GUDS EFTERFÖLJELSE:

VÅR KALLELSE.

"Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader

och ni i mig och jag i er.

Den som har mina bud och håller dem, han älskar 

mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig

      för honom"  ( Joh. 14.20-21 ).

Dessa ord visar oss att Treenighetens liv i oss inte är statiskt utan i högsta grad dynamiskt.

Källan i vårt inre till varje pris bryta sig ut.

Denn driver oss att älska, alltså att efterfölja Sonen och följa hans bud.

Jesus Kristus har uppenbarat tillvarons fullhet:

Guds treeniga liv.

Det är i relationerna mellan de gudomliga personerna vi finner urbilden och förebilden för våra mänskliga relationer .  

Det kristna livet är en Kristi efterföljelse; ja, vi är

------- som Gregorius av Nyssa ( 331-394? ) säger

------- kallade att vara hela "Treenighetens efterföljare".

Paulus instämmer ( eller rättare sagt ät de tnog Gregorius som håller med Paulus ):

        "Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn"  ( Ef 5:1, jfr Joh 6:45 ). 

Hela den kristna tradiotionen säger enhälligt:

     tecknet på vår kärlek och vår tro på den treenige Guden är att vi lever som han.

Att vi är eko och gensvar.

Kärleken, alltså kärlekens Gud som bor i oss, kan inte förbli instängd där.

Den måste ut och det kan den inte utan oss.

Den allsmäktige blir helt vanmäktig om i säger nej.

Vi bevarar vår frihet, men den som insats kan vi också i varje stund börja ett nytt liv, om vi lär oss lyssna både inåt och utåt.

Allt vad vi är och gör måste ytterst syfta till att återspegla Treenighetens liv.

Mystik, det vill säga gåvan att få erfara Gud i sitt liv, går alltid samman med etik, alltså uppgiften att leva och handla som han.

Genom "att befästas i Son och Fader och Ande"

som Ignatius av Antiokia ( död 115? ) säger,

      skapas enhet i vårt liv.

Det inre och yttre livet är ett och samma.

I Guds värld finns det inga skillnader dem emellan.

Inga avstånd skiljer oss från honom och från varandra.

Den eviga källan finns överallt.

Bara vi ser den, och vill dricka av den.

Den människa som söker kan finna Gud i allt.

"Ty alla ting befinnes för henne vara från Gud,

och Guds bild skönjes för henne i allt".

Treenigheten har samband med allt här på jorden.

Gud har lämnat sina spår efter sig i allt det kan

skapat.

Människan är jämte änglarna den enda varelse, som kanbejaka detta faktum och sw att Gud lyser emot henne i hela tillvaron.

Hon har också förmågan att locka fram Treenighetens spegelbild både i och runt omkring sig själv.

Allt måste genomsyras av det levande vattnet från den eviga källan.

 

Hela vårt liv går ut på at vattna den jord, som annars skulle förbli torr och ofruktbar.

Treenighetens liv ett dynamiskt spänningsfält, där vi får kraft att omskapa, omfördela och omstruktuera.

  

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE

DEL. 24.

#Ty visheten förtjänar sitt rykte, hon är inte

tillgänglig för alla#.  Syraks bok. 6:22.

2400.  Insikten ::: inte tillgänglig för alla.

2401.  Lydnaden ::: inte tillgänglig för alla.

2402.  Ödmjukhetens : enkelhetens :: litenhetens :::

rikedomar tillgänglig för alla. 

2403.  Mildhetens : saktmodighetens rikedomar :::

tillgänglig för alla.

2404.  Flitiga : fina :: uppmuntrande händer :::

fyllda av människors behov.

2405.  Milde ::: saktmodige ::: lever ett intressant liv.

2406.  Vetrige : häftige :: lever ett o-intressant liv.

2407.  Ödmjukheten har en god tillväxt :::

i det ödmjuka hjärtat.

2408.  Frimodigheten ::: inte bristfällig i ord :

handling.

2409.  Behärskade tungor besvarar inte talträngda

tungor.

