Alla inlägg den 20 februari 2017

Av Jan-Owe Ahlstrand - 20 februari 2017 15:22


##FÖRSUMMA INTE ATT LYSSNA PÅ DE VISA,

        FÖRDJUPA DIG I DERAS TÄNKESPRÅK##.


Syraks bok. 8:8.

 

2600.  Klokheten och försiktigheten : låter tiden

:: ordningen ::: planeringen : påverka beslutsamheten.


2601.  Ödmjukhetens tjänande : uppmuntrar

sin nästa.


2602.  Ödmjukhetens tjänande : går ett steg extra.


2603.  Ödmjukhetens tjänande : ser andras behov.


2604.  I ödmjukheten finns ingen avund-sjuka

och svart-sjuka.  


2605.  Moder-kärlekens : kontrollerande beskydd

över hennes barn :: hinder för barnets utveckling.


2606.  Livets resa : fylld av livets lärdom ::

livserfarenhet ::: lärorik för andra människor.


2607.  O-ren unga : ljuger :: skvallrar ::: förtalar.


2608.  Mod-löst hjärta +++ mod-lös tunga.


2609.  Mod-löst hjärta söker uppmuntran : uppskattning.


2610.  Ordning skapar trivsel och harmoni.


2611.  Mod-löst hjärta : vill känna sig uppmuntrad ::

uppskattad ::: värdefull. 


2612.  Med-känslan : med-ömkan :: med-lidande

::: uppskattar : uppmuntrar :: människo-värdet.


2613.  Fina : flitiga händer :: uppmuntrar

behövande människor.


2614.  Ödmjukheten : uppmuntrar människor.


2615.  Ödmjukheten : kärleken :: går ett steg extra

::: för att uppmuntra de behövande.


2616.  Fostrande hjärtat :: formas in i det karaktäriska inre livet.


2617.  Ödmjukheten : vänligheten villig gå extra steget.


2618.  Vara ödmjuk mot varandra : god vänskap.


2619.  O-mogen tunga : skvalleriets : förtalets tunga. 


2620.  O-mogen tunga : häftighetens :: vetgirighetens tunga.


2621.  O-mogen tunga : lögnens :: falskhetens tunga.


2622.  Ärelysten tunga : o-mogen tunga.


2623.  O-mogen tunga : karaktärs-lös tunga.


2624.  Talträngd tunga : karaktärs-lös tunga.


2625.  Tomhetens ord : fåfängliga ord.


2626.  Hård-hjärtliga ord : sårande ord.


2627.  Hård-hjärtligt leende : sårande leende.


2628.  Hård-hjärtliga tankar : sårande tankar.


2629.  Förtalets ord :: under-värdera andras människo-värde.


2630.  O-lydnadens tankar : o-lydiga ord ::

o-lydiga handlingar.


2631.  Lydnaden tankar bättre än :

o-lydnadens tankar.


2632.  Saktmodiga tankar bättre än : vetgiriga

:: häftiga tankar.


2633.  Ren-hjärtlige förtjänar : renhetens rikedomar.


2634.  Saktmodige förtjänar : saktmodighetens rikedomar.


2635.  Vetgirige : häftige förtjänar inte saktmodighetens rikedomar.


2636.  Tystnadens : tysthetens tunga :: ej ärar

förtalets : skvalleriets tunga.


2637.  Förtalets : skvalleriets tunga saknar ::

vilan : ron :: harmonin.


2638.  Ödmjukheten

               Ärligheten

                   Öppenhjärtligheten

trovärdiga i ord : handling.


2639.  Seendets intryck

              Hörandets intryck

                   påverkar tankar : talet.


2640.  Med-känslan

                 Medömkan

                      Medlidandet

                          uppskattar livets värdighet.


2641.   Girigheten

                Snålheten

                     älskar sina egna behov.


2642.   Känna med-känsla

                känna medömkan

                      känna med-lidande

i andras livsstil : livsföring :: vidrör de smås :

de fattigas :: de hemlösas ::: bedrövades hjärtan.


2643.   I krav-tänkandet : finns ingen uppmuntran.


2644.  Ödmjuk ärlighet : öppen-hjärtlighet ::

sådd av goda frön i människo-hjärtan.


2645.  Ödmjuka samtal : lyssnande samtal.


