SVERIGE.

 

                 DE SUBVERSIVAS PARADIS.

 

KONSTEN ATT FÖRSTÖRA VÄRLDENS BÄSTA LAND.

 

                        BOKEN TRYCK ÅR  2021.

 

                            FÖRORD.

 

I ett land där socialdemokratin innehaft vad man

    kan kalla för ett problemformuleringsprivilegium

i över 80 år har det bildats en förfärlig hämsko som

     liknar ett urberg som inte går att rubba i svensk politik.

     Socialdemokraterna är inget politiskt parti,

det är snarare en institution.

     När en sådan organisation växer uppstår hos

de styrande en föreställning om att de vet bättre

      än andra.

Detta är inledningsfasen i ett grupptänkande som 

      kan liknas vid ett elakartat sjukdomsförlopp.

Makthavarna skyddar sig alltmer från verkligheten

      och allt färre beslut ifrågasätts.

Slutligen leder detta till att vi får ett gäng 

      verlighetsfrämmande och dumdristiga dilettanter som makthavare i landet.

 

Vi ser nu dagligen exempel på att

    Socialdemokraterna tappat greppet fullständigt 

över den verklighet som råder i Sverige.

       De äldre får det allt sämre.

De sjuka får vänta "evigheter" på att få vård.

      Ständiga larmrapporter kommer om ett skolsystem som har stora brister.

 

   Kriminaliteten frodras som aldrig förr.

Varje dag skjuts en människa i Sverige.

      Varje dag anmäls fem våldtäkter i Stockholm.

Infrastrukturen, exempelvis våra järnvägar,

     fungerar allt sämre.

Stora delar av vårt land står i princip helt utan 

     de grundläggande samhälleliga funktioner

som behövs för att kunna leva där.

 

Oron i världen ökar ständigt och Sveriges förmåga

     att försvara sig vid ett angrepp från främmande

makt är minimal enligt den militärledning som ska

     hand om problemet.

 

På något sätt verkar som om Socialdemokraterna

     lever i en från den övriga världen främmande

värld, men också från den egna befolkningens

    dagliga verklighet. 

De ständiga larmrapporterna betraktas som mindre

    vetande fabricerade av domedagsprofitörer eller 

konspirationsteoretiker.

 

Ända sedann 1968 har Socialdemokraterna också

     haft i princip ett helhjärtat stöd från en samlad

press och teve som dygnet runt basunerat ut de,

      i grunden kommunistiska, socialdemokratiska

sanningarna till folket.

      På senare tid kan vi dock se att vissa journalister visar tendenser till att ifrågasätta

    alltmer av de nämnda sanningarna och vad de

leder till vet ej ännu.

 

                               INLEDNING.

 

               ETT SVERIGE I FÖRVANDLING.

 

Sverige är nu i en förvandling som är så snabb och

     omfattande att vi vanliga medborgare inte längre

kan följa med i förändringarna.

     Som enskilda individer har vi tappat kontrollen fullständigt över våra liv och vår egen vardag 

   i jämförelse med hur det var i det lilla lokala 

samhället som vi tidigare hade i Sverige.

 

Det sitter människor långt ifrån oss och styr över

     minsta detalj i våra liv och vi har inga möjligheter att påverka på samma sätt som vi haft under den 

     äldre tiden i vår historia.

Det människor säger och det människor tycker ---

      det man pratar om i stugorna i Sverige i dag ---

betraktas som oseriöst av våra makthavare.

 

Folkets röst går inte fram längre.

     Makthavarna har för länge sedan fjärmat sig

från medborgarna.

     Man talar stort, vitt och brett om att vi har en demokrati, att folkets röst och att det är vi själva 

    som individer som får bestämma över det som

ska hända oss själva och vårt land.

 

Det är en chimär, det är ingen verklighet längre,

    och till sin hjälp har makteliten en massmedial

apparat som är så stor att det är fråga om det 

     verkligheten är så att det är den politiska makteliten som styr landet i dag eller om det är

    massmedierna som styr.

Vi får serverat tankar varje dag om vad vi ska

   tänka, vad vi ska tycka och vad vi får lov att  tycka och vad vi inte fårlov att tycka.

     Detta styrs av massmedierna. 

 

Den dag jag förstod att den svenska folksjälen blev

    dödligt sårad inträffade för 50 år sedan.

Då kom det avgörande värjhugget.

     Rakt in i hjärteroten träffade alla påbud om 

att vi ändå inifrån från vårt innersta skulle tvingas

     förändra vår folkkaraktär.