2410.  Behärskade tungor ::: lyssnade tungor.

2411.  Behärskade tungor ::: ger svar i rätt tid.

2412.  Bättre med två lyssnande öron :::

än en o-behärskad tunga.

2413.  Tystnaden besvarar ::: o-behärskad tunga

med tystnadens vila.

2514.  O-behärskad tunga ::: främmande för

tungans tystnad.

2415.  Saktmodig tunga ::: tar sig inte tid :::

försvara sig själv.

2416.  Saktmodig tunga ::: har en större kärlek

till saktmodigheten ::: än till ego-kärleken.

2417.  Trösterika tystnaden : stillheten ::

lugnet :: talar ord av tystnaden ::: stillheten

:::: lugnet.

2418.  Lögnaktigt ::: falskt tal : dåraktigt :: dumdristigt tal.

2419.  Lögnaktigt ::: falskt tal : kommer med dåraktiga :: dum-dristiga förslag.

2420.  Lögnen ::: falskheten har ett stressande beteende.

2421.  Lögnen ::: falskheten : vem vill umgås med dem??

2422.  Lögnaktigheten ::: falskheten : belönings-lös.

2423.  Lögnens egoistiska vilja ::: ger aldrig upp.

2424.  Lögnen ::: falskheten : tror på sina egna

lögner.

2425.  Trösterrika ord ::: handlingar.

2426.  Tröstar längtande hjärtan.

2427.  Stöder längtande hjärtan.

2428.  Hjälper längtande hjärtan.

2429.  Trätgirighetens tunga ::: grälsjuk : lätt-retlig

::: strids-lysten tunga ::: sårar själs-livet.

2430.  Kivets tunga ::: tvistigheten : ordstridens tunga :: ill-viljans ::: envishetens tunga.

2431.  Föraktlig tunga ::: avskyvärd : förkastlig ::

äre-lös ::: o-värdig :::: eländig ::::: värde-lös tunga.

2432.  Äre-lysten tunga ::: äre-girig tunga :

äre-kär :: stolthetens tunga ::: stormodig ::::

fåfänglig tunga.

2433.  Kärleksfull tunga ::: hjärte-varm: barmhärtig :: faderlig ::: öm :::: ömsint :::::

      tillgiven tunga.

2434.  Sanningen === troheten === kärleken :::

varandras stöd : tröst :: hjälp.

2435.  Hjärtats trohet ::: återspelas i hennes

livsstil och livsföring.

2436.  Hjärtats o-trohet återspeglas i hennes

livsstil och livsföring.

2437.  Barmhärtigheten fördriver all förtvivlan

::: i hjärta och sinne.

2438.  Själens inre längtan ::: från själs-livets

faror ::: olyckor.

2439.  Själs-livets faror ::: olyckor.

a.   Lögnens ::: falskhetens sårbara påverkan

i själs-livet.

b.        Vredens ::: häftighetens sårbara påverkan

i själs-livet.

c.      Trätgirighetens : grälsjukhetens :: stridslystenhetens sårbara påverkan i själs-livet.

d.      Kivets : tvistighetens :: ord-stridens :::

ill-viljans :::: envishetens sårbara påverkan

i själs-livet.

e.      Föraktlighetens : avskyvärdighetens :: förkastlighetens sårbara påverkan i själs-livet.

f.       Äre-lystenhetens : äre-girighetens ::

äre-kärlekens ::: stolthetens :::: stormodighetens

::::: fåfänglighetens sårbara påverkan i själs-livet.

2440.   Själs-livets kärleksfulla läkedom.

a.     Kärleksfullhetens : hjärte-värmens :: barmhärtighetens ::: faderlighetens :::: ömhetens

       ::::: ömsinthetens :::::: tillgivenhetens läkedom

påverkar själs-livet.

b.      Sanningens : trohetens :: kärleksfullhetens

läkedom påverkar själs-livet.

c.      Godhetens : vänlighetens ::

varm-hjärtlighetens ::: god-hjärtlighetens ::::

hjärte-godheten ::::: hjärte-värmlighetens

     läkedom påverkar själs-livet. 

d.    Ömmighetens : ömsinthetens ::

öm-hjärtlighetens ::: med-lidsamhetens ::::

barmhärtighetens ::::: mildhetens :::::: mjukhetens

     läkedom påverkar själs-livet.

e.    Barmhärtighetens : förlåtandets :: förståelsens ::: förtroendets :::: tålamodets :::::

hjälpsamhetens läkedom påverkar själs-livet.

f.       Tröstens : stödets :: hjälpsamhetens :::

uppmuntrans läkedom påverkar själs-livet.

