Senaste inläggen

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

ORD AV PPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

DEL. 188.

 

18800.  Där stoltheten och föraktet råder

finns förlåtelsen.

 

18801.  Frimodigheten inte kraftlös.

 

18802.  Mörkrets förvirring och elände

förmörkar själen.

 

18803.  Ljusets tysthet och välbefinnande

tillgänglig för Alla.

 

18804.  Barmhärtiges livsstil  livsföring

o-barmhärtighetens skräck.

 

18805.  Ondskans o-barmhärtighet:

Tillgängliga: vilkens vilja skada mänskligheten. 

 

18806.  Godhetens kärlekens barmhärtighet:

tillgängliga för Alla.


18807.  Tänk få vara vän med kärlekens

och godhetens barmhärtiga liv.

 

18808.  Kärleken: tänk få vara i leva i kärlekens

frihetens liv  fri från föraktet och hatet.

 

18809.  Snällheten: tänk få leva i vara beroende

snälletens liv  fri från elakheten.

 

18810.  Barmhärtigheten: tänk få leva i gemenskap

med den vara fri från o-barmhärtigheten.

 

18811.  Tystnaden sanningen  leva i dem

    känna deras närhet vara i deras trygghet.

 

18812.  Vilket intressant liv leva i

tystnadens  sanningens närhet.

 

18813.  Själviska jag-egot  egoismens vän:

välj livets o-själviska liv.

 

18814.  Tänk få leva i kärleken till stillhetens liv

livet i gemenskap med sinnesron sinnesfriden.

 

18815.  Ödmjuke valt ödmjukheten istället

för smärtsamma högmodet.

 

18816.  Saktmodige valt sakmodet istället för

smärtsamma ilskenheten.

 

18817.  Vänlige valt vänligheten istället för

smärtsamma elakheten.

 

18818.  Hänsynslösa  o-barmhärtiga människor

värdesätter inte människo-värdet.

 

18819.  Livet i ödmjukheten ger nya livs-möjligheter.

 

18820.  Livet i högmodet saknar nya

livs-möjligheter.


18822.  Skrytsamma lögner bjuder på livets

mörka sidor där ljuset är rådlöst.

 

18823.  Ondskans högmod roten till mänsklighetens

undergång.

 

18824.  Ondskans högmod livets farligaste snara.

 

18825.  Ondskans högmod förkväver allt liv.

 

18826.  Högmodets ondska  leder till

sjukdom och döden.

 

18827.  Saktmodige förlorat sitt ego i saktmodet.

 

18828.  Ödmjuke förlorat sin stolthet i ödmjukheten.

 

18829.  Godhjärtlige förlorat sin egoism

i godheten.

 

18830.  Ilskenheten livets snara  snärjer

männniskans hjärta in i ondskans djupa mörker. 

 

18831.  Elakheten livets farliga snara snärjer

människans hjärta in i ondskans djupa mörker.

 

18832.  Övermodet livets inkräktare värd att

hata och förakta.

 

18833.  Ödmjukheten alltid lydig.

 

18834.  Stoltheten alltid o-lydig: i vad den gör:

stoltheten går före undergång.

 

18835.  O-tåligheten  tåliges skräck 

olycka undergång.

 

18836.  O-tåligheten alltid o-lydig.  högmodig

tänker bara på sig själv självisk.

  

18837.  O-tåliges beteende  äger högmodigt

beteende: hgmodet går före fall:

    i den o-tåliges liv.

 

18838.  Barmhärtige tar hand om hjälplöse

    övergivne trösta till stöd för sin nästa.

Alltid tillgänglig i sitt tjänande.

 

18839. Livet i ilskenheten avskyvärd för saktmodiga

finner inte någon tröst och hjälp i den.

 

18840a.  Ilskenheten dålig uppmuntrare. 

 

18840b.  O-tåligheten dålig uppmuntrare.

 

18840c.  Häftigheten dålig uppmuntrare.

 

18841.  Elakheten dålig uppmuntran.

 

18842.  Tvivlet  högmodigt o-lydigt.

 

18843.  Tvivlet resultatlöst.

 

18844.  Tvivlet  o-tron tomhetens liv.

 

18845.  Tvivlet  belöningslöst.

 

18846.  Tvivlet o-tron skadllig smärtsam.

 

18847.  O-tron tvivlet tillhör Livets lidande.

 

18848.  Tron ödmjuk  lydig sanningen.

 

18849.  O-tron  tvle lydig lögnen.

 

18850.  Rädslan rider på o-tron.

 

18851.  Rädslan rider på tvivlet.

 

18852.  Livet med glädjen och mening vad

mänskligheten idag  Behöver.

 

18853.  Trolöst övermod  själens fiende.

 

18854.  Tro-löst övermod  sårar själs-livet.

 

18855.  Trolöst övermod  vad nyttigt ger det

till Livet.

 

18856.  O-ärligheten gör Livet  glädjefattigt.

 

18857.  Ärligheten Livets rikedom.

 

18858a.  Arvssynden rider högmodet

och o-lydnaden.


18858b.  Arvssynden Livets  undergång.

 

18858c.  Arssynden Livets fördärv tomhet.

 

18859.  Mildheten bli tröstad: Livets harmoni

och vila.

 

18860.  Sinnesron ++ friden: Livets stillhet och vila.

 

18861.  Livets smärtsamma lidande:

Livets oro och förvirring.

 

18862.  Ondskans elakhet  utkämpar  daglig

kamp mot vänligheten.

