SVERIGE.

 

         FRÅN VÄLSTATSSTAT TIIL FATTIGLAND.

 

                         80 - TALET.

 

             ELÄNDE FLYTER UPP TILL YTAN.

 

När vi kliver in i 80 - talet, syns resultatet av 

    socialdemokraternas förda politik under hela 

efterkrigstiden me dall önskvärd tydlighet.

     Som jag nämnde så fanns det mycket klara spelregler i vårt svenska samhälle omedelbart efter

      krigsslutet och in på 50 - talet.

Det normlösa "flumsamhälle" som

    socialdemokraterna med stöd av kommunisterna

skapat under 60- och 70 - talet visade nu sitt

     rätta ansikte. 

 

Respekten för en "rådande tågordning", i den mån

    den kunde ursjönjas, saknades hos allt fler

medborgare i vårt land.

    I början av 60 - talet fanns det till polisen anmälda knappt 300 000 brott på ett år.

     År 1985 had epolisen fått in över en miljon

anmälda brott på ett år!

      År 2017 har sverige över två miljoner anmälda

brott på ett år!

     Misshandelsbrotten hade tjugodubblats och blivit

oerhört mycket grövre.

    Stöldbrotten har också tjugodubblats.

Märk väl att nämnda antalbrott endast är de till

    polisen anmälda.

Hur många brott som begåtts i verkligheten är

   okänt, men här finns förmodligen ett stort "mörkerantal". 

 

Det oproviserade våldet had eökat lavinartat.

     Våldet har idag 2018 ökat enormt.

Inhyrda s.k experter talar dock om att våldet 

    ständigt minskar!

Det är inte "politiskt korrekt" att säga något annat.

     Dessa uttallanden medför att medborgarna som i sin vardag ser en helt annan verklighet blir alltmer 

     misstänksamma mot politikerna.

"Alla" utom vänsterpolitikerna, talade om hur

    vidrigt det blivit i Sverige.

De allra flesta hade full förståelse för om

    exempelvis våra gamla inte längre vågade gå

utomhus inför risken att bli nedslagen och rånad.

      Allt fler äktenskap upplöstes. det började

talas om en epidemi.  

 

I massmedia förhärligades brottslingarna, vilket

     fortsätter med oförminskad intensitet även idag.

De allra värsta fick egna TV - program, vilket även

     gäller i dag, där de fick tala fritt till svenska

folket, som förväntades tycka synd om 

     brottslingarna som, pga. det svenska samhället

inte förmått att tillgodose brottslingarnas 

    önskemål under deras uppväxttid.

De ansågs ha mer eller mindre rätt att begå brott.

     Denna "tyck synd om" - filosofi gälllande gärningsmännen tycks ha fått ordenligt fotfäste,

     vilket märks då någon dristade sig till att påstå

att många av de utlänningar som kommer hit 

    och som begår brott gör det därför att vi svenskar inte gör det vi förväntas göra, nämligen att utan 

    förbihåll, ge bort vårt land till dessa invandrande

individer.

     Offren för brottslingarnas framfart var helt 

ointressanta för massmedia.

 

År 2018 visar på intet sätt att denna tragedi för

    Sverige har minskat, utan tvärtom har detta samhällsmönster förstärkts, de subversiva 

    krafterna tillåts härja oförblommerat.

 

Andra "intressanta" företeelser som började dyka

     upp var de s.k "skalbolagsaffärerna".

Det fackliga påvedömet tillsammans med 

    vänsterpolitikerna hade under hela efterkrigstiden, men främst under 70 - talet hittat

   på att företagen bara skulle få tjäna en viss mängd pengar på sin verksamhet.

     All vinst därutöver skulle kallas "övervinster".

Enligt den uppfattningen kunde staten beskatta 

      företagens övervinster hur mycket som helst.

För att slippa detta påfund kunde företagen få

     sätta in sina övervinster på ett statligt konto

som kallades inversteringsfonder. 

     Pengarna fanns kvar i företaget på papperet,

men låsta av staten.

