Alla inlägg under mars 2025

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

                           GRÖNA BUBBLOR.

 

             AVSLUTNING: FRÅN GRÖNT FOLKHEM

 

                   TILL BIDRAGSKAPITALISM.

 

                          Sidorna 103-109.

 

DEN FÖRSTA GENERATIONENS GRÖNA BUBBLOR

     HANDLADE OM INKOMPTENT IDEALISM.

MEN I TAKT MED ATT POLITIKEN KOMMIT ATT

     PRIORITERA DEN GRÖNA OMSTÄLLNINGEN HAR

DEN ANDRA GENERATIONENS GRÖNA BUBBLOR

     SKAPATS UR EN LUKRATIV BIDRAGSKAPITALISM DÄR SKATTEBETALARNA

    TAR DEN DEN EKONOMISKA RISKEN.

 

Statsminister Ulf Kristersson beskrev i juni 2023

    näringslivet som den nya miljörörelsen.

Han har rätt --- men tyvärr inte enbart i positiv

     bemärkelse.

Billiga lån och bidragsmiljader för så kallad grön

    omställning skapar en toxisk bidragskapitalism

som är minst lika skadlig för miljön och 

    samhällsekonomin som de gröna bubblor vi

sett tidigare.

 

Min artikelserie i Smedjan om gröna bubblor har

    haft en slagsida mot historiska exempel och

offentliga praktfiaskon.

     Göran Persson lanserade visionen om det gröna

folkhemmet under det sena 1990 - talet.

    I praktiken var detta ett sätt att både modernisera socialdemokratin och blidka små

     stödpartier som Centerpartiet och Miljöpartiet.

 

Den första generationens gröna bubblor kan

    förstås ses som en produkt av Perssons gröna

folkhem.

    Energimyndigheten skapas i slutet av 1990 - talet, detta med ett särskilt uppdrag om att bana

     väg för kärnkraftsnedläggning för att i stället

bygga energisystemet på det som snart skulle visa

     sig vara önskeprojekt och förhoppningsteknologier.

    Efter EU-inträdet började svenska kommuner 

och län sakta lära sig att lirka upp Bryssels

   kassakistor med hundratals miljoner, och mer 

eller mindre förtäckta regionalstöd och

    jordbruksstöd kunde nu flöda in i landet. 

 

I denna jordmån skapades den första generationen

     av gröna bubblor.

Bidragsmiljoner från EU och Energimyndigheten 

     kombineras med skattemedel i kommunala

och regionala bolag, som i sin tur också förfogar

    över lokalbefolkningens skattemedel.

Han blomstrar önskedrömmar, symbolpolitiska 

     miniobjekt i avbefolkningsbygder och hopplös

teknikutveckling där forskare och ingenjörer får ha

    lekstuga utan budgetrestriktioner.

Lokalpolitikernas oförmåga att kontrollera och

   utöva en ordentlig ägarstyrning till svarta hål.

Flera av  historierna i den här artikelserien utgör

     olika kombinationer av ovanstående mönster.

 

Sekabs miljardshärvor i Örnsköldsvik, Giogas-

    fiaskot i Göteborg och drömmen om bananodlingar i Sveg kan alla ses som illustrativa

    exempel.

Kommunala bolag som Skellefteå Kraft ger kanske

     den perfekta illustrationen.

Företaget lyckades slarva bort hundratals miljoner

     genom att äga en del av Sekab.

Kort därpå gjorde man en Pellets-satsning vid namn

      Biostor som också utvecklades till ett svart hål och några år senare initierades det projekt som

     sedan blev Blaikens vindkraftspark, en anläggning vars värde skrevs ner med hisnande

     560 miljoner tre år efter dess invgning.

 

Den som tror på fria marknaders förmåga att skapa

     välstånd och hyser misstanke mot politikers 

involvering i näringslivet kan förstås dra på 

    smilbanden åt dessa debacle.

En central fråga är dock huruvida präktiga gröna

     haverier tillhör det förflutna nu när det privata

näringslivet blivit Sveriges nya miljörörelse?

     Det finns teoretiska argument för och emot

detta, så låt oss skärskåda dessa. 

      

                   KAPITALISMEN OCH MILJÖN.

 

Huruvida näringslivet bidrar till hållbar utveckling

     eller inte styrs ytterst av de lagar, regler och 

villkor inom vilka näringslivet agerar.