 

18863a.  Ondskans o-barmhärtighet skadlig smärtsam.

 

18863b.  Ondskans ilskenhet utkämpar daglig

kamp mot saktmodet.

 

18863c.  Ondskans girighet utkämpar daglig 

kamp mot givmildheten.

 

18864.  Förtalaren o-tacksam  i sitt beteende.

 

18865.  O-tyglad tunga  förbannelsens gissel:

sprider o-vänskap o-sämja.

 

18866.  Tänk få vara vara ödmjuk av hjärtat.

 

18867.  Tänk få vara saktmodig av hjärtat.

 

18868.  Ödmjuke lever dagligen i o-böjlig trohet

mot ödmjukheten.

 

18869.   Envisheten  rider på högmodet.

 

18870.   Nyfikenheten rider på högmodet.

 

18871.  Tanklösa ord  äger splittrade hjärtan

och tankar.

 

18872a.  Tacka godheten  lev i den  älska den 

dela ditt liv med den  uppskatta den. 

 

18872b.  Tacka godheten  uppmuntra den 

se den som älskvärd  låt den vara dyrbar för dig.

 

18872c.  Godheten vill trösta  hjälpa dig.

 

18873a.  Elakheten o-social  kivaktig dumdristig.

 

18873b.  Elakheten självgod självisk älskar jaget.

 

18874.  Du, snälla människa tack för att du

sprider dina snälla ord  i din  omgivning.

 

18875.  Högmodet målmedveten belutsam

i vad den gör: kontrollerar människor.

 

18876a.  Kärleken släcker hatets farligheter.

 

18876b.  Kärleken släcker ont begär och  

     stridigheter.

 

18877.  Ärligheten släcker ondskans o-ärligheten.

 

18878.  Där ärligheten råder  släcks

ondskans o-ärlighet.

 

18879.  Ondskans o-ärlighet  vad ger dem.

 

18880.  Ondskans o-ärlighet  fåfänglighet 

idel tomhet. 

 

18881.  Ondskans o-ärlighet  livets tomma liv.

 

18882.  Tänk få tillåta visa ord  få bo i våra hjärtan

tankar i orden.

 

18883a.  Egoismen lever i o-kunnighet 

om insikten.

 

18883b.  Egoismen lever i dårskap mot visheten.

 

18883c.  Egoismen lever i dumdristighet 

mot klokheten.

 

18884a.   Saktmodet  befriar människan från

vredens förbannelse. 

 

18884b.  Vredens förbannelse äger dödligt beteende.

 

18884c.  Saktmodet  befriar människan från Häftighetens förbannelse.

 

18885.  Häftighetens förbannelse  äger dödligt beteende.

 

18886.  Tåligheten befriar människan från

o-tålighetens  förbannelse.

 

18887.  O-tålighetens förbannelse  äger dödligt

beteende.

 

18888.  Tåligheten befriar människan i sin kärlek

omsorg från o-tålighetens lidande och smärta.

 

18889.  Vår arma värld avv förvirring och elände

behöver stillheten och tystnaden.

 

18890.  Vår förvirrade  eländiga värld styrs

av hatet dödens vän.

 

18891.   Förbannelsens tunga: 

äras av förtalet.

 

18892.  Förtalet rider på förbannelsens tunga.

 

18893.  Skvalleriet rider på förbannelsens tunga.

 

18894.  Skvalleriets vredens tunga rider på

förbannelsens tunga.

 

18895.  Ilskna ord  häftiga Ord  rider på

förbannelsens tunga.

 

18896.  Tänk så fint få vara tacksam.

 

18897.  Bedragaren begrar människors hjärtan.

 

18898.  Lögnaren ljuger för människors hjärtan.

 

18899.  Tiden och livet tillhör varandra.

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

PSALTAREN. PSALM. 135:1-21.

HERRENS STORA UNDER.

 

¤Psalm. 135:1.


1.  #Halleluja!

   Prisa Herrens namn, prisa Herren, ni hans tjänare#.

 

Halleluja: för dina stora underverk.

       Prisa med våra läppar Herrens namn.

Ni, Herrens tjänare i  tacksamhet.

 

¤Psalm. 135:2.

 

2.  #Ni som står i Herrens tempel, på förgårdarna

till vår Guds hus#.

 

Ni, tjänare vilka är i Herrens tempel.

     På för-gårdarna till vår Guds hus.

 

¤Psalm. 135:3.

 

3.  #Prisa Herren, ty han är god, lovsjung hans

namn, ty det är ljuvligt#.

     Prisa hans högtlovade namn.

Med lovsång prisa hans godhet.

       Hans eviga namn ljuvligt  att höra. 

 

¤ Psalm. 135:4.

 

4.  #Jakob har Herren utvalt åt sig, Israel

är hans dyrbara egendom#.

 

Herren utvalt åt sig Jakob.

      Israels folk hans dyrbara egendoms-folk.

 

¤Psalm.  135:5.

 

5.  #Jag vet att Herren är stor, vår härskare

är större än alla gudar#.

 

Herren har visat sin storhet i ord gärningar.

         Vår ende härskare.

Större än alla andra gudar.

 

¤Psalm. 135:6.

 

6.  #Allt vad Herren vill, det gör han i himlen

och på jorden, i haven och de stora djupen#.

 

Allt vad han beslutat göra: gör han i himlen

    och visas synligt på jorden.

I stora haven i de stora havens djup.

     

¤Psalm. 135:7.

