TOBITS BOK. 10:1-7.

FÖRÄLDRARNAS ORO.

Tobits bok. 10:1.

1.  #För varje dag som gick räknade Tobit efter hur  lång tid som var kvar tills sonen fullbordat sin resa

'      och sulle komma tillbaka.

När tiden hade gått ut och Tobias inte kom#.

När de inte kom inom angiven tid blev Tobit orolig

    och bekymrad.

Tobits bok. 10:2.

2.  #Tänkte han: "Han har väl inte blivit kvarhållen därborta?

         Det är väl inte så att Gabael är död och ingen

ger honom pengarna"#?.

I sin oro: tänkte Tobit; ifrågasatte hans kvarhållna

     vistelse i Medien.

I sitt oroliga tvivel: tänkte: tänk om Gabael är död,

        har förlorar pengarna.

Tobits bok. 10:3.

3.  #Han blev dyster till sinnes#.

I sitt tvivelaktiga tänkande blev modlös till sinnes.

Tobits bok. 10:4.

4.  #Och hans hustru Hanna sade: 

"Min pojke är död, han finns inte i livet längre".

         Hon började gråta och klaga över sin son:"#.

Tobits hustru Hanna sade:

       Trodde sin son var död.

Blev modlös och förtvivlad.

       I sin sorg över sonen Tobias:

började hon gråta   klaga över sin son.

Tobits bok. 10:5.

5.  #"Ve mig! mitt barn, mina ögons ljus, varför lät

jag dig resa?"#.

Olycka kommit över min sons liv!

      Mitt barn, mitt enda barn: vilken är min

ögons ljus.

       Ångrade sitt beslut när hon tillät sonen resa.

Tobits bok. 10:6.

6.  #"Säg inte så", sade Tobit.

"Oroa dig inte, min syster, det är ingen fara med

       honom.

Det är förstås något som har försenat dem där

      borta, och mannen som reser med honom är

pålitlig, han är en av våra bröder.

      Bekymra dig inte för honom, min syster,

han är snart här"#.

Oroa dig inte över Tobias, min syster.

        Han lever under den Högstes beskydd.  

Ängeln Rafael pålitlig man: en av våra bröder.

Tobits bok. 10:7.

7.  #Men hon svarade:

"Låt mig vara!  Försök inte lura mig, min pojke

      är död".

Varje dag sprang hon ut och såg bortåt vägen där

      hennes son hade försvunnit, och hon vägrade

att äta.

      När solen gick ner kom hon in, och hon klagade

och grät hela natten och kunde inte sova#. 

Hon svarade honom:

      Hon tvivlade på Tobits ord.

Tvivlet blev henne övermäktig.

       Tvivlet ingen tröstare uppmuntrare.

Tvivlet gav henne sömnlösa nätter.