Alla inlägg under januari 2017

Av Jan-Owe Ahlstrand - 28 januari 2017 09:45

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.


DEL. 22.


2100.   Stillhetens : tystnadens inflytande över ::

o-behärskad tunga ::: fostrar henne där villigheten finns.


2101.   Ha-begäret ::: övermodet : gör hela tiden felaktiga beslut.


2102.   Felaktiga ::: o-genom-tänkta beslut :::

människan till skada.


2103.   Enhetliga samtal ::: lösningen för :::

felaktiga beslut.


2104.   Enhetliga samtal ::: låter egoismens vilja

fostras under ödmjukheten.


2105.   Egoismens vilja ::: tankar ::: villig gå sina egna vägar.


2106.   Ser det som en fin förmån ::: umgås med ödmjukhetens rikedomar.


2107.   Känns som en förmån ::: umgås med saktmodighetens rikedomar.


2108.   Varje dag ::: lära känna mildhetens rikedomar : berikar livet. 


2109.   Ödmjukt hjärta ::: villigt delge sin ödmjukhet.


2110.   Saktmodigt hjärta ::: villigt delge sitt hjärtats

saktmodiga rikedomar.


2111.   Milt hjärta ::: villigt delge sitt hjärtats innersta mildhet.


2112.   I ödmjukheten finns hennes rikedomar.


2113.   I saktmodigheten finns hennes rikedomar.


2114.   I mildheten finns hennes rikedomar.


2115.   Barnets avsaknad av faders - kärleken :::

skadar barnets manliga förebild.


2116.   Barnets avsaknad av moders-kärleken :::

skadar barnets kvinnliga förebild.


2117.   Föräldrarnas gemensamma kärlek :::

barnets trygghet.


2118.   Tummen uppåt ::: enhetens tecken.


2119.   Vända sin egen egoistiska vilja ::: tankar

till ödmjukhetens styrka och rikedomar.


2120.   Vända sin egna egoistiska vilja ::: tankar

till saktmodighetens styrka och rikedomar.


2121.   Vända sin egna egoistiska vilja ::: tankar

till mildhetens styrka och rikedomar.


2122.   Egoistiska vredens och häftighetens smärtsamma ::: lidande ::::: belönings-lös.


2123.   Saktmodighetens fullkomliga rikedomar :::

slipar bort vredens : häftighetens o-fullkomligheter.


2124.   Mildhetens fullkomliga rikedomar ::: slipar bort hård-hjärtlighetens o-fullkomligheter.


2125.   Trohetens ::: trovärdighetens fullkomliga rikedomar slipar bort o-trohetens o-fullkomligheter.


2126.   Tålighetens fullkomliga rikedomar :::

slipar bort o-tålighetens o-fullkomligheter.


2127.   Tålamods-prövande : tålamods-frestande ::

slipar bort all o-tålighetens o-fullkomlighet.


2128.   Lång-modigheten : tålmodigheten :: uthålligheten ::: motståndskraftig mot otåligheten :::: slipar fram tålighetens ädelstenar.


2129.   Vara beväpnad med tålamodet :::

vara :::: tålamodets färdigslipade ädelsten.


2130.   Vara beväpnad med saktmodet ::: vara :::: saktmodighetens färdigslipade ädelsten. 


2131.   Vara beväpnad med mildheten ::: vara ::::

mildhetens färdigslipade ädelsten.


2132.    Mildhetens motståndskraft mot hård-hjärtlighetens o-fullkomligheter.


2133.    Ödmjuka händer ::: utstrålar ödmjukt hjärta.


2134.    Milda händer ::: utstrålar milda hjärtan.


2135.    Tåliga händer ::: utstrålar hjärtats tålighet.


2136.    Saktmodigt tänke ::: talesätt återspeglar

saktmodiga hjärtan.


2137.    Ödmjukt tänke ::: talesätt återspeglar ödmjuka hjärtan.


2138.    Milt tänke ::: talesätt återspeglar milt hjärta.


2139.    Tålmodigt tänke ::: talesätt återspeglar tålmodigt hjärta.  


2140.   Med-lidandet : medömkan :: med-känslan :::

känner sin nästas lidande : prövningar :: vedermödor. 


2141.   Trösterika ödmjukheten ::: alltid tillgänglig.


2142.   Trösterika mildheten ::: alltid tillgänglig.


2143.   Trösterika tålamodet ::: alltid tillgänglig.


2144.   Trösterika saktmodet ::: alltid tillgänglig.


2145.   Trösterika sanningen ::: alltid tillgänglig.


2146.   Sanningens händer ::: utstrålar sanningens hjärta.


2147.   Vara beväpnad med sanningen ::: vara sanningens finslipade ädelsten.


2148.   Vara beväpnad med kärlekfullheten :::

vara kärlekens finslipade ädelsten.


2149.   Sanningens motståndskraft mot lögnens

o-fullkomligheter.


2150.   Sanningens händer ::: utstrålar sanningens hjärta.


2151.   Kärleksfulla händer ::: utstrålar kärleksfullt hjärta.


2152.   Sanningens tänke ::: talesätt återspeglar

sanningens hjärta.


2153.   Kärleksfullt tänke ::: talesätt återspeglar

kärleksfullt hjärta.


2154.   Sanningens fullkomliga rikedomar :::

slipar bort lögnens : falskhetens o-fullkomligheter.


2155.   Kärleksfullhetens fullkomliga rikedomar :::

slipar bort hatets o-fullkomligheter.


2156.   Vända lögnens ::: falskhetens vilja :: till sanningens styrka och rikedomar.


2157.   Vända hatets vilja ::: tankar :: till kärlekens styrka och rikedomar.


2158.   Frimodigheten villig ::: använda våra tungor.


2159.   Frimodighetens ::: belöning.


2160.   Ömma ::: kärleksfulla saktmodigheten :

längtar umgås med oss människor.


2161.   Varje dag lära känna ::: ödmjukhetens

rikedomar : berikar livet.


2162.   Varje dag lära känna saktmodighetens rikedomar : berikar livet.


2163.   Dumdristigheten ::: dårskapen : bor

i dårens hjärta.


2164.   Dåren förkastar all vishet ::: klokhet.


2165.   Viktigt ::: låta väntanstid : ge skörden

på det skrivna ordet :: uttalade orden :::

frimodighetens handlingar. 