2646.  Ödmjukt språk : o-själviskt tal.


2648.  Ödmjukhetens fullkomlighet : bråddjupet

av ödmjukheten. 


2649.  Ödmjukhetens tjänande ser inte på

o -nyttigheter.  


2650.  Ödmjukhetens tal : lyssnandets ::

tysthetens tal.  


2651.  Ödmjukhetens tal : vishetens :

klokhetens tal.


2652.  Övermodets : stolthetens tal ::

själviskhetens tal.


2653.  Övermodets :: stolthetens ord ::: vet allt.


2654.  Orden på tungan :: hjärtats ord.


2655.  Ordens vila : harmoni :: saningens ord.


2656.  Mänsklighetens lydnad : inför sanningens ord

:: förändrar hennes livsstil och livsföring.


2657.  Lydnadens vilja inför barmhärtigheten :

fördjupar hennes livsstil och livsföring in i

       sanningens inre värld.


2658.  Sanningens inre liv : beskyddar hennes själ från lögner :: falskheten.


2659.  Lögnen och falskheten : skadar själs-livet.


2660.  Ödmjukheten försvarar : inte sig själv.


2661.  Skänk oss tålamodet med varandra.


2662.  Innerlig med-känsla : med-ömkan ::

med-lidande ::: ödmjukhetens tjänare.


2663.  Skänk oss ödmjukheten med varandra.


2664.  Skänk oss saktmodigheten med varandra.


2665.  Ödmjukhetens inre glädje : leende läppars

utstrålande glädje.


2666.  Tysthetens talande tunga : tystnadens ljuva

:: sköna språk.


2667.  Milda talets : ljuva :: sköna språk.


2668.  Tystnadens tunga : tungans äre-krona.


2669.  Uttömd egoism : inbjuder ödmjukhetens

inre liv.


2670.  Moders-kärlekens b-sida : kontrollerande

hinder för barnet själv-ständiga utveckling.


2671.  Fullkomliga tungor ::: behärskade tungor.


2672.  Förvirrade människor gör felaktiga beslut.


2673.  Människor har olika genetiska svagheter ::

vilket visar sig i ord : handling.


2674.  Finns en fara se sig själv som fullkomlig :

sin nästa som o-fullkomlig.


2675.  Övermodige sin egen avgud.


2676.  Finns ingen son eller dotter som väljer :

sina egna föräldrar.


2677.  Inte intresserad av övermodets gemenskap. 


2678.  Inte intresserad av häftighetens : vredens

gemenskap.


2679.  Sorgset hjärta : trälbinder :: förslavar

människans livsstil : livsföring.


2680.  Vi är människor : längtar efter livets sanna ::

värdiga : älskvärda livsföring.


2681.  Med-människans hjälp : tröst :: stöd belönas.


2682.  Med- mänskliga flitiga händer belönas.


2683.  Med- mänskliga flitiga fötter belönas.


2684.  Kärleks-gärningar belönas.


2685.  Kärleks-gärningar +++ kärleksfyllt hjärta.


2686.  Kärleks-fyllt hjärta +++ outsinlig källa.


2687.  Tröste-rika ord : ur tröstre-rika källan.


2688.  Fröjde-fulla ord : ur fröjde-rika källan.


2689.  Tröste-rika källan : erbjuder tröste-rika ord. 


2690.  Fröjde-fulla källan : erbjuder fröjde-fulla ord.


2691.  Tröste-rika ord en ära : berömmelse.


2692.  Glädje-rika ord en ära : berömmelse.


2693.  Tröste-rika ord lycka : fest-måltidens krans.


2694.  Glädje-fulla ord lycka : fest-måltidens krans.


2695.  Lycka : festmåltidens krans : värdesätter livet.


2696.  Tröste-rika : uppmuntrande ord :: fyller hjärtat med fröjd ::: långt liv.


2697.  Ära ödmjukheten : får ett gott slut.


2698.  Ära enkelheten : litenheten :: får et got slut.


2699.  Tålmodighetens väntan : belönas. 



 


 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 20 februari 2017 15:21

FULLKMLIGHETENS VÄG.


TERESIA AV AKVILA.


KAPITEL. 13.


