POPE LEO XIII ON FREEMASONRY.

 

                                 DEL. 5.

 

26.  In like manner, no one doubts that all men are 

   edual one to another, so far as regards their 

common origin and nature, ot the last end which

   each one has to attain, or the rights and duites

which are thence derived.

     But as the abilities of all are not equal, as one 

differs from another in the powers of mind or body,

    and as there are very many dissimilarities 

of manner, disposition, and character, it is most

    repugnant to reason to endeavor to confine all

within the same measure, and to extend complete

    equality to the institutions of civil life.

Just as a perfect condition of the various members,

     which though differing in form and porpose,

make, by their union and the distribution of each

   one to its proper place, a combination beautiful to behold, firm in strength, and necessary for use;

    so, in the commonwealth, there is an almost 

infinite dissimilarity of men, as parts of the whole.

    If they are to to be all equal, and each is to

follow his own will, the State will appear most

    deformed; but if, with i distinction of degress 

of dignity, of pursuits and employments, all aptly

     conspire of the common good, thet will present

a natural image of a well-constituted State.

 

                      A THREAT TO STATES.

 

27.  Now, from the disturbing errors which We have

described the greatest dangers to States are to be 

    feared.

For, the fear of God and reverence for divine laws

    being taken away, the authority of rulers despised, sedition permitted and approved, and the

    popular passions urged on to lawlessness, with 

no restraint save that of punishment, a change and

    overthrow of all things will necessarily follow.

Yea, this change and overthrow is deliberately

    planned and put forword by many associations of 

COMMUNISTS and  SOCIALISTS; and to their 

    undertakings the sect of Freemansons is not 

hostile, but greatly favors their designs, and holds

   in common with them their chief opinions.

And if these men to not a once and everywhere

    endeavor to carry out their extreme views, it is

not to be attributed to their teaching and their 

   will, but to the virtue of that divine religion which

cannot be destroyed; and also because the sounder

    part of men, refusing to be enslaved to secret

societies, vigorously resist their insane attemps.

 

             PEOPLE AND RULERS DECEIVED.

 

28.  Would that all men would judge of the tree by

   its fruits, and would acknowledge the seed and

origin of the evils which press upon us, and of the

    dangers that are impending!

We have to deal with a deceitful and crafty enemy,

    who, gratifying the ears of people and of princes,

has ensnared them by smooth speeches and by 

    adulation.

Ingratiating themselves with rulers under a

   pretense of friendship, the Freemasons have endeavored to make them their allies and powerful

      helpers for the destruction of the Christian name, and that they might more strongly urge them

     on, they hav, with determined calumny, accused

the Church of invidiously contending with rulers in

    matters that affect their authority and sovereign

power.

    Having, by these artifices, insured their own

safety and audacity, they begun to exercise great

    weight in the government of States; but nevertheless they are prepared to shake the

   foundations ofempires, to harass the rulers of the States, to accuse, and to cast them uot, as often

    as they to govern otherwise than they themselves could have wished.

    In like manner they have by flattery deluded the

people.

    Proclaiming with a loud voice liberty and public

prosperity, and saying that it was owing to the 

    Church and to sovereigns that the multitude were

not drawn out of their unjust servitude and poverty,

    they have imposed upon the people; and, exciting

them by a thirst for novelty, they have urged them

    to assail both the Church and the civil power.

Nevertheless, the expectation of the benefits which

    were hoped for was greater than the reality;

indeed, the common people, more oppressed than

   they were before, are deprived in their misery of

that solace which, of things has been arranged in a

     Christian manner, they would have had with ease and in abundance.

     But whoever strive against the order which divine Providence has constituted pay usually the

     penalty of their pride, and meet with affliction

and misery where they rashly hoped to find all 

    things prosperous and in conformity with

their desires. 

       

                BENEFIT OF CHURCHS TEACHING.

 

29.  The Church, if she directs men to tender obedience chiefly and above all to God the

   sovereign Lord, is wrongly and falsely believed

either to be envious of civil power or to arrogate

     to herself something of the rights of sovereigns.

On the contrary, she teaches that what is rightly 

    due to the civil power must be rendered to it

with a conviction and consciousness of duty.

    In teaching that from God Himself comes the

right of ruling, she adds a great dignity to civil

    authority, and no small help towards obtaining the obedience and godd-will of the citizens.

     The friend of peace and sustainer of concord, she embraces all with maternal love; and, intent

     only upon giving help to mortal man, she t

teaches that to justice must be joined elemency,

    equity to authority, and moderation to law-giving;

that no ones right must be violated; that order that

    public tranquillity are to be maintained; and that

the proverty of those who are in need is, as far as

    possible, to be relieved by public and private

charity.

   "But for this reason", to use the words of

St. Augustine, "men think, or would have it

   believed, that Christian teaching is not suited to

the State; for they wish the State to be founded

    not on solid virtue, but on the impunity of vice".