 

7.  #Han får regnmoln att stiga vid världens ände,

han låter blixtar ljunga och regnet falla

       och sänder ut vindar från sina förråd#.

 

Regnmoln på hans befallning: vara nyttiga vid

      världens ände.

Tillåter åsk-blixtar höras. 

       Regnet faller ner från åskans blixtar.

Sänder ut vindar från sina rika förråd.

 

Psalm. 135:8.

 

8.  #Han dödade de förstfödda i Egypten,

både människor och boskap#.

 

Dödade de förstfödda i Egypten.

       Både människor och boskap blev dödligt offer.

 

Psalm. 135:9.

 

9.  #Han sände tecken och under inne i Egypten

mot farao och alla hans män#.

 

Han gjorde tecken och under inne i Egypten.

       Mot Farao Egyptens härskare alla hans

män i landet.

 

Psalm. 135:10.

 

10.  #Han besegrade många folk och dräpte

mäktiga kungar#.

 

I sin allmakt besegrade många folk:

     dräpte mäktiga kungar.

 

Psalm. 135:11.

 

11.  #Sichon, amoreernas kung, och Og,

kungen av Bashan, och alla Kanaans Kungadömen#.

 

Dräpte kungar som:

     Sichon  Bashan  alla Kanaans kungadömen.

 

Psalm. 135:12.

 

12.  #Han gav deras land som egendom,

som egendom åt sitt folk Israel#.

 

Gav sin besegrade mäktiga kungars land

     till sitt egendomsfolk.

 

Psalm. 135:13.

 

13.  #Herre, ditt namn är evigt, Herre,

i alla tider skall man åkalla dig#.

 

Herre, ditt namn evigt.

    I alla tidsåldrar skall man åkalla dig.

 

Psalm. 135:14.

 

14.  #Herren skaffar rätt åt sitt folk

och förbarmar sig över sina tjänare#.

 

Herren ger rättvisa åt sitt utvalda folk.

      Låter sitt förbarmande vila över sina tjänare.

 

Psalm. 135:15.

 

15.  #Folkens gudar är silver och guld,

verk av människorhänder#.

 

Folkens egna händers utförda verk: handgjorda

     avgudar gjorda av guld och silver.

 

Psalm. 135:16.

 

16.  #Mun har de men kan inte tala,

ögon men kan inte se#.

 

Stumma avgudar människoverk.

     Med Blinda o-rörliga ögon.

 

Psalm. 135:17.

 

17.  #Öron har de men ingen hörsel,

ingen andedräkt finns i deras mun#.

 

Äger döva öron: saknas livs-anden i deras munnar.

 

Psalm 135:18.

 

18.  #De som gjort dem skall bli som de,

ja, alla som sätter sin lit till dem#.

 

De som i sin själviskhet; gjort dem blir dem lika.

      Alla som förtröstar på dem. 

 

Psalm. 135:19.

 

19.  #Israels släkt, lova Herren,

Arons släkt, lova Herren!#.

 

Israels släkt: lova Herrens namn.

       Arons släkt: lova Herrens namn.

 

Psalm. 135:20.

 

20.  #Levis släkt, lova Herren,

ni gudfruktiga, lova Herren!#.

 

Levis släkt: lova Herrens namn.

       Ni, gudfruktiga, lova Herrens namn. 

 

Psalm. 135:21.

 

21.  #Lovad vare Herren från Sion,

ham bor i Jerusalem#. 

 

Högt lovad vare Herren från  Sion,

     han har sin bo-plats i Jerusalem.

 

 

 

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

PSALTAREN. PSALM. 136:1-25.

 

EVIGT ÄR HANS NÅD.

 

¤Psalm. 136:1.

 

1.  #Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd#.

 

Visa tacksamhet mot Herren.

       Tacka hans godhet.

För evigt varar hans nåd.

 

¤Psalm. 136:2.

 

2.  #Tacka gudarnas Gud, evigt varar hans nåd#.

 

Tacka med tacksamt hjärta gudarnas Gud.

         Hans outgrundliga nåd  varar för evigt.

 

¤Psalm. 136:3.

 

3.  #Tacka herrarnas Herre, 

evigt varar hans nåd#.

 

Varför tacka Herren?

     Han är herrarnas Herre.

Han o-uttömlig i sin nåd inför mänskligheten.

 

¤Psalm. 136:4.

 

4.  #Han ensam gör under,

evigt varar hans nåd#.

 

Han den ende Guden vilken utför underverk.

     Hans nåd alltid närvarande. 

 

¤Psalm. 136:5.

 

5.  #Han skapade himlen med vishet,

evigt varar hans nåd#.

 

Han vår ende skapade av himlen.

        Vara tacksam för hans och vishet.

 

¤Psalm. 136:6.

 

6.  #Han bredde ut jorden på vattnen,

evigt varar hans nåd#. 

 

I sin skaparkraft: bredde ut jorden på vattnen.

     Tack vare hans eviga nåd.

 

¤Psalm. 136:7.

 

7.  #Han gjorde stora ljusen,

evigt varar hans nåd#.

 

Tack vare sin nåd: gjorde de stora ljusen

      vilket ger liv till skapelsen.

 

¤Psalm. 136:8.'

 

8.  #Solen till att härska över dagen,

evigt varar hans nåd#.

 

Gav solen värme och ljusstrålar vara härskare

     över dagen.

Hans nådeord skapade Solen.

 

¤Psalm. 136:9.

 

9.  #Måne och stjärnor till att härska

över natten, evigt varar hans nåd#.