FORTSÄTTER ATT BEHANDLA SJÄLVFÖRNEKELSEN


OCH FÖRKLARAR,  HUR MAN MÅSTE UNDFLY


VÄRLDENS UPPFATTNING OM ÄRA OCH


RÄTTIGHETER FÖR ATT UPPNÅ SANN VISHET.


1. Jag har ofta sagt det, mina systrar, och nu skriver jag ned det här, så att det aldrig må falla er ur minnet:

      nunnorna i detta hus ----- och till och med varje människa som strävar efter fullkomlighet ----- måste 

     fly tusen mil från tankar som:

jag hade rätt; man har varit orättvis mot mig; den som behandlade mig så hade ingen rätt till det.


Gud bevar oss för slika rättsbegrepp!


Tycker ni att det var rätt att vår gode Jesus fick genomgå så mycken smälek och utstå så många förelämpningar?


Jag vet inte vad den har i kloster att göra som endast vill bära de kors som hennes förnuft

kan godkänna.


Det är bättre att hon återvänder til världen, där man för övrigt inte heller kommer att ta hänsyn till

sådana anspråk på rättvisa.


Kan ni någonsin lida så mycket att ni inte förtjänar att lida än mera?


Ja, vad kan vi ha för anspråk på rättvisa?


Jag förstår det sannerligen inte.


2.  När man bevisar oss någon ära, uppmärksamhet eller vänlighet, låt oss då plocka fram dessa

         rättsbegrepp, ty det strider mot allt vad rättvisa heter att vi här i livet blir behandlade på

       det viset.


När vi däremot blir förolämpade ----- så kallar vi det,

även om ingen därigenom gjort oss orätt ------ så förstår jag inte, vad vi har att klaga över.


Antingen är vi denne store Konungs trolovade eller  också är vi det inte.


Om vi är det så frågar jag:

    finns det någon god hustru som inte skulle dela

den smälek hennes make utsätts för, även om hon

        inte har någon längtan efter det.


När allt kommer omkring får de dock dela både ära och vanära med varandra. 


Att önska ta del av vår Brudgums rike och dess glädje men inte vilja ta del av hans smälek och möda, är dårskap.


3.   Gud give att vi aldrig må önska något dylikt!


Fastmer må de syster, som tror att hon anses som den ringaste bland alla, betrakta sig som den

        lyckligaste och hon är det också, om hon bär

det som hon bör.


Tro mig, hon skall inte sakna ära vare sig i detta eller det tillkommande livet.


Men hur dåraktigt är det inte att säga att ni skall tro på mig, när det är den sanna Visheten själv som säger det!


Låt oss, mina döttrar, åtminstone i något efterlikna den Heliga Jungfruns djupa ödmjukhet, det är ju

       hennes dräkt vi bär, och vi borde skämmas över

att kalla oss hennes sytrar.


Ty hur djupt vi än tycker att vi förödmjukar oss,

så kommer vi ändå aldrig att bli värdiga vara döttrar

      till en sådan Moder och att vara trolovade med en sådan Brudgum.  


Om vi alltså inte anstränger oss att utrota fel, om vilka jag talar, så skall det som idag inte förefaller

       vara någonting alls, i morgon vara en mindre synd, men så svårsmält och elakartad, att om ni

          låter den vara, kommer den inre att förbli ensam; för klostren är detta ett fördärv.


4.  Därför måste vi som lever i gemenskap vaka mycket noga över oss själva i denna sak, så att vi

      dem inte skadar dem som anstränger sig att göra oss gott och ge oss ett gott fördöme.


Om vi förstod vilken stor skada den åstadkommer som ge rupphov till en dålig vana, så skulle vi hellre dö än göra oss skyldiga härtill.


Ty i detta fall skulle det ju endast vara kroppen som dog, medan den förödelse som drabbar själarna har så stora verkningar, att de inte tycks ha någon ände. 


Efter dem som nu lever kommer ju andra, och kanske de alla lättare tar efter en dålig vana som vi infört, än de tar efter många dygder.


En dålig vana låter djävulen inte få något slut,

dygderna däremot går fölorade genom den mänskliga svagheten.


5.  O, vilket stort barmhärtighetsverk skulle inte den nunna utföra och villken stor tjänst skulle hon inte

        göra Gud om hon, när hon märker att hon inte

kan följa sedvänjorna i detta hus, erkände det

         och gav sig i väg!