Knowing these things, both princes and people

    would act with political wisdom, and according

to the needs of general safety, if, instead of joining

    with Freemansons to destroy the Church, they

joined with the Church in repelling their attacks.      

 

 

  

 

    

    

    

                  POPE LEO XIII ON FREEMASONRY

 

                                      DEL. 4.

 

              WEAKNESS OF OUR NATURE.

 

20.  Morever, human nature was stained by original

sin, therefors more disposed to vice than to virtue.

      For a virtuous life it is absolutely necessary to

restrain the disorderly movements of the soul,

    and to make the passions obedient to reason.

In this conflict human things must very often be

    despised, and the greatest labors and hardchips

must be undergone, in order that reason may 

    always hold its sway.

But the Naturalists and Freemasons, having 

    no faith in those things which we have learned

by the revelation of God, deny that our first parents

    sinned, and consequently think that free will is

not at all all weakened and inclined to evil.

    On the contrary, exaggerating rather our natural

virtue and excellence and placing therein alone

    the principle and rule of justice, they cannot

even imagine that there is any need all of a

   constant struggle and a perfect steadfastness to

overcome the violence and rule of our passions. 

 

                 A GOSPEL OF PLEASURE.

 

Wherefore we see that men are publicly tempted

     by the many allurements of pleasure; that there

are journals and pamphlets with neither moderation

    nor shame; that stage-plays are remarkable for 

license; that designs for works of art are

   shamelessly sought in the laws of a so-called

REALISM; that the contrivances of a soft and 

    delcate life are most carefully devised; and that 

all the blandishments of pleasure are diligently 

    sought out by which virtue may be lulled to sleep.

Wickedly also, but at the same time quite

    consistently, do those act who do away with

the expectation of the joys of Heaven, and bring

    down all happiness to the level of morality,   

and, as it were, sink it in the earth.

     Of what We have said the following fact, astonishing not so much in itself as in its open 

   expression, may serve as a confirmation.

For since generally no one i accustomed to obey

    crafty and clever men so submissively as those

soul s weakened and broken down by the 

    domination of the passions, there have been in

the sect of Freemasons some who have plainly

    determined and proposed that, artfully and of

set purpose, the multitude should be satiated with

    a boundless licence of vice, as, when this had 

been done, it would easily come under their power and authority for any acts daring.

 

                    TEACHINGS ON MARRIAGE.

 

21.  What refers to domestic life in the teaching of

the Naturalists is almost all contained in the

   following declarations.

That marriage belongs to the genus of commercial

     contracts, which can rightly be revoked by the

will of those who made them, and that the civil 

    rulers of the State have power over the matrimonial bond; that in the education of youth

    nothing is to be taught in the matter of religion

as of certain and fixed opinion; and each one must

    be left at liberty to follow, when he come of 

age, whatever he may prefer. 

    To these things the Freemansons fully assent; and not only assent,but havelong endeavored to

   make them into a law and institution Catholic,

it is enacted that no marriages shall be considered

     lawful except those contracted by the civil rite;

in other every efforts is used to make it lawful as

    soon as may be.

Thus the time is quickly coming when marriages

    will be turned into another kind of contract ---

that is, into changeable and uncertain unions

    which fancy may join together, and which the

same when changed may disuniite.   

 

               EDUCATIONAL PRINCIPLES.

 

With greatest unanimity the sect of the

    Freemansons also endeavors to take to itself the education of youth.

    They think that they can easily mold to their opinions that soft and pliant age, and bend it 

    whither they will; and that nothing can be more fitted than this to enable them to bring up the

   youth of the State efter their own plan.

Therefore in the education and instruction of

     children they allow no share; either of teaching

or of Church; and in many places they have

   procured that the education of youth shall be 

exclusively in the hands of laymen, and that 

    nothing which treats of the most important and

most holy duites of men to God shall be introduced

    into the instructions on morals.

 

                      POLITICAL DOCTRINES.

 

22.  Then come their doctrines of politics, in which

  Naturalists lay down that all men havethe same 

right, and are in every respect of equal and like

    condition; that each one is naturally free; that

no one has the right to command another, that it

    an act of violence to require men to obey any authority other than that which os obtained from

    themselves.

According to this, therefore, all things belong to 

    the free people; power of held by the command

or permission of the people, so that when the

   popular will changes, rulers may lawfully be deposed; and the source of all rights and civil 

    duites is either in the multitude or in the governing authority when this is constituted

   according to the latest doctrines.   

It is held also that the State should be without God;

     that in the various forms of religion there is no 

reason why one should have precedence of another;

    and that they are all to occupy the same place.

 

              COMMUNISM THE SEQUEL.

 

23.  That these doctrines are equally acceptable to

the Freemanons, and that they would wish to

   constitute States according to this example and model,is too well known to require proof.

     For some time past they have openly endeavored to bring this about with all their strength and 

    resources; and in this they prepare the way for

not a few bolder men who are hurrying on even to

    worse things, in their endeavor to obtain equality

and community of all goods by the destruction of

   every distinction of rank and property.