 

Skapade månen och stjärnorna vara härskare

    över natten.

Lova hans eviga nåd.

 

¤Psalm. 136:10.

 

10.  #Han slog Egypten, dräpte de förstfödda,

evigt varar hans nåd#.

 

Han besegrade Egypten: dräpte de förstfödda

    i Egyptens land.

 

¤Psalm. 136:11.

 

11.  #Han förde Israel ut därifrån,

evigt varar hans nåd#.

 

I sin gränslösa nåd: förde Israel ut från

    träldomslandet Egypten.

 

¤Psalm. 136:12.

 

12.  #Med stark hand, med lyftad arm,

evigt varar hans nåd#.

 

Med stark allmakts hand med upplyftad arm.

    befriade sitt Israel.

 

¤Psalm. 136:13.

 

13.  #Sävhavet klöv han mitt itu,

evigt varar hans nåd#.

 

Klöv i sin allmakt Sävhavet i två delar.

       

¤Psalm. 136:14.

 

14.  #Och lät Israel gå rakt igenom,

evigt varar hans nåd#.

 

Genom sin nåd: vilket visade sig genom

     Israels befrielse genom det torra havet.

 

¤Psalm. 136:15.

 

15.  #Han vräkte farao och hans här i havet,

evigt varar hans nåd#.

 

I sin nåd: förgjorde kung Farao hans här

    i havets djup. 

 

¤Psalm. 136:16.

 

16.  #Han ledde sitt folk i öknen,

evigt varar hans nåd#.

 

Hans folk leddes ut i öken vandringen.

    I sin nåd och barmhärtighet bevarade 

dem i öknen.

 

¤Psalm. 136:17.

 

17.  #Han fällde stora kungar,

evigt varar hans nåd#.

 

Tack vare sin nåd: besegrade stora kungar.

 

Psalm. 136:18.

 

18.  #Han dräpte väldiga kungar, evigt varar

hans nåd#. 

 

Hans nåd varar i evighet: han dräpte väldiga

      gudlösa kúngar.

 

Psalm. 136:19.

 

19.  #Sichon, amoreernas kung, evigt varar 

hans nåd#.


 

Dräpte gudlöse Sichon amoreernas kung.

 

Psalm. 136:20.

 

20.  #Och Og, kungen av Bashan,

evigt varar hans nåd#.

 

Dräpte Ogs liv: kungen av Bashan.

 

Psalm. 136:21.

 

21.  #Han gav deras land åt Israel,

evigt varar hans nåd#.

 

Psalm. 136:22.

 

22.  #Som är egendom åt Israel,

sin tjänare, evigt varar hans nåd#.

 

Gav amoreernas land Bashams land

    land åt Israel.  

Israel din tjänare.

 

Psalm. 136:23.

 

23.  #Han tänkte på oss i vår förnedring,

evigt varar hans nåd#.

 

Visade sin barmhätighet omsorg i vår förnedring.

 

Psalm. 136:24.

 

24.  #Och ryckte oss ur våra fienders grepp,

evigt varar hans nåd#.

 

I godhet och nåd: befriade oss från våra

     fienders angrepp. 

 

Psalm. 136:25.

 

25.  #Han ger bröd åt allt levande,

evigt varar hans nåd#.

 

Hans nådefulla barmhärtighet  ger bröd åt

     allt levande.

 

Psalm. 136:26.

 

26.  #Tacka himlens Gud, evigt varar hans nåd#.  

 

Tack Herren i alla tider himlens ende Gud.

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

PSALTAREN. PSALM. 137:1-9.

 

VID BABELS FLODER.

 

¤Psalm. 137:1.

 

1.  #Vid Babylons floder satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion#.

 

Vi tänkte på Herrens tempel i Sion.

          Vid vår fångenskap i Babylon vid dess

dess floder: i vårt betryck lidande satt

     och grät med tårefyllda ögon. 

 

¤Psalm. 137:2.

 

2.  #I Pilträden som växte där hade vi hängt

våra lyror#.


I Pilträden som växte i Babylon: hängde vi upp

       våra spellyror i träden.

 

¤Psalm. 137:3.

 

3.  #De som höll oss fångna bad oss att

sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor:

     "Sjung för oss en sång från Sion!"#.

 

Höll oss fångar i Babylon: ville höra oss sjunga:

        Bad oss sjunga glada visor:

sjunga för våra förtryckare en sång från Sion.

      

¤Psalm. 137:4.

 

4.  #Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger

i ett främmande land?#.

 

Vi levde i ett främmande land och folk:

          Vilka begärde oss sjunga Herrens sånger

för dem.

 

¤Psalm. 137:5.

 

5.  #Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand förlamas#.

 

Låt inte mig glömma dig, Jerusalem. 

        Gör jag det blir min högra hand kraftlös.

 

¤Psalm. 137:6.

 

6.  #Må mina tunga fastna vid gommen och jag inte

tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem

       högre än all annan glädje#.

 

Bönen: Låt min tunga vara återhållsam.

       Förlåt mig: glömt dig, min Herre.

Låter inte din stad Jerusalem vara i mitt hjärta.

         Vara högre i min glädje än allt annat.

 

Psalm. 137:7.

 

7.  #Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,

hur edomeerna ropade:

    "Riv ner, riv ner till grunden"#.

 

Herre, förkasta inte Jerusalems olycks-dag:

      efter edomeernas anfall mot den.

Vilka säger: i sitt övermod!

      Riv ner dess murar inta Jerusalem:

vanhelga din heliga stad. 