     De miljarder som nu socialdemokraterna hade

"övertagit" från företagen och som nu kunde 

     fördelas av politikerna till de ändamål de tyckte

var bäst, blev nu ett i allra högsta grad "förlorat 

     kapital". 

     

Åren gick och företagen som "förlorat" dessa 

     pengar, eftersom deras nyinvesteringsvilja 

försvunnit, och dels deras chanser som en gång     

    fanns till lyckosamma investeringar försvunnit, kunde inte när politikerna ville att de 

    skulle investera, följa deras uppmaning. 

Företagandet och kunskap om när investeringar

    ska göras och när det inte är lämpligt hanteras

ju som bekant bäst av företagen själv.

 

Förmodligen fanns det en annan tanke med när

    socialdemokraterna "övertog" företagens" s.k

övervinster.

     Dessa pengar skulle användas för nyinvesteringar av politikerna i perioder av 

    lågkonjukturer, vilket skulle få politikerna att

framstå som dugliga företagare eftersom de kunde

     skapa nytt företagande under lågkonjukturerna.

Pengarna skulle också investeras på platser i landet

     som socialdemokraterna tyckte var bäst.

"Röstfiske" kan gå till på många sätt.

 

Som sagt, nya aktörer började dyka upp på arenan.

     Den ena lyckosökaren efter den andre dök upp 

i landets kommuner, företrädesvis i

    landsortskommuner, med grandiosa löften om

att skapa sysselsättning i respektive kommun

    bara politikerna kunde hjälpa till att få loss

x antal miljoner av ett visst företags s.k

    obeskattade medel, dvs. det företagets låsta

pengar i tidigare nämnda fonder.   

     Lycksökarna tog tacksamt emot de pengar som

frikostigt sedan delats ut av socialdemokratiska

     politiker som ville leka företagare, och försvann

med miljoner till olika skatteparadis och andra 

    sköna platser på vår planet, där pengarna kom

väl till pass för egna förlustelser!

 

Först 25 - 30 år efter det att skalbolagsaffärerna 

    började florera, ansåg sig landets åklagare

ha hittat ett medel att sätta stopp för "tvättenav

    pengar" och utförsel av valuta till utlandet.

Dvs. än en gång får vi se prov på den "vanliga" 

     reaktionstiden på fenomen somm uppträder

i vårt land.

     

Socialdemokraterna  storvulna drömmar i landet

     kommuner, om jätteobjekt för industrin

och bostadsbyggande hade nu börjat grusas

    ordentligt.

De enorma arealer som kommunerna, ofta genom

    expropriation av mark, mer eller mindre tilltvingat sig under efterkrigstiden med hjälp av

    skattebetalarnas pengar, framstod allmer som monstrusa misstag.

      Outnyttjade industriområden, tomma industrilokaler tilltänkta för metallindustrin och

     tomma bostadshus, visade i allt större utsträckning vilken fruktansvärd kapitalförstöring

    landets socialdemokrater ägnat sig åt under de

senaste årtiondena.

    Att Sverige hade världens högsta skattetryck,

var knappast något attförvåna sig över.

   

Med den glupande aptit som  landets ledande 

     politiker gjorde av med l

landets resurser är det fullt förståeligt att vi ännu

    idag har en skattskuld på astronomiska belopp,

vi lånar ju pengar för att kunna finansiera

    massinvandringen till Sverige i tider då det sägs gå bra för vårt land!

    Denna statsskuld har trots Alliansens innehav

av makten i Riksdagen under en tid inte blivit noll

    utan är fortfarande hög.

 

Sverige, landet där, "alla" haft råd att skaffa sig 

     en bil, hus bostadsrätt, båt och mängder av 

kapitalvaror, till övervägande del med hjälp av 

     lånat kapital, framtonade mer och mer under

80 - talet som en "andlig" död nation.

    Mycket av det som i det gamla Sverige kunde kallas livskvalietet hade ersatts av prylar och 

     åter prylar.