     Företag försöker i regel att minimera sin resursanvändning då detta sänker deras kostnader

     och höjer vinsten. 

I en konkurrensutsatt bransch finns dessutom

     ett ständigt tryck på näringslivet att rationalisera verksamheten då ett högre

    kostnadsläge än konkurrenterna leder till att de

också måste ta mer betalt.

     

Företags ständiga jakt på kostnadsbesparningar

    ger därför upphov till en allt effektivare verksamhet.

      Flera sådana trender och exempel finns dokumenterade i boken MER FÖR MINDRE?

   ( 2020 ) av Jonas Grafström och undertecknad

samt i MIT-forskaren Andrew NcAfees bok MORE

     FROM LESS ( 2019 ).

Effektiviseringar är en integrerad del i det 

    kapitalistiska systemet med privat egendom och

vinstintresse som drivkrafter och således är detta

      inte något nytt fenomen.

Vi skall heller inte utgå från att det påverkas i

    nämnvärd utsträckning av alla "Green Deals"

och storslagna satsningar på grön teknik.     

 

Marknadsekonomin leder dock inte till hållbar 

     utveckling om inte prismekanismen reflekterar

de resurser som tas i anspråk.

     Om det inte kostar att förorena miljön kommer

det att vara rationellt för företag att fortsätta med

     de aktivitier som skadar miljön. 

Införandet av utsläppsrätter, skatter eller regelrätta

      förbud kan därför väntas leda till att miljön 

blir bättre.

     I den mån sådana reformer har införts under de

senaste decennierna kan vi också räkna med 

   att näringslivet bidrar till ett bättre miljö.

Miljölagstiftning kan dessutom utgöra den gnista 

     som sätter fart på marknadens innovationsprocess.

 

  HUR PÅVERKAR "GREEN DEALS" NÄRINGSLIVET?

 

I takt med att bidragsmiljaderna och de billiga lånen

     från EU:s olika institutioner växt i omfång har

också det privata näringslivet böjat ägna sig åt att

    "kamma hem" dessa medel.

Bidragen från EU och svenska staten kanaliseras

     via Tillväxtverket och Energimyndigheten samtidigt som Europeiska Investeringsbanken

   ( EIB ) tillhandahåller olika esoteriska lån där låntagaren i utbyte mot att göra någonting "grönt"

     inte behöver betala tillbaka lånen om statsningen

misslyckas.

 

Inte sällan är alla dessa pengar dessutom

    öronmärkta för särskilda teknologier.

EU:s Green Deal har pekat ut tre nyckelteknologier

    för grön omställning: värgas, havsbaserad vindkraft och vågkraft.

     Runt dessa ställs sedan stora mängder bidrag

och billiga lån till företagens förfögande.

      Enbart vätgas-satsningen från EU uppgår till

430 miljader euro över en tioårsperiod, vilket är

      80 procent av Sveriges BNP under ett år.

 

Hur förändras näringslivet av dessa gratispengar

     och pseudokrediter som är öronmärkta för olika

"gröna" initiativ?

    Till att börja med kan vi konstatera att

näringslivet börjar gå i politikens lledband.

    Gratispengarna, bidragen, projektkrediterna och

alla andra stöd som är riktade mot grön omställning

     innebär en mer eller mindre direkt styrning

av näringslivets prioriteringar.

    Om det finns gratispengar för att syssla med

vätgas kommer företag att ägna sig åt vätgas, på

    bekostnad av andra eventuella projekt.

Företag blir därmed immuna mot risker av den enkla

      anledningen att någon annan tar hela risken.

Inget vätgasprojekt är för kreaktivt eller

     exotiskt längre.

 

Exemplen är i dag så många och kreativa att fiktion

    och verklighet är svåra att hålla isär.

Flygbränsle, vätgasstål, vätgasdagis och

   vätgaslager.

Ingen risk är för stor när någon annan betalar och 

     inget projekt är för galet när notan lämpas

över på framtidens skattebetalare via EU och 

    svenska staten. 

 

     BIDRAGSKAPITALISMENS OHELIGA ALLIANS:

 

          BAPTISTER OCH BEDRAGARE.