 

                  MASONRY MEANS PAGANISM.  

 

24.  What therefore, the sect of the Freemansons is,

  and that course it pursues, appears sufficiently

from the summary We have briefly given.

     Their chief dogmas are so greatly and manifestly

at variance with reason, that nothing can be more

    perverse.

To wish to destroy the religion and the Church

   which God Himself has established, and whose 

perpetuity He insures by His protection, and to 

    bring back after a lapse of eighteen centuries

the manners and customs of the pagans, is signal

     folly and audacious impiety.

Neither it is less horrible nor more tolerable that 

    they should repudiate the benefits which Jesus

Christ has mercifully obtained, not only for

    individuals, butalso for the family and for civil 

society, benefits which, even according to the

     judgement and testimony of enemies of Christianity, are very great.

     In this insane and wicked endeavor we may almost see the implacable hatred and spirit of

   revenge with which Satan himself is inflamed against Jesus Christ.  --- So also the studies

    endaevor of Freemansons to destroy the chief foundations of justice and honesty, and to

   co-operate with those who would wish, as if they

were mere animals, to do what they please, tends

     only to the ignominious and digraceful ruin

of the human race.

 

                          DANGERS TO SOCIETY.

 

The evil, too, is increased by the dangers which 

    threaten both domestic and civil society.

As We have elsewhere shown, in marriage,

    accordning to the belief of almost every nation,

there is something secred and religious; and the

     law of God has determined that marriage s shall

not be dissolved.

    If they are deprived of their sacred character,

and made dissoluble, trouble and confusion in the 

    family will be the result, the wife being deprived

of her dignity and the children left without 

    protection as to their interests and well being.

To have in public matters no care for religion, and

    in the arrangement and administration of civil

affairs to have no more regard for God than if He 

   did not exist, is a rashness unknown to the very

pagans; for in their heart and the soul the notion

     of divinity and the need of public religion were

so firmly fixed that they would have thought it 

    easier to have a city without foundation than a city without God.

      Human society, indeed, for which by nature we

are formed, has been consistuted by God the

     Author of nature; and from Him, as form their

principle and source, flow all their strength and

     permanence the countless benefits with which

society abounds.

     As we are each of us admonished by the very voice of nature to worship God in piety and 

     holiness, as the Giver unto us of life and of all

that is good therein, so also and for the same 

     reason, nations and States are bound to worship

Him; and therefore it is clear that those who would

    absolve society from all religious duty act not only unjustly but also with ignorance and folly.

 

               FOUNDATION OF CIVIC OBEDIENCE.

 

25.  As men are by the will of God born for civil 

union and society, and as the power to rule is so

     necessary a bond of society that, if it be taken

away, society must at once be broken up, it follows

     that from Him Who is the Author of society has

come also the authority to rule; so that whosoever

    rules, he is the minister of God.

Wherefore, as the end and nature of human society

     so requires, it is right to obey the just commands

of lawful authority, as it is right to obey God Who

   ruleth all things; and it is most untrue that the

people have it in their power to cast aside their

     obedience whensoever they please.

 

 

     

 

 

 

 

             POPE LEO XIII ON FREEMASONARY.

 

                              DEL. 3.

 

         MASONARY UNDERMINES ALL RELIGION.

 

16.  If those who are abmitted as members are not

commaned to abjure by any form of words the 

    Catholic doctrines, this omission, so for from being adverse to the designs of the Freemasons, is more

   useful for their purpose.

First, in this way they easily deceive the

   simple-mined and the heedless, and can induce

a far greater number to become members.

     Again, as all who offer themselves are received

whatever many be their form of religion, they

    thereby teach the great error of ths age --- that

a regard for religion should be held as an

   indifferent matter, and that all religions are alike.

This manner of reasoning is calculated to bring

     about the ruin of all forms of religion, and 

especially of the Catholic religion, which, as

     it is the only one that is truue, cannot, without

great iinjustice, be regarded as merely edual to

    other religions. 

 

                  MASINOC BELIEF IN GOD.

 

17.  But the Naturalists to much further; for having,

in the highest things, entered upon a wholly 

   erroneous course, they are carried headlong to extremes, either by reason of the weakness of

   human nature, or because God inflicts upon them

the just punishment of their pride.

     Hence it happens thet they no longer consider

as certain and permanent those things which are

   fully understood by the natural light of reason,

such as certainly are --- the existence of God, the

    immaterial nature of the human soul, and its 

immortality.

     The sect of the Freemasons, by a similar of error, is exposed to these same dangers; for 

    although in a general what they may profess the

existence of God, they themselves are witnesses 

   that they do not all maintain this truth with the 

full assent of the mind of with a firm conviction.

     Neither do they conceal that this question about

God is greatest source and cause of discords

    among them; in fact, it is certain that a considerable contention about the same subject 

     has existed among them very lately.