 

Psalm. 137:8.

 

8.  #Babylon, du förstföderska, lycklig den som

får vedergälla vad du har gjort mot oss#.

 

Babylon: du, förstföderska: välsignad den som

    får vedergälla ondskan de gjort mot oss.

 

Psalm. 137:9.

 

9.  #Lycklig den som får ta dina späda barn

och krossa dem mot klippan#.  

 

Välsignad den som får: döda Babylons späda barn

       mot den  hårda klippan.

      

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

PSALTAREN. PSALM. 138:1-8.

 

TACKSAM FÖR HERRENS HJÄLP.

 

Psalm. 138:1.

 

1.  #Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, inför gudarna

sjunga ditt lov#.

 

Jag, David vill tacka dig, min Gud.

       Med mitt hjärtats tacksamhet inför avgudarna:

min ärans lovsång inför ditt lov.    

 

Psalm. 138:2.

 

2.  #Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

och prisa ditt namn, du som är god och trofast.

      Du har gjort långt mer än du lovat#.

 

Jag, ödmjukar mig: mitt ansikte mot ditt

      heliga tempel.

Prisa med mina läppar ditt namn.

        Du, godhetens Herre.

Din trofasthet visar sig inför den ödmjuke.

        Din trohet är av evighet. 

 

Psalm. 138:3.

 

3.  #Du svarade mig när jag ropade,

du fyllde mig med kraft#.

 

Du, besvarar mitt böne-rop.

      Din hjälp fyller mig med kraft.

 

Psalm. 138:4.

 

4.  #Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

ty de har hört dina ord#.

 

Alla kungar visar sin tacksamhet inför

      dig, Herre.

 

Psalm. 138:5.

 

5.  #De skall sjunga om Herrens vägar, 

ty stor är Herrens härlighet#.

 

Jordens kungar sjunger om Herrens visa vägar.

         Herrens härlighet visar sin storhet.

 

¤Psalm. 138:6.

 

6.  #Hög är Herren, men han ser de låga,

upphöjd och fjärran känner han allt#.

 

Herren visar sin allmakt höghet.

    I sin höghet förbarmar sig över de svaga

fattiga och små.

        

¤Psalm. 138:7.

 

7.  #När jag drabbas av nöd bevarar du mitt liv.

   Mot mina fienders vrede  sträcker du ut din hand,

din starka hand räddar mig#.

 

Du bevarar mitt liv: i nödens tid.

        Mina fienders vrede vill förgöra mig:

din barmhärtiga starka hand blir min räddare. 

 

Psalm. 138:8.

 

8.  #Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

      Upphör inte med ditt verk!#. 

 

Herren trofasthet: fullbordar vad han beslutat

      gör för mig.

Herre, din godhet: min eviga trygghet.

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 14 okt 00:42

PSALTAREN. PSALM. 139:1-24.

 

HERREN KÄNNER MIG.

 

¤Psalm. 139:1.

 

1.  #För körledaren.  Av David, en psalm.

     Herre, du rannsakar mig och känner mig#.

 

Davids psalm: för körledaren.

      Herre, din kännedom: utrannsakar mitt hjärtats

innandömen.

      Du som skapat mig: känner mig allt igenom. 

 

¤Psalm. 139:2.

 

2.  #Om står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker#.

 

Vad jag än gör vet du det. 

     Du känner mina tankar antingen de 

ärar eller vanärar dig.

 

¤Psalm. 139:3.

 

3.  #Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör#.

 

Under natten vila och dagens sysselsättning.

      Ser du alltid vad jag gör.

Förtrogen i allt vad jag gör i ord handling. 

 

¤Psalm. 139:4'

 

4.  #Innan ordet är på min tunga vet du,

Herre, allt jag vill säga#.

 

Känner mina ords tankar innan jag talat ut vad 

    min tanke säger.

 

¤Psalm. 139:5.

 

5.  #Du omger mig på alla sidor, jag är helt

i din hand#.

 

Du omsluter mitt liv på alla livets sidor.

         Mitt liv vilar tryggt i din faders hand.

 

¤Psalm. 139:6.

 

6.  #Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd#. 

 

Din vishet: outgrundlig för mig. 

        Din djupa vishet övergår mitt förstånd.

 

¤Psalm. 139:7.

 

7.  #Vad skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?#.

 

Din allestädes närvaro: jag ej kan undfly.

      Vart skall fly från dina allvetande ögon. 

 

¤Psalm. 139:8.

 

8.  #Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där#.

 

Skulle jag tillbringa min tid i himlen är du där.

         Är jag i dödsriket: du också där.

 

¤Psalm. 139:9.

 

9.  #Tog jag morgonrodnadens vingar gick

till vila ytterst i havet#.

 

Skulle jag vila ytterst i havet  du också där.

 

¤Psalm. 139:10.

 

10.  #Skulle du då mig även där och gripa

mig med din hand#.

 

Vart jag än befinner mig du är där.

        Griper med din trygga hand mitt liv.

 

¤Psalm. 139:11.

 

11.  #Om jag säger: 

Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig

    bli natt#.

 

Om jag i min tanke säger:

      Låt mörkret övertäcka mig.

Ljuset omkring mig bli till nattens mörker.

 

¤Psalm. 139:12.

 

12.  #Så är inte mörkret mörkt för dig,

natten när ljus som dagen, själva mörkret är ljus#.

 

Mörkret har ingen makt över ditt seende.

        Nattens mörker, för dig ljust som

dagens ljusstrålar.

