolitikerna hade under hela efterkrigstiden, men främst under 70 - talet hittat

   på att företagen bara skulle få tjäna en viss mängd pengar på sin verksamhet.

     All vinst därutöver skulle kallas "övervinster".

Enligt den uppfattningen kunde staten beskatta 

      företagens övervinster hur mycket som helst.

För att slippa detta påfund kunde företagen få

     sätta in sina övervinster på ett statligt konto

som kallades inversteringsfonder. 

     Pengarna fanns kvar i företaget på papperet,

men låsta av staten.

     De miljarder som nu socialdemokraterna hade

"övertagit" från företagen och som nu kunde 

     fördelas av politikerna till de ändamål de tyckte

var bäst, blev nu ett i allra högsta grad "förlorat 

     kapital". 

     

Åren gick och företagen som "förlorat" dessa 

     pengar, eftersom deras nyinvesteringsvilja 

försvunnit, och dels deras chanser som en gång     

    fanns till lyckosamma investeringar försvunnit, kunde inte när politikerna ville att de 

    skulle investera, följa deras uppmaning. 

Företagandet och kunskap om när investeringar

    ska göras och när det inte är lämpligt hanteras

ju som bekant bäst av företagen själv.

 

Förmodligen fanns det en annan tanke med när

    socialdemokraterna "övertog" företagens" s.k

övervinster.

     Dessa pengar skulle användas för nyinvesteringar av politikerna i perioder av 

    lågkonjukturer, vilket skulle få politikerna att

framstå som dugliga företagare eftersom de kunde

     skapa nytt företagande under lågkonjukturerna.

Pengarna skulle också investeras på platser i landet

     som socialdemokraterna tyckte var bäst.

"Röstfiske" kan gå till på många sätt.

 

Som sagt, nya aktörer började dyka upp på arenan.

     Den ena lyckosökaren efter den andre dök upp 

i landets kommuner, företrädesvis i

    landsortskommuner, med grandiosa löften om

att skapa sysselsättning i respektive kommun

    bara politikerna kunde hjälpa till att få loss

x antal miljoner av ett visst företags s.k

    obeskattade medel, dvs. det företagets låsta

pengar i tidigare nämnda fonder.   

     Lycksökarna tog tacksamt emot de pengar som

frikostigt sedan delats ut av socialdemokratiska

     politiker som ville leka företagare, och försvann

med miljoner till olika skatteparadis och andra 

    sköna platser på vår planet, där pengarna kom

väl till pass för egna förlustelser!

 

Först 25 - 30 år efter det att skalbolagsaffärerna 

    började florera, ansåg sig landets åklagare

ha hittat ett medel att sätta stopp för "tvättenav

    pengar" och utförsel av valuta till utlandet.

Dvs. än en gång får vi se prov på den "vanliga" 

     reaktionstiden på fenomen somm uppträder

i vårt land.

     

Socialdemokraterna  storvulna drömmar i landet

     kommuner, om jätteobjekt för industrin

och bostadsbyggande hade nu börjat grusas

    ordentligt.

De enorma arealer som kommunerna, ofta genom

    expropriation av mark, mer eller mindre tilltvingat sig under efterkrigstiden med hjälp av

    skattebetalarnas pengar, framstod allmer som monstrusa misstag.

      Outnyttjade industriområden, tomma industrilokaler tilltänkta för metallindustrin och

     tomma bostadshus, visade i allt större utsträckning vilken fruktansvärd kapitalförstöring

    landets socialdemokrater ägnat sig åt under de

senaste årtiondena.

    Att Sverige hade världens högsta skattetryck,

var knappast något attförvåna sig över.

   

Med den glupande aptit som  landets ledande 

     politiker gjorde av med l

landets resurser är det fullt förståeligt att vi ännu

    idag har en skattskuld på astronomiska belopp,

vi lånar ju pengar för att kunna finansiera

    massinvandringen till Sverige i tider då det sägs gå bra för vårt land!

    Denna statsskuld har trots Alliansens innehav

av makten i Riksdagen under en tid inte blivit noll

    utan är fortfarande hög.