 

En viktig orsak till att näringslivet numera

    engagerar sig i den så kallade gröna omställningen är att poltikerna ställt fram stora 

    syltburkar med gratispengar och billiga krediter.

Därutöver har de även kunnat utveckla en status

     som "goda" parallellt med att de åtnjuter subventioner, stöd och bidrag som ingen hade

      kunnat drömma om för bara några decennier sedan.

 

Begreppet "Baptists and Bootleggers" lanserades

     av nationalekonomen Yandle i en artikel från 1983.

     Yandle menade att intressegrupper med olika

värderingar i själva verket kan mötas i

    gemensamma agendor och skapa mer eller mindre uttalade oheliga allianser.

    Enligt artikeln var såväl försäljare av svartsprit som baptister för ett förbud mot alkoholförsäljning

     i USA.

Baptisterna ville förbjuda alkohol av idealistiska 

   skäl medan spritförsäljarna insåg att ett förbud

skulle skapa en kraftigt växande illegal marknad

     där de kunde tjäna stora pengar. 

 

Samma mönster ligger bakom framväxten av den 

    gröna bidragskapitalismen.

Idealister med genuin oro för planetens framtid har

    med sitt engagemang banat väg för politiska förändringar i syfte att åstadkomma hållbar 

     utveckling.

Då dessa idealister inom politik och förvaltarning

     anser att konventionella medel såsom lagstiftning, utsläppsrätter, beskattning med mera

     inte är tillräckligt har de erbjudit billiga, bidrag

och rättigheter att sälja till givna priser.

 

På andra sidan står ett näringsliv där storföretag,

    riskkapitalister och offentligt kontrollerade verksamheter inser att alla dessa gratispengar

     kan kombineras på kreativa sätt för att skapa

en hög avkastning på eget kapital.

 

        BARA EN SAK ÄR PRIVAT ----- VINSTEN.

 

Den första generationens gröna bubblor baserades

     på inkompenet idealism.

Forskare, ingenjörer, politiker och miljöakvister

    hade goda uppsåt när de initierade sina hopplösa

projekt för etanolproduktion, bananodling och

     biogasproduktion. 

 

Den andra generationens gröna bubblor handlar 

     i stället om bidragskapitalism.

Entreprenörer har i den gröna omställningen funnit

     den perfekta källan till riskfria vinster.

Denna kapitalism handlar i allt väsentligt om

     extrahera resurser ur de offentliga systemen

av bidrag, samt ta mängder av elektricitet i anspråk

     och låtsas som om den saknar en alternativ 

användning.

    All nedsida och alla kostnader hamnar hos skattebetalarna: det enda privata i

   bidragskapitalismen är med andra ord ägandet 

och därmed vinsten.

 

I finanskrisens efterdykningar kom många 

   vänsterorienterade ekonomer att kritisera de

"bailouts" som berikade banker och aktiägare på

    allmänhetens bekostnad.

Privatiserade vinster och socialiserade förluster,

    ljöd kritiken.

Vi ser exakt samman mönster i den så kallade

     gröna omställningen, och vi måste fråga oss

hur legitim denna bidragskaptalism egentligen är.

    Den som försvarar företagens rätt till sådana 

vinster gör såväl marknadsekonomin som miljön 

    och utvecklingen an björntjänst. 

 

 

 

  

  

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

                            GRÖNA BUBBLOR.

 

    MOTSTÅND FRÅN LOKALBEFOLKNINGEN

 

                         IGNORERAS.

 

                        Sidorna 74-76.

 

Motståndet mot ytterligare utbyggnad börjar tillta

     och Sorsele sker en folkomröstning gällande

ytterligare utbyggnad av vindkraften vid en annan

     park.

Socialdemokraten Caisa Abrahamsson är starkt

     kritisk till att två av de främsta politikerna

i Sorsele, kommunstyrelsens ordförande och

     fullmäktiges ordförande Roland Wermelin,

äger en del av marken som är aktuell.

 

         "DET ÄR JÄV SÅ DET SJUNGER OM DET",

 

säger Abrahamsson till DAGENS SAMHÄLLE

     ( 17/3 2016 ).

 I september 2017 står till slut hela

    vindkraftsparken Blaiken redo att invigas.

I slutändan hamnar 87 procent av parken på

    Skellefteå Krafts balansräkning och 13 procent

hos Fortum.