But indeed the sect allows great liberty to its 

   votaries, so that to each side as given the right to

defend its own opinion, either that there is a God,

    or that there is none; and those who obstinately

contend that there is no God are as easily initiated

    as those who contend that God exists, though,

like the Pantheists, they have false notions 

    concerning Him: all which is nothing else than

taking away the reality, while retaining some 

    absurd representation of the divine nature. 

 

                 LOSS OF NATURAL THRTHS.

 

18.  When this greatest fundamental truth has been

overturned or weakened, it follows that those truths

    also which are known by the teaching of nature

must begin to fall --- namely, that all things were

    made by the free will of God the Creator; that 

all things were made by the free will of God the

   Creator; that the world is governed by Providence;

that souls do not die; that to this life of men upon

     the earth there will succeed another and an 

everlasting life.

 

                  EFFECT ON MORALILTY.

 

19.  When these truth are done away with, which are as the principles of nature and important for

   knowledge and for practical use, it is easy to see what will become of both public and private

   morality.

We say nothing of those more heavenly virtues,

     which no one can exercise or even acquire without a special gift and grace of Gud; of which

      necessarily no trace can be found in those who

reject as unknown the redemption of mankind, the

    grace of God, the Sacraments, and the happiness to be obtained in Heaven.

   We speak now of the duties which have their origin in natural probity. 

      That God is the Creator of the world and its provident Ruler; that the eternal llaw commands

    the natural order to be maintained, and forbids 

that it be disturbed; thar the last end of men is a

    destiny far above human things and beyond this

sojourning upon the earth: these are the sources

     and these the principles of all justice and

morality. 

 

                 NO FOUNDATION FOR JUSTICE.

 

If this be taken away, as the Naturalists and

   Freemasons desire, there will immediately be on

knowledge as to what constitutes justice and 

    injustice, or upon what principle morality is

founded.

    And, in truth, the teaching of morality which alone finds favor with the sect of Freemasons,

    and in which they contend that youth should be

instructed, is that which they call "civil" and

   "independent", and "free" namely, that which does not contain any religious belief.

    But how insufficient such teaching is, how wanting in soundness, and how easily moved by

   every impulse of passion, is sufficiently proved

by its sad fruits, which have already begun to

   appear.

For wherever, by removing Christian education, the

    sect has begun more completely to rule, there

goodness and integrity of morals have begun

   quickly to perish, monstrous and shameful opinions hae grown up, and the audacity of evil

    deeds has risen to a high degree.

All this is commonly complained of and deplored:

    and not a few of those who by no means wish to

do so are compelled by abundant evidence to give

     not infrequently the same testimony. 

 

   

 

  

 

     

              DAG FÖR DAG SEPTEMBER MÅNAD.

 

                              2025.

 

Första dagen.

 

Gudlösheten: moraliska misärens religion.

    Avgudadyrkans religioner denna tidsålderns Guds

förgörelse undergång.

 

Andra dagen.

 

Guds rättfärdighet har ingen gemenskap med

    gudlöshetens religion: går inte släptåg med.

 

Tredje dagen.

 

Gudlöshetens moraliska misär gör ondskan

   god; lögnen till sanningen; o-rättvisan till rättvisan.

 

Fjärde dagen.

 

Sanningen rättvisan förföljs där lögnen

    o-rättvisan råder.

 

Femte dagen.

 

Gud ordningens Gud: den Onde o-ordningens Gud.

     Splittrar förvirrar orolig fylld av döds-ångest.

 

Sjätte dagen.

 

Ljusets barn ljusets arvingar.

      Mörkrets barn mörkrets arvingar.

 

Sjunde dagen.

 

Gå i sällskap med denna tidsålderns Gud: förgör

    ödelägger mänskligheten.

     Guds befrielse botgörelse: mänsklighetens

räddning från mörkrets makter.

 

Åttonde dagen.

 

Världens furste förgör skapelsen: skapelsens

     ordning.

Världens ande kontrollerad av världens furstar.

 

Nionde dagen.

 

Ödmjukt hjärta söker sanningen.

    Stolt hjärta mörkrets tjänare.

 

Tionde dagen.

 

Trofast o-villkorlig kärlek ligger i strid mot

     trolöshetens villkorliga kärlek: ego-kärlek.

 

Elfte dagen.

 

Rättfärdige tröstas uppmuntras av kärlekens

    välsignelse-rika liv.

 

Tolfte dagen.

 

O-rättfärdige o-tröstlig självisk saknar

   kärlekens lov.

 

Trettionde dagen.

 

Fullkomligheten dödar egen viljan ego-kärleken

    avslöjar den.

Hatet föraktet saknar möjligheten vara 

     kärlekens barn.

 

Fjortonde dagen.

 

Lögnens budbärare sprider falska lögner 

    ifrågasätts avslöjas när sannings verklighet

belyser vad sant är.

 

Femtonde dagen.

 

Rättfärdigt levnadssätt Gudlöst levnadssätt

    ligger i strid med varandra.

