Alla inlägg under oktober 2019

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PSALTAREN. PSALM. 150:1-6.

 

HALLELUJA!

 

¤Psalm. 150:1

 

1.  #Halleluja!

   Prisa Gud i hans helgedom, 

prisa honom i hans höga himmel#.

 

Halleluja: Prisa Herren, i hans helgedom:

     i hans himmel.

 

¤Psalm. 150:2.

 

2.  #Prisa honom för hans mäktiga gärningar,

prisa honom för hans väldiga storhet#.

 

Prisa honom:  ära hans mäktiga gärningar.

       För hans väldiga storhet.

 

¤Psalm. 150:3.

 

3.  #Prisa honom med hornstötar,

prisa honom med harpa och lyra#.

 

Prisa honom: med spelharpa och lyra.

      Med hornsignaler och hornklang.

 

¤Psalm. 150.4

 

4.  #Prisa honom med tamburin och dans,'

prisa honom med strängspel och flöjt#.

 

Prisa honom med: Tamburin och dans.

      Prisa honom med: Strängaspelet och flöjt-spel.  

 

¤Psalm. 150:5.

 

5.  #Prisa honom med klingande cymbaler,

prisa honom med jublande cymbaler#.

 

Prisa honom med: ljudande cymbaler.

      Med klingande cymbaler.

 

¤Psalm. 150:6.

 

6.  #Allt som lever och andas skall prisa Herren#.

    Halleluja! 

Alla levande varelser: vilka andas gud själv

       inblåste sin livsande i människans näsorgan.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PREDIKAREN.  1:1-11.

 

INGENTING NYTT UNDER SOLEN.

 

¤Predikaren. 1:1.

 

1.  #Ord av Predikaren, son till David 

och kung i Jerusalem#.

 

Allt som sker i nutid: har i historien förut inträffat.

         Visa ord av Predikaren.

Kung Salomon son till Kung David.

       Kungar i Jerusalem. 

 

¤Predikaren. 1:2.

 

2.  #Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,

tomhet, idel tomhet, allt är tomhet#.

 

Allt som inträffat: allt som i framtiden sker:

      Säger Predikaren: 

Sker i tomhetens idel tomhetens skeenden.

           Allt som sker räknas som tidens tomhet.

 

¤Predikaren. 1:3.

 

3.  #Vad får människan ut av sin möda

under solen?#.

 

Människans ego-verk: sin arbets-börda under solen. 

 

¤Predikaren. 1:4.

 

4.  #Släkte går och släkte kommer,

jorden är evigt densamma#.

 

Äldre släkten försvinner: nya släkten kommer.

        Jordens existens för evigt likadan

i alla släkten. 

 

¤Predikaren. 1:5.

 

5.  #Solen går upp och ner, så skyndar

den tillbaka till platsen för sin undergång#.

 

Solens uppdrag sedan sin skapelsen i sitt uppdrag:

       Gå upp och ned under varje dygn.

 

¤Predikaren. 1:6.

 

6.  #Vinden blåser åt söder, så slår den om

mot norr, ständigt slår vinden om,

       slår om och vänder igen#.

 

Vinden uppdrag sedan sin skapelse i sitt

    livs-uuppdrag.

Blåser åt söder.

           Vinden byter sin vind-styrka från söder 

till norr.

       

¤Predikaren. 1:7.

 

7.  #Alla floder flyter mot havet, men havet

blir aldrig fullt.

      Dit floderna har vandrat vandrar de alltid

på nytt#.

 

Alla flod-flöden: flyter fram mot stora havet.

        Havet blir aldrig fyllt vatten.

Vattnets vattenflöde: har samma flöden

       vad förut hade sitt flöde. 

 

¤Predikaren. 1:8.

 

8.  #Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.

Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog

     av att höra#.

 

Inga ord betydelsfulla: inför vad har inträffat

     vilket som skall ske.

Människo-ögat: finner ingen mättnad på sitt seende.

         Människo-örat: finner o-mättnad på

sitt hörande.

 

¤Predikaren. 1:9.

 

9.  #Vad som har varit kommer att vara,

vad som har skett skall ske igen.

      Det finns ingenting nytt under solen#.

 

Vad som inträffat: vilket sker i framtiden.

      Ingenting nytt ske igen och solen.

 

¤Predikaren. 1:10.

 

10.  #Säger man om något:

"Det här är nytt!"

      så har det ändå funnits före oss,

alltsedan urminnes tid#.

 

Sägs orden: "Det här är nytt"

     Vilket förut inträffat. 

 

Predikaren. 1:11.

 

11.  #Ingen minns de släkten som gått,

och framtida släkten skall glömmas av dem

      som följer efter#.

 

Gårdagens släkten som levt: kommer inte

    ihåg förgågna släkten.

Framtida släkten: glöms av de släkten som

      följer dem.

 

 

OLIKA LIVSVÄGAR PRÖVAS:

 

 

PREDIKAREN. 1:12-18.