    Det skapas ynkka 32 årsarbetstillfällen, detta

på en investering om 3,3 miljarder kronor. 

     På plats var statssekreterare Emil Högberg,

Kinas ambassadör, Skellefteå Krafts VD Hans

   Kreisel och högt uppsatta chefer på Fortum.

 

Tiden mellan storslagen invigning och eknomiska

     bekymmer brukar inte vara särskilt lång för de

gröna bubblorna.

     Redan 2020 görs så en nedskrivning av värdet

på vindkraftsanläggningarna med hisnande 500

      miljoner.

I Skellefteå krafts årsredovisning för 2020 står att:

 

"RÖRELSERESULATET FÖR ÅRET BLEV --- 238

      MILJONER VILKET ÄR BETYDLIGT LÄGRE ÄN 

FÖREGÅENDE ÅR OCH INNEHÅLLER

    NEDSKRIVNINGAR AV VINDKRAFTSANLÄGGNINGAR".

 

Detta var den första förlusten för bolaget på 28 år.

     En prestation i sig för ett företag med Skellefteå

Krafts verksamhet och marknadsposition.

    Det är också en prestation att tvingas skriva 

ner värdet på anläggningen endast tre år efter att

     den invigdes under pompa och ståt.

 

När media ställer frågor skickar bolaget fram sin

    ekonomi direktör i stället för VD eller andra som

varit ytterst ansvariga.

       Ekonomidirektören Elin Bergsten gör sitt bästa

för att skylla på omstämdigheter som ligger 

    bortom företagets kontroll. 

Bolaget hänvisar till "extremt låga elpriser" på

    grund av varm vinter, mycket vatten och mycket

vind, samt begränsade möjligheter att för ner

    elektricitet till södra Sverige ( SVT, 2/3 2021 ).

 

Alla dessa faktorer borde rimligen ingå i ett 

    företags omvärldsanalys när man gör investeringar.

    Som vi sett ovan har bolaget i etapp efter etapp

expanderar vindkraften, trots att detta risker var

    kända.

Riskerna och utmaningarna med vindkraft i arktiskt

    klimat och riskerna knutna till elpriset och överföringen hade rimligen kunnat hanteras genom

     en försiktigare och långsammare utbyggnad.

 

Som vi konstaterat med andra gröna bubblor är 

     ingen risk för stor när någon annan betalar.

Ingen opponerar sig när önsketänkande,

    glädjekalkyler och ihålig retorik om grön

omställning leder till vansinnesatsningar.

     Resultatet blir ekonomiska och miljömässiga 

svarta hål.

     Den kommun eller region som slår rekord i

"gröna lån" eller gröna bidrag kommer därför i 

     nästa skede också att slå rekord i kapitalförstöring.

    Skattebetalarkollektivet i lokalsamhället, landet

och i EU bekostar kalaset två gånger om -----

    först via bidrag och gröna lån som smetas ut

över hela EU:s och Sveriges budgetar, och sedan

    via nedskärningar, prishöjningar och vanskött

verksamhet på lokal nivå.

     Och Blaikfjällets natur ska vi inte ens tala 

om.

      Detta är förmodligen inte den sista nedskrivningen som Skellefteå Kraft tvingas göra. 

 

 

     

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

                   GRÖNA BUBBLOR.

 

                 RISKER IGNORERAS.

 

                       Sidorna 72-74.

 

Under början av 2014 är priserna på el bitvis

   negativa.

På en fråga om det är rimligt att satsa på fortsatt 

    utbyggnad av vindkraften under dessa omständigheter svarar Skellefteå Krafts VD Hans

    Kreisel att:

 

"INFRASTRUKTUREN FINNS REDAN PÅ PLATS.

     DESSUTOM KOMMER SÄKERT POLITIKERNA

GÅ IN MED ÅTGÄRDER FÖR ATT SE TILL DEN 

     FÖRNYELSEBARA ELEN FÅR BRA FÖRUTSÄTTNINGAR.

      

En kombination av upparbetade kostnader och en

    tilltro till politikens fortsätta stöd är alltså 

tillräckligt för att satsa ytterligare omkring en halv 

    miljard av skattemedel ( NORRAN, 4/1 - 2014 ) .

 

Ett år senare börjar lokalpressen att rapportera 

    om isproblem och att ett bolag i Boden uppfunnit

en metod för att bespruta rotorbladen med 60

     - gradigt vatten för att smälta bort isen.

Mikael Lindmark, VD på Blaiken Vind säger att

    "alla som bygger vindkraft i kallt klimat brottas

med isproblem" och lägger till att

      produktionsbortfallet är omkring 10 procent

( NY TEKNIK, 21/1 2015 ) .

 

I samma artikel i NY TEKNIK framgår även att 

     isbildning på vindkraftverken kan skapa 

andra problem.

    Kullager och växellåda kan ta skada, isstycken

kan lossna och kastas iväg, vilket kan skada såväl

    egen som egendom som djur och människor.

Vidare kan ojämna ytor på rotorbladen bidra

    till ökat buller då en ojämn yta för mer oljud.

 

Under 2015 planerar man samtidigt för ytterligare

    14 vindkraftverk.

Inför den sista utbyggnaden börjar emellertid

    kritiska röster att höras inom kommunen och exempelvis kommunpolitikern Lars-Göran Holmlund

     är av uppfattningen att medborgarna ska få tycka till innan fler områden upplåts till vindkraft

    ( LOKALTIDNINGEN 6/5 2015 ).  

 

I november 2015 beslutar man trots låga elpriser,

    betydande tekniska utmaningar och alltmer

kritiska invändningar från lokalbefolkningen om den

     sista utbyggnaden.

Enligt NORRAN ( 17/11 2015 ) skulle sista etappens

      nio vindkraftverk totalt kosta 179 miljoner kronor.

     

Ungefär samtidigt skriver LOKALTIDNINGEN 

    ( 21/10 2015 ) att det finns risker med vindkraften

på Blaikfjället.

      Blaiken Vind kommuniserar på sin hemsida att

man ska vara medveten om att det "kan förekomma

     iskast och snöras på rotorblad eller torn inom

en radie av 300 meter från respektive

     vindkraftverk". 

Varningsskyltar placeras ut där man informerar

    om risker för snöras och istappar.

 

Den sista etappen anlitas en ny leverantör:

    kinesiska Dongfang Electric levererar turbiner 

för produktionen som påbörjats under 2017.

 

Under 2016 skryter man i lokalpressen med att 

    verksamheten går bra.

Resultatet efter finansnetto låg på fyra miljoner 

    enligt VÄSTERBOTTENS-KURIREN ( 24/11 2016 ).

Givet att 3,3 miljoner gått in i detta redan 2016

     är det inte precis någon imponerande lönsamhet.

Det skulle dock bli värre de kommande åren.

 

 

 

     

  

 

 

  

      

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

                        GRÖNA BUBBLOR.

 

     INVIGNINGAR OCH POLITISKA VARMLUFT.

 

                         Sidorna. 70-72.

 

Nästa närmast obligatoriska moment i de gröna

    bubblorna är invigningen med tillhörande superlativ och varmluft från dignitärer som solar sig 

    i glansen från pressklipp och medial uppståndelse.

Blaikens vindkraftspark är förstås inget undnatag.

     Vid den högtidliga invigningen är Energimyndighetens Erik Brandsma på plats:  

 

"VI SATSAR 15 MILJONER EURO FÖR BLAIKEN.

     DET ÄR ETT AV DE STÖRSTA PROJEKTEN I

NORDEUROPA.

     ETT STEG FÖR FORSKNINGEN I ATT HITTA 

METODER FÖR ATT BYGGA I KALLT KLIMAT.

    LÅT VINDARNA BLÅSA".

 

Efter arr Brandsma klippt bandet fortsatte

    ceremonin med trumpeter och tal från en strålande glad VD för Skellefteå Kraft, Hans Kreisel:

 

"DET KÄNNS MYCKET BRA ATT KUNNA SÄGA ATT

   VI ÄR PÅ RÄTT VÄG NU ". ( Norran 4/6 2013 ).

 

De extra pengarna från EU och

    Energimyndigheterna har Blaiken fått för att utveckla en demoanläggning för vindkraft i kallt

    klimat.

Ambitionen var att montera kolfiberväv på bladen

    som genom avkänningssystem kan ta reda på

om det är is på bladen eller ej.