Rättfärdigt levnadssätt återspeglar dygdernas liv.

     Gudlöst levnadssätt återspeglar laglöshet

nationell undergång. 

 

Sextonde dagen. 

 

Kommunismen socialismen tvillingbröder.

     Grundad i tolitär ateistisk ideologi.

 

Sjuttonde dagen.

 

Socialismen demokratisk i sina ateistiska tankar.

   Låter tidens metodiska planer förändra nationer.

    Kommunismen revolutionär använder vapen.

 

Artonde dagen. 

 

Tjänstemanna-ansvaret avskaffat enligt den

    dåvarande regeringens beslut 1976.

Sverige ska bli ett mångkulterellt land enligt

    förändrad grundlag år 1975.

 

Nittionde dagen.

 

Kristi vänliga ömhets lågor förtär hjärtats hårdhet.

 

Tjugonde dagen.

 

Avsky ondskans dödliga gift: sök godhetens inre liv

     värdesätter människans värdighet.

 

Tjugoförsta dagen.

 

Syndens följder: kaos förvirring oro nationell

     undergång.

Godhetens välsignelserika liv befriar från den

    Ondes fördärv undergång.

 

Tjugoandra dagen.

 

Guds godhet upprättar städer nationer denna

    tidsålderns Gud saknar möjligheten samarbeta 

med Guds kärlek.

 

Tjugotredje dagen.

 

Klimat-hysterin skadlig religion: självisk förkastar

     människo-värdet falsk lögnaktig sprider falsk

propaganda.

 

Tjugofjärde dagen.

 

Demokratisk vanstyre: själviskt går i sällskap med

    o-ordning laglös paragraf-ryttare.

 

Tjugofemte dagen.

 

Tungans synder förtal skvaller ordstrider.

 

Tjugosjätte dagen.

 

Hos syndaren väcker gudsfruktan avsky.

     Hos syndfrie väcker gudlösheten avskyr.

 

Tjugosjunde dagen.

 

Förneka Verkligheten  Försvara  Verkligheten

      motsatta beteende.

 

Tjugoåttonde dagen.

 

Godhetens rättfärdighet sanning: grundad på

    Guds tio budord.

 

Tjugonionde dagen.

 

Tillbe Guds godhet bli älskad tackad äras prisad.

 

Trettionde dagen.

 

Sanningens sköld rättvisans sköld. grundad på

    de andliga dygderna.

 

Bonusdag.

 

Kärlekens rättfärdiga stig Barmhärtighets fader

    Guds Sons fader.

Kärleken förlåter  tröstar uppmuntrar uppskattar

       människans värdighet.

      

 

 

 

 

 

 

 

           SPIRITUALITET: ANDLIGT LIV.

 

                     ANDERS ARBORELIUS.

 

                                DEL. 1.

 

  I LIV OCH DÖD.

 

De två är ett: i Gud man lever och man dör,

   ty i vår Gud man både dör och leva bör"

   skriver Angelius Silesius ( 1624-1677 )sid. 12.

 

En av vårt århundrandets mest tongivande katolska

      teologer; Karl Rahner ( 1904-1984 ) säger:

"Döendet äger rum mitt i själva livet, och när döden

     kommer är den bara den sista och definitiva fulländningen av processen". sid. 13.

 

"Det är inte obekant för den som läst lite historia,

     att de sista stimuli som ännu är i stånd att hålla

en dekadent kultur vaken är våld och sex".

    skriver belgiske kardinalen Godfried Danneels.

sid. 13. 

 

"Det är av medlidande som Gud handlar.

     Han vill inte att människan alltid skall vara överträdare.

    Han vill att synden, som tillintegör människan,

inte skall vara odödlig och att det inte skall vara

    obotligt och oändligt.

Han gör alltså själv slut på människans

   överträdelse genom dödens barriär, som får

synden att upphöra.

      Han sätter en gräns för människans liv".

skriver Irenaeus.  sid. 14.

 

"Framskriker man på denna livsväg

    ( lat. CONVERSATIO ) och i tron, vidgar sig hjärtat, och man löperGuds buds väg i kärlekens

     outsägliga sötma", skriver Benedictus

( ca. 480-547 ).  sid. 14. 

 

VETEKORNETS LAG.

 

"Detta Golgata är världens medlpunkt" skriver

     Kyrillos av Jerusalem ( 310-ca 386 ).

 

"Död och uppståndelsen är bara två sidor av ett

     samma kärleksskeende: påskens synliggjorda 

härlighet ligger redan i långfredagens fördolda 

    härlighet" skriver Hans Uhr von Balthasar

( 1905-1988 ).   sid. 17. 

 

VÅR PÅSK.

 

"När Gud emellertid kommer in i världen för att lida

     för oss, tar han evighetens mått med sig.

Han ställer sig till förfogande för korset med den 

    eviga kärlekens kraft och erfar som människa

ett omätligt lidande på så sätt som det

   motsvarar hans gudom och hans gudomliga kärlek.