 

Sverige, landet där, "alla" haft råd att skaffa sig 

     en bil, hus bostadsrätt, båt och mängder av 

kapitalvaror, till övervägande del med hjälp av 

     lånat kapital, framtonade mer och mer under

80 - talet som en "andlig" död nation.

    Mycket av det som i det gamla Sverige kunde kallas livskvalietet hade ersatts av prylar och 

     åter prylar.  

 

 

 

     

 

     

                                 SVERIGE.

 

         FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND.

 

                               70 - TALET.

 

                   FROSSERI OCH DEKDANS. 

 

                   SÖNDERFALLET BÖRJAR.   

 

Under 5 års tid, från 1970 till 1975 studerade jag 

    i Lund.

Jag såg och hörde från första parkett hur

   landets "alla grundvalar" förstördes inifrån av

alla "samhällsmarodörer".

    Allt skulle nu var "storskaligt".

Den enskilde individen skulle sopat bort helt och

    hållet och endast "paradiset"

Likformighetens förkunnare överöste oss med

    floster om gruppens alla företräden framför

den personliga livsformen.

     Till och med en persons utseende kritiserades

av dessa gruppfanatiker!

     Att vara välklädd ansågs vara tecken på reaktionära anlag.

     Bärare av kostym och slips ansågs personifera

antiintellektualismen.

     Kunskap bars endast av suspekta individer.

 

Kommer ni ihåg hur "ledande kulturpersonligheter"

     och journalister samt politiker såg ut?

Skäggiga och långhåriga, iklädda träskor,

     säckiga jeans och lindrigt rena stora ollar

framträdde de i salongerna i TV - rutan.

     Bilden är densamma idag fast ännu värre.

 

Det gäller att så se "arbetarlik" ut som möjligt.

     Rättrogna demagoger" kastade skygglapparna

och framträdde öppet.

     "Slasktrattfilosofer" prisades av akademierna,

och idag är det legio i det svenska

    debattmonopolet - televisionen.

I dagens TV - utbud har "trashanksreligionen"

     upphöjts till norm.

Ingen tycks numera få utrymme i TV - sofforna

     om vederbörande inte ser ut som en riktig sopa.

År 2018 ser vi 1970 - talets mönster i praktiskt 

     taget alla sammanhang, fast mer renodlat och

konfirmerat av statsmakterna och deras 

    springpojkar, journalisterna.

    

Livets "alla" triviala" problem skulle lösas med 

    nya lagar, mer om detta längre fram i denna bok.

En känd svensk komiker tog upp detta fenomen

    i en av sina revyer:

"Så fort det uppstår ett problem, fläska på med en

     ny lag".

T.o.m kulturen skulle lagfästas.

     

På utbildningens område förkunnade högste

    ansvarig att skolans målsättning måste vara att 

inte likna en skola.

     Denna förkunnelse torde på 70 - talet ha kunnat

betraktas som en överloppsgärning, då elever

     redan vid den tiden, som då slutade grundskolan

och gymnasiet, varken kunde läsa eller skriva.

 

Modersmålet hade blivit ett tillvalsämne och

     matematik kunde i princip tas bort från schemat, med den status som ämnet hade.

 

Vid en mängd s.k Pisa-undersökningar under

    senare årtionden har vi fått mycket beklämmande rapporter om svenska skolungdomars urusla

     skilresultat.

Detta avfärdas så klart av alla rättrogna som trams

    och utan verklig förankring.

För "Politiska korrekta" finns inte denna verklighet.

 

Landets dåvarande journalisthögskolor var inget 

    annat än renodlade "kommunistiska äggkläckningscentraler", en prägel som även idag

     tycks utgöra stommen i den utbildning som ges.

De som utbildades på dessa "läroanstalter"

     på 70 - talet, sitter nu som producenter på TV 

och radio, eller så är de chefredaktörer eller

    liknande på landets alla tidningar.

 

Det är lätt att förstå varför "läroanstalter" på 

     70 -talet, sitter nu som producenter på TV och 

radio, eller så är de chefredaktörer eller liknande

    på landets alla tidningar. 

 

Det är lätt att förstå varför "nyhetsförmedlingen"

     ser ut som den gör idag, om man har klart för

sig var "alla" s.k nyhetsförmedlare kommer ifrån.

