SVERIGE.

 

                 DE SUBVERSIVAS PARADIS.

 

          KONSTEN ATT TOTALFÖRSTÖRA

 

                  VÄRLDENS BÄSTA LAND.

 

                           KAPITEL FYRA.  Sid. 47-52.

 

    NÄR JAG VAR POJKE PÅ 14 ÅR VAR MIN FAR 

        SÅ OKUNNIG ATT JAG KNAPPAST STOD UT

     MED DEN GAMLE MANNEN I HUSET.

              MEN NÄR JAG BLIVIT  21 ÅR  VAR JAG

                    FÖRVÅNAD ÖVER HUR MYCKET HAN LÄRT SIG PÅ SJU ÅR.

 

    Ålderdiskrimineringen i Sverige är nog i världsklass.

    Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt sa att svensken nu måste arbeta till 75 års ålder.

     Efter att politikerna under decennier stulit och 

förskingtingat de pengar vi betalat in till

     pensionssystemet så finns det snart inga pengar

kvar i våra pensionskassor och detta är den enda

     anledningen till att dagens pensionärer inte

får ut den pension de en gång blev lovade, därför

     måste pensionsåldern höjas.

 

Detta ska då ställas mot att det under en längre tid

    i Sverige varit rätt omöjligt att få ett arbete

efter fyllda 50 år.

     Enn medborgare i 50 - års åldern i vårt land är således helt passe på svensk arbetsmarkad och nu

     har det blivit värre.

 

Detta fenomen åskådliggjordes redan i slutet av

    1990 - talet av dåvarande ungdomsministern,

Leif Blomberg.

    Han skrev:  "Ett sätt att få ut arbetslösa ungdomar i arbetslivet är att pensionera 

      människor över 60 år.

För att ta ett exempel är 52 procent av

    gymnasielärarna över 50 år.

Detta påverkar både kvaliten i den pågående 

     verksamheten och riskerar leda till allvarliga 

kvalitetsproblem i framtiden."

 

Redan vid den tiden ansågs man vara slut vid

    50 år, oavsett tidigare meriter.

Margaretha Winberg klargjorde att efter 55 år var

   det dags för "ett värdigt slu på arbetslivet"

och då ska vi bli kvalitetshöjare.

    Hur detta ska gå ihop med tanken om är passe 

redan vid 50 år och att all erfarenhet dessförinnan

     drastiskt försämrats. 

 

Som förre finansministern, Kjell-Olof Feldt skrev 

     i sin bok "Alla dessa dagar" : 

Politiska beslut som inte drabbar politikerna 

     själva har lätt att finna gehör hos våra

riksdagsledamöter.

 

Några årtionden senare proklamerade den

   dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt att

medborgarna måste vara beredda att arbeta tills

     de fyllt 75 år om inte vårt nuvarande 

pensionssystem ska braka ihop.

 

Ty skulle ovan nämnda ålderdomsfixering och

     ålderism gälla ävende styrande politikerna

i riksdagen så skulle farbröderna Göran Persson,

    Pierre Schori, Carl Tham och tanterna Margaretha Winberg och Lena Hjelm-Wallen som

    exempel alla har varit i riskzonen.

Även den då nyutnämnde generaldirektören för 

    AMS, Bosse Ringholm, 54 år, måste ha fått avsevärt mindre förutsättningar för att klara jobbet

      med hänvisning till hans "höga" ålder. 

Socialdemokraterna har i alla tider kommit med

    förslag till nya regler som uppenbart aldrig

var menade att de skulle gälla dem själva.

 

I ett teveprogram i juli 2019 berättades det att

    redan när någon fyllt 40 år så är arbetsmarknaden mycket begränsad, en 40 - åring        är alldeles för gammal enligt många arbetsgivare.

 

Frågan är vart är vi på väg.  Enligt säkra källor i 

     vår riksdag så har en person som fyllt 50 små 

chanser att få några högre positioner.

    Som jag tidigare nämnt i denna bok så anlitas 

hellre politiska broilers, vi får ministrar som " inte

      är torra bakom öronen" att styra och ställa över

svenska folket.

    I vår nuvarande riksdag är den yngste ledamöten

22 år gammal. 

 

Naiviteten och aniglösheten hos dessa unga

   politiker lyser igenom i princip i allt de gör.

I en av mina tidigare böcker nämnde jag att dagens

    politiker verkar vara helt utan förankring i vår

historia, kultur och traditioner.

    Det som tycks vara den enda viktiga vid rekrytering av dagens politiker är just att de är

   unga.

Men att vara ung är ingen merit som är förankrad 

       i erfarenhet, mognad, eftertänksamhet eller klokhet.

 

När denna typ av åsikter förs fram så finns det 

     de som alltid menar att den som har dessa åsikter enbart är en konspirationsteoretiker eller

    domedagprofet.

Verkligheten arbetar dock hela tiden för den som

     framför oro över nämnda tillstånd i vårt land.

 

Ett land som kontinuerligt skickar ut fullt

    arbetsföra unga människor i arbetslöshet och sedermera fattigdom då de inte kan försörja sig

    fram till pensionsdagen, kommer att få enorma

problem med upprörda stora grupper av arbetslösa

     som inte har något annat val till slut än att

göra revolt.

 

I USA fick för några årtionden sedan signaler om

    att det börjat upprättas arbetsförmedingar

för äldre.

     I de tlandet fanns det nu en utbredd uppfattning

om att det int gick att skicka hem fullt friska 

     människor som befann sig mitt i livet.

 

Under en längre tid hade arbetsgivarna varit

   överens om att exempelvis personer i 50 - års

åldern måste bort från arbetmarknaden för de

    kunde inte hänga med längre sas det.

Ganska snart insåg man dock att vad man gjorde

   då det var att man avskedade all kompetens,

erfarenhet och lojalitet gentemot arbetsgivaren

     vilket medförde stora negativa konsekvenser

för de flesta arbetsgivare.

 

Då det tycks sitta unga oerfarna broilers på snart

     sagt alla betydande befattningar i vårt land så är

förklaringen, när orsaken ska finnas, enkel då

   orsaken till dagens arbetsmarknad sak analyseras.

     Det är mer eller mindre en katastrof för Sverige 

att inte erfarenhet, mångårigt kunnnade och

     klokhet efterfrågas längre.

Detta kommer att kosta vårt land oerhört mycket. 

 

De unga tycks tro att bara en person med tekniska

    kunskaper om en datorkan skapa det framtida

Sverige och att allt annat som är utanför datorernas

     värld är ointressant.

Mot bakgrund av vad jag visat i tidigare kapital

     om svenskt skolsystem så väcker det mycket 

oro inför framtiden.

    Får vi se analfabeter och fullständigt obildade

människor bakom datorer som styr oss?!

 

Nu kanske van av ordning säger att datorerna är

    vår tids välsignelse, denna uppfinning har 

underlättat mycket för mänskligheten och visst

     är det så.

Men i akt med att datorer och robotar tat över allt

       som människan behöver för sitt leverne så

kommer snart en annan faktor att få enorm 

     betydelse för mänskligheten.

 

Den fråga som kommer att sysselsätta många

     hjärnor är --- vad ska människan göra varje dag

om inte behövs för att producera? 

 

Om människan förpassa till total sysslolöshet vad

     kommer då att hända med människan? 

Har vi då inte kommit så långt att hela tillvaron

    för människan måste bi föremål för en total

förändring?

      Om männskan inte har något produktivt,

konstruktivt och meningsfullt att bidra med,

    vad ska hon då göra?

 

Hela fundamentet för mänsklig tillvaro kommer då

    att vara i farozonen.

Går det att tänka sig miljarder människor som inte

     har något att göra varje dag?

Hur ska de försörja sig?

       Medborgarlön måste i det läger bli ett faktum.

 

Här handlar det inte om att bara unga får ett arbete.

     Flera generationer som lever tillsammans samtidigt kommer attbli helt vilsna i sin tillvaro.

    Varför finns jag till, kommer att vara standardfrågan mer än någonsin förr.

 

Nu kanske någon säger att detta aldrig kommer att

      hända.

Tilltron till vårt samhällssystem är i dag 

      någorlunda fast men mycket skört.

Det måste till en insikt om vad som håller på att 

     hända.

Det kommer inte att räcka med att inrätta 

    arbetsförmedlingar för äldre när företag och

organisationer upptäcker att hela stadgan i

     verksamheten skickats hem med de äldre. 

 

Om den nya datorvärlden och robotvärlden får full 

    potential, det vill säga något som vi i dag inte

förstår hela vidden av, måste vi placera människan

    i en tillvaro som gör hennes liv meningsfullt. 

 

Det finns en del domedagsprofeter som länge sagt

     att människan kommer att förgöra sig själv långt 

innan vi i vår helhet styrs av datorer i alla

     sammanhang.

Mycket talar för att denna profetia inte är så långt

    från sanningen sett till människans förmåga

till destruktivitet. 

 

Men mitt hopp står till att de politiker som styr

     redan nu inser vart vi är på väg och med denna

insikt tar tag i nämnda globala jätteproblem.

 

Finns det någonting som kan göra en människa mer

     frustrerad än att inte ha någon meningsfull

sysselsättning att bygga upp sitt liv kring?

     Vad som först måste göras omgående är att börja förstå vilka bevekelsegrunder som är primära

     för mänsklig tillvaro och detta måste sedan bli

absolut vägledande för vilka processer som vi 

     vill tillåta då vi talar om vår överlevnad som

mänsklig ras.

     När mänsklig erfarenhet inte längre värderas

högt kommer det att gå snabbt med mänsklighetens

      undergång.

 

Vi måste förmodligen omgående börja omdefinera

    begreppet arbete.

Människan måste få annat att göra än att tillverka

      prylar och mat.

Vi kanske måste börja förstå vikten av att ta hand

     om varandra och vårda det på ett sätt som

aldrig tidigare.

     I en sådan värld kanske människans erfarenhet

och äldre klokhet kommer till tals på ett helt annat

      sätt än i dag.

 

Det finns tusentals exempel på hur

     framstående kulturer på vår planet gått under.

Det första tecknet brukar alltid komma när

    eleverna inte längre respekterar sina lärare,

det vill säga erfarenheten. 

     Sverige är där nu sedan lång tid tillbaka.

erfarenheten har inte fått råda i vårt land under de 

      senaste 50 åren.