    Det är inte anledningen till korset, synden, som

avgör lidandets mått utan Guds vilja att återlösa 

    oss hän mot sin oändliga kärlek", skriver Adrienne von Speyr ( 1902-1967 ). sid. 19. 

 

TREENIGHETENS PÅSK.

 

"Sonen blickar på ett omedelbart sätt in i Faderns

    yttersta hemlighet, han som skapade världen:

den hemlighet som ligger i att djävulen fick makt

     att förföra mänskligheten.

Denna Faderns hemlighet är dold i detta mörker.

    God vore i stånd att låta sitt ljus lysa överallt,

att inte alls låta det onda få uppkomma eller helt

    enkelt att undertrycka det.

Att han inte gjorde det tillhör det mest

   oigenomträngliga i honom.

Människorna måste vara fria.

     De skapades inte som färdiga varelser.

De skulle växa Gud till mötes.

    Gud ville bara ge sin himmel åt vuxna söner.

I denna frihetens synd ligger Guds mörker och

   syndens möjlighet: men också Guds mörker var en kärlekens hemlighet" skriver Adrienne von Speyr.

     sid. 23.

 

Kardinal Ratzinger talar om "en enda passion i Gud:

    kärleken.

Och kärleken i relation till den fallna mänskligheten

    är medlidande och förbarmande.

Här finner vi den teologiska grundvalen för Jesu 

    lidande och hela soteriologin".

sid. 24.

 

MEDLIDANDE.

 

Den heliga Birgitta ( 1302-1373 ) kan hjälpa oss att

    få en djupare inblick i den fulla påskspiritualiteten: "Betraktande av min Sons

   pina", säger Guds moder själv till henne, 

"avlägsnar hårdheten från människans hjärta och 

     gör, att hon glatt hastar till Guds hjärta". sid. 25.

 

"Medlidandet är ett sår i hjärtat" säger Ruusbroec

    ( 1293-1381 ). sid. 26.

 

Johannes av Korset dikterar:

    "O milda brännjärn! O behagfulla sår!

O ömma hand! O utsökta beröring!

    som ger smak av det eviga livetoch betalar 

varje skuld.  Genom att döda har du förvandlat 

    död till liv".  sid. 26.

 

"Treenighetensdogmen uttrycker sanningen om

    Guds inre liv och manar oss att ta emot detta liv",

skriver påven Johannes Paulus II.  sid. 27. 

    citat från hans bok VÅGA HOPPAS.

 

GLÄDJE OCH SORG.

 

"Tjänarens sånger i Jesajas underbara profetia,

    som österlandets kristna kallar `det femte evangeliet´ knyter ihop Härlighetens slutliga 

   utgjutelse med den mysteriösa avsaknaden av 

glans och skönhet hos Tjänaren, som uppenbarar

    en Gud som utblottar sig och öppnar sig",

säger Oliver Clement.  sid. 28.

 

DET STÄLLFÖRETRÄDANDE LIDANDET.

 

"Vi ju varandras lemmar" ( Ef. 4:25 ).

     Det som tillhör den ene tillhör också den andre.

I Kristi kropp är lidande och glädje, ja, allt, absolut

    allt, gemensam egendom.

Därför talar om ett ställförträdande lidande,

    och man borde noga också tala lite mer om en

ställföreträdande glädje.

    Kyrkan är ju som Adrienne vo Speyr säger,

faktiskt" en glädjens instiitution". sid. 30.

 

                 FRISKISMENTALITETEN.

 

"Lidandet är ödmjukhetens fostarinna, tålamodets

    lärarinna, jungfrulighetens väktarinna",

heter det i dominikanen Heinrich Susos

   ( ca 1295-1366 )lovsång --- i francikanskt tonläge

--- till denna vår syster och drottning. sid. 35. 

 

MARIA.

 

Återigen får vi citera starets Siluan, när han talar

   om påskens seger i Maria:

"Hela himlen och jorden gläder sig också över 

    hennes kärlek.

Detta är något underbart som övergår allt förstånd:

    hon bor i himlen och kan ständigt se Guds härlighet, och ändå glömmer hon inte oss, fattiga 

     uslingar, utan tar hela jorden och alla folk

under sitt beskydd".  sid. 37. 

 

                             KOINONIA.

 

"Kärlek är inte bara självutgivelse, inte bara en

    önskan att gå ut ur mig själv, utan också en önskan att den andre skall komma in i mig.

    Kärlek är inte enbart AGAPE utan också EROS ---

Det finns ett ord som uttrycker HELA kärleken på

    en gång, både AGAPE och EROS, nämligen

KOINONIA, gemenskap" skriver Wilfred Stinissen.

    sid. 41.

 

                          SEX OCH ASKES.

 

"Att själen skall kunna njuta så mycket hon vill

     och utan något avbrott fridens glädje och lyckan

i hennes förening med Gud", säger Johannes

    av Korset. sid. 44.