     Mer om detta längre fram.

 

Universiteten i övrigt översvämmandes av 

    kommunistisk litteratur.

Lärarhögskolorna blev även de nya kommunistiska

    äggkläckningscentraler.

 

Studenterna kunde framställa nästan vilka krav 

     som helst.

Den profet som hade kurage nog attsäga ifrån,

    betraktades allmänt som en relik från det förgångna som man omedlbart borde göra sig

   av med. 

Detta tycks man ha lyckats bra med då det idag 

     endast ges en professur till den som är dokumenterat vänsterinriktad i sin samhällssyn.

 

När jag läste juridik i Lund hade jag tilfälle att,

    som förvaltningsamanuens, på nära håll,

få upphålla hur en del hop av studenter anklagade

    en professor i jurudik för att han inte kunde  

formulera frågorna på en tentamen rätt, med

    påföljd att merparten av dessa studenter inte

klarare av tentamen i aktuellt ämne!

     Ingen i detta land har blivit och kommer förhoppningsvis heller aldrig att bli professor i

     jurudik, om vederbörande inte på ett mycket professionellt sätt behärskar det svenska 

     modersmålet.  I juridiken vägs varje ord på

"guldvåg".

 

Vad det istället handlade om var inget annat än att

    denna skränande hop av s.k stundenter hade gått

ut det svenska gymnasiet utan att tillnärmelsevis

    kunna hantera det svenska språket.

Men dessa stackare hade fått lära sig i den svenska

      språket.

Men dessa stackare had efått lära sig i den 

    svenska kommunistiska grundskolan och gymnasiet, att skylla på andra när de egna

    kunskaperna inte räckte till.

Det var ingen tillfällighet att professorerna började

    tillåta s.k grupptentamina.

Dvs. en hel grupp av studenter tilläts att tentera

    i samma ämne vid samma tillfälle.

Resultatet  blev som väntat att en eller kanske 

    två i gruppen fick göra hela jobbet.

Alla de övriga åkte snålskjuts och fick sin examen

     gratis.   

 

Denna metod tycks användas även idag år 2018

    eftersom Universiteten får betalt efter hur många

som utexamineras .

     Efteråt är det lätt att detta var enda utvägen

för att få bort mängder av s.k studenter från de

   högre läroanstalterna.

Det fanns ju annars uppenbara risker att dessa

    studenter blivit kvar på landets universitet

som "överliggare".

     Situationen på landets Universitet har stadigt försämrats fram till nu.

     Många professorer klagar högljutt över den 

ordning som tillåts råda på dessa lärosäten.

    Mängder av studenter kommer till Universiten

med mycket dåliga kunskaper vilket medför att 

    kraven på utbildningen hela tiden måste försämras för att studenterna överhuvudtaget ska

     kunna komma ut därifrån med någon sorts examen.

      Lägger man till,som nämnts ovan, att ekonomisk ersättning till Universitetenhelt styr av hur många

     studenter som examineras så förstår man

professorernas dilemma. 

 

På 70 - talet växte det fram ett allmänt begrepp, 

    som tidigare varit förbehållet restaurangbranschen, nämligen: "detta är inte mitt

     bord".

I släptåg till detta uttryck antog svenskarna 

    alltmer som sitt honnörsord, " det struntar

   väl jag i"! 

 

Grunden hade skapats för likgiltigheten hos folket.

     Det enda som gällde var att "sno åt sig så

mycket som möjligt", annars gjorde någon annan

    det istället.  

 

Den som inte levde på lån ansågs inte ha tillräckligt

    med förståndsgåvor.

Det är klart att du ska bo i hus sa "alla".

       Du ska väl inte skratta bort allting.

De avdragsregler som skapats av

    socialdemokraterna var så utformade, att var 

man insåg fördelarna med att skaffa sig det han

   inte hade råd med via lånat kapital.

Vad som inte lyfts fram i sammanhanget var att 

    alla dessa subventionerade sätt att låna pengar

måste betalas av någon.

      Idag har vi en en finansiell bostadsbubbla som

när den spricker kommer att störta Sverige direkt

    ner ien ekonomisk "hårdsmälta".