      Själva mörkret ljust för dig.

 

¤Psalm. 139:13.

 

13.  #Du skapade mina inälvor, du vävde mig

i moderlivet#.

 

Mitt livs inälvor skapades av dig i moderlivet.

      I min moders-liv sammanvävde du mig.

 

¤Psalm. 139:14.

 

14.  #Jag tackar dig för dina mäktiga under,

förunderligt är allt du gör.

      Du kände mig alltigenom#.

 

¤Psalm. 139:15.

 

15.  #Min kropp var inte förborgad för dig,

när jag formades i det fördolda, när jag

        flätades samman i jordens djup#.

 

I min moderliv: kände du min kropp.

       Min kropp formades: fördolt för

människors ögon. 

 

¤Psalm. 139:16.

 

16.  #Du såg mig innan jag föddes,

i din bok var de redan skrivna, de dagar

    som hade formats innan någon av dem

hade grytt#.

 

Såg mig i min modersliv: innan min jordiska

      födelse-dag.

I din livsbok över mina jordiska dagars innehåll:

     var planlagda av dig redan nedskrivna för dig.

 

¤Psalm. 139:17.

 

17.  #Dina tankar, o, Gud, är för höga för mig,

väldig är deras mångfald#.

 

Dina tankar, o, Gud högre än mina tankar.

        Dina tankar mångfaldiga för mig.

 

¤Psalm. 139:18.

 

18.  #Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

når jag till slutet är jag ännu hos dig#.

 

Dina tankars antal: räknas flera än sandkornens

    antal på havens botten.

 

¤Psalm. 139:19.

 

19.  #Döda de onda, Gud!

Låt mördarna försvinna#.

 

Låt döda ondskans barn, Gud!

      Låt mördarnas liv  försvinna.

 

¤Psalm. 139:20.

 

20.  #De som trotsar dig med sina ränker

och fåfängt höjer sin röst mot dig#.

 

De övermodiga med sina livs listiga planer

    och fåfängliga tomhet mot dig.

Vilka med sin stolta tunga talar högt mot dig.   

 

¤Psalm. 139:21.

 

21.  #Skulle jag inte hata dem som hatar dig,

Herre, och avsky dem som reser sig mot dig#.

 

Varför skulle inte jag visa samma hat mot dem

     som du hatar.

Herre, visa mitt avsky mot dem övermodigt

     reser sig mot dig.

 

Psalm. 139:22.

 

22.  #Jag hatar dem med glödande hat,

mina fiender har de blivit#.

 

Jag hatar dem med hatiskt beteende.

     Vilka blivit mina fiender.

 

Psalm. 139:23.

 

23.  #Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, 

pröva mig och känn min oro#.

 

Utrannsaka mitt liv, Gud.

       Lär känna mina tankar.

Låt mina tankar bli dina tankar.

        Pröva mig: min tro lär känna min oro.

Rädda mig från min oro.

 

Psalm. 139:24.

 

24.  #Se om min väg för bort  från dig,

och led mig på den eviga vägen#.

 

Tillåt inte mina tankars väg vilseleda mig 

      från dig.

Var min rätta vägvisare på den eviga vägen.

 

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - Torsdag 10 okt 05:34

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

 

DEL. 187.

 

18700.  Tålige har tid för allt.

 

18701.  O-tålige har inte tid för något.

 

18702.  O-tålige saknar tålighetens trösterika liv.

 

18703.  Tåligheten älskvärd uppskattad för

tålige hatar o-tåligheten.

 

18704.  Tåligheten o-tåligheten varandras

dagliga fiender.

 

18705.  Ödmjuke låter ödmjukheten i sitt

växa till andlig mognad i den.

 

18706.  När den ömjuke bemöts av övermodets

listigheter prövas ödmjukes ödmjukthet. 

 

18707.  När den vänlige bemöts av elakhetens

elaka beteende prövas vänliges vänlighet.

 

18708.  Bemöts barmhärtige av o-barmhärtigheten

prövas den barmhärtige.

 

18709.  Ni, stormän: regera med kärlek och 

rättvisa folket prisar er goda karaktär.

 

18710a.  Strids-lystne vänder  ryggen mot

sanna Orden: väljer sprida stridiga ord på

     sin tunga.

 

18710b.  Stridslystne övermodets tjänare:

Sprider sårande ord in i sin nästas själs-liv. 

 

18710c.  Stridslystne sprider förvirring och oro

i sin omgivning.

 

18711.  Stridslystne stillhetens tystnadens fiender.

 

18712.  Uthålligheten  sanningen: 

tröste-rika älskvärda för Livet.

 

18713.  Var frimodig tala: sanna ord.

 

18714.  Tala sanna ord vilket gör o-sanna orden

till förlorare: sanna ord  till Livets vinnare.

 

18715.  Ifrågasättandet bjuder in till 

pratsamheten pratsjukheten i lögnens spår.

 

18716.  Ordningsamme befattar sig inte med

tvister ordstrider kivet.

 

18717.  Tvister ord-strider kivaktiga ord 

använder kivaktig tunga som sitt ord-redskap.

 

18718.  Tungan ord-redskapet: antingen för de ondsinta eller godhjärtliga.

 

18719.  Ont samvete följer onda begär 

utför dem i ord och handling.

 

18720.  I Ord och handling  föder onda samvetet

   dödlighet från Liv till Död.

 

18721.  Ordets görare  visas i ord och handling.

 

18722.  Ordets hörare ger gott resultat

     i vara god lyssnare och Ordets görare.