2441. Tacksamma ord ::: med-mänskliga ord :

uppmuntrar sorgsna :: bedrövade hjärtan.

2442.  Omsorgsfulla : ömmande :: ömsinta ord :::

uppmuntrar sorgsna : bedrövade hjärtan.

2443.  Snällhetens Ord

               Tacksamhetens Ord 

                    Finhetens Ord

                        Mjukhetens Ord

Trösterika Ord ::: tröstar : stöder :: hjälper.  

2444.   Hjärtats ömhet

                Hjärtats omsorg

                    Hjärtats värme

Kärleksfulla hjärtats liv ::: inför de sorgsna

::: bedrövade hjärtan.

2445.  Ömheten ::: växer till i ömsint hjärta.

2446.  Ömsintheten växer till i ömsinthetens hjärta.

2447.  Ärligheten växer till i ärligt hjärta.

2448.  Ödmjukheten växer till i ödmjukt hjärta.

2449.  Godheten växer till i godhetens hjärta.

2450.  Saktmodigheten växer till i saktmodigt hjärta.

2451.  Mildheten växer till i mildhetens hjärta.

2452.  Tacksamheten växer till i tacksamhetens hjärta.

2453.  Sanningen växer till i sannings-fyllt hjärta.

2454.  Manligt övermod ::: vill själv-njuta av den

kvinnliga emotionella rikedomen. 

2455.  Manlig ödmjukhet ::: uppskattar : värdesätter

:: kvinnlighetens emotionella rikedomar.

2456.  Lögnen förtjänar ::: ej sanningen.

2457.  Hjälplöses :: hungriges tomma händer :::

visar sina livs-behov.

2458.  Stillhetens ::: tystnadens jordmån : i vilket

formar karaktärs-livet.

2459.  Stillhetens ::: tystnadens rädsla : förhindrar

karaktärs-livets mognad.

2460.  Bemöter människor med mjukhetens :::

finhetens beteende : läkedomens beteende. 

 

2461.  Själs-livet : inre livet :: känslo-livet.

2462a.  Lögnaktigt tals ::: lögnaktiga argumenteringars : lockande utbjudande in i tanke-världas inbjudande.

b.  Deras aktiva budskap avslöjar sanningen.

c.  Inbillnings-bilder av lögner :: när verklighetens bemöts tvärtemot.

d.   Lockas till att underhålla dessa bilder ::

vilket ger förvirring ::: oro i sinnet.   

2463.  Själv-förgudning : själv-dyrkan :: själv-förhärligande ::: jag vet allt vad jag behöver veta.

2464.  Själv-tillbedjan : egen-kär :: egotism :::

livet i själv-avguderi.

2465.  Själv-godheten : själv-belåtenheten ::

själv-tillräckligheten ::: tilltro till sig själv.

2466.  Självisk : egoistisk :: jagisk ::: själv-upptagenhet :::: själv-uppfylld : jag-centrerad

:: ego-centrerad livsstil och livsföring.

2467.  Själv-kär : själv-klok : själv-behaglig :

själv-härlig : själv-tillräcklig : egen-rättfärdig.

2468.  Självisk vishet ::: egen-rättfärdig vishet.

2469.  Insiktig i sina egna ögon ::: själv-tillbedjan.

2470.  Svek-fritt hjärta ::: låter sig inte påverkas

falskheten : otroheten.

2471.  Svek-fritt hjärta ::: sveklös : trofast ::

rättsinnig i sitt tänkande.

2472.  Öppen-hjärtlig : genom-ärlig :: ren-hjärtlig.

2473.  Mod-lösheten : miss-modet :: rädslan
::: själv-uppgivelsen :::: livets o-vänner.

2474.  Missmodig : ned-stämd :: ned-slagen

::: mod-fälld :::: mod-lös ::::: bristande själv-förtroende ::: i sin livstil och livsföring.

     Ser dem som livets o-vänner.

2475.  O-vänners liv ::: ej villig vara i deras gemenskap.

2476.  Livet i miss-tröstan : förtvivlan ::

miss-mod ::: saknar livs-glädjen.

2477.  Själs-förmögenheter ::: intellektuell  förmåga : själs-krafter.

2478.  Vilan släpper inte in oron :::   förvirringen in i tanke-världen.

2479.  Vilan : ron :: lugnet ::: stillheten :::: själens läkande läkedom.

2480.  Rons : trygghets-känslans :: sinnesfridens :::

själs-fridens :::: harmonins livsstil och livsföring

: förändrar männskans livssyn.  

2481.  Lugnet : o-stördheten :: sinnesron ::: tryggheten :::: sorg-friheten : livets stödjepelare. 

2482.  Stillheten : tystnaden :: o-tystnadens

o-vänner. 

2483.  Tystnaden : tystheten :: ej talträngd tunga

::: lever i tysthetens rikedomar.

2485.  Sinnes-lugnet : saktmodet :: sinnesron :::

själens inre styrka.

2486.   Tystnaden : tystheten förstår våra hjärtan.

2487.   Själens inre längtan efter sanningens

fullkomliga liv ::: förändrar själs-livets livsstil

: livsföring.

2488.   Själens inre längtan efter trovärdighetens

fullkomliga liv ::: förändrar hjärtats och sinnets

livsstil och livsföring.

2489.   Själens inre längtan efter mildhetens

fullkomliga liv ::: hjärtats och sinnets renhet.

2490.   Tystnadens ::: tysthetens inre fullkomliga liv ::: hjärtats och sinnets trygghets-känsla.

2491.   Tala och lyssna på tystnaden ::: tystheten : värdesätter livet.

2492.   Tysthetens : tystnadens bråddjup :::

liknas vid en själens inre vårflöde ::: renar själens

o-tystnad.

2493.   Offra o-tystnadens tid ::: inför tystnadens : tysthetens tid.

2494.   Tystnadens och tysthetens tid ::: tillgänglig för alla.

2495.   Känna tystnadens ::: tysthetens närvaro i sitt inre liv ::: ger ingen längtan efter o-tystnaden.

2496.   Saktmodighetens liv ::: har en plats i den

saktmodiges hjärta.

2497.   Ödmjukhetens liv ::: har en plats i den ödmjukes hjärta.

2498.   Tystnaden ::: tystheten : har en plats

i den tystes hjärta.

2499.   Ömheten ::: ömsintheten : har en plats

i den ömsintes hjärta.

    

     

 

FULLKOMLIGHETENS VÄG.

KAPITEL.  9.

TERESIA AV AKVILA.

TALAR OM HUR HÄLSOSAMT DET ÄR FÖR DEM SOM

HAR LÄMNAT VÄRLDEN ATT OCKSÅ UNDVIKA

SINA SLÄKTINGAR OCH HUR MÅNGA TROGNA

VÄNNER DE SKALL FINNA I DERAS STÄLLE.

1.   O, om vi klosterfolk ändå förstod, vilken skada vi lider genom att ofta träffa våra släktingar,

        hur skulle vi då inte fly dem!

Jag kan inte förstå vilken tröst de kan skänka oss eller hur de, bortsett från att de får oss att försumma våra plikter mot Gud, kan bringa oss någon frid eller hjälp.

Ty vi kan inte och det är oss tillåtet att ta del i deras nöjen, men vi i deras bekymmer, över vilka vi måste gråta, och ibland mer än de själva.

I sanning, om de ger oss något lekamligt gott,

så får vår själ dyrt betala det.

Från detta är ni befriade här, eftersom allt är gemensamt och ingen få ta emot någon enskild

gåva.

Alla allmosor tillfaller gemenskapen och den enskilda är sålunda inte förpliktad att återgälda dem.

Ni vet ju att det är Herren som skall sörja för alla gemensamt.

2.   Jag är förskräckt över den skada som umgänget med våra släktingar förosakar oss.

Jag tror inte att någon som inte har erfarit det kan tro det.

Och ändå, hur bortglömd synes inte fullkomlighet i detta avseende vara i klostren idag!

Jag vet inte hur mycket vi egentligen lämnar av

världen, när vi säger att vi lämnar allt för Guds skull, om vi inte också skiljer oss från det

         huvudsakliga, det viktigaste av allt ------

våra släktingar.

Det har gått så långt att man anser klosterfolk brista i dygd om de inte håller mycket av sina släktingar och träffar dem ofta.

Och man säger det inte endast, utan man lägger också fram sina skäl.

3.  I detta hus, mina döttrar, måste ni beflita er om att anbefalla era släktingar åt Gud.

Det är tillbörligt.

Men annars måste vi utesluta dem från våra tankar så mycket som möjligt, eftersom naturen gör att vi mera fästa vid dem än andra människor.

Jag var mycket älskad av de mina, efter vad de brukade säga, och själv älskade jag dem till den

grad, att jag inte lät dem glömma bort mig.

Men jag har genom min egen och andras erfarenhet lärt mig att det är Guds tjänare som hjälper mig, när jag befinner mig i trångmål. 

Mina släktingar, bortsett från mina föräldrar,

har hjälp mig mycket litet.

Det vore ju mycket underligt om föräldrar inte skulle hjälpa sina barn.

Det är därför inte mer än rätt att vi inte håller oss borta från dem, när de är i behov av tröst.

Om vi bara ser till att vi inte sviker vårt huvudändamål, så kan vi träffa dem liksom våra syskon och ändå bevara andens frukt.

4.  Tro mig, mina systrar, om ni tjänar Gud som ni bör skall ni inte finna bättre släktingar än dem som Herren sänder er.

Jag vet att det är så, och om ni fortsätter att leva som om ni nu gör, samtidigt som ni betänker hur mycket ni skulle misshaga er sanne Vän och

          Brudgum om ni handlade annorlunda, så kan ni vara övertygade om, att ni snart skall uppnå denna frihet.

Då kommer ni att lita mer på dem som som älskar er endast för hans skull än på alla era släktingar, och de kommer aldrig att svika er, och sålunda

      kommer att finna föräldrar och syskon där ni aldrig väntade er det.

Eftersom de endast söker lön hos Gud, hjälper de oss för intet.

De andra däremot som vill ha gengåvor av oss tröttnar snart när de ser att vi är fattiga och inte i stånd att göra något för dem.

Fastän detta inte alltid är fallet, är det idag vanligen så i världen, ty sådan är nu en gång världen.

Om någon skulle säga er något annat och det är en dygd att handla så, tro honom inte.

Om jag skulle tala om allt ont detta kan föra med sig, vore jag tvungen att vara mycket utförlig.

Men andra, som bättre förstår vad de säger än vad  jag gör, har skrivit om detta, därför kan det sagda räcka.

Om jag, som är så ofullkomlig, förstår detta så väl, vad skall då inte de som är fullkomliga göra?

5.  Alla de råd som helgonen ger oss att fly världen är sannerligen mycket goda.

Tro mig, det som mest binder oss vid världen är, som jag redan sagt, våra släktingar.

Och det finns ingenting som det är svårare att bli fri från än från dem.

Därför handlar de klokt som flyr från sin hembygd, om det hjälper, menar jag, ty jag tror inte att det beror så mycket på att kroppsligen avlägsna sig,

        som på att tveklöst hänge sig åt den gode Jesus, vår Herre, ty i honom finner ju själen allt och glömmer därför bort allt det övriga.

Den yttre skilsmässan är dock en stor hjälp till dess vi grundligt fattat denna sanning.

Senare kan det hända att Herren vill att vi åter skall träffa dem, så att vi skall finna ett kors där vi förut sökte oss själva.