 

Vid det har laget innehar Blaiken samtliga

   ingredienser för en präktig grön bubbla: mängder

av bidrag från när och fjärran som kombineras

    med kommunala pengar, invigningstal, ihålig

retorik om gröna jobb, betydande teknisk och

     kommersiell osäkerhet som ignoreras samt total

konsensus bland beslutfattare om projektets

    förträfflighet, samtidigt som privata aktörer

drar sig ur.

 

I december 2013 säger ett i vanlig ordning enligt

    kommunfullmäktige ja till att Skelleteå Kraft

ska genomföra den tredje etappen av Blaiken och

    göra ytterligare en investering på 30 vindkraftverk till en kostnad på en miljard kronor

     ( NORRAN, 18/12 2013 ).

Styrelseordföranden Alf Marklunds motivering till

    beslutet låter allt annat än övertygande:

 

"ÄVEN OM VI INTE RÄKNAR MED NÄMNVÄRT 

     HÖGRE ELPRISER SÅ ANSER VI I STYRELSEN

ATT ETAPP 3 I BLAIKEN HAR GODA

    FÖRUTSÄTTNINGAR ATT BLI LÖNSAMT".

 

En viktig orsak till att styrelsen säger ja är att det

     kommer ges betydande EU-stöd ( NORRAN,

3/1 2014 ).

    I vanlig ordning med de gröna bubblorna förvränger stöd och bidrag incitamentsstrukterna

     på ett sådant sätt att företag blir immuna mot

risker och börjar tar halsbrytande risker.

      I början av 2014 planerar man dessutom 

för etapp 4, som skulle innebära ytterligare

    14 vindkraftverk.

 

 

 

 

  

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

                  ORD FÖR DAGEN.

 

              WILFRED STINESSEN.

 

                       IDAG ÄR GUDS LAG.

 

    AV SIG SJÄLV BÄR JORDEN GRÖDA. 

 

"Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet på jorden.

      Han sover och stiger upp, dagar och nätter går,

och säden gror och växer, han vet inte hur.

     Av sig själv bär jorden gröda".  ( Mark. 4:26-28 ).

 

Detta är en oerhört befriande text.

     Det krävs inga krampaktiga ansträngningar,

inget mödosamt arbete.

      Du behöver inte ens själv så utsädet.

Såningsmannen är Kristus.

     Allting börjar med honom, han tar initiativet.

Han är också säden.

     "Säden är Guds ord", och Jesus Kristus ÄR Ordet.

    Varje gång att skriftens ord når dig och tränger

in i dig, är det Jesus som sår sig själv i dig.

 

När säden väl är sådd, är det inte heller du som

     får den att gro och växa.

"Av sig själv bär jorden gröda".

   "Automate", skriver Markus på grekiska.

Automatiskt.

     Säden har en väldig kraft.

Men det är inte du som ger den kraft, och du kan

     inte heller föröka kraften.

Du kan inte få grödan att växa genom att dra i den.

      Det enda du kan göra är att tålmodigt vänta till

dess jorden av sig själv bär gröda.

 

Du kan inte fabricera eller producera Guds rike.

     Om du kunde det skulle det inte mer vara hans

utan ditt rike.

    Du är endast skapad för att vara en god jord

där Guds Ord, Kristi eget liv, kan växa till och ta

     gestalt --- i den takt som Gud bestämmer.

En god jord är öppen och mottaglig och ställer 

     inte upp några hinder för att grödan skall 

bära frukt.

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 4 mars 10:28

        ORD FÖR DAGEN MARS MÅNAD. 2026.

 

Första dagen.

 

Kärleksfulla blickar glädjens framtida hopp.

 

Andra dagen.

 

Barmhärtiga händer hjälpsamma älskvärda

     goda värdefulla kärleksfulla.

 

Tredje dagen.

 

Välsignade ord botemedlet mot oron förvirringen

    förtvivlan: vilka ondskans vapendragare.

 

Fjärde dagen.

 

Sanningen försvarar sanningen.

     Lögnen försvarar lögnen.

 

Femte dagen.

 

Rättvisans Sanningens insikt följer rättvisans

     sanningens värdighet.

 

Sjätte dagen.

 

Orättvisan lögnen bedragen av lögnens faderns

      avund förblindelse.

Själv förblindad bedragen av eget stolta högmod.

 

Sjunde dagen.

 

Förföljarnas ondska: denna tidsålderns Guds

    legodrängar förslavar under förbannelsens tunga

livs-ok.