2166.   Trösterika Ord ::: tröstar : stöder :: hjälper.


2167.   Lyssna på ärelystenheten ::: männskans undergång.


2168.   I livet få erfara ::: ödmjukhetens kärleksfulla

närvaro : förändrar tänke :: talesättet.


2169.   I livet få erfara ::: saktmodets kärleksfulla

närvaro : förändrar tänke :: talesättet.


2170.  Lögnens ord ::: dåraktiga : dumdristiga.


2171.  Lögnen smärtsam : lidande :: sårande.


2172.  Vetgiriga ord ::: glädje-fattiga ord.


2173.  Vetgiriga ord ::: smärtsamma : sårande ord.


2174.  Ilsknes ord ::: bristfällig i trösterika ord.


2175.  Lögnarens ord ::: bristfällig i trösterika ord.


2176.  Godheten : ömheten :: mildheten :::

talar trösterika ord.


2177.  Milt leende ::: trösterikt leende.


2178.  Ömt leende ::: trösterikt leende.


2179.  Godhetens leende ::: trösterikt leende.


2180.  Dumdristige lever inte i visheten ::: klokheten.


2181.  Ha-begäret ::: penning-begäret : fåfängt.


2182.  Ha en för-kärlek till felaktiga ting :::

ha-begäret : penning-begäret smärtar :: sårar

människans inre liv.


2183.  Bemöta människor med vänliga ::: milda ord

: belönas.   


2184.  Tungans lärdom ::: livs-erfarenhet : nyttig

för alla.


2185.  Hörsamt hjärta ::: lever i hörsamheten.


2186.  Lydigt hjärta ::: söker lydigheten.


2187.  Ärelystenhetens fara ::: människans olycka.


2188.  Våra dagar är få ::: sök visheten : för att få visa hjärtan.


2189.   Våra dagar är få ::: sök ödmjukheten :

för att få ödmjuka hjärtan.


2190.   Våra dagar är få ::: sök mildheten :

för att få milda hjärtan.  


2191.   Våra hjärtans längtan efter ömheten :::

ömsintheten förändrar tänke : talesättet. 


2192.   Ego-kärleken finns inte i ödmjukheten.


2193.   Hård-hjärtligheten finns inte mildheten.


2194.   Övermodets sysselsättning ::: fåfänglighet.


2195.   Ordningen ::: o-ordningens fiende.


2196.   Modlösheten : missmodigheten :: rädslan

::: saknar en framtidstro.


2197.   Enhetens tecken ::: tala : tänker samma språk.


2198.   Vara beväpnad med godheten ::: godhetens

färdigslipade ädelsten.


2199.   Vara beväpnad med förnöjsamheten ::: 

förnöjsamhetens färdigslipade ädelsten.





Av Jan-Owe Ahlstrand - 15 januari 2017 06:58

INRE BORGEN.


SJUNDE BONINGEN.


ANDRA KAPITLET.


FORTSÄTTER MED DET SAMMA OCH BESKRIVER


SKILLNADEN MELLAN DEN ANDLIGA FÖRENINGEN


OCH DET ANDLIGA BRÖLLOPET.


FÖRKLARAR DETTA MED SUBTILA LIKNELSER.


1.  Vi kommer nu att behandla det gudomliga och andliga äktenskapet, fastän denna stora nådegåva

          inte helt kan fullbordas så länge vi lever,

ty om vi avlägsnar oss från Gud skänker denna rika

      välsignelse förlorad.


Första gången Gud skänker denna nåd vill Hans Majestät visa sig för själen genom en bildvision

      av hans allraheligaste Mänskliga Natur, för att hon må komma till insikt härom och inte vara

          okunnig om att hon får ta emot en så övermåttan stor gåva.


För andra personer kan det ske i andra former.

   

För den vi nyss nämnde ( FÖRF. ) visade sig Herren strax efter kommunionen i stor glans och skönhet

        och majestät, som hon hade gjort efter sin uppståndelse, och han sade till henne att det

         nu var tid att hon toge på sig hans angelägenheter som om de vore hennes egna,

      så skulle han dra försorg om hennes.


Även andra ord sade han som är lättare att uppfatta än att utsäga.


2.  Det kunde tyckas att detta inte är något nytt,

eftersom Herren andra gånger har visat sig för denna själ på detta sätt.


Men skillnaden var så stor att synen lämnade henne alldeles utom sig och förfärad, dels därför att den

          kom med en sådan styrka, dels på grund av de ord som sades, likaså därför att hon i sin själs innersta, där detta skedde, aldrig hade sett någon vision lik denna.


Ni måste veta att det är den största skillnad mellan alla föregående visioner och dem som hör denna boning till.


Och lika stor är skillnaden mellan den andliga trolovningen och det andliga äktenskapet som mellan trolovade och sådana som aldrig mer kan skiljas.


3.  Jag har redan sagt att även om mann framställer dessa liknelser ------ därför att det inte finns bättre att tillgå ------ så måste var och en inse att här finns

         det inte mer minne av kroppen än om själen inte längre vore kvar i den utan hade blivit helt ande.


Och detta gäller i mycket högre grad om det andliga äktenskapet, ty denna hemliga förening sker i själens allra innersta medelpunkt, där Gud själv bör

         ha sin boning, och där han, förefaller det mig, inte behöver någon dör för att komma in.


Jag säger att det inte behövs någon dörr, därför att allt vad jag hittills har talat om tycks förmedlas genom sinnena och själskrafterna, och så bör

        det också vara när det gäller att uppenbara Vår Herres Mänskliga Natur.


Men när det går över till det andliga äktenskapets förening blir det något helt annorlunda.


Då uppenbarar sig Herren i denna själens medelpunkt inte i en bildvision utan i sig Herren i en intellektuell vision ----- långt subtilare än de förut

        beskrivna genom dörren, och sade till dem:

"Pax Vobis"  ( FRID VARE MED EDER ).


Detta är en så stor hemlighet och en så hög nåd,

det som Gud nu förlänar själen i ett enda ögonblick och till hennes allra största glädje, att jag inte vet

         vad det skaljämföras med.


Det skulle då vara med Guds vilja att i detta ögonblick uppenbara den härlighet som är i himlen, på ett högre sätt än i någon vision eller andlig

      vederkvickelse.


Mer kan inte sägas än att ----- så långt det går att fatta det ------ själen, jag menar anden i denna själ, blir ett med Gud.


Han, som också är en ande, har velat uppenbara den kärlek Hans Majestät hyser för oss och låta några komma därhän att de kan fatta detta,

          på det att vi må prisa hans storhet.


Han har behagat förena sig med sin skapelse på så sätt att liksom gifta inte mer kan skiljas från varandra så vill han inte skiljas från den.


4.  Den andliga trolovningen är något annat, eftersom de två många gånger blir skilda åt.


Så står det också till med föreningens bön; ty även om det blir förening när två förenar sig till ett, så kan de till sist skiljas åt för att återigen bli var och

        en sin egen, som vi ser dagligdags; denna Herrens nåd går snabbt förbi,, och själen blir

      lämnad ensam utan något sällskap, det vill säga något som hon är medveten om.


Så är det inte med denna andra nådegåva från Herren, ty nu förblir själen alltid förenad med sin Gud i själva sin medelpunkt.


Låt oss säga att föreningen är som om två vaxljus till sist förenades så helt med varandra att allt

       bleve ett enda ljus, så att veken och ljuset och vaxet helt och hållet bleve ett.


Men sedan kunde det ena ljuset mycket väl skilja sig från det andra så att det åter bleve två ljus, eller veken kunde skilja sig från vaxet.


Här däremot är det som med vattnet som faller från himlen i en flod eller en källa.


Det förblir alltigenom vatten så att man inte kan dela det eller åtskilja vad som är vattnet i floden eller det vatten som har fallit från himlen.


Eller som när en liten bäck rinne rut i havet och det inte finns någon möjlighet att skilja denn därifrån.


Eller som ett rum där ljuset flödar in från två fönster, och fastän det kommer från olika håll ändå blir ett enda stort och elt ljus.


5.  När Sankt Paulus säger "Den som håller sig till Herren, han är en ande med honom"  ( 1 Kor. 6:17 ),

        är det kanske så att han vill anspela på detta allrahögsta äktenskap, vars förutsättning är

           att Hans Majestät har gått in i själen för att förena sig med henne.


Likaså säger han: "Mihi vivere Christus est, mori lucrum" ( FÖR MIG ÄR LIVET KRISTUS, OCH DÖDEN EN VINNING , Fil. 1:21 ).


Så förefaller mig själen också kunna säga, ty det är här den lilla fjärilen vi har talat om dör, och det med den största glädje, därför att henne sliv är i Kristus.


6.  Detta blir lättare att fatta ju längre tiden lider och ju mer verkningarna visar sig.


Hemliga rörelser i det inte lär oss klart inse att Gud är den som ger vår själ liv; ofta når de en sådan styrka att det är alldeles omöjligt att tvivla, ty

      själen förstår mycket väl deras innebörd fastän hon inte kan säga det.


Känslan kan bli så stark att den många gånger tar sig uttryck i glädjefyllda ord som hon inte förmår undertrycka:

O mitt livs liv och stöd som håller mig uppe!

       samt annat liknande.


Ty från dessa gudomliga bröst, varur Gud ständigt tycks ge näring åt själen, strömmar strålar av mjölk till styrka för alla som bor i borgen.


Det ser ut som om Herren ville låta dem på något sätt njuta av det själen åtnjuter.


Från den vattenrika ström där detta lilla källdrag förlorat sig väller ibland fram en mäktig flod vars vatten kan ge näring åt dem som i det kroppsliga

       har att tjäna de båda trolovade.


Och liksom en människa som plötsligt blir översköljd av detta vatten, har oaktsam hon än är ändå känner av det, på samma sätt, och rent av

         med ännu större säkerhet, märker de verkningar  jag har beskrivit.


Ty liksom en stor vattenmassa inte kan skäölja över oss utan att den har något ursprung ----- som jag har sagt ------ måste det stå klart at det i vårt innersta

        finns någon som kastar dessa pilar och därmed ger  liv åt vårt liv.


Likaså måste det finnas en sol varifrån det enda stora ljuset utgår och blir sänt till krafterna i själens innerrsta.


Denna rubbas ----- som jag har sagt ---- inte från sin medelpunkt och inte heller mister den sinn frid, ty han själv, som när Apostlarna var tillsammans hälsade dem med sin frid, kan också skänka frid åt själen. 


7. Här påminner jag att denna Herrens hälsning måste betyda mycket mer än vad den låter, liksom det det han sade till den ärorika Magdalena,

         att han hon skulle gå i frid.


Ty liksom Herrens ord är gärningar gjorda inom sig själva, så bör deras inverkan på de själar som redan berett sig för dem bli att de frigör sig från allt som

         är kroppsligt i själen och och blir ren ande, för att de skall kunna förena sig i den himmelska

       föreningen med den oskapade anden.


Vad som är alldeles säkert är att om vi tömmer oss på allt som är skapt och gär oss fria från det av kärlek till Gud, så kommer denna Herre att

        uppfylla oss med sig själv.


Sålunda hände det en gång att Vår Herre Jesus Kristus bad för för sina Apostlar ----- jag vet inte vad det står ----- ( GRACIAN STRÖK PARENTESEN OCH ANGAV STÄLLET :  JOH. 17:21 )

         att det skulle bli ett med Fadern och honom, liksom Vår Herre Jesus Kristus var i Fadern och Fadern i honom.

     

Vilken kärlek kan vara större änn denna!


Och här behöver ingen av oss alla stå utanför, ty så säger Hans Majestät:

       "Men kicke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord skola tro på mig"

( Joh. 17:20 ), och vidare säger han:

      "Jag är i  dem"  ( Joh. 17:23 ).


8.  O Gud hjälpe mig, hur sana är inte dessa ord,  och hur väl förstår själen dem inte när hon i bönens tillstånd återfinner dem hos sig själv!


Och hur väl skulle vi inte alla förstå dem, om det inte vore vårt eget fel, ty vår Herres och Konungs Jesu Kristi ord kan inte bedra!


Men hur bedrar vi oss  i nte själva genom att inte hålla oss beredda och avstå från allt som kan vara         til hinder för detta ljus.


Vi ser oss inte i den spegel vi stirrar in i och där vår bild är ingraverad.  


9.  Låt oss nu återvända till det vi t alade om.


När Herren har fört in själen i detta sitt hus, som är just denna själs medelpunkt, liksom det sägs att den empyreiska himlen ----- där Vår Herre själv bor

       -------- I motsats  till de övriga himmelsfärerna

är orörlig, så förefaller dernna själ efter att ha trätt in här inte längre vara underkastad de rörelser som

       brukar förhärja våra krafter och vårt inbillningsliv så att friden går förlorad.


Dert ser ut som om jag ville säga att själen efter att ha blivit upphöjd till detta tillstånd och fått del av denna Guds nåd kunde vara säker om sin frälsning och om att aldrig bli  utsatt för återfall.


Något sådant har jag ingalunda sagt.


Var gång jag har talat om detta, at själen är i säkerhet, är det så att förstå, att detta varar så länge det gudomliga Majestätet håller henne i sinhand och hon inte förtörnar honom.


Det vet jag åtminstone med visshet, att även om hon befinner sig i detta tillstånd och vandrar i ännu större fruuktan än förut.


Honn aktar sig noga för att i minsta månmisshaga Gud, hennes högsta önskan är att tjäna honom ------- var om mera längre fram ------ och hon känner sig

       stundligen plågad och skamsen över hur litet hon kan göra och hur mycket hon är skyldig att göra. 


Det är ett icke ringa kors utan en mycket svår botövning.


Och jju större botgöringen är, desto mer fröjdas själen.


Den sannskyldiga botgöringen består  i att Gud berövar henne hälsa och krafter så att hon kan fullgöra sina späkningar.


Även om jag förut har talat om svåra plågor, är de mycket värre här.


Allt torde bero på var hennes rötter är planterade.


Om ett träd som växer vid vattubäckar har friskare grönska och bär mera frukt, vad är det då för underligt i denna själens starka längtan, eftersom

            hennes sanna ande har blivit ett med det himmelska vatten vi har talat om? 


10.   För att återvända till det vi talad eom bör det inte uppfattas som om själsförmögenheterna och sinnena och passionerna alltid vilade i denna frid.


Själen gör det.


Men i de övriga boningarna är det ännu inte slut på krigstider och vedermödor och trångmål, dock inte så att själen själv skulle förlora sin frid och avskildhet.


Detta är det vanliga.


Denna vår själs medelpunkt ----- eller denna ande  ----

är något så svårt att beskriva eller ens tro på, att jag, mina systrar, som har så ringa förmåga att

       uttrycka mig begripligt, ogärna vill inleda er i frestelsen att inte tro på vad jag säger.


Ty att säga att det finns plågor och vedermödor men att själen ändå vilar i frid, det är en betänklig sak.


Jag vill göra en jämförelse, eller två.


Gud give att de måtte säga er något.


Men om så inte sker, vet jag ändå att det jag säger är sant.


11.  Konungen bor i sitt palats.


Han har många krig i sitt kungadöme och många svårigheter, men ändå står han kvar där han står.


Likaså är det här.


Även om det i de andra boningarna råder stort tumult och farliga vilddjur stryker omkring och  larmet skallar i öronen, så kan ingen tränga in i denna innersta boning och driva någon därur.


Inte heller kan det oväsen som hörs, hur plågsamt det än må tyckas, rubba själens ro och beröva henne friden.


Ty passionerna är redan besegrade; de vågar inte ta sig in, därför att de skulle komma ut ännu kraftlösare.


Hela kroppen må lida pin.


Men om huvudet är friskt så behöver värken i  kroppen inte ge anledning till huvudvärk.


Dessa jämförelser kommer mig at skratta; jag är  inte nöjd med dem, men jag kan inte hitta på några bättre.


Ni må tänka vad ni vill om dem, men det jag säger är sant.




       


 


  


  


  


   


   

 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 15 januari 2017 06:58

DEN INRE BORGEN.

SJUNDE BONINGEN.


TREDJE KAPITLET.


HANDLAR OM DE STORA VERKNINGARNA AV DEN


BÖNEFORM VI HAR TALAT OM.


DET ÄR NÖDVÄNDIGT ATT UPPMÄRKSAMMA


OCH BESINNA DETTA, TY SKILLNADEN MELLAN


DEN OCH DE FÖRUT BESKRIVNA BÖNEFORMERNA


ÄR FÖRUNDERLIGT STOR.


1.  Vi kan nu säga att den lilla fjärilen redan har dött, med den allra största glädje över att kommit till ro över att Kristus lever i henne.


Vi skall nu se efter vad det är för ett liv hon har och hur det skiljer sig från det hon hade förut.


Ty det är genom verkningarna vi lär oss ins eom det vi har sagt är sant.


Efter vad jag kan förstå är verkningarna följande.


2.  För det första, en glömska av sig själv, så att hon sannerligen inte tycker sig finnas till, som jag redan

        finnas till, som redan har sagt.


Honn har helt kommit därhän att hon inte vet av sig själv eller minns att det är för henne finns vare sig himmel eller liv eller ära, ty det enda hon bryr sig om är att verka för Guds är.


Det förefaller henne som om hon hörde från Hans Majestät nu hade blivit satta i verket, nämligen att om hon åtoge sig hans sak, så skulle han åtaga

sig hennes.


( DESSA ORD, SOM FÖRF. HÖRDE FEM ÅR TIDIGARE, ÅTERGES OCKSÅ I FÖREG. KAP )


Sålunda har hon inga bekymmer för vad helst som kan hända, utan hon lever i en egendomlig glömska, så att hon ------ som jag har sagt ------ tycker sig inte finnas till.



Det finns ingenting, ingenting som hon vill ägna sig åt, om hon inte funne det komma på hennes lott att göra något, om än på minsta vis, för att öka Guds heder och ära.


Ty för att det skulle hon mycket gärna ge

sitt liv.


3.  Av detta, mina döttrar, skall ni inte dra den slutsatsen att hon slutar upp med att äta och sova

-------- fastän detta kan vara till stor plåga för henne

-------- eller försummar de plikter hennes stånd ålägger henne.


Vi talade om inre ting.


Vad de yttre beträffar är det föga att säga.


Vad som plågar henne är att se att det hon kan göra av egen kraft är ett intet.


Av allt hon kan och förstår vara till Vår Herres tjänst vill hon inte försumma det minsta för något på jorden.


4.  För det andra har hon en stark längtan efter att lida, men inte så att hon blir oroad av den,

som förut.


Ty hos dessa själar har längtan efter att Guds vilja må ske med dem nått en sådan styrka att allt vad Hans Majestät gör synes dem gott.


Vill han att de skall lida, är det bra; om inte, grämer de sig inte till döds, som tidigare.


5.  Likaså känner dessa själar en stor inr eglädje när de blir förföljda.


Dras frid är mycket djupare än den jag har beskrivit,

och de hyser inte minsta fiendskap mot dem som gör eller vill gör dem illa.


Tvärtom, de fattar en särskild kärlek till dem, så att de, om de ser dem vara i trångmål, känner stor ömhet för dem och ville göra vad som helst för att befria dem därifrån.


Av fullaste hjärta anbefaller de dem åt Gud, och det skulle glädja derm om de nådegåvor Hans Majestät har förlänat dem istället gåves åt dessa så att de upphörde att förtörna Vår Herre.


6.  Vilka som mest av allt förvånar mig är detta:

ni har redan sett vilka vedermödor och prövningar de får utstå som förgäves önskar dö för att få

      leva i Vår Herres glädje.


Men nu har de en så stark önskan att tjäna honom

och bidraga till hans lov och om möjligt vara till

       nytta för någon själ, att de inte bara inte längre önskar att dö, utan gärna vill leva ännu många år, och detta  under de värsta vedermödor, om Herren

            därigenom kunde bli i allra minsta mån prisad och ärad.

 

Om de med säkerhet visste att själen genom att lämna  kroppen skull efå den fullkomliga glädjen i Gud, skulle de inte bry sig om det, inte heller skulle

       de tänka på den ära som tillkommer helgonen, ty den eftertraktar de inte längre.


För dem består äran i att kunna vara till någon hjälp för dem Korsfäste, särskilt när de ser hur ofta han

         blir förorättad och hur få de är som verkligen är måna om hans ära och avstår från allt annat.


7.  Sanningen är att de ibland glömmer detta, känner på nytt det ömmaste begär att finna glädjen i Gud och vill få ett slut på denna landsflykt, särskilt när de ser hur föga de kan honom.


Men strax därefter vänder de åter om, ser in i sig själva och finner att de har honom inom sig oavlåtligt.


Med detta låter de sig nöja, och offrar åt Hans Majestät sin vilja att leva som det dyrbaraste

       offer de kan ge honom.


De har inte större fruktan för döden än för den ljuvligaste hänryckning.


Saken är den att han, som förut ingav själen dessa begär somm förde med sig så svåra lidanden, nu inger henne helt andra.


Må han vara välsignad och prisad i evighet.


8.  Kort sagt, vad dessa själar åtrår är inte längre hugsvalelser och vederkvickelser, ty nu har de Herren själv inom sig, och Hans Majestät är den som lever i dem.


Det är klart att hans liv inte var annat än en ständig pina, och så gestaltar jhan också vårt liv, åtminstone vad våra önskningar beträffar.


För övrigt behandlar han oss som svaga väsen och ger oss del av sin styrka  när han finner det vara

av nöden.


En stor frigörelse från allt och en längtan efter att ständigt vara antingen ensam eller sysselsatt

      med sådant som kan vara till nytta för någon själ.


ingen torka och heller inge inre prövningar,  utan bara den mest kärleksfulla hågkomst av Vår Herre, vars ära och pris är det enda en sådan själ eftersträvar.


Glömmer hon sig och blir försumlig, väcker Herren själv upp henne, så som jag har sagt. 


Hon ser då i full klarhet att denna ingivelse ----- eller

         vad jag nu skall kalla den ------ kommer från själens innersta, så som det redan har sagts om

       ingivelserna.


De kommer mjukt och milt, men inte från tanken eller minnet eller från något som själen kan antas ha minsta del i.


Detta är så normalt och vanligy att det är lätt att iaktta om man är uppmärksam.


Liksom elden, hur starkt den än brinner, aldrig låter sina lågor stiga nedåt utan endast uppåt, så är det klart att denna inre rörelse kommer från själens

         mittpunkt och väcker dess krafter till liv.


9.   Säkert är att om det inte vore någon annan vinst

med denna bönens väg än att lära oss inse hur Gud lägger ner särskild omsorg på att sätta sig i förbindelse med oss och ivrigt anropa oss

-------- något mindre tycks det inte vara ---- att bli ett med honom, så förefaller mig vilka prövningar som helst vara väl motiverade när de gör oss delaktiga

          av dessa tecken på hans kärlek, lika ljuvliga som genomträngande.


Detta har ni, mina systrar, fått erfara, ty jag tror

att när Herren har förlänat oss gåvan av föreningens bön, så har han också denna omsorg om oss,

         om vi inte försummar att hålla hans bud.


Har vi haft denna erfarenhet bör vi hålla i minnet att den tillhör den inre boningen i vår själ, där Gud

        själv bor och är värd allt pris.


Ty förvisso är det från honom som detta budskap eller brev kommer, skrivet med en sådan kärlek att endast ni själva kan förstå skriften och vad den

ber er om.


Och avstå under iinga villkor från att svara Hans Majestät, även om ni till det yttre är sysselsatta med att umgås med anda människor.


Ty ofta händer det att Herren vill förläna oss denna hemliga nåd inför allmänheten, men då är det

        mycket lätt för er att ------ eftersom svaret ges i ert innersta ------- betyga er kärlek eller säga som Sankt Paulus :


"Vad vill du, Herre, att jag skall göra?


( Apg. 9:6 enl. Vulgata ).


På många sätt skall han då lära oss vad vi skall göra för att behaga honom, och detta är den lägliga tiden, eftrersom han tycks lyssna till oss, och nästan alltid sätter denna fina beröring själen i stånd till att med fast vilja kunna göra det som vi har talat om.


10.  Skillnaden mellan denna och de andra boningarna är som sagt var:

att det här nästan aldrig finns vare sig torka eller

           inre tumult, som tid efter annan förekommer i de övriga; här är själen nästan alltid i ro; och fruktar inte att denna höga nåd kan vara djävulens bländverk, utan hon är stadigt förvissad om att den kommer från Gud.


Ty, som jag sagt, här har sinnena och själskrafterna ingen del; Hans Majesät uppenbarar sig i själen och gör den till ett med sig, så att ------ enligt min tro -----

        djävulen inte vågar träda in och Herren inte heller tillåter honom att göra det.


Alla de nådegåvor som här kommer själen till del

--------- som jag har sagt ------ har inte sitt ursprung i själen själv,  utom i så motto att hon har överlåtit allt åt Gud.  


11.  Så lungt och utan varje buller går Herren till väga när han här är själen till gagn och lärdom,

        att det tycks mig likna uppförandet av Salomos tempel, där heller inte det minsta buller hördes.


Likaså är det i detta Guds tempel, i denna hans boning, där endast han och själen har sin glädje i varandra under den fullkomligaste tystnad.


Här finns det inget skäl för förståndet att bubbla eller leta, ty Herren som har skapat det vill att det

      skall vila sig och liksom genom en liten dörrspringa se på vad som händer.


Om det tidvis förlorar denna syn och inte längre ser något, så varar dtt abara korta stunder; ty enligt min mening försvinner inte själsförmögenheterna utan upphör endast att vara i verksamhet och är liksom bländade.


12.  Det är vad jag också är när jagserhur själen, när hon har nått hit, går miste om alla dessa hänryckningar, om inte någon enstaka gång, och

      då inte med samma extas och andens flykt som tidigare.


Men detta händer mycket sällan mycket sällan -----

och nästan aldrig inför allmänheten, vilket förut hörde till vanligheten ------ inte  heller i samband

        med stora andaktövningar; det bekommer henne föga att se en andaktsbild eller höra en predikan ----- det är nästan som om hon inte hörde

        den ----- och detsamma är det med musikern.


Annat var det med den stackars lill afjärilen, som gick där så ängsligt att allt bragte henne i hänryckning och kom henne att flyga.


Nu är det som om hon hade funnit sitt viloställe, eller som om själen hade sett så mycket i denna

          boningen att hon inte förvånas över något, eller som om hon inte längre befann sig så väl i den där ensamheten som hon brukade göra innan hon fick njuta av ett sådant sällskap.


Med ett ord, mina systrar, vad orsaken är vet  jag inte, men när Herren har börjat visa själen vad som finns i denna boning och försätte henne dit,

         då slipper hon undan den stora svaghet som var hennes värsta vedermöda, och förut slipper hon den inte.


Kanske är det så att Herren har styrkt och vidgat och skickliggjort själen.


Eller också kan det vara så att han vill göra allmänt bekant vad som i hemlighet sker med själarna, för att nå mål som bara Hans Majestät vet om; hans domar går över allt som vi här kan föreställa oss.


13. Dessa verkningar ---- tillika med de förut beskrivna som är mycket på bönens skilda trappsteg, också de redan omtalade ------ förlänar Gud själen när han har fört henne in till sig.


Dätutöver ger han henne den kyss Bruden har bett om, ty jag underförstår att hon nu befinner sig där varest denna önskan blir uppfylld.


Här får den sårade hinden vatten i överflöd.


Här fröjdar sig själen i Guds tabernakel.


Här finner duvan, som Noak sände ut för att se efter om ovärdet hade gått över, den olivkvist som är tecknet på att hon har fått fast mark under fötterna mitt i denna världens stormar och syndafloder.


O Jesus, om man bara visste hur många ställen i Skriften det bör finnas som lär oss förstå denna frid i själen!


Min Gud, du som vet vad den betyder för oss, giv att de kristna må beflita sig om at söka den, och låt inte dem du redan har skänkt den förlora den,

         för din nåds skull.


Ty ändå tills du du har givit dem denna sanna frid

och fört dem dit där den aldrig kan ta slut, måste de

         ständigt leva i fruktan.


Jag säger den sanna, inte därför att jag håller en sådan frid för att inte vara sann, utan därför att kriget från förr alltid kan börja på nytt om vi vänder

        oss bort från Gud.


14.  Och vad känner dessa själar när de ser att de kan gå miste om något så gott?


De söker vandra fram med större varsamhet och vända sin svaghet till styrka, för att inte genom egen skuld förlora något tillfälle som kan erbjudas

         dem att vara Gud till behag.


Ju mer de känner sig gynnade av Hans Majestät, desto större ängslan och fruktan hyser de för sig själva.


Vid jämförelsen med hans storhet lär de sig bättre fata sitt eget elände och tyngs än mer av sina synder. 


Ofta går deomkring utan att våga lyfta upp sina blickar, liksom publikanen.


Andra gånger vill de få ett slut på sitt liv för att

komma i säkerhet, även om de strax vänder åter och önskar att ------ som sagt var ------ leva för att

         tjäna honom som de älskar så mycket,

och anförtror allt vad dem själva angår åt hans barmhärtighet.


Ibland kommer de många nådegåvorna dem att känna sig alldeles nedbrutna, så att de tycker sig

         likna ett skepp så överbelastat att det måste gå till botten, och de fruktar att detsamma

     skall hända dem.


15.  Jag försäkrar er, mina systrar, at det inte skall fattas dem kors, det är bara det att de inte blir

            allvarligt oroade eller mister sin frid, utan ovädren drar snabbt förbi, som en våg, och det vackra vädret återvänder.


Den Herrens närvaro de har inom sig gör att de snart har glömt allt.  


Må han ständigt välsignas och prisas av alla sina skapade varelser, amen.


    


 




    


 


  






  


 






   

     

       

             







Av Jan-Owe Ahlstrand - 15 januari 2017 06:58

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.


DEL. 21.


###Tänkvärda ord ::: älskvärda ord###.


2000.  Snällheten ::: givmildheten : belönas.


2001.  Troheten : ärligheten :: mot sig själv :::

sin omgivning.


2002.  Ödmjuka i landet : ödmjuk överhet ::

ödmjukt folk.


2003.  Tungans val : användande i välsignelsens syfte ::: förbannelsens syfte.


I förbannelsens syfte :::


1.  Skvalleriaktighetens tunga.


2.  Förtalets tunga.


3.  Skrytsamhetens tunga.


4.  Ärelystens tunga.


5.  Övermodets + stolthetens + högmodets tunga.


I välsignelsens syfte.


1. 


2004.  Livet i medömkan ::: medkänslan :

återspeglar med-ömkans ++ med-känslans hjärta.


2005.  Lärdomen ::: erfarenheten : nyttig

inför framtiden.


2006.  Egoismens trälat ::: slavar.


2007.  Egoistiska slaveriet ::: egoistiska träldomen.


2008.  Snurriga : oroliga :: förvirrade tankar :::

inget att lyssna på deras erbjudanden.


2009.  Ordning : deras fiende.


2010.  Vetgirige ::: häftige har inte saktmodet inför sina ögon.


2011.  Den som stänger sina öron för oroligheten

::: förvirringen : bevarade :: befriade från

deras inbjudanden.


2012.  Inte tillåta tungan ::: bli lögnaktig :

skvalleraktig.


2013.  Fylla själens tomhet med kärlek : ömhet

:: ömsinthet.


2014.  Vara älskad : uppskattad :: värdefull.


2015.  I en hård : kylig :: kall värld finns ::

egoismens verklighet.


2016.  Ödmjuke lyssnar inte på ärelystenhetens erbjudanden.


2017.  Arbetslösheten : sysslolösheten :: underskattar människo-värdet.


2018.  Vilket har koppling till fattigdomens

verklighet. 


2019.  Meningslösheten ::: har inte sina ögon

inför aktiva sysselsättningen.


2020.  Känna sig o-älskad ::: har inte älskvärdigheten inför sina ögon.


2021.  Brottsligheten : laglösheten :: kriminaliteten

::: saknar moraliska karaktären.


2022.  Åren fyller ::: livet med lärdom och livserfarenhet.


2023.  Ärelystenheten snärjer människors hjärtan.


2024.  Egoismen förkväver ::: med-mänskliga kärleks-lågan.


2025.  Kalla människor vid namn ::: vidrör

detas hjärtan.


2026.  Penning-begäret ::: för-snurrar människans tankevärld efter penningar.


2027.  Lydnaden ::::: Uppmuntran.


2028.  O-lydnaden ::::: Saknar all uppmuntran.


2029.  Ödmjukheten ::: vänligheten : berör människotrs hjärtan.


2030.  Tidens samarbete med tålamodet ::: utvecklar hennes mognad i männskans innersta. 


2031.  Tålamodet beskyddet ::: mot o-tåligheten.


2032.  Tålamodet ::: belönas.


2033.  O-tåligheten ::: belöning-lös.


2034.  Tålamodet ::: outsinlig kraft-källa.


2035.  O-tåligheten ::: bristfällig och svag.


2036.  Tålamodets kunskap ::: aldrig ge upp.


2037.  Låta o-tåligheten förminskas ::: tålamodets närvaro ::: bli herre i sitt  liv.


2038.  All uppmuntran ::: ger ett leende tillbaks.


2039.  Mildheten ::: kärleken


2040.  Tankar och ord påverkar varandra.


2041.  I rent hjärta ::: finns inget o-rent.


2042.  Mildheten ::: kärleken : tröstar :: stöder

::: uppmuntrar.


2043.  Kärleken ::: outsinlig kraft-källa.


2044.  Tankar berörda av glädjen ::: utstrålar

hjärtats tankars fulla glädje.


2045.  Barnfostran ::: utvecklar föräldrarnas uthållighet.


2046.  Umgås med vänligheten ::: mildheten ::

bli man lik vänligheten : mildheten.


2047.  Modlösheten ::: uppgivenheten söker tillfällen

: ge sitt erbjudande in i tankevärlden.


2048.  Ståndaktigheten ::: sanningen.


2049.  Ödmjukheten ::: älskar : människans hjärta.


2050.  Modlösheten ::: Uppgivenheten : saknar ::

beslutsamheten ::: målvetenheten.


2052.  Själv-försvarande ord ::: villiga försvara

sig själv.


2053.  Trångsynt ::: enkelspårig :


2054.  Själv-försvarande ord ::: har inte sina ögon inför ödmjuka : milda ord.


2055.  Den är fin trovärdigheten.


2056.  De är fina ärligheten ::: öppenhjärtligheten.


2057.  Trovärdighetens finhet : pålitlig ::

säker i sin trovärdighet.


2058.   Trolösheten :::o-pålitlig : otrogen.


2059.   Trolösheten bedrar tankar och hjärtan.


2060.   Vishetens ::: klokhetens ord : nyttiga ord för både kropp :: själ.


2061.   Visheten ::: klokhetens kunskap :

värdesätter :: uppskattar livet.


2062.   Livet i ödmjukheten ::: lära känna hennes glädje.


2063.   Livet i saktmodet ::: lära  känna hennes glädje.


2064.   Livet i trovärdigheten ::: lära känna hennes glädje.


2065.   Livet i övermodet ::: högmodet ::: lära känna deras glädjes fattigdom.


2066.   Livet i vreden ::: häftigheten ::: lära känna deras glädjes fattigdom.


2067.  All tacksamhet ::: uppmuntran : uppskattar ::

värdesätter livet.


2068.  Människor bärande av ömhet och ömsinthet ::: längtar av dlge den till andra.


2069.  Ord av ömhet :: ord av uppmuntran :::

förändrar hjärtan.


2070.   Hjärtats ödmjukhet ::: förändrar hjärta : sinne.


2071.   Hjärtats saktmod ::: mildhet : förändrar

: hjärta och sinne.


2072.   Beprövad uthållighet ::: har väntans-tid :

hjälpen in i uthållighetens hjärtats inre

mognadets uthållighet.


2073.   Rädslan bjuder in lögnaktig tunga.


2074.   Frimodigheten bjuder in frimodighetens tunga.


2075.   Frimodighetens tunga lyssnar inte på rädslan.


2076.   Ödmjukheten bjuder inte in avundsjukan.


2077.   Övermodet bjuder in avundsjukan.


2078.   Sanningen bjuder inte in avundsjukan.


2079.   Lögnen bjuder in avundsjukan.


2080.   Lögnen enkelspårig ::: tråkig i sitt tal.


2081.   Sanningen läker såriga ::: blödande hjärtan  ::: lögnens tal har sårat. 


2082.   Livet i ödmjukhetens lydnad ::: belönas.


2083.   Livet i övermodets lydnad ::: belönings-lös.


2084.   Offra sitt dyrbara liv i ödmjukhetens armar.


2085.   Offra sitt dyrbara liv i saktmodighetens armar.


2086.   Offret som belönas.


2087.   Känna ödmjukhetens varma ::: ömmande

:: ödmjuka armar.


2088.   Känna saktmodighetens varma ::: ömmande

:: saktmodiga armar.


