Direktlänk till inlägg 5 november 2019
PREDIKAREN. 12:1-14.
UNGDOM OCH ÅLDERDOM. DEL. 2.
¤Predikaren. 12:1.
1. #Tänk på din skapare i din ungdom,
innan de onda dagarna nalkas, de år som
ingen glädje har att ge#.
Glöm inte din Skapare i din ungdomstid.
Innan de onda dagarna visar sig.
Vilkas dagar är glädjefattiga.
¤Predikaren. 12:2.
2. #Då solen och ljuset slocknar och månen
och stjärnorna, då regnet följs av moln#.
Vilket kan jämföras med Skapelsens olika tider
av skapade verken:
Solen solens ljusstrålar slocknar.
Månen och stjärnorna slocknar i sitt
ljus för människors ögon.
Regnet följa moln.
¤Predikaren. 12:3.
3. #Det är den dag då husets väktare darrar
och de starka männen sviktar, malerskorna
slutat mala ----- de är för få ----- då det mörknar
för dem som ser ut genom fönstret#.
Dagen kommer då husets trygga väktare visar
sin rädsla.
Starka kraftfulla män: blir modlösa.
Malerskorna vilka troget maler säden
upphör med sitt malande.
Vilket jämförs med aktiva mödans tid:
ålderdomens tid: då arbetsmödans tid är förbi.
¤Predikaren. 12:4.
4. #Då dörrarna mot gatan stängs till,
då ljudet från kvarnen dämpas, stämman blir
tunn som en fågels och sångrösten
mister sin glans#.
Under ungdomstiden alla dörrar är öppna.
I ålderdomen dörrarna stängs till gatan.
Likaså med kvarnen.
Likt fångelns sångröst mister sin ljudglans.
¤Predikaren. 12:5.
5. #Då man bävar för en backe och för farsorna
på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan
släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin
kraft, då människan går till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan#.
Likt människan i sin ålderdom går till ditt
eviga himmelska hem:
Liknas vid rädslan brant backe.
Olika faror på livets väg.
Mandelträdet lyser sig i vitt.
Gräshoppan: likt männniskans ålderdomssvaghet släpar sig fram i sin kraftlöshet.
Likt kaprisfrukten förlorat sin kraft.
Ålderdomens gråtare väntar på gatan.
¤Predikaren. 12:6.
6. #Ja, innan silvertråden slits av och guldskålen
brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet
går i bitar#.
Likt silvertråden silts av: ålderdomen förlorat
sin livskraft.
Guldskålen brister sönder i kärvor:
en bild på ålderdomen.
Likt helt krus vid källan krossas innan
den fylls.
Liksom det rullande kraftfulla brunnshjulet
går sönder i bitar: likt den kraftlösa ålderdomen.
¤Predikaren. 12:7.
7. #Då stoftet återvänder till jorden,
sitt ursprung, och livsanden återvänder till
Gud, som gav den#.
Ålderdomens livlösa kropp: återgår till bli stoft.
Vilket återvänder till jordens mylla.
Sitt ursprung av liv, livs-andan återvänder till
Gud sin Skapare: vilken inblåste sin
livsande i hans näsa in hennes andningsorgan.
¤Predikaren. 12:8.
8. #Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,
allt är tomhet#.
Livets tomhet, idel tomhet, säger Predikaren.
Allt ligger under tomheten.
SLUTORD.
¤Predikaren. 12:9.
9. #Predikaren var inte bara en vis man,
gav också folket del av sin kunskap.
Han vägde och granskade och ordnade
många ordspråk#.
Predikaren ägde inte endast vishet.
Gav också den till folket.
Vägde deras ord i sitt värde: granskade dem
skapademånga olika ordspråk.
¤Predikaren. 12:10.
10. #Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande
form och rättframt uttrycka sanningen#.
Predikaren sökte efter delge sina visa ord:
vara nyttiga undervisande till livets lärdom.
I vilket ge uttryck för sanningen.
¤Predikaren. 12:11.
11. #De visas ord är som oxpikar, och samlade
tänkespråk som väl inslagna spikar.
De kommer från en och samme herde#.
De visas alla ord likt indrivna fasta oxpikar.
Ihopsamlade tänkespråk som väl
inslagna med kraftfulla spikar.
Vilka har sitt ursprung från en och samme herde.
¤Predikaren. 12:12.
12. #För övrigt, min son, ta varning:
det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,
och flitiga studier gör kroppen trött#.
Min son, som lyssnar på tänkespråken.
låt dem varna dig:
myckna bokskrivandet har inte sett sitt slut.
Flitiga studier: gör kroppen trött.
¤Predikaren. 12:13.
13. #Nu har du hört allt, och detta är summan
frukta Gud och håll hans bud.
Det gäller alla människor#.
Du hör nu vad jag säger till dig.
Allt vad somm sagt är summan:
lev i gudsfruktan.
Livet i gudsfruktan ger lydnad för hans bud.
Vilket gäller hela mänskligheten.
¤Predikaren. 12:14.
14. #Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt,
gott som ont#.
Ja, för var du i ord och gärning gör skall du
inför göra räkenskap.
Antingen det görs i godhet eller med ondsint
hjärta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|