 

18723.  Ordets görare lever ut vad som hörts.

 

18724.  Tungan ordens eldiga-kraft

antingen talas ut på ondsint sätt eller

     i godheten.

 

18725.  Välsignelse eller förbannelse talas ut

av tungan.

 

18726a.  Förbannelsens tunga saknar

   uppmuntrande ord. 

 

18726b. Välsignelsens tunga talar

       uppmuntrande ord.

 

18726c.  Förbannelsens ord ger människan

blödande sår i själen.

 

18727.  Välsignelsens ord läker människans

     blödande sår i själen.

 

18728.  Modlösa människor äger ondsinta

hjärtan och sinnen.

 

18729.  Rikes rikedomar kan inte  förlänga 

sitt Liv för betalning.

 

18730a.  Sanningens människa ingen lögnare.

 

18730b.  Sanningens människa lånar inte ut sin

tunga till lögnaktiga ord.

 

18730c.  Sanningens människa låter inte förtalets

ord vidröra hennes läppar.

 

18731.  Förtalets människo-ord  o-rena läppana

besmittar själen.   

 

18732.  Vredens dödliga fläckar besmittar själen.

 

18733.  Saktmodet förlåtelsen renar själen från

dödlig besmittelse: ger själslivet befrielse 

       från vredens mörka själs-fläckar.

 

18734.  Ödmjuke vigt sitt liv åt  ödmjukheten.

 

18735.  Ödmjuke högmodets skräck när hans

ödmjuka ord och handlingar visar sig.

 

18736.  Ödmjuke föraktas inte av ödmjukheten.

 

18737a.  Ödmjuke äger ödmjukhetens ömma

vård och kärlek.

 

18737b.  Ödmjukes liv ödmjukhetens egendom.

 

18738.  I döden saknas Livet.

 

18739.  Högmodet o-lydnaden förbannelses vänner. 

 

18740.  Ödmjukheten lydnaden  välsignelsens vänner.

 

18741.  Döden Livets hatare och föraktare.

 

18742.  Döden skadar sig själv.

 

18743.  Stoltheten  o-lydnaden dödens vänner.

 

18744.  Ödmjukheten lydnaden livets vänner.

 

18745.  Falskheten talar hala ord.

 

18746.  Lögnens makter hatar föraktar sanningen.

 

18747a.  Begärlighetens liv förstör människovärdet.

 

18747b.  Begärlighetens liv  behagar egoismen.

 

18747c.  Begärlighetens liv  dödlighetens vän.

 

18748.  Begärlighetens liv  tillfredsställer

själviskhetens ego-behov. 

 

18749.  Begärlighetens liv  saknar tacksamheten

förnöjsamheten.

 

18750.  Hånfyllda Ord vad ger de till Livet.

 

18751.  Hånfyllda blickar och ord inga problem-lösare.

 

18752.  Ilskna blickar Ord  hatiska ord blickar

      ingen tröst hjälp för folket.

 

18753.  Trätgiriga blickar ord  ondskefulla

ord och blickar inga  problem-lösare.

 

18754.  Rättvise visar sin rättvisa inför

människo-ögon.

 

18755.  Förspilld tid  livets tomhet och fåfänga.

 

18756.  Den dyrbara dygden  ödmjukheten

     tillgänglig för Alla.

 

18757.  O-tåliges o-kunnighet: hindret för att förändra sitt liv bli tålig.

 

18758.  Svekfritt sinne  uppriktigt hjärta

     tillgängliga för Alla.

 

18759.  Ondskan predikar med stor envishet

lögnaktiga ord vars syfte förneka sanna ord

     få dem utbytta mot ondskans o-sanna ord.

Valet: männniskan väljer antingen sätta sin tilltro

       till ondskan eller sanningen.

 

18760.  Antingen tillåta vreden  äras av kroppens olikalemmar eller av saktmodet.

 

18761.  Lögnen utkämpar kamp mot sanningen.

 

18762.  Antingen väljer man vandra på

lydnadens väg eller o-lydnadens väg.

 

18763.  Hyckleriets människor  o-barmhärtiga.

 

18764.  Hyckleriets folk  själviska.

 

18765.  Hyckleriets människor o-intressanta.

 

18766.  Tvivlet ifrågasätter sanningen:

tvivlet o-tröstlig o-barmhärtig.

 

18767.  Lögnen älskar sin vänskap med tvivlet.

 

18768.  Tvivlet ifrågasätter  sanna  orden:

nyttiga där o-sanna orden råder.

 

18769.  Vara stridslysten talar övermodiga ord.

 

18770.  Övermodiga ord  ärar övermodet.

 

18771.  Stridslystenhet dödlig i beteendet:

i vad den säger.

 

18772.  I lögnarens mun finns inga sanna ord.

 

18773.  Vara rädd om varandra.

 

18774.  Vad fint nyttigt tänka de orden om varandra

till stöd och hjälp.

 

18775.  Vrede vandrar i träldomshuset.

 

18776.  Elake vandrar i träldomshuset.

 

18777.  O-barmhärtige vandrar i träldomhuset.

 

18778.  I saktmodet finns Livet.

 

18779.  I ilskenheten finns tomhet och död.

 

18780.  Saktmodige tar sin tillflykt till saktmodet

när ilskenheten anfaller hotar honom.

 

18781.  Tänk få äga svekfritt sinne.

 

18782.  Svekets tomhet fåfänga vad ger det

till Livet.

 

18783.  Ilskenheten gör ilsknes liv till

tomhet och fåfänga.

 

18784.  Häftige övergiven av häftighetens 

tomhet och fåfänga.

 

18785.  Insikten godheten  tillhör  inte dåren.

 

18786.  Dyrbara ödmjukheten vad mänskligheten 

idag Behöver leva i.

 

18787.  Dyrbara tåligheten vad nationen idag

   Behöver leva i: nationen till tröst och hjälp.

 

18788.  Vreden o-värdig o-önskad för saktmodet.

 

18789.  Saktmodige värdig värdefull för

saktmodet: vara saktmodets vän för Livet.

 

18790.  Antingen väljer man övermodets

o-lydiga väg eller lydnadens väg.

 

18791.  Trolösa övermodet  skapar nationella  problem.  


18792.  Trolöshetens stolthet  ingen problem-lösare.

 

18793.  Elake tillbringar sin tid av Livet i elakhetens

fördärv och förströelse.

 

18794.  Bättre välja snällhetens väg än elakhetens

I vilket den snälle undviker elaka fördärvet

     och förströelsen.

 

18795.  Ondskan o-tacksam i sitt livs-beteende.

 

18796.  Ondskans o-tacksamhet  vanärar 

tacksamheten förnöjsamheten.

 

18797.  Begärliga livet orenar själen.

 

18798.  Ilsknes ilskenhet smutsar ner själen.

 

18799.  Tänk få betjäna sin nästas behov.

 

 

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - Torsdag 10 okt 05:34

PSALTAREN. PSALM. 116:1-19.

 

Psalm. 116:1.

 

1.  #Jag älskar Herren, ty han hört min 

bön om förskoning#.

 

Älskar Herren: visat sin kärlek godhet mot

     mig: besvarat min bön om förskoning. 

 

Psalm. 116:2.

 

2.  #Han lyssnade till mig när jag ropade#.

 

Lyssnade på mitt bönerop om hjälp i nöden.

 

Psalm. 116:3.

 

3.  #Dödens snaror omgav mig,

dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd

     och förtvivlan#.

 

Dödens o-barmhärtiga snaror omgav mitt liv.

      Dödsrikets fasor träffade mig.

Var i mitt livs nöd och förtvivlan.

 

Psalm. 116:4.

 

4.  #Jag åkallade Herren:

Herre, rädda mitt liv!#.

 

I min själsnöd och hjärtats förtvivlan:

     Åkallade Herren.

Herre, var min räddare!

 

Psalm. 116:5.

 

5.  #Herren är nådig och barmhärtig,

vår Gud är barmhärtig#:

 

Herren är mig nådig barmhärtig.

       Vår Gud visar sin barmhärtighet.

 

Psalm. 116:6.

 

6.  #Herren bevarar de oskyldiga, jag var

hjälplös, och han räddade mig#.

 

Herren älskar de o-skyldiga.

      Jag kände mig hjälplös.

I min hjälplöshet räddade du mig.     

 

Psalm. 116:7.

 

7.  #Kom till ro, min själ, Herren har varit

god mot mig#.

 

Min Själ låt dig komma till rons vila.

     Herren har visat sin godhet mot mig.

 

Psalm. 116:8.

 

8.  #Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava#.

 

Var min räddare från dödens makt.

     Mitt öga från fyllas med sorgetårar.

Min fots steg från att skada sig.

      

Psalm. 116:9.

 

9.  #Jag får vandra inför Herren i de levandes

länder#.

 

Får vandra inför Herren: i de levandes länder.

 

Psalm. 116:10.

 

10.  #Jag trodde att jag skulle gå under,

jag plågades svårt#.

 

I min döds-fara trodde jag skulle mista livet. 

       Plågades svårt avv döds-ångest.

 

Psalm. 116:11.

 

11.  #Och tänkte i min oro:

Alla människor sviker#.

 

Tänkte i min innersta oro: alla människor 

     överger mig.

 

Psalm. 116:12.

 

12.  #Hur skall jag återgälda Herren

alla hans välgärningar mot mig?#.

 

Hur skall tacksamt gottgöra Herren för

    alla hans välgärningar mot mig.

 

Psalm. 116:13.

 

13.  #Jag lyfter räddningens bägare

och åkallar Herren#.

 

Lyfter räddningens bägare i åkållan inför Herren.

 

Psalm. 116:14.

 

14.  #Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk#.

 

Villig infria mina givna löften till Herren.

      Inför hela hans utvalda folk.

 

Psalm. 116:15.

 

15.  #De trognas liv är dyrbart

i Herrens ögon#.

 

De trognas liv dyrbara i Herrens ögon.

 

Psalm. 116:16.

 

16.  #Herre, jag är din tjänare,

bara din tjänare, din tjänarinnas son,

     du har lossat mina bojor#.

 

Jag, Herre, din tjänare.

     Din tjänare: din tjänarinnas son.

Lossat mina dödliga bojor.

 

Psalm. 116:17.

 

17.  #Jag vill frambära tackoffer åt dig,

jag vill åkalla Herren#.

 

I tacksamhet frambära tackoffer åt dig.

      Villigt åkalla Herren.

 

Psalm. 116:18.

 

18.  #Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk#.

 

Psalm. 116:19.

 

19.  #På förgårdarna till Herrens tempel,

inne i Jerusalem.

     Halleluja!#.

 

Villgt infria mina löften till Herren:

på förgårdarna till Herens heliga tempel.

     Herrens tempel inne i Jerusalem.

    

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se