Värden väl förankrade i vårt gemensamma förnuft

     skulle trängas tillbaka av intressen som endast 

var ute efter eget destruktivt självförverkligande.

      Under århundraden nerärvda kulturmönster skulle raseras.

    De nya påvarna proklamerade uppror, revolt,

förstörelse och andlig utarming.  

 

Den nya tiden var bara till för dem som hyste förakt

     för ordning, reda och disciplin.

Kunskap skulle nu betraktas med största skepsis.

      Klimatstörande individer skulle med alla till

buds stående medel hållas tillbaka bland annat 

    med hjälp av ett betygssystem som prioriterade

okunskap och ovilja.

     Rättsmedvetna medborgare skulle avfärdas som

bakåtsträvare.

     De kriminella skulle hedras med hjälp av omfattande massmedial support.

     Alla gamla värden skulle utplånas.

 

Resultatet av den nu beskrivna historiekatastrofen

      i Sverige, me dbörjan i slutet av 1960 -talet,

ser vi nu i full skala.

     I dag gör det ont, förfärligt ont i den svenska

folksjälen.

     Vi  matas ständigt med uppmaningar om att avsäga oss vår nationella identitet.

 

Att hylla vårt fosterland, fana och nationalsång

   anses av den nuvarande kommunistinspirerade

makteliten var farligt för vårt land.

     Den i vår folksjäl grundmurade etiska hemvisten

är svårt sargad av de nuvarande makthavarnas

   våldtäkt på de tsom en gång var vårt lands 

grundpelare --- kristendomen. 

 

De förebilder som lyfts fram för våra barn är i

   stället de avvikande i alla avseenden.

Våldspornografin firar ständiga triumfer, etik och

     moral är bortblåst.

De organiserade kriminaliteten härjar stort sett

     helt fritt i Sverige.  

 

Sverige är i dag pantsatt, inte bara ekonomiskt 

     med sin u-landsvaluta-skräpvaluta-utan i allra

högsta grad andligt, etiskt och moraliskt.

    Våra högsta ledare säger att det går bra för Sverige.

      Den svenska folksjälen protesterar mot en dylik

proklamation då den känner budskapets falska

     grund.

Vid varje sammankomst, möte eller förening

     människor emellan i vårt land och då vi känner

oss säkra och skyddade mot maktelitens intrång,

      talas det inte om annat än hur förfärande illa

ställt det är med vårt fosterland i dag.    

 

Ju mer makteliten med hjälp av massmedierna 

    försöker måla upp en verklighet som ingen medborgare känner igen, desto mer illa till mods

     känner sig nationen.

Vi har för länge sedan fått nog av en

    maktfullkomlighet elits ständiga vilseförande 

av oss medborgare.

     Sverige har i årtionden dränerats på kunskap 

och företagsamhet.

      Allt som har något ekonomiskt värde styrs alltmer av krafter utanför vårt land, precis som i 

    vilken annan bananrepublik som helst, mer om

det längre fram. 

 

                                 KAPITEL 2.

 

           JU MER FÖRDÄRVAD STATEN ÄR

 

                     DESTO FLER LAGAR.

 

Hasse Alfredsson och Tage  Danelsson visade i en

      av sina revyer hur lagstiftningshysterin grasserar i Sverige.

     De sa:  "Så fort det uppstår ett problem så fläska

på med en ny lag".

      Precis så har det varit under de senaste 50 åren

i land.

      Det är precis som om vänsterpolitikerna har

trott att alla samhällsproblem går att lagstifta bort.

 

Allt började under slutet av 1960 - 1970 - talen

     och har fortsatt med oförminskad iver.

 

Under 1970 - talet skrevs hela lagboken om mer 

    eller mindre i sin helhet.

Allmänt talades det om den Lidbomska eran.

    Vad som menades var att den socialdemokratiske politikern Carl Lidbom, som tillika var konsultativt

   statsråd på justitedepartementet, under den

tiden var satt att i princip rasera allt som tidigare

     varit kännetecken för den rättsstat som 

symboliserade Sverige.

 

Jag hade en foskartjänst på den juridiska fakultet

     som jag läste juridik vid och den professor som 

jag delade tjänsterum med kom ofta inrusande

     på rummet och skrek:

"Hur f-n ska jag kunna undervisa i juridik, det säger

     på förmiddagen gäller ju inte på  eftermiddagen!"

 

Bland annat skulle bevisbördan i rättssalarna i

    brottmål läggas över på den som drabbats av den

brottsliga gärningen.