 

¤Predikaren. 1:12.

 

12.  #Jag, Predikaren, var kung över Israel

   i Jerusalem#.

 

Jag, Predikaren: var Israels konung

     i Jerusalem.

 

¤Predikaren. 1:13.

 

13.  #Jag föresatte mig att med vishet utforska

och undersöka allt som sker under himlen.

       Tungt är det arbete Gud har lagt på människan#.

 

Genom min givna vishet: 

    utförska undersöka allt sker under himlen.

Gud har genom människans högmodiga o-lydnad

      lagt tung arbetsbörda på människan.

 

¤Predikaren. 1:14.

 

14.  #Jag betraktade allt som sker under 

solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind#.

 

Jag betraktade: allt som sker under solen.

        Allt sker i tomhet: jagande efter vinden.

 

¤Predikaren. 1:15.

 

15.  #Krokigt kan inte bli rakt.

   Vad man inte har kan man inte räkna#.

 

I jagandet i tomhetens vindar:

      Det krokiga blir inte rakt.

Idel tomheten äger ingenting.

 

¤Predikaren. 1:16.

 

16.  #Jag tänkte: "Jag har samlat större visdom

än någon annan som före mig har härskat över

       Jerusalem.

Jag har trängt djupt i vishet och vetande#.

 

Jag, Salomon tänkte:

      Samlat på större visdom från Gud.

Än någon annan som levt före mig.

       Härskat före över Jerusalem.

Med mitt hjärta trängt djupt in vishet

      och kunnighet.

 

¤Predikaren. 1:17.

 

17.  #Jag försatte mig att förstå vad vishet

och vetande är, vad dumhet och dårskap är,

       men jag har insett att också detta

är ett jagande efter vind#.

 

Jag skaffade mig kunnighet om vad visheten

     vetandet är.

Vilket visar sig i vad dumheten och dårskapen

       verkligen är.

Efter denna verklighet: vilket visade sig för mig

        vara likt jagandet efter vinden.

 

¤Predikaren. 1:18.

 

18.  #Stor visdom, stor sorg.

    Mer kunskap, mer plåga#. 

 

Där stor visdom finns: blir till stor sorg.

        Mer kunskap, mer plåga för människan.

 

 

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PREDIKAREN. 2:1-26.

 

NJUTNING OCH RIKEDOM ÄR FÅFÄNGLIGT.

 

¤Predikaren. 2:1.

 

1.  #Jag tänkte:  Nåväl, då vill jag pröva på

glädjen och njuta livets goda.

       Men även detta var tomhet#.

 

Jag, Predikaren tänkte:

      När stor kunskap ger stor sorg.

Mer kunskap ger mer plåga.

    Ändå villig pröva på livets goda:

I glädjen och njutningen leva i livets goda.

         Detta livet: gav mig tomhet och fåfänglighet. 

 

¤Predikaren. 2:2.

 

2.  #Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,

och om glädjen:

     Vad tjänar den till?#. 

 

Vilket dåraktigt liv.

        Vilket jag i skrattet säger: till om glädjen:

Vad till nytta den är att tjäna den?

 

¤Predikaren. 2:3.

 

3.  #Jag beslöt mig för att njuta av vin men

ändå låta visheten råda i mitt hjärta.

      Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad

som är bäst för människor att göra under himlen,

        de dagar livet varar#.

 

Efersom glädjen visar sig vara tomheten.

         Beslöt mig njuta av vinets njutning.

I denna njutning åndå tillåta visheten råda i mitt

     hjärta.

Leva mitt liv åt dårskapen:

         för undersöka vad som är bäst för människor.

Göra under himlen: under livsdagar livet varar.

 

¤Predikaren. 2:4.

 

4.  #Jag grep mig an den stora företag:

jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar#.

 

Jag beslutade mig för att bygga hus åt mig själv.

          Plantera vingårdar. 

 

¤Predikaren. 2:5. 

 

5.  #Jag anlade trädgårdar och parker med

fruktträd av alla slag#.

 

Anlade trädgårdar parker med olika fruktträd.

 

¤Predikaren. 2:6.

 

6.  #Jag byggde dammar för att bevattna en skog

av grönskande träd#.

 

Byggde vatten-dammar.

      Vilka bevattnar en skog av grönskande träd.

 

¤Predikaren. 2:7.

 

7.  #Jag skaffade mig slavar och slavinnor,

och nya slavar föddes i mitt hus.

       Mina hjordar av oxar och får blev större

än vad någon haft före mig i Jerusalem#.

 

Skaffade mig slavar och slavinnor.

      Nya slavar blev födda i mitt hus.

Mina hjordar av oxar och får förökade sig.

         Större i antal än någon före mig i Jerusalem.

 

¤Predikaren. 2:8.

 

8.  #Jag hopade silver och guld, rika skatter

från kungar och provinser.

       Jag skaffade mig sångare och sångerskor

och det som är männens lust:

      kvinnor och åter kvinnor#.

 

Jag samlade silver och guld; rika skatter

      från kungar och olika provinser.

Skaffade mig underhållande sångare

      sångerskor.

Till männens köttsliga lust:

        kvinnor och åter kvinnor.

 

¤Predikaren. 2:9.

 

9.  Så överträffade jag alla som varit före mig

i Jerusalem.

      Och min visdom svek mig inte.

 

Mitt livs rikedomar: överträffade alla som levt

     innan mig.

Min visdom var mig trofast.

 

¤Predikaren. 2:10.


10.  #Allt vad mina ögon begärde lät mig dem få,

ingen glädje nekade jag mig.

      I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen

fick jag för min möda#.

 

Mina ögons begär blev uppfyllda.

      Livets njutning rikedomar nekade mig ingen 

livsglädje.

      Mitt arbete belönades med glädje.

Min arbetsmöda gav mig belöning.    

 

¤Predikaren. 2:11.

 

11.  # Men så vände jag blicken mot allt jag hade

utfört, mot all den möda jag haft.

       Och allt vad tomhet, ett jagande efter vind.

Det fanns ingen vinst under solen#.  

 

Min blick begrundade allt vad jag i min

         arbets-möda själv utfört.

Av detta fanns ingen vinst.

    Vilket var idel tomhet jagande efter vind.

Livets köttsliga njutningar i rikedomar:

      Livets tomhet  fåfänga.    

 

¤Predikaren. 2:12.

 

12.  #Så vänder jag blicken mot visheten,

dumheten och dårskapen ----- Vad kan den göra

     som kommer efter kungen?

Bara det som man förut gjort!#.

 

Vänder sedan min blick till vishetens verklighet.

     Livets dumhet  dårskap.

 

¤Predikaren. 2:13.

 

13.  #Jag såg att visheten är bättre än dårskapen,

liksom ljuset är bättre än mörkret#.

 

Jämförde visheten med livets dårskap:

      där dårskapen råder behövs visheten.

Visheten ljuset i livet.

      Dårskapen mörkret i livet.

 

¤Predikaren. 2:14.

 

14.  #Den vise har ögon att se, med dåren

vandrar i mörker.

      Men jag vet att samma öde drabbar dem båda#.

 

Vises ögon äger livets klara ljus vilket belyses

    av hjärtats inre vishet.

Dårens ögon förmörkade:

         Vandrar på villovägar från visheten.

 

¤Predikaren. 2:15.

 

15.  #Jag tänkte:  Dårens öde drabbar också mig.

    Vad har då all min vishet tjänat till?

Och jag sade mig:

      Även detta är tomhet#.

 

Tänkte: Vises vishet begränsad till vises 

      jordiska vandring likt dårens.

 

¤Predikaren. 2:16.

 

16.  #Ty minnet av den vise lever inte evigt,

inte längre än minnet av dåren.

      Inom kort är båda glömda.

Och den vise dör liksom dåren#.

 

Minnet av den vises jordiska levnad inte evigt.

       Den vise och dåren födda i arvssynd:

vilka dör efter sina jordiska liv.

         

¤Predikaren. 2:17.

 

17.  #Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga.

        Allt är tomhet, ett jagande efter vind#.

 

När jag såg verkligheten: insåg jag det.

      Jag: Salomon hatade livet.

Alla olika skeende under solen blev för mig

    livets plåga. 

 

¤Predikaren. 2:18.

 

18.  #Jag hatade också allt som jag med möda

förvärvat under solen. det måste jag lämna 

      till den som kommer efter mig#.

 

Efter mitt jordeliv: tvungen lämna allt som

    mitt livs arbetsmöda utfört.

    

¤Predikaren. 2:19.

 

19.  #Vem vet om han är vis eller dåraktig?

    Ändå skall han råda över allt vad jag med möda

och klokhet har förvärvat under solen.

      Även detta är tomhet#.

 

Antingen han är vis  eller dåre i sitt jordiska liv:

    Ändå råda över allt vad hans arbets-möda  utfört

klokhet förvärvat under solens ljusdagar:

       Vara till idel tomhet.

 

¤Predikaren. 2:20.

 

20.  #Då greps jag av förtvivlan över all min

möda under solen#.

 

Efter min självrannsakan: greps av förtvivlan

     över all min arbets-möda under solen. 

 

¤Predikaren. 2:21.

 

21.  #Ty också den som har strävat med klokhet,

insikt och framgång måste lämna vad han äger

       åt en som inte lagt ner någon möda på

det.  Även detta är tomhet och ett stort elände#.

 

Den som ägt klokheten insikt och framgång

      under sin arbets-möda: efter sitt jordeliv 

överlämna allt till dem som saknar mödan.

       Vilket gör all arbetsmöda till idel

tomhet och stort livs elände.

 

¤Predikaren. 2:22.

 

22.  #Vad får då människan ut av all sin möda,

av all sin mödosamma strävan  under solen?#.

 

Vad är till nytta av all flitig möda under solen.

           

¤Predikaren. 2:23.

 

23.  #Var dag är en smärta, var syssla en plåga.

   Inte ens om natten finner hjärtat ro.

Även detta är tomhet#.

 

Varje dag smärtsam: varje arbetssyssla 

     en livets plåga.

Inte under nattens vila: finner hjärtat sin ro.

        Vilket är idel tomhet.

 

¤Predikaren. 2:24.

 

24.  #Det finns för människan ingenting gott

utom att äta och dricka och finna glädje mitt

     i all möda.

Jag har insett att detta är en Guds gåva#.

 

Guds Gåva är: äta och dricka: för finna glädje

      i all livdets möda. 

 

¤Predikaren. 2:25.

 

25.  #Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan?#.

 

¤Predikaren. 2:26.

 

26.  #Han ger vishet, kunskap och  glädje åt den'

som behagar honom, men syndaren ger han

      arbetet med att samla och lägga på hög -----

sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar

            honom.

Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

 

Gud ger sin vishet kunskap glädje åt de

     som i sitt hjärta behagar honom.

Syndaren i sin anletes möda samla ihop sitt

    livsverk vilket tillfaller de som behagar honom.

 

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PSALTAREN. PSALM. 142:1-8.

 

BÖN I ENSAMHET OCH NÖD.

 

¤Psalm. 142:1.

 

1.  #En dikt av David när han var i grottan.

     En bön.

 

Davids vistelse i grottan i tryggt skydd mot fienden.

       Där han var i ensamhet och i själsnöd.

  

¤Psalm. 142:2.

 

2.  #Med hög röst ropar jag till Herren,

med hög röst bönfaller till Herren#.

 

Låter mitt bönerop höras inför Herren.

        

¤Psalm. 142:3.

 

3.  #Jag utgjuter mina bekymmer för honom,

till honom bär jag fram min nöd#.

 

I ödmjukhet utgjuter mitt hjärtats bekymmer

     inför honom.

Visar min själs nöd inför honom.

 

¤Psalm. 142:4.

 

4.  #Där modet sviker mig vet du

hur jag har det ställt.

      På den väg jag vandrar gillrar de fällor för mig#.

 

I min modlöshet känner du mitt hjärta.

      Mina motståndare gillrar listiga fällor

för mitt liv.

 

Psalm. 142:5.

 

5.  #Jag ser mig omkring, men ingen bryr sig

om mig.

       Ingenstans kan jag fly, ingen vill veta

av mig#.

 

Söker hjälp av min nästa: ingen villig hjälpa mig.

        I min grotta: där jag är instängd.

 

Psalm. 142:6.

 

6.  #Jag ropar till dig, Herre, jag säger:

   Du är min tillflykt, min lott i de levandes land#.

 

I min nöd ropar till Herren.

     Jag säger i ord:  Du, den ende tillflykt för mig.

Min del i de levandes land.

 

Psalm. 142:7.

 

7.  #Lyssna till min klagan, ty jag står utan hjälp.

   Rädda mig från förföljarna, ty de är starkare

än jag#.

 

Låt min böneklagan vara hörbar för dig.

       Finner ingen hjälp.

Var min räddare: från mina förföljare.

       Mina förföljare äger större kroppslig styrka

än mig själv.

 

Psalm. 142:8.

 

8.  #För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan

prisa ditt namn.

     De rättfärdiga samlas kring mig,

ty du är god mot mig#. 

 

Befria mig ur mitt fängelse.

       I min frihet: prisa ditt heliga namn.  

De rättfärdiga delar sin gemenskap med mig.

      Du, visar  din  godhet mot mig.

        

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PSALTAREN. PSALM. 141:1-10.

 

BÖN OM HJÄLP MOT FIENDEN.

 

¤Psalm. 141:1.

 

1.  #En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig, skynda till min hjälp,

      lyssna på mig när jag ropar#.

 

Davids bön: hjälp mot fienden.

      Herre, lyssna på mitt bönerop.

Var min hjälpare i min nöd mot fienden.

 

¤Psalm. 141:2.

 

2.  #Låt min bön vara rökelse för dig,

mina lyfta händer ett kvällsoffer#.

 

Bönen inför min Herre: låt min bön vara ett

        rökelse inför ditt ansikte. 

Mina lyfta händer ett välbehagligt kvällsoffer.

 

¤Psalm. 141:3.

 

3.  #Herre, sätt en vakt för min mun,

en dörrvakt för mina läppar#.'

 

Herre, bevaka min muns ord.

    Låt en vaksam dörrvakt bevaka mina

läppars ord.  Inte tillåta ondsinta ord få vara

     på mina läppar.  

 

¤Psalm. 141:4.

 

4.  #Låt mig inte få lust till onda ord

och utföra gudlösa handlingar tillsammans

    med ogärningsmän.

Deras läckerheter vill jag inte smaka#.

 

Låt inte mitt hjärta få ha behag till ondsinta ord.

       Vilket beskyddar mig från utföra gudlösa

handlingar.

      O-gärningsmännen gör gudlösa handlingar.

Deras ondskas sötma undviker jag. 

 

¤Psalm. 141:5.

 

5.  #De rättfärdiga kan slå mig, i kärlek

kan de tukta mig, men de gudlösa får inte

       njuta olja på mitt huvud#.

 

Rättfärdiga människa får tukta mig:

    i kärlek in de andliga dygderna.

Tillåter inte gudlösa i sitt övermod håna

       förakta mig. 

 

¤Psalm. 141:8.

 

8.  #Herre, min härskare, mot dig vänder 

jag blicken, hos dig söker jag min tillflykt.

      Låt inte mitt liv gå till spillo!#.

 

Herre, min härskare bland de gudlösa.

        Mot dig vänder min tilltro, söker tröst

trygghet hos dig.

        Bevara mitt liv. 

 

Psalm. 141:9.

 

9.  #Bevara mig för fällorna de lägger ut,

   för ogärningsmännens snaror#.

 

Bevara mina fotsteg från mina fienders utlagda

     fällorna.

Låt inte o-gärningmännens snaror snärja mig. 

 

Psalm. 141:10.

 

10.  #Låt de gudlösa snärjas i sina egna nät 

medan jag går oskadd förbi#.

 

De gudlösa snärjs själva i sina själviska 

      utlagda nät.

Själv går jag o-skadd förbi dem.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PSALTAREN. PSALM. 140:1-14.

 

BÖN OM SKYDD MOT ONDA MÄNNISKOR.

 

¤Psalm. 140:1.

 

1.  #För körledaren. En psalm av David.#.

 

Psalm av David: för körledaren.

 

¤Psalm. 140:2.

 

2.  #Rädda mig, från onda människor,

skydda mig mot våldsmän#.

 

   Var min livs räddare, från ondsinta människor.

Mitt försvar: beskydd mot gudlösa våldsmän.   

'

¤Psalm. 140:3.

 

3.  #De som har ont i sinnet och alltid vållar strid#.

 

De som äger ondsint sinne.

      Stridigheter rider på Ondsinta sinnet. 

 

¤Psalm. 140:4.

 

4.  #De gör sin tunga vass som ormens,

de har etter på sina läppar#.

 

Ondsinta människor: vässer sinn tungors ord

    likt ormens förgiftande tunga.

På Deras läppar finns ormgiftet.

      Ormgiftet sprider dödliga ord.

 

¤Psalm. 140:5.

 

5.  #Bevara mig, Herre, för de gudlösa,

skydda mig mot våldsmän som försöker

       få mig att falla#.

 

Bönen: Herre, bevara mitt liv: från de gudlösa.

      Beskydda mig mot ondsinta våldsmän.

Vilka försöker ta mitt liv.

 

¤Psalm. 140:6.

 

6.  #De högmodiga gillrar fällor för mig,

de illvilliga lägger ut sina nät, längs vägen

       sätter de snaror för mig#.

 

Högmodiga människor: lägger ut fäller för mig.

      I illvillghet försöker snärja mig med sina

utlagda nät.

        

¤Psalm. 140:7.

 

7.  #Jag säger till Herren: Du är min Gud, hör,

Herre, när jag bönfaller dig#.

 

Säger till Herren: Du, alltid min Gud.

     Lyssna, Herre på mina ord.

I ödmjukhet: bön-faller mig inför dig.  

 

¤Psalm. 140:8.

 

8.  #Herre, min härskare, min starke hjälpare,

du skyddar mitt huvud på stridens dag#.

 

Herre, min ende härskare.

       Du, min starke hjälpare.

Beskydda mitt huvud mot fienden på

     stridens dag.

 

¤Psalm. 140:9.

 

9.  #Uppfyll inte de gudlösas önskningar,

Herre, låt inte deras planer lyckas#.

 

Tillåt inte de gudlösas önskningar bli uppfyllda.

        Herre, låt deras planer misslyckas.

 

¤Psalm. 140:10.

 

10.  #Låt inte dem som omringar mig triumfera,

låt deras hotfulla tal drabba dem själva#.

 

Låt de gudlösa misslyckas.

      Deras hotfyllda ord: kommer över dem själva.  


Psalm. 140:11.

 

11.  #Låt glödande kol regna över dem,

låt dem falla i gropar de inte kan ta sig ur#.

 

Låt din vredes glödande kol  regna över dem.

        Låt dem falla i gropar de själva fångats i. 

 

¤Psalm. 140:12.

 

12.  #Den som sprider förtal får inte leva

i landet, våldsmännen skall jagas av olyckor, 

        slag på slag#.

 

Förtalaren sprider ut förtalets ord:

     tillåts inte leva i landet.

Våldsmännen jagas bort av flera olyckor.

        

¤Psalm. 140:13.

 

13.  #Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösas

sak och skaffar de fattigas rätt#.

 

Känner Herrens omsorg för de hjälplösa behov.

      Försvara de fattiga i sin rättvisa. 

 

Psalm. 140:14.

 

14.  #De rättfärdiga skall tacka dig,

de redbara bo i din närhet#.

 

De rättfärdigas tacksamhet tackar dig.

     De svekfria får leva i din närhet.

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

ORD AV PPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

DEL. 188.

 

18800.  Där stoltheten och föraktet råder

finns förlåtelsen.

 

18801.  Frimodigheten inte kraftlös.

 

18802.  Mörkrets förvirring och elände

förmörkar själen.

 

18803.  Ljusets tysthet och välbefinnande

tillgänglig för Alla.

 

18804.  Barmhärtiges livsstil  livsföring

o-barmhärtighetens skräck.

 

18805.  Ondskans o-barmhärtighet:

Tillgänglig: vilkens vilja skadar mänskligheten. 

 

18806.  Godhetens kärlekens barmhärtighet:

tillgängliga för Alla.


18807.  Tänk få vara vän med kärlekens

och godhetens barmhärtiga liv.

 

18808.  Kärleken: tänk få vara i leva i kärlekens

frihetens liv  fri från föraktet och hatet.

 

18809.  Snällheten: tänk få leva i vara beroende av

snällhetens liv  fri från elakheten.

 

18810.  Barmhärtigheten: tänk få leva i gemenskap

med den vara fri från o-barmhärtigheten.

 

18811.  Tystnaden sanningen  leva i dem

    känna deras närhet vara i deras trygghet.

 

18812.  Vilket intressant liv leva i

tystnadens  sanningens närhet.

 

18813.  Själviska egot  egoismens vän:

välj livets o-själviska liv.

 

18814.  Tänk få leva i kärlekens i stillhetens liv

livet i gemenskap med sinnesron sinnesfriden.

 

18815.  Ödmjuke valt ödmjukheten istället

för smärtsamma högmodet.

 

18816.  Saktmodige valt sakmodet istället för

smärtsamma ilskenheten.

 

18817.  Vänlige valt vänligheten istället för

smärtsamma elakheten.

 

18818.  Hänsynslösa  o-barmhärtiga människor

värdesätter inte människo-värdet.

 

18819.  Livet i ödmjukheten ger nya livs-möjligheter.

 

18820.  Livet i högmodet saknar nya

livs-möjligheter.


18822.  Skrytsamma lögner bjuder på livets

mörka sidor där ljuset är rådlöst.

 

18823.  Ondskans högmod roten till mänsklighetens

undergång.

 

18824.  Ondskans högmod livets farligaste snara.

 

18825.  Ondskans högmod förkväver allt liv.

 

18826.  Högmodets ondska  leder till

sjukdom och död.

 

18827.  Saktmodige förlorat sitt ego i saktmodet.

 

18828.  Ödmjuke förlorat sin stolthet i ödmjukheten.

 

18829.  Godhjärtlige förlorat sin egoism

i godheten.

 

18830.  Ilskenheten livets snara  snärjer

männniskans hjärta in i ondskans djupa mörker. 

 

18831.  Elakheten livets farliga snara snärjer

människans hjärta in i ondskans djupa mörker.

 

18832.  Övermodet livets inkräktare värd att

hata och förakta.

 

18833.  Ödmjukheten alltid lydig.

 

18834.  Stoltheten alltid o-lydig: i vad den gör:

stoltheten går före undergång.

 

18835.  O-tåligheten  tåliges skräck 

olycka undergång.

 

18836.  O-tåligheten alltid o-lydig.  högmodig

tänker bara på sig själv: självisk.

  

18837.  O-tåliges beteende  äger högmodigt

beteende: högmodet går före fall:

    i den o-tåliges liv.

 

18838.  Barmhärtige tar hand om hjälplöse

    övergivne trösterik till stöd för sin nästa.

Alltid tillgänglig i sitt tjänande.

 

18839. Livet i ilskenheten avskyvärd för saktmodiga

finner inte någon tröst och hjälp i den.

 

18840a.  Ilskenheten dålig uppmuntrare. 

 

18840b.  O-tåligheten dålig uppmuntrare.

 

18840c.  Häftigheten dålig uppmuntrare.

 

18841.  Elakheten dålig uppmuntran.

 

18842.  Tvivlet  högmodigt o-lydigt.

 

18843.  Tvivlet resultat-löst.

 

18844.  Tvivlet  tomhetens liv.

 

18845.  Tvivlet  belöningslöst.

 

18846.  Tvivlet skadllig smärtsam.

 

18847.  Tvivlet tillhör Livets lidande.

 

18848.  Tron ödmjuk  lydig sanningen.

 

18849.  Tvivlet lydig lögnen.

 

18850.  Rädslan rider på tvivelaktga ord.

 

18851.  Rädslan rider på tvivlet.

 

18852.  Livet med glädjen och meningen vad

mänskligheten idag  Behöver.

 

18853.  Trolöst övermod  själens fiende.

 

18854.  Tro-löst övermod  sårar själs-livet.

 

18855.  Trolöst övermod  vad nyttigt ger det

till Livet.

 

18856.  O-ärligheten gör Livet  glädjefattigt.

 

18857.  Ärligheten Livets rikedom.

 

18858a.  Arvssynden rider på högmodet

och o-lydnaden.


18858b.  Arvssynden Livets  undergång.

 

18858c.  Arssynden Livets fördärv tomhet.

 

18859.  Mildheten trösterik: Livets harmoni

och vila.

 

18860.  Sinnesron ++ friden: Livets stillhet och vila.

 

18861.  Livets smärtsamma lidande:

Livets oro och förvirring.

 

18862.  Ondskans elakhet  utkämpar  daglig

kamp mot vänligheten.

 

18863a.  Ondskans o-barmhärtighet skadlig smärtsam.

 

18863b.  Ondskans ilskenhet utkämpar daglig

kamp mot saktmodet.

 

18863c.  Ondskans girighet utkämpar daglig 

kamp mot givmildheten.

 

18864.  Förtalaren o-tacksam  i sitt beteende.

 

18865.  O-tyglad tunga  förbannelsens gissel:

sprider o-vänskap o-sämja.

 

18866.  Tänk få vara vara ödmjuk av hjärtat.

 

18867.  Tänk få vara saktmodig av hjärtat.

 

18868.  Ödmjuke lever dagligen i o-böjlig trohet

mot ödmjukheten.

 

18869.   Envisheten  rider på högmodet.

 

18870.   Nyfikenheten rider på högmodet.

 

18871.  Tanklösa ord  äger splittrande hjärtan

och tankar.

 

18872a.  Tacka godheten  lev i den  älska den 

dela livet med den  uppskatta den. 

 

18872b.  Tacka godheten  uppmuntra den 

se den som älskvärd  låt den vara dyrbar.

 

18872c.  Godheten vill trösta  hjälpa.

 

18873a.  Elakheten o-social  kivaktig dumdristig.

 

18873b.  Elakheten självgod självisk älskar egot.

 

18874.  Du, snälla människa tack för att du

sprider dina snälla ord  i din  omgivning.

 

18875.  Högmodet målmedveten beslutsam

i vad den gör: kontrollerar människor.

 

18876a.  Kärleken släcker hatets farligheter.

 

18876b.  Kärleken släcker ont begär och  

     stridigheter.

 

18877.  Ärligheten släcker ondskans o-ärligheten.

 

18878.  Där ärligheten råder  släcks

ondskans o-ärlighet.

 

18879.  Ondskans o-ärlighet  vad ger den.

 

18880.  Ondskans o-ärlighet  fåfänglighet 

idel tomhet. 

 

18881.  Ondskans o-ärlighet  livets tomma liv.

 

18882.  Tänk få tillåta visa ord  få bo i våra hjärtan

tankar.

 

18883a.  Egoismen lever i o-kunnighet 

om insikten.

 

18883b.  Egoismen lever i dårskap mot visheten.

 

18883c.  Egoismen lever i dumdristighet 

mot klokheten.

 

18884a.   Saktmodet  befriar människan från

vredens förbannelse. 

 

18884b.  Vredens förbannelse äger dödligt beteende.

 

18884c.  Saktmodet  befriar människan från Häftighetens förbannelse.

 

18885.  Häftighetens förbannelse  äger dödligt beteende.

 

18886.  Tåligheten befriar människan från

o-tålighetens  förbannelse.

 

18887.  O-tålighetens förbannelse  äger dödligt

beteende.

 

18888.  Tåligheten befriar människan i sin kärlek

omsorg från o-tålighetens lidande och smärta.

 

18889.  Vår arma värld av förvirring och elände

behöver stillheten och tystnaden.

 

18890.  Vår förvirrade  eländiga värld styrs

av hatet dödens vän.

 

18891.   Förbannelsens tunga: 

äras av förtalet.

 

18892.  Förtalet rider på förbannelsens tunga.

 

18893.  Skvalleriet rider på förbannelsens tunga.

 

18894.  Skvalleriets vredens tunga rider på

förbannelsens tunga.

 

18895.  Ilskna ord  häftiga Ord  rider på

förbannelsens tunga.

 

18896.  Tänk så fint få vara tacksam.

 

18897.  Bedragaren begrar människors hjärtan.

 

18898.  Lögnaren ljuger för människors hjärtan.

 

18899.  Tiden och livet tillhör varandra.

 

 

 

 

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 oktober 2019 00:42

PSALTAREN. PSALM. 135:1-21.

HERRENS STORA UNDER.

 

¤Psalm. 135:1.


1.  #Halleluja!

   Prisa Herrens namn, prisa Herren, ni hans tjänare#.

 

Halleluja: för dina stora underverk.

       Prisa med våra läppar Herrens namn.

Ni, Herrens tjänare i  tacksamhet.

 

¤Psalm. 135:2.

 

2.  #Ni som står i Herrens tempel, på förgårdarna

till vår Guds hus#.

 

Ni, tjänare vilka är i Herrens tempel.

     På för-gårdarna till vår Guds hus.

 

¤Psalm. 135:3.

 

3.  #Prisa Herren, ty han är god, lovsjung hans

namn, ty det är ljuvligt#.

     Prisa hans högtlovade namn.

Med lovsång prisa hans godhet.

       Hans eviga namn ljuvligt  att höra. 

 

¤ Psalm. 135:4.

 

4.  #Jakob har Herren utvalt åt sig, Israel

är hans dyrbara egendom#.

 

Herren utvalt åt sig Jakob.

      Israels folk hans dyrbara egendoms-folk.

 

¤Psalm.  135:5.

 

5.  #Jag vet att Herren är stor, vår härskare

är större än alla gudar#.

 

Herren har visat sin storhet i ord gärningar.

         Vår ende härskare.

Större än alla andra gudar.

 

¤Psalm. 135:6.

 

6.  #Allt vad Herren vill, det gör han i himlen

och på jorden, i haven och de stora djupen#.

 

Allt vad han beslutat göra: gör han i himlen

    och visas synligt på jorden.

I stora haven i de stora havens djup.

     

¤Psalm. 135:7.

 

7.  #Han får regnmoln att stiga vid världens ände,

han låter blixtar ljunga och regnet falla

       och sänder ut vindar från sina förråd#.

 

Regnmoln på hans befallning: vara nyttiga vid

      världens ände.

Tillåter åsk-blixtar höras. 

       Regnet faller ner från åskans blixtar.

Sänder ut vindar från sina rika förråd.

 

Psalm. 135:8.

 

8.  #Han dödade de förstfödda i Egypten,

både människor och boskap#.

 

Dödade de förstfödda i Egypten.

       Både människor och boskap blev dödligt offer.

 

Psalm. 135:9.

 

9.  #Han sände tecken och under inne i Egypten

mot farao och alla hans män#.

 

Han gjorde tecken och under inne i Egypten.

       Mot Farao Egyptens härskare alla hans

män i landet.

 

Psalm. 135:10.

 

10.  #Han besegrade många folk och dräpte

mäktiga kungar#.

 

I sin allmakt besegrade många folk:

     dräpte mäktiga kungar.

 

Psalm. 135:11.

 

11.  #Sichon, amoreernas kung, och Og,

kungen av Bashan, och alla Kanaans Kungadömen#.

 

Dräpte kungar som:

     Sichon  Bashan  alla Kanaans kungadömen.

 

Psalm. 135:12.

 

12.  #Han gav deras land som egendom,

som egendom åt sitt folk Israel#.

 

Gav sin besegrade mäktiga kungars land

     till sitt egendomsfolk.

 

Psalm. 135:13.

 

13.  #Herre, ditt namn är evigt, Herre,

i alla tider skall man åkalla dig#.

 

Herre, ditt namn evigt.

    I alla tidsåldrar skall man åkalla dig.

 

Psalm. 135:14.

 

14.  #Herren skaffar rätt åt sitt folk

och förbarmar sig över sina tjänare#.

 

Herren ger rättvisa åt sitt utvalda folk.

      Låter sitt förbarmande vila över sina tjänare.

 

Psalm. 135:15.

 

15.  #Folkens gudar är silver och guld,

verk av människorhänder#.

 

Folkens egna händers utförda verk: handgjorda

     avgudar gjorda av guld och silver.

 

Psalm. 135:16.

 

16.  #Mun har de men kan inte tala,

ögon men kan inte se#.

 

Stumma avgudar människoverk.

     Med Blinda o-rörliga ögon.

 

Psalm. 135:17.

 

17.  #Öron har de men ingen hörsel,

ingen andedräkt finns i deras mun#.

 

Äger döva öron: saknas livs-anden i deras munnar.

 

Psalm 135:18.

 

18.  #De som gjort dem skall bli som de,

ja, alla som sätter sin lit till dem#.

 

De som i sin själviskhet; gjort dem blir dem lika.

      Alla som förtröstar på dem. 

 

Psalm. 135:19.

 

19.  #Israels släkt, lova Herren,

Arons släkt, lova Herren!#.

 

Israels släkt: lova Herrens namn.

       Arons släkt: lova Herrens namn.

 

Psalm. 135:20.

 

20.  #Levis släkt, lova Herren,

ni gudfruktiga, lova Herren!#.

 

Levis släkt: lova Herrens namn.

       Ni, gudfruktiga, lova Herrens namn. 

 

Psalm. 135:21.

 

21.  #Lovad vare Herren från Sion,

ham bor i Jerusalem#. 

 

Högt lovad vare Herren från  Sion,

     han har sin bo-plats i Jerusalem.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se