 

"Brandskattningen" av näringslivet pågick nu 

    i fullt, för att hela folkets lånekarusell skulle

kunna finansieras.

      Allt fler företag började inse att framtiden

för det egna företaget inte fanns i Sverige.

     Det utpräglade kunskapsförakt som socialdemokraterna utan skygglappar gick i

   spetsen för tvingade samtidigt elien av landets

forskarkompetens att fly vårt land.    

 

Varje kommun "tilltvingade" sig enorma

     markarealer för att det hette, ha en god beredskap inför de fantastiska och storskaliga

     projekt som socialdemokraterna i landet drömde

om.

      Merparten av dessa fastigheter säljs nu ut av

kommunerna.

    Allt skulle natruligtvis finansieras med skattemedel eller lånat kapital.

 

Det fackliga "påvedömet",  "organisationseliten"

      "journalistkåren" som vänsterpolitiker firade

ständigt nya triumfer över det "gamla Sverige".

     Deras krav på allt större del av kakan förklingade inte ohört.

 

Vem som än ville göra något värdefullt i vårt land,

     var praktiskt taget handlingsförlamad om inte

de sistnämnda "eliterna" fåått säga sitt.

     "Etablissemanget" skulle konsulteras och 

ge order i alla lägen.

   

 

    

    

                              SVERIGE.

 

       FRÅN VÄLSTADSSTAT TILL FATTIGLAND

 

                   60 - TALET VITJA LADORNA.

 

Det går nästan att "sätta fingret på" den tidpunkt 

     då "allt" började att "raseras" i vårt land.

Svenska kända personer började att tillsammans

    med Nordvietnams företrädare vandra omkring

på Stockholms gator och protestera mot att USA

     tvingats sända soldater till Sydvietnam.

En aktion som USA hade just tvingats till, för att

     försvara Sydvietnams folk mot militär kommunistisk invasion från Nordvietnam.

      Sedemera basunerade en framstående person i

Sverige att USA var "satans mördare".

     Ett sådant agerande från en svensk hade bara från några år tidigare varit helt otänkbart.

      Sverige som "världens samvete" hade myntats

av de svenska socilademokraterna, och i den 

    fria världen blev Sverige raskt känt för att vara

en kommuniststat. 

 

För att få folk att acceptera allt söndertrasande

    av det som var gammalt och vant, lovade socialdemokraterna oss att vi skulle få så mycket

   bättre service på alla områden.

Resultatet känner vi väl idag, allt är oerhört 

     mycket sämre.

Begreppet "service" är i dagens Sverigedetsamma

    som"självhjälp".

 

Sverige har inte alltid varit ett högskatteland.

    I mitten av 50 - talet låg det svenska skattetrycket på ungefär samma nivå som övriga

     OECD - länder.

År 1960 var skillnaden fortfarande inte större än

    1;8 % enheter.

Men därefter satte socialdemokraterna igång med

     en våldsam skattehöjning.

I mitten av 60 - talet var skillnaden tillövriga OECD

      länder 8,8 % enheter.

I slutet på 80 - talet hade vi i Sverige närmare 

     20 % högre skattetryck än resten av vår omvärld.

Skattetrycket idag är fortfarande bland de

    högsta i Världen.

 

Socialdemokraterna har med tiden förstått att

     det inte i all framtid skulle kunna gå att försvara

det skattetryck de utsatte svenska folket för.

      Så efterhand har vi begåvats med allt fler 

"dolda skatter".

      Exempel på sådana skatter är löneskatterna,

momsen och den otaliga mängd av specialskatter

    som är pålagda alla tänkbara former av 

dagligt handlade i detta land.

 

Under tiden som denna "brandskattning" av svenska

    folket blir allt större och alltmer tygande för dem

som vill känna att de kan försörja sin familj på

     enbart den inkomst de får av hederligt förvärvsarbete, så drar socialdemokraterna igång

     med det största "rivningsraseriet" någonsin.

Allt som kunde påminna om gångna tider skulle

    bort.

Minns vad som sades om historien före 1946.

     Sanitära skäl angavs som orsak till rivningen

av gamla kulturhus.

    Ungdomen lurades med hänvisning till bostadsbristen.

     Bostäder skulle fram fort.