     Tidigare gällde rättsregeln att det var den som

begått brottet skulle bevisa sin skuld.

    Alla som känner till ordningen i en rättssal vet

att den som har bevisbördan alltid har

   den svåraste uppgiften.

 

Brottslingen skulle nu sättas i förrummet för

    samhällets omsorg.

Den som drabbas fick i princip skylla sig själv.

    För att understryka denna samhälleliga omsorg så fick mycket grova brottslingar framträda i teve

    och berätta om det dåliga samhälle de vuxit upp

i och som uteslutande var orsaken till brottslingens

        gärningar.

Denna inställnming ser vi även i dag via de

     teveprogram som ständigt lyfter fram brottslingar som mer eller mindre förebilder 

   för våra unga. 

 

Vi märker denna ändring från lagstiftarnas, läs

     riksdagens, sida i exempelvis skadeståndslagen

från 1972, där bevisbördan överfördes från 

    brottslingen till den skadedrabbade, och i

expropriationslagen från 1973.

     med stöd av den sistnämnda lagen har politiker 

i årtionden kunnat tvinga fastighetsägare bort

      från sina egendomar. 

 

Av någon outgrundlig anledning, kan man tycka,

      har vårt lands politiker mycket svårt att se till

att grova brott får mycket mer skärpta straff 

     samtidigt som de ständigt ger sig på   medborgarna och lagstiftar om snart sagt allt 

    vardagligt mänskligt leverne.

Bilbälteslagen är en sådan lag.

      Förbud mot att röka cigaretter på offentliga 

platser är en annan lag som dikterar människors

      vardagsliv.

Förbud mot att tala i mobiltelefonen under 

    bilkörning är en annan lag som tillkommer 

i samma anda.

      Bra eller dåligt är inte kärnfrågan utan problemet är att det finns en förmyndarattityd som

     genomsyrar politikernas tänkande.

 

De gamla socialdemokraterna, bland annat Ernst

    Wigforss sa: "Politikerna ska lägga sig i 

medborgarnas privatliv så lite som möjligt!"

      Politikerna i dag tycks brinna av iver att ge sig 

på medborgarna i dess vardag i detalj med stöd av

    ständigt nya detaljregleringar.

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt skrev i sin

  bok " alla dessa dagar" att politikerna var väldigt

intresserade av att stifta nya lagar, bara inte

     de nya lagarna drabbade dem själva. 

 

I kommunernas husorgan "Kommunaktuellt" skrevs

   det på 1980 -talet att lagstiftningshysterin nu 

hade nått den nivå att ingen längre kunde hantera

     alla de nya lagar som ständigt togs fram.

Det sas från lagstiftarens håll att varje ny lag kom 

     till för att främja rättssäkerheten, men den

mängd lagar som togs fram hade nu blivit ett

    direkt hot mot just rättssäkerheten.

Ofta stod den nya lagen i direkt motsats till det den

     sa skulle regleras, ochh även i direkt strid med

de lagar som redan framtagits och ingen kunde 

     utifrån detta dilemma längre tolka vad som 

gällde.

 

Trenden fortsätter i oförminskad skala.

       Således läser vi nästan dagligen att personal

inom snart sagt alla verksamheter, exempelvis 

     inom vård och omsorg inte kan tolka reglerna

på rätt sätt.

 

Frsäkringskassan har under senare år varit föremål

   för en mängd missnöjda personers ilska.

Denna mastodontinstitution har i årtionden roat sig

     med att kontinurerligt omyndighetsförklara 

landets läkare utifrån de regler som satts i 

    försäkringskassans händer.

I den ena politiska förklaringen efter den andra

    fastslår politikerna att alla ska få den vård och

omsorg som medborgarna ska kunna kräva.

      Men lika ofta möts invånarna av en institution

som med stöd av de regler som politikerna skapat

     och som tycks säga att de regler som finns 

är bara till för Försäkringskassan och inte för

     landets invånare.

 

Vad gäller bilismen så tycks politikerna ständigt 

     fokusera på fel saker.

Olika lobbyister med dunkla agendor uppvaktar

      regelmässigt politikerna med krav på hårdare

regler för äldre bilförare.

      I den ena undersökningen efter den andra visas

dock att den absolut säkraste bilföraren är 75 år

     och den absolut farligaste är 20 - 35 år.

 

Snart är vi troligen där att politikerna faller till

    föga för alla självutnämnda tyckares påtryckningar om äldre bilförares olämplighet 

    och vi får ännu en ny lag som är helt missriktad.