Må hon betänka at det är det bästa för henne,

om hon inte vill uppleva ett helvete i detta livet,

        och Gud give att hon inte måtte få ett annat

i det tillkommande!


Ty det finns många skäl varför man kunde befara

detta, men jag tror att varken hon eller de andra skulle förstå det så väl som jag förstår det.


6.  Ni gör rätt i att lita på vad jag säger, annars skall tiden bevisa sanningen i mina ord.


Det sätt som vi försöker att leva på är inte endast nunnans utan också eremitens, och vi bör därför  

       frigöra oss från allt det skapade.


Jag har också märkt, att Herren skänker nåden att leva så just åt den, som han har utvalt för

      detta hus.


Fastän hon ännu inte har uppnått den fullkomliga frigörelsen är hon på god väg, det visar den stora

       belåtenhet och glädje hon erfar över att aldrig

mer behöva syssla med världsliga ting, och den lycka hon finner i klosterlivet.


Jag upprepar det alltså:

    har någon sin håg till världsliga ting och märker,

att hon inte gör framsteg, så skall hon ge sig iväg.


Vill hon ändå förbli nunna, så kan hon träda in i ett annat kloster, i annat fall kommer hon att få se

         vad som händer henne.


Hon skall dock inte klaga på mig, som har grundat detta kloster, och säga att jag inte har varnat henne.


7.  Detta hus är en himmel, om himlen kan finnas här på jorden.


Den, vars enda glädje är att behaga Gud och som inte ser till sitt eget behag kommer att finna livet underbart här.


Men vill någon ha mer än detta, skall hon dock förlora allt, ty det finns intet me ratt få.


En missnöjd själ liknar en illamående människa, även den bästa föda avvisar hon, och det som de friska äter med god aptit, ger henne blott kväljningar.


En sådan själ skall lättare bli frälst om hon lever på någon annan plats och når kanske så småningom

        den fullkomlighet, som hon här inte kunde uppnå emedan hon var tvungen att tillägna sig den på en enda gång.


Ty fastän vi också här ger tid för att uppnå fullständig frigörelse och utblottelse av det inre,

        kräver vi dock, att det vad det yttre beträffar sker på en enda gång.


Om nu någon som ser alla sina medsystrar handla så fullkomligt, och som alltid befinner sig i ett

        sådant gott sällskap, trots detta inte gör några

framsteg under ett helt år, fruktar jag, att hon inte heller kommer att göra några på många år,

          utan snarare gå tillbaka.


Jag säger inte att hon måste handla lika fullkomligt som de andra, men man måste dock se, att henne 

        själ tillfrisnar.


Om sjukdomen är dödlig upptäcker men den snart. 

            

      


   


      


   



 







 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 20 februari 2017 15:21

FULLKOMLIGHETENS VÄG.


TERESIA AV AKVILA.


KAPITEL.  12.


HANDLAR OM HUR FÖGA DEN SOM VERKLIGEN


ÄLSKAR GUD FÅR BRY SIG OM LIVET OCH SITT


EGET ANSEENDE.


1. Låt oss behandla några andra frågor, som också är mycket viktiga, trots att de förefaller obetydliga.

Allt syns oss mödosamt, och med rätta, ty det

        rör sig om en kamp mot oss själva.


Men har vi väl gripit oss verket an, verkar Gud

så mycket i själen och skänker den så stora nådegåvor, att allt vi kan utföra i detta livet tycks oss mycket ringa.


Vad oss nunnor beträffar, gör vår frihet och överlämnar den åt en annan. 


Vi underkastar oss dessutom så många mödor, fastor, tystnad, avskildhet och kortjänst, och hur mycket vi än skulle välkomna någon lindring -------

       och kanske är jag, i alla de  kloster jag besökt, den enda som tilllåter mig något sådant -------

         så kan det endast bli någon enstaka gång.


Varför skulle vi då rygga tillbaka för den inre själförnekelsen, vilken inte endast gör alla de andra

       övningarna mycket värdefullare och fullkomligare, utan också är till hjälp för att lugnt

      kunna utföra dem.


Denna inre självförnekelse uppnår vi genom att i allt i högre grad anstränga oss, som jag redan sagt,

       och genom att förneka den egna viljan och det egna begäret, även i småsaker, till dess kroppen

        slutligen blivit underkastad anden.


2.  Jag säger det ännu en gång:

allt eller åtminstone mycket är avhängigt av att vi

slutar att bekymra oss för oss själva och för den

        egna bekvämligheten, ty livet är det minsta

som den som uppriktigt börjar att tjäna Herren

      kan erbjuda honom.


Hanhar ju redan gett honom sin vilja, vad kan han då frukta?


Om han är en verklig ordensman eller en sann bedjare och längtar efter gudomlig tröst, så är det klart att han inte får rygga tillbaka för önskan att dö

       och lida martyrium för Guds skull.  


Eller har ni ännu inte fattat, systrar, att livet för en god ordens man och för den som önskar tillhöra Guds närmaste vänner, är ett långt martyrium?


Långt, ty i jämförelse med de martyrer, som på

ett ögonblick blev halshuggna, kan man kalla det så, fast livet i sig självt är kort och somliga liv ytterst korta.


Hur kan vi veta om inte vårt liv blir så kort, att det

upphör en timme eller ett ögonblick efter det att vi beslutat oss för att helt och fullt tjäna Gud?


Det är mycket möjligt; för övrigt får ni inte glömma att vi aldrig får fästa oss vid det som har ett slut.


Vem skulle inte anstränga sig om han tänkte att varje timme var den sista. 


Tro mig, att tänka detta är det säkraste.


3.  Låt oss därför sträva efter at i allt förneka den egna viljan.


Ty som jag sade, om ni anstränger er i detta skall ni

så småningom och utan att veta hur, nå fram till

     bergets topp.


Verkar det dock inte hårt att säga, att vi inte får söka tillfredsställelse i något?


Jo, såframt man inte samtidigt taar om vilken glädje och tröst denna försakelse medför, och vad man därigenom vinner i detta livet.


Vilken säkerhet!


Då ni i detta kloster alla redan praktiserar detta,

är det mesta gjort.


Var och en av er uppmuntrar och hjälper de andra.


Nu måste ni i detta försöka att överträffa varandra.


4.  Vaka noga över det som rör sig i ert inre, skärskilt om det gäller rangordningen.


Gud bevare  oss, för sitt heliga lidandets skull, för ord eller frivilliga tanker likt dessa:

       Men jag har varit längre i Orden; men jag är äldre till åren; men jag har arbetat mera; men den andra blir bättre behandlad än jag.


Om dylika tankar sulle uppstå, måst eni genast avbryta dem, ty om ni skänker dem gehör eller i ord ger utlopp åt dem kommer de att sprida sig

        likt en pest och ge upphov till mycket ont.


Om ni har en priorinna som överser med det ringaste av dessa ting kan ni vara övertygade om,

         att Gud tillåtit att hon skänkts er för era synders skull och att hon är början till er undergång.


Bönfall Herren av hela ert hjärta att han må råda bot på det onda ty ni befinner er i stor fara.


5.  Ni kanske undrar varför jag fäster så stor vikt vid detta och bedömer det så strängt, då Gud ju även vederkvicker dem som inte är så helt frigjorda. 


Ja, visst gör han det, ty i sin oändliga vishet ser han att detta kommer att få dem att för hans skull

lämna allt.


Med att lämna allt menar jag inte att gå i kloster.


Det kan finas hinder för detta och en fullkomlig själ kan överallt vara frigjord och ödmjuk, fastän det

        i världen kommer att kosta den större möda, ty omgivningen betyder mycket.


Var dock övertygade om en sak:

där man håller på sitt anseende eller är fästad vid ägodelar, där skall man aldrig göra stora framsteg

       eller få utgjuta bönens sanna frukt även om man övat inre bön, elle rrättare sagt övat

         betraktelse, i många år, ty hade bönen varit

fullkomlig hade den slutligen förkvävt dessa dåliga vanor.


Endast i värden utan också i klostren förekommer dessa fel, visserligen är tillfällena färre, men det gör bara skulden större.


6.  Granska er själva, mina systrar, om ni inte har något att försaka härvidlag, ni är ju inte här för något annat.


Ingen skall för övrigt bevisa er större ära, därför att ni inte vill försaka er i detta hänseende, tvärtom kommer ni att förlora, där ni kunde ha vunnit mycket.


Följden blir alltså att ni går miste om både äran

och förtjänsten.


Var och en må undersöka hur ödmjuk hon är,

och därav skall hon ser hur långt hon har kommit på fullkomlighetens väg.


Om hon verkligen är ödmjuk, så tror jag inte att djävulen skall våga fresta henne till ens en första

           ansats i någon sak som har att göra med rangordningen, ty eftersom han är så slug fruktar han att bli slagen. 


Det är nämligen oundvikligt att den ödmjuka, om hon blir frestad av djävulen til brott mot ödmjukheten, kommer att styrkas och växa i denna dygd.


Ty det är klart att frestelsen kommer henne att blicka tillbaka på sitt liv och jämföra det som hon gjort i Herrens tjänst med vad hon är honom skyldig.


Hon skall då se de stora ting han gjorde genom att stiga ned till oss för att ge oss en förebild i ödmjukhet, och hon skall tänka på sina synder

        och var hon genom den förtjänade att vara.


Dessa betraktelser är själen till sådant gagn, att djävulen inte vågar komma tillbaka en annan gång

        av rädsla för attfå huvudde sönderkrossat.


7.  Ta emot mitt råd och glöm inte bort det:

försök att inte endast själva dra nytta av er frestelse ------ det vore stor skada, om ni inte gjorde det ------- utan se till att också era medsystrar drar nytta avv den. 


Om ni vill hämnas på djävulen och desto snabbare befria er rån frestelsen, be då priorinnan, så snart

        frestelsen ansätter er, att få utföra en låg tjänst, eller sök en själv i den mån ni kan,   

       och lär er att kuva er vilja i uppgifter som bjuder er emot.


Herren skall låta er finna sådana, och därmed skall frestelsen snart vara förbi.


Gud bevare oss för människor som söker sin egen ära i Herrens tjänst!


Betänk hur litet de vinner!


Ty som jag sade, äran går ju förlorad genom att man önskar sig den, skärskilt om det rör sig om företräde i rangordningen.


Dt finns inget gift i världen som dödar kroppen snabbare än ärelystnad dödar fullkomligheten.


8.  Kanske säger ni:

detta är naturliga svagheter och ingenting att fästa sig vid.


Skämta för all del inte om dessa saker, ty de sprider sig likt skummet på vattnet och ingenting är

          obetydligt när det gäller en så stor fara som ärelystnaden och tanken på att ha blivit förbigången.


Vill ni veta en av orsakerna till ------- bortsett från många andra ------ varför det är så?


Djävulen börjar kanske att fresta er med någon bagatell som inte har någon betydelse, men samtidigt förstorar han upp den inför en annan syster.


Denna tror till och med att hon handlar av kärlek när hon talar med er om detta och frågar er hur ni kan tillåta en dylik förolämpning.


Jag skall be Gud att han ger er  tålamod, säger hon,

offra det åt honom, inte ens ett helgon skulle kunna

           fördra mer änni.


Det är helt enkelt djävulen som lägger dessa bedrägliga ord i er systers mun.


Fastän ni beslutar er för att lida, blir ni nu frestad till fåfänga för något som ni inte har motstått så fullkomligt som ni borde.


9.  Vår natur är så svag att vi, fastän vi vid någon förment oförrätt intalar sig själva att den inte är något att fästa sig vid, dock inbillar oss att vi gör

       någo stort när vi offrar den åt Gud, och börjar tycka synd om oss själva.


Och hur mycket mer gör vi inte det när vi märker, att andra är ledsna för vår skull!


På så vis förlorar själen de tillfällen den hade att

samla förtjänster, blir svagare och öppnar dörren

       för djävulen, så att han kan komma tillbaka

en annan gång med en ännu större frestelse.


Det  kan också hända att när ni är villiga att fördra en viss oförrätt, någon kommer och frågar omni är osårbara och verkligen vill finna er i något sådant.


O, mina systrar, låt er aldrig, för Guds kärleks skull, förledas av oklok kärlek, så att ni visar medlidande

        med någon annan syster i något som har att göra med dessa inbillade oförrätter!


Det skulle då likna det medlidande som den helige Job bevisades av sina vänner och sin hustru. 


 


      














     


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se