"Vårt förhållande till den materiella världen måste

    vara både estiskt och asketiskt.

Den estiska aspekten får oss att glädja oss åt

   godheten och skönheten i allt skapat.

Den asketiska aspekten får vår frihet att säga "nej"

     till vissa materiella ting på grund av ett "ja" som

vi vill säga till djupare önskningar.

    Genom att bevara denna frihet att säga "ja" eller

"nej" till det skapade på ett sätt som fördjupar vår

      kärleksrelation till Gud och andra", skriver

jesuiten Wilke Au.  sid. 46.

 

           SEXUALTETENS UNDERBARA GÅVA.

 

Johannes Climacos ( 579-ca 649 ) ord är därför så

    hoppfulla och ständigtlika aktuella:

"Jag har sett orena själar, som var besatta intill

    passion och vanvett av kärlek till köttsliga ting,

sedermera omfamna boten.

     Och tack vare deras erfarenhet av den fysiska

EROS och dess omvandling till gudomlig EROS

     upptändes de av kärlek till Skaparen och översteg all servil fruktan.

     Det är därför Jesus Kristus inte sade till den 

kyska synderskan att hon hade hyst mycket

 fruktan utan att hon hade älskat mycket" sid. 51. 

 

"Din tillgivenhet för din Herre Jesus borde vara

    både öm och innerlig för att motverka det sensuella livets söta lockelser.

    Sötma besegrar sötma liksom en spik driver 

ut en annan" skriver Bernhard Clairvaux. sid. 53.

 

Den kroppsliga driften kom i det augustinska 

    schemat att identifiras med arvsynden, denna 

nedärvda benägenhet till det onda, som visar sig

    i blind lystnad, detta som driver människan dit 

hon själv egentligen inte vill, till att motverka sina

     egna syften.

Sexualiteten blev i det perspektivet ett vilddjur

   som måste tuktas och tämjas",

skrivet Anders Piltz.  sid. 53.

 

Augustunis ... godtar inte att människan av egen

   kraft kan åstadkomma en fullvärdig DILECTIO,

och han utestänger inte den sinnliga delen av

   själen från den totala hängivelse av allt mänskligt liv som enligt hans tolkning krävs i det

   evangeliska budet att älska Gud med hela sitt hjärta, hela ditt förnuft och hela din själ ... AMOR

     står i denna text för kärlekens affektsida, dvs

ett på sinneserfarenhet baserat

   känsloengagemang, och DILECTO för dess förnuftssida, dvs dess inslag av rationellt etiskt

   val.

Augustinus vägrar att utmönstra effektsidan ur 

     kärleken, ja att över huvud acceptera en sådan

klyvning av det mänskliga själslivet; han försvarar

     i stället en helhetssyn på människan och hävdar

att alla mänskliga själsförmögenheter skall ställas

     i kärlekens tjänst. sid. 53. 

 

KYSKHET.

 

Diadochos av Fotike ( 400- talet ) definierar som

    "det inre sinnet som oavlåtligt är förbundet 

med Gud".  sid. 54.

 

Gregorius av Nyssa uttrycker det på ett sätt som 

    låter förvånansvärt modernt:

"När det begär som ligger i lidelsen gått ut, kommer

    högmodets sjukdomin i stället".  sid. 55.

Sexualiteten berör hela människan.

    Den präglar henne både till kropp och själ.

Den är både en "kroppslig rytm" som Augustinus 

   sade och en "själens rörelse" som Origenes 

( 185-254 ) talar om:

    "Vi har inte fått befallning att kasta över bord eller utrota själens naturliga rörelser utan att rena 

    dem, dvs. rensa ut fläckar och orenheter, vilka 

kommit dem till del genom vårt slarv och fördriva

    dessa, så att den naturliga kraft som är kännetecknande för själen och hennes medfödda

    dygd får stråla fram".  sid. 56. 

 

                DESIDENTIFIKATION.

 

"Det är genom avståndet från den jordiska tingen 

    som människan lär känna deras naturliga och 

övernaturliga värde" skriver Johannes av Korset

    sid. 60.

 

              JUNGFRULIGHET OCH EXTAS.

 

Gregorios av Nazianzos säger:

    "Den första jungfrun är den Heliga Treenigheten".

   sid.64.

 

                  MARIAS JUNGFRULIGHET.

 

Detta undervisar oss också om Jungfruns mysterium". skriver Gregorios av Nyssa. sid. 69.

 

"Det som ni beundrar i Marias kött, gör det inom

     er.   Den som med hjärtat tror till rättfärdighet

avlar Kristus.

    Den som bekänner honom med munnen till frälsning föder Kristus.

    Så må fruktbarheten överflöda i era själar och

jungfruligheten må icke fattas", säger Augustinus.

    sid. 70.

 

                ATTRAKTION OCH EXTAS.

