Direktlänk till inlägg 5 november 2019

PREDIKAREN. 12:1-14. UNGDOM OCH ÅLDERDOM. DEL. 2. SLUTORD.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 5 november 2019 15:43

PREDIKAREN. 12:1-14.

 

UNGDOM OCH ÅLDERDOM.  DEL. 2.

 

¤Predikaren. 12:1.

 

1.  #Tänk på din skapare i din ungdom,

innan de onda dagarna nalkas, de år som

      ingen glädje har att ge#.

 

Glöm  inte  din Skapare i din ungdomstid.

      Innan de onda dagarna visar sig.

Vilkas dagar är glädjefattiga.

 

¤Predikaren. 12:2.

 

2.  #Då solen och ljuset slocknar och månen

och stjärnorna, då regnet följs av moln#.

 

Vilket kan jämföras med Skapelsens olika tider

   av skapade verken:

Solen solens ljusstrålar slocknar.

       Månen och stjärnorna slocknar i sitt

ljus för människors ögon.

        Regnet följa moln.  

 

¤Predikaren. 12:3.

 

3.  #Det är den dag då husets väktare darrar

och de starka männen sviktar, malerskorna

     slutat mala ----- de är för få ----- då det mörknar

för dem som ser ut genom fönstret#.

 

Dagen kommer då husets trygga väktare visar

     sin rädsla.

Starka kraftfulla män: blir modlösa.

       Malerskorna vilka troget maler säden

upphör med sitt malande.

    Vilket jämförs med aktiva mödans tid:

ålderdomens tid: då arbetsmödans tid är förbi.

          

¤Predikaren. 12:4.

 

4.  #Då dörrarna mot gatan stängs till,

då ljudet från kvarnen dämpas, stämman blir

       tunn som en fågels och sångrösten

mister sin glans#.

 

Under ungdomstiden alla dörrar är öppna.

     I ålderdomen dörrarna stängs till gatan.

Likaså med kvarnen.

        Likt fångelns sångröst mister sin ljudglans.

 

¤Predikaren. 12:5.

 

5.  #Då man bävar för en backe och för farsorna

på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan

     släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin

kraft, då människan går till sitt eviga hem

        och gråtarna väntar på gatan#.

 

Likt människan i sin ålderdom går till ditt

        eviga himmelska hem:

Liknas vid rädslan brant backe.

      Olika faror på livets väg.

Mandelträdet lyser sig i vitt.

        Gräshoppan: likt männniskans ålderdomssvaghet släpar sig fram i sin kraftlöshet.

     Likt kaprisfrukten förlorat sin kraft.

Ålderdomens gråtare väntar på gatan.     

 

¤Predikaren. 12:6.

 

6.  #Ja, innan silvertråden slits av och guldskålen

brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet

      går i bitar#.

 

Likt silvertråden silts av: ålderdomen förlorat

     sin livskraft.

      Guldskålen brister sönder i kärvor:

en bild på ålderdomen.

          Likt helt krus vid källan krossas innan

den fylls.

      Liksom det rullande kraftfulla brunnshjulet

går sönder i bitar: likt den kraftlösa ålderdomen.

 

¤Predikaren. 12:7.

 

7.  #Då stoftet återvänder till jorden,

sitt ursprung, och livsanden återvänder till

     Gud, som gav den#.

 

Ålderdomens livlösa kropp: återgår till bli stoft.

        Vilket återvänder till jordens mylla.

Sitt ursprung av liv, livs-andan återvänder till

      Gud sin Skapare: vilken inblåste sin 

livsande i hans näsa in hennes andningsorgan.

 

¤Predikaren. 12:8.

 

8.  #Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,

allt är tomhet#.

 

Livets tomhet, idel tomhet, säger Predikaren.

       Allt ligger under tomheten.

 

SLUTORD.

 

¤Predikaren. 12:9.

 

9.  #Predikaren var inte bara en vis man,

gav också folket del av sin kunskap.

       Han vägde och granskade och ordnade 

många ordspråk#.

 

Predikaren ägde inte endast vishet.

      Gav också den till folket.

Vägde deras ord i sitt värde: granskade dem

     skapademånga olika ordspråk.

 

¤Predikaren. 12:10.

 

10.  #Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande

form och rättframt uttrycka sanningen#.

 

Predikaren sökte efter delge sina visa ord:

       vara nyttiga undervisande till livets lärdom.

I vilket ge uttryck för sanningen.

 

¤Predikaren. 12:11.

 

11.  #De visas ord är som oxpikar, och samlade

tänkespråk som väl inslagna spikar.

        De kommer från en och samme herde#.

 

De visas alla ord likt indrivna fasta oxpikar.

      Ihopsamlade tänkespråk som väl

inslagna med kraftfulla spikar.

       Vilka har sitt ursprung från en och samme herde.

 

¤Predikaren. 12:12.

 

12.  #För övrigt, min son, ta varning:

det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,

       och flitiga studier gör kroppen trött#.

 

Min son, som lyssnar på tänkespråken.

       låt dem varna dig:

myckna bokskrivandet har inte sett sitt slut.

     Flitiga studier: gör kroppen trött.

 

¤Predikaren. 12:13.

 

13.  #Nu har du hört allt, och detta är summan 

frukta Gud och håll hans bud.

      Det gäller alla människor#.

 

Du hör nu vad jag säger till dig.

        Allt vad somm sagt är summan:

lev i gudsfruktan.

        Livet i gudsfruktan ger lydnad för hans bud.

Vilket gäller hela mänskligheten.

 

¤Predikaren. 12:14.

 

14.  #Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, 

       gott som ont#.

 

Ja, för var du i ord och gärning gör skall du

      inför göra räkenskap.

Antingen det görs i godhet eller med ondsint

        hjärta.

 

 



 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards