MITT LIV I DINA HÄNDER .

FRÅGA ETT.

Att bejaka Guds vilja: vad är det för dig?

Vi söker Gud, men egentligen behöver han inte

sökas.

Han är överallt.

       Vi kan aldrig komma undan honom.

Allting talar om honom, allting förmedlar något

        av honom.

Vi behöver inte gå långa vägar, inte köpa någon  kompass för at hitta rätt.

       Gud är den verklighet som är vår: 

våra föräldrar, vår kropp med dess hälsa eller 

      sjukdom, vår begåvning och begränsning,

vår rikedom eller fattigdom, vår höga eller låga

      intelligenskvot.

Så snart vi slutar att kämpa mot allt detta,

så snart vi öppnar oss för denna verklighet som

      är Guds verklighet och bejakar den, då lever vi Guds rike.   Sid. 24-25.

#Hur kan du veta att du lever i Guds vilja?

     Detta är tecknet:  om du har bekymmer för något

betyder det att du inte är fullständigt överlämnad

         åt Guds vilja, hur mycket du är tror dig leva

enligt hans vilja.

         Den som lever enligt Herrens vilja är inte bekymrad för något.

       Ifall han behöver något, överlämnar han detta

och även sig själv åt Herren.

       Han lägger det i Herrens händer.

Om han inte får det han behöver, förblir han lugn,

       som om han hade fått det.

Han är inte rädd, vad som än händer, för han

       vet att det är Guds vilja.

Så bevarar han friden i kropp och själ. 

Sid.  27.

Vi kan utan vare sig rädsla eller bekymmer sätta

oss till bords  och äta vad han serverar. 

      Det är alltid fest, eftersom Gud alltid bjuder

på och ger sig själv, sin vilja, sitt handlande.

Sid. 28.

Då och då visar Gud sin närvaro på ett mycket tydligt sätt.

       Men han är alltid med, allting talar om honom.

"Han sover aldrig, han vakar ständigt,

       han som beskyddar Israel"  ( Ps. 121:4 ).

 

Kanske är just detta hemligheten med vissa

     helgon som dör vid unga år och som på kort tid gått en otroligt lång väg.

     Inte ett enda ögonblick i deras liv har gått

förlorat, ingen händelse har varit förgäves. 

Sid. 30.

Varje händelse är ett Guds ord till oss, och i varje

händelse är han närvarande.   Sid. 32.

        Men att känna igen honom i vardagliga

och banala händelser kräver en djup tro.  Sid. 33.   

    

FRÅGA TVÅ.

Hur ser du på det föflutna?

Vi kan be Anden at belysa vårt förflutna och leda

    oss till de händelser som vi ännu inte sagt ett helhjärtat ja till.

       Vi kan spara mycket tid om vi går i analys hos

den Helige Ande.

      En vanlig analys kräver i regel många, många  timmar.

        Om vi bara ägnade en tiondel av denna tid åt kontakt med Anden, som  är vår äkta och slutgiltiga

        terapeut, skulle vi i de festa fall

komma mycket fortare fram.  Sid. 49.

Hur såg Broder Wilfrid på det?

Vi har makt över vårt förflutna.

     När vi ser det förflutna i den helige Andes ljus,

när vi ser på det med Guds ögon, blir det

       nyskapat.

Det blir sant, det som vi ber om i Psaltaren:

    #Gläd oss lika länge som du plågat oss, lika många år som vi har lidit#.  Ps. 90:15.  Sid. 52. 

FRÅGA TRE.

1  Kapitlet  "Att lyda Guds vilja"

            talas det bland annat om  "nollställdheten"

och "att leva i nuet".

         Hur hör det ihop med lydnad?

Vad betyder lydnad mot Gud för dig?

Total beredvillighet förutsätter och innefattar

nollställdhet.

     Nollställd är jag när jag inte  föredrar det ena

före det andra.

        Jag vill ingenting utom detta:  att lyda Guds vilja skall ske  "såsom i himmelen så ock på jorden".

      Den som lever i nollställdhet väljer däremot

aldrig bort något.

Han väljer ju inte en sak, utan Guds vilja.

       Lilla Thereses  "jag väljer allt"  är i all

sin barnslighet inte någon motsägelse".

Den som väljer Guds vilja går aldrig något förlorat.

#Hur skulle jag  kunna förlora något genom

     att välja Gud, honom som är allt # Syrak. 43:27.

    Det är min egoistiska vilja och min naturliga förkärlek som gör allt så smått och trångt.

        Så snart jag ger upp alla egna önskningar

börjar få del av Guds oändlighet.

Ju mer jag närmar mig nollställdheten, desto mindre planerar jag.

        Hur mycket av vårt planerande är inte bortkastad tid!

   Sid.  77-78. 

Man skulle missförstå nollställdheten fullständigt

     om man trodde att den gör människan

till marionett.

       Gud vill inte att människan lyder som

en maskin.

Hon måste älska Gud  "med alla sina krafter".

      Hon är inte ett viljelöst redskap,

som utför sitt arbete mekaniskt.

      När Gud vill att en människa skall göra ett bestämt arbete, blir detta arbete kärt för henne.

         Hon bör älska det med samma kärlek som

hon älskar Gud.

      Det  fodrar en total hängivelse.  

Sid. 79-80.

FRÅGA FYRA.

Broder  Wilfred  skriver.

       I varje kristen människas liv borde det

komma en  tid då hon är Guds redskap

      och ingenting annat.

  När och hur   är det?

I ÖVERLÅTELSENS TVÅ FÖRSTA ertapper får vi lära

     oss att villigt böja oss för Guds vilja,

sådan den uppenbarar sig i livets olika

      omständigheter, och lydigt utföra det som

Gud ger oss att göra. 

     Tredje etappen förutsätter att vi länge övat

oss i att bejaka och lyda Guds vilja.

     Människan drivs i själva sitt handlande av Gud.

I denna etappen överlämnar jag mig själv och mina

      själsförmögenheter så fullständigt åt Gud

att han själv kan använda dem som han vill.

I den andra ertappen är det jag som  gör vad Gud vill, JAG GÖR DET FÖR HONOM.

        I den tredje etappen däremot är det han som använder mig, HAN GÖR DET GENOM MIG.

   Sid. 103.

FRÅGA FEM.

Hur reagerar du på vittnesbördet 

"Att släppa taget" ?

Jag överlämnar mig mig åt Guds vilja i något

     som blev allt tydligare, något som  gällde liv

och död. 

      Jag drog med i tomheten, jag förlorade varje

hållhake, förlorade fotfästet. 

Sid. 137.