Vad som inte nämndes var att politikerna haft 20 år

     på sig att planera för bostadsbyggande åt de

stora barnkullarna som föddes på 40 - talet.

     Inte hellre talades det så mycket om att där

grävskoporna härjat som allra mest byggdes inte 

     inte ett bostadshus, utan i stort sett enbart

kontorshus och affärslokaler.

 

Resultatet av det stolta "miljonprogrammet" för

   avhjälpandet av bostadsbristen blev, som en

f.d framstående socialdemokrat uttryckte det,

   "fel sorts bostäder på fel plats och till fel pris"!

Landsbygden, där alla nyinflyttade till storstäderna

    kom ifrån, började samtidigt uppvisa ett stort

antal tomma bostäder.

 

Socialdemokrater har sällan eller aldrig visat prov 

    på några mer långtgående insikter.

Det har "alltid" funnits en motvilja hos

   socialdemokraterna att "binda upp sig" längre

bort än en nmandatperiod.

      Med pengar som "hämtats" från näringslivet

i stor utsträckning, men även från den arbetande

     svenskens plånbok, kunde nu socialdemokraterna ersätta alla nedrivna gamla

    kulturhus i tätorterna med systembolag,

arbetsförmedling, försäkringskassa, Domus och

     kommunalhus, allt i grå eller brunt målad betong.   

    Arkitekturen verkade vara ett direkt plagiat

av det vi hade sett från staterna i det gamla 

    östblocket.

 

Huvudstaden, Stockholm, såg på 60 - talet ut som 

     om den var svårt sönderbombad efter långvarigt 

krig.

     En av de sterilaste städer världen någonsin skådat, växte upp ur ruinerna av det som en gång

   av vår omvärld kallats "Nordens Venedig".

Att ta en kvällspromenad i Stockholms city,

     efter det att socialdemokraterna omformat

staden, var en kuslig upplevelse, inte ett liv!

     Den gråa livlösa stadskärnan som en gång sjudit av liv var nu fullkomligt död!

    Människorna somen gång bott i "staden" var

förvisade ut till, om möjligt, ännu gråare och

   tristare förorter.

Det lär till och med ha funnits helt färdiga planer

      på att riva ner hela gamla staden i Stockholm

och ersätta den med parkeringsplatser.  

 

Det var på 60 - talet som socialdemokraterna

   skulle ha sagt nej till dem som ansåg sig vara 

tvungna att etablera sig i landets storstäder.

     Med en klar återhållsamhet, vad gäller framtagande av mark för alla slags ändamål 

    och där expropriationsförfarandet ofta fick tas

till som medle för att det skulle gå fort nog, så

    hade vi inte behövt se den våldsamma utflyttningen från landsorten till storstädernas

     betonggetton, som var så markant under

60 - talet och som sedan oavbrutet fortgått 

    fram till nu.

År 2017 visade statestiken att Stockholm får över 

     60 tusen nya invånare varje år.

Bostadsbristen är enorm och bostadspriserna

     ligger på fantasinivåer, allt skapat av socialdemokraternas storstadspolitik.

 

Efter det att socialdemokraterna ostört kunnat få

   begå ett så våldsamt vålförande på vårt kulturarv, är det fullt förståeligt att deras aptit växt till

   omättliga propotioner.

nu skulle också resten av vårt kulturarv trasas

    sönder.

 

Vårt språk, kulturella värden i allmänhet, skolan, 

     företagsamheten, kristna grundvärden ja,

allt skulle undanröjas och ersättas med den

     rena kommunistiska läran.

 

I slutet av 60 - talet var det många som oroade sig

      för att full anarki var på väg att införas i vårt land.

     Att vi tycks befinna oss väldigt nära den situationen år 2018 är en direkt konsekvens av den

     politik som förts fram till nu.

Studentrevolter och massmedial nedsabling 

    av det "gamla Sverige" hörde till vardagsbilden.

Sverige började bokstavligen talat att "förblöda"

     som nation.

 

När vi träder in i 70 - talet har socialdemokraternas

    "vittjande" av den "svenska kornboden" 

redan bildat mönster för ett fortsatt och ohämmat

     frosseri av nationens få kvarvarande resurser.