 

"Ju mer jag isolerar mig själv, desto mer tränger 

    jag in i honom", skriver Teresa de Los Andes 

( 1900-1920 ).

" I eukaristin visar Jesus en kärlek som är extatisk

     i ordets bokstavliga bemärkelse.

Han går ut ur sig själv, ur sin egen begränsning,

    och går in i brödet och vinet.

Hans kärlek är så stark att den får honom att

    existera utanför sig själv", skriver Wilfred Stinissen.  sid. 81.

    Hans Uhr von Balthasar påpekar att det är typiskt

för "den katolska principen ..... att ta kärlekens 

     extas på allvar". sid. 82.

"Och vad är jungfruligheten om inte ett härligt

     förbund om det tillkommande livet" säger

Novatianus ( 200 - talet ).

    "Jungfruligheten är vingarna, på vilka människa

lyftes upp till himmelen och dess mål framställs 

    såsom skådandet av den gudomliga skönheten",

skriver Methodios av Olympos.  sid. 83.

 

                        RECAPITULATIO.

 

Det är detta som vår "existsprincip" enligt kardinal

     Newman ( 1801-1890 ): 

".....att vi är nyskapade, förvandlade, förandligade,

     förhärligade i den gudomliga naturen, att vi genom delaktigheten i Krisus som genom en kanal

    får del av Guds sanna närvaro både i det inre och till det yttre, något som genomsyrar oss med

   helighet och odödlighet.

Det är detta, och jag vill upprepa det, som är vår

   rättfärdiggörelse: vi stiger genom Kristus upp till

Gud eller Gud stiger ned till oss genom Kristus.

    Vi kan tala om om det på två sätt; vi stiger ned

till oss; vi är i honom, han är i oss, eftersom Kristus

     är den ende Förmedlaren, vägen, sanningen

och livet, den som förenar jorden med himlen".

   sid. 84.   

 

"Sonen blir äkta kött för att återföra världen

    till Fadern" säger Adrienne von Speyr,

"i uppståndelsen återvänder han som den förste 

     till Fadern med det frälsta köttet.

När de som lever i jungfrulighet eller celibat

   förnekar sitt kött eller betraktar det som oviktigt,

ställer de sig i motsats till Sonens avsikt.

    Vägen till korset går man i köttet".  sid. 86. 

 

                           VI ÄR PÅ VÄG.

 

"Den rättfärdige betraktar aldrig sig själv som

     om han kommit fram.

Han säger aldrig att det är nog ... Jakob fick se en

   stege och på den stegen såg han änglar, men ingen av dem satt ner eller stod stilla, alla gick 

     antingen upp eller kommer ner.

Själen måste antingen växa eller gå bakåt liksom

    kroppen" säger Bernhard av Clairvaux". sid. 88.

 

                       EPEKTASIS.

 

Benedikten Jean Leclercq ( 1911-1993 ) beskriver

    det närmare: "Gud är varats glödjens fullhet,

och ju mer han ger sig åt oss" desto mer vill vi ta

     emot honom.

Och eftersom han är obegränsad och oändlig, ger

    han sig utan nände för att egga vår längtan,

som oupphörligt växer och lika oupphörligt blir

    tillfredsställd.

Denna EPEKTASIS är måhända det som bäst kan ge 

     oss ett begrepp om den outtömlige Gudens

evighet och oändlighet.

    Mystikern får redan ta ut ägandets och längtans

förmälning i förskott.

     Men här nere kan han bara smaka i förväg som

en smärtsam hemlighet.

     Däför växer korset till och med in i hans glädje".

sid. 90.

 

"Så länge vi är i denna värld" konstaterar

    Thomas av Aquino nyktert och sakligt som vanligt, "förblir den inre rörelse som begäret är

     otillfredsställd, eftersom vi alltid kan komma

Gud närmare genom nåden ... Men när vi nått fram

     till den fullkomliga lycksaligheten, finns det inte

längre någon plats för begäret" sid. 91. 

 

                     GUD ÄR ALLTID STÖRRE.

 

Den spanska karmeliternunnan Cecilia del

    Nacimiento ( 1657-1646 ) betonar denna paradoxala olikhet i likhet mellan Gud och oss:

    "Han själv ville meddela sitt gudomliga vara på

så sätt, att hans skapade varelser kunde ta emot

   honom på ett oändligt sätt, men inte efter måttet 

av hans oändlighet så som bara han själv kan göra. 

    sid. 92. 

 

Gregorius av Nyssa tycks vilja säga att detta

   kommer att fortgå till och med i evighetens saliga

ägande och skådande, eftersom det tillhör själva

   vårt skapade vara:

"Detta är vad det innebär att se Gud: att aldrig få

      sitt begär mättat.

Men man måste alltid genom att se vad som kan

   ses elda, sitt begär efter mer.

Så sätts det ingen gräns för det vidare uppstigandet

      till Gud, ty varken finns det en gräns för det 

goda eller upphör längtan efter det goda genom att

     det på något sä