     Gudsfruktan visar sitt o-intresse för Gudlöshetens förbannelse.

 

Åttonde dagen.

 

Sekuläriseringen fruktbar jordmån för verklighets-

    förnekare.

Förnekar sanningen rättvisan ärar själviskheten.

    Detta avguderi.

 

Nionde dagen. 

 

Finns ingen sanning rättvisa i rädslan.

     Kärleken fördriver all rädsla.

 

Tionde dagen.

 

Mellan åren 2000-2025 vindkraftbyggen ökad

    med 3.000 %.

500 styck till 6.000 styck blivit falsk religion.

     Kontrollerad Hysterisk miljö-ideologi. 

 

Elfte dagen.

 

Gudlösheten förgiftar människan värdighet.

      Skapar oro förvirring självmords-tankar.

 

Tolfte dagen.

 

Verklighets-förnekare förkastar visheten klokheten

     går i sällskap med o-verklighetens falskhet.

  Dårarna säger i sina hjärtan det finns ingen

rättvisa och sanning.

     Vi förtröstar på dårskapen antingen det är

medvetet eller o-medvetet.

     Denna tidsålderns Gud har förblindat mänskligheten.

 

Trettionde dagen.

 

Lasternas illaluktande stank luktar illa o-intressant

    vara o-moraliska misärens slavtjänare.

 

Fjortonde dagen. 

 

Verklighets-förnekarna dagdrömmare.

 

Femtonde dagen.

 

Moraliska kompassen o-verklighetens

    dagdrömmares fiende o-vän: Går i sällskap med

med laglöshetens smärtsamma lidande.

 

Sextonde dagen.

 

Väl-viljan betjänar sin nästa med tålamod saktmod

    godhet.

Väl-viljan betjänar sin nästa med kärlek mildhet.

 

Sjuttonde dagen.

 

Själviskhetens själv-begrägeri förblindar hjärtats

    innnadömen.

 

Artonde dagen.

 

Tungans synder förtalet skvallerier ordstrider

 

Nittionde dagen.

 

Kärlekens fullkomlighet ligger i strid med 

    kärlekens o-själviskhet.

 

Tjugonde dagen.

 

Rättvist sant rättfärdigt liv återspeglar Guds nåd,

     frid harmoni omsorg.

 

Tjugoförsta dagen.

 

Syndens mörka makter förringar tillintetgör 

     godhetens kärlekens värdighet.

 

Tjugoandra dagen.

 

Tron bekänner  Guds trohet värdighet kärlek.

 

Tjugotredje dagen.

 

Där Guds rättfärdighet råder mörkrets illdåd

    avslöjas förlorar striden.

 

Tjugofjärde dagen.

 

Tron är hotad hårt prövad, mer än det, den är

     belägrad bekämpad.  Påve Paulus VI.

 

Tjugofemte dagen.

 

Väldens ande hela världen är i den ondes våld.

       Där den ondes våld härskar dårskap för

korsets kraftkälla.  

          Kristi försonings-verk dårskap.

 

Tjugosjätte dagen.

 

Världens falska visdom ofullkomlig ligger i strid med

     Gudomens outsinliga visdom.

 

Tjugosjunde dagen.

 

Bön förändrar allt.  Utan tro omöjligt behaga

    Guds hjärta.

 

Tjugoåttonde dagen.

 

Miljö-boven Northvolt en helig ko för miljö-rörelsens

      falska själviskhet penning-begär.

Penning-begäret är roten till alltont.

 

Tjugonionde dagen.

 

Maxistiska illärorna:

    Kommunismen Socialismen förnekar sanningen

rättvisan gör sig själva antingen medvetna eller

     o-medvetna lögnens tjänare laglöshetens

slav-drängare.

 

Trettionde dagen.

 

Bygger upp falskhetens illäror förnekar budorden

     samhällets moraliska ryggrad.

Gör sig själva till gudar.

     Självskheten detta avguderi.

 

Trettioförsta dagen.

 

Högmodet går före fall.  Stoltheten går före

    undergång.  Gods Ord skall aldrig förgås.

 

Bonusdagar.

 

Denna världens furste lögnens fader.

      Hotar föraktar med lögnens budbärare

Tron prövas sanningen rättvisan prövas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2025 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards