SVERIGE:

 

               DE SUBVERSIVAS PARADIS:

 

      KONSTEN ATT TOTALFÖRSTÖRA VÄRLDENS

 

                 BÄSTA LAND.   DEL.  19.

 

HISTORIEN LÄR OSS ATT POLITIKER UPPTRÄDER

 

        FÖRNUFTIGT NÄR ALLA ANDRA

 

            MÖJLIGHETER ÄR UTTÖMDA.

 

I över femtio år har intelligentian i Sverige varnat

     för konsekvenserna av den förda politiken.

Med en dåres ihärdighet har vänsterpolitkerna

     slagit ifrån sig alla varningar.

De har varit så övertygade om sin egen

   förträfflighet och sin egen kompetens på alla

områden så ingen åsikt eller verklighetsbild har

    kunnat överbevisa dem om hur fel de haft 

under ett halvsekel.

 

Som jag nämnt ovan är Socialdemkokraterna inget

    politiskt parti, de är en institution.

Vad denna institution fört fram som en "alltigenom

    oantaslig sanning" har så småningom anammats

av de övriga partierna.

    Man kan se det som så att även motståndarpartierna blivit indoktrinerade av den 

     nyss nämna institutionen i närmare hundra år,

med en höjd intensitet de senaste femtio åren.

 

Vi kan nu i full klarhet, se att de sammanflätande

     orsakerna till dagens moralupplösning är:   

 

¤  Söndertrasadet av  kärnfamiljen

 

¤  Normlösheten.

 

¤  Flumskolan.

 

¤  Rättsväsendets haveri.

 

¤  Massmediernas urspårning.

 

¤  Avsaknad av civilkurage och politiskt m

    hos ledande politiker.

 

¤  Struntfixeringen hos politiker och massmedier.

 

¤  Stort spelutrymme för alla subversiva krafter.

 

¤  Jantelag, feghet och rädsla för befolkningen. 

 

Praktiskt tagit varje dag ser vi nu hur både 

    vänsterpolitiker och journalister backar från 

sina tidigare hårdnackade inställningar.

    För bara tio år sedan hade den som ropat på fler

poliser, stor skärpning av straffen för våldsbrotten,

    stopp för fler invandrare, krav på de invandrare

som redan kommit hit och får stanna, bättre

   kontroll av alla de mördare från terrororganisation IS som kommit hit och fått stanna och ett 

    återuppbyggande av vårt försvar, betraktas 

som mindre vetande.

 

Nu verkar det som om vänsterpolitikerna äntligen

     begripet att vad som sker i Sverige nu är en

nationell systemkollaps.

     

Allt fler frågar sig vad som sker med ett land där

     grundläggande samhälleliga funktioner som

exempelvis polis- och rättsväsendes delvis upphör

    som fungera?  

 

Vad sker när styrande politiker och myndigheter

      inte längre tar sitt ansvar?

Eller när politiker ch myndigheter ger motstridiga

    besked, och det tycks vara godtyckligt om lagar

ska efterlevas eller om man kan strunta i dem?

    Denna typ av frågor diskuteras nu av allt fler

debattörer.

     Allt fler röster varnar för att vi är på väg mot

en samhällsupplösning.

 

Vad gör då exempelvis Socialdemokraterna i denna

     situation?

Jo, de inbjuder alla politiska partier utom SD

    till en diskussion om hur situationen ska lösas.

Det politiska partiet som alltså i trettio år visat på

    den förödelse som skapats av vänsterpolitikerna,

bjuds inte in till samtalen.

    Trots att flertalet av de lösningar som i ett

34-punktsprogram nu förs fram av vänsterpartierna

      i samverkan med några så kallade borgerliga partier i sin helhet, är förslag som SD under 

     mycket lång tid förespråkat.

 

Den som är bevandrad i litteraturen kommer ihåg

    boktiteln "En dåres försvarstal".

Nu håller vänsterpolitikerna på och försvarar sig,

     med floster som att de alltid har medborgarnas

bästa för ögonen:

     "Vi har full kontroll på situationen.

Vi har tillsatt fler utredningar som ska komma 

     med lösningar!"

 

Vad allmänheten inte vet, och som jag beskrivit

  ovan, så är alla vänsterpolitikers utredningar

försedda med utredningsdirektiv, vilket betyder

     att de ska utmynna i förslag som stämmer 

överens med den förda vänsterpolitiken.

    I aktuellt hänseende utmynnar således dessa

produkter i helt värdelösa dokument som inte på

     något vis löser problemen.

 

De flesta utredningar på statlig nivå, men även på

     andra nivåer i den offentliga förvaltningen är

inget annat än förslag på lösningar på de symtom

     som uppträder i smahället.

 

Som orsakat problemen är sällan någon intresserad

   av.

Det gäller för övrigt nästan allt som händer

    i vårt land.

 

I Sverige är vi extremt symtomorienterade.

    Insikten om sambandet mellan orsak och verkan 

har liten status i vårt land.

    Utredningarna ska helst inte vara klara förrän det är ett nytt val såa tt de eventuellt går att använda

     som valfläsk i valrörelsen.

Med andra ordtar en bra utredning många år och

    förhoppningsvis har verkligheten hunnit förbi 

vilket gör att den anbefallda utredningen kan

    slängas i papperskorgen.

 

Att tillsätta utredningar har i alla tider varit ett

    medel för makteliten att skaffa sig ett andrum,

men i främsta hand ett instrument att ta till då

    man inte vet hur den aktuella frågan ska behandla, vilket politikerna absolut inte vill

   erkänna. 

 

Så frågan om, trots dagens skriverier och

  teveprogram som försöker beskriva den prekära 

situation Sverige befinner sig i, den sittande

    politiska makteliten verkligen nu har insett

att alla andra möjligheter som de tidigare försökt

    applicera på landets problem nu faktiskt är helt

utdömda och att det nu krävs helt andra krafttag

     för att rädda vårt land från anarki?

 

Jag tvivlar, det finns alltför många politiker i vår

    riksdag som i så fall skulle förlora ansiktet och

även få stå till svars för sina ageranden. 

 

Vad vi saknar i Sverige, men som många länder har

     infört, är en författnigsdomstol --- en domstol

där politiker kan dömas för vad de ställer till med

    i sitt land.

Hade vi haft en sådan domstol så skulle exempelvis

    alla de politiker som säger att de inte vill diskutera med et demokratikt alt parti i riksdagen

     som SD, som tillika är Sveriges näst största

parti och som i nästa val troligen blir det största

     partiet i riksdagen, blivit dömda och fått lämna

sian platser i vår riksdag.