2089.   Offra sitt dyrbara liv i mildhetens armar.


2090.   Offret som belönas.


2091.   Känna mildhetens varma ::: ömmande ::

milda armar.


2092.   Ödmjukhetens fostran in i kvinnlighetens mysterium.


2093.   Ödmjukhetens fostran öppnar upp för emotionella rikedomarna.


2094.   Ödmjukhetens förnöjsamhet ::: liknar inte övermodets tanke ::: i första alltid ta för sig :::::

i alla erbjudanden. 


2095.   Lydnadens offer i ödmjukhetens tjänande :::

belönas av hennes rikedomar.


2096.   Lydnadens offer i saktmodighetens tjänande ::: belönas av hennes rikedomar.


2097.   Lydnadens offer i mildhetens tjänande :::

belönas av hennes rikedomar.


2098.   Livets ordning ::: planering : livets harmoni.


2099.   Livets o-ordning ::: snurrigheter :

livets olycka. 



Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 januari 2017 07:47

ORD FÖR DAG.   FEBRUARI 2017.


Första dagen.


Dominatisk tunga ::: envis i sitt tal.


Andra dagen.


Egensinnig tunga ::: ego-centrisk tunga.


Tredje dagen.


Envis ::: ego-centrisk tunga villig bryta tystnaden.


Fjärde dagen.


Den  envise framhärdar i sin envishet ::: oavsett hur många som går emot dennes åsikt.


Femte dagen.


Envise förlorar människor ::: och sig själv.


Sjätte dagen.


Vetgirige förlorar människor ::: och sig själv.


Sjunde dagen.


Massmediala informationskällor ::: ej rädd om tystnaden.


Åttonde dagen.


Fullkomlig människa ::: behärskad tunga.


Nionde dagen.


Lyssnandet : ärligheten mot varandra :::

fördjupar vänskapen.


Tionde dagen.


Visa omsorg : omtanke för varandra :: inte tänka på sig själv. 


Elfte dagen.


Inte aktivisera sin ansvarskänsla : lyssnar på egoismens :: passivitetens ::: bekvämlighetens   tilltal.


Tolfte dagen.


Släppa in "OLLE" i grinden : verklighets-bild ::

släppa in oroliga ::: förvirrande tankar i sin tanke-värld.


Trettionde dagen.


Villigheten : samarbetsvillig :: på alla livets-områden.


Fjortonde dagen.


Rädslan för ensamheten : eremitlivet :: respekterar

inte tystnaden.


Femtionde dagen.


Ödmjukt : saktmodigt hjärta : formbart hjärta.


Sextonde dagen.


Penning-begäret skapar : arbetslöshet :: rastlöshet ::: laglöshet.


Sjuttionde dagen.


O-fullkomliga tungor : talar om o-fullkomliga människors :: fel ::: brister :::: svagheter.


Artonde dagen.


Penning-begärets rädsla fattigdomen.


Nittionde dagen.


Penning-begärets slaveri : träldom :: förslavar ::: trälbinder människors hjärtan.


Tjugonde dagen.


Produktions-samhället : undervärderar människo-värdet :: gör henne till en produkt-vara.


Tjugoförsta dagen.


Få innehålls-rika ord ::: har större värde än innehålls-fattiga ord.


Tjugoandra dagen.


Innehålls-fattiga ord ::: tomma ord.


Tjugotredje dagen.


Glömskan : försumligheten :: känner ingen respekt för ordningen.


Tjugofjärde dagen.


Glömskan : oron :: förvirringen ::: skadar själs-livet.


Tjugofemte dagen.


Tystnaden : stillheten :: botemedlet mot glömskan : oron :: förvirringen.


Tjugosjätte dagen.


Ödmjukt hjärta ::: utstrålar ödmjukhet.


Tjugosjunde dagen.


Saktmodigt hjärta ::: utstrålar saktmodighet.


Tjugoåttonde dagen.


Ärligt hjärta ::: utstrålar ärlighet.




 







 





Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 januari 2017 07:46

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

DEL. 20.


#Låt en annan prisa dig, inte din egen mun,

en främmande,  inte dina egna läppar#. Ord. 27:2. 


1900.  Ömhetens : ömsinthetens tankar : skadar ingen.


1901.  Trofastheten : sanningen o-dödliga.


1902.  Uttalade svekfulla : lögnaktiga ord ::

dödar själs-livet.


1903.  Visheten : klokheten :: hatar svekfulla hjärtan.


1904.  Sanningen : trofastheten :: avslöjar svekfullheten.


1905.  Svekfulla tankar : planer :: värderingar ::: leder bort från sanningen och trofastheten.


1906.  Svekfri livsstil : livsföring :: fri från svek.


1907.  Svekfulla : stortaliga :: o-lydiga ord :::

våldför sig på lydnaden : ödmjukheten :: saktmodet.


1908.  Svekfritt hjärta : sinne :: skapar harmoni : ro :: vila.


1909.  Högmodets : övermodets :: belöning ::: deras liv återspeglar stolthetens undergång :::

       hjärtats fall :::: i fördärv ::::: elände :::::: olycka.


1910.  Skymfat folk talar : skymfande ord :: förringar ::: förolämpar sanningen ::::  godheten ::::: ärligheten :::::: vänliga ord ::::::: uppmuntrande ord.


1911.  Kloke bär klokhetens ärekrona.


1912.  Saktmodige bär saktmodighetens ärekrona.


1913.  Övermodet skade-belönar : den övermodige.


1914.  Vredigheten skade-belönar : den vetgirige.


1915.  Häftigheten skade-belönar : den häftige.


1916.  Besvara den vetgirige med tystnad ::::

belönas av tystnaden..


1917.  Besvara den häftige med saktmod :::

belönas av saktmodigheten.


1918.  Bitterhetens beteende får underhålla sig själv.


1919.  Bitterheten ::: belönings-lös.


1920.  Bitterhetens tankar villig bedraga :::

människors tankar.


1921.  Bekymmer och oro ::: belönings-lösa.


1922.  Ödmjukheten sadar  inte sig själv.


1923.  Ödmjukhetens liv skadar ingen.


1924.  Förvirring och oro ::: skadar alla levande varelser.


1925.  Övermodet ::: skadar sig själv.


1926.  Övermodets trälar : slavar : skadar sig själva.


1927.  Ödmjukhetens inbjudan : lära känna henne.


1928.  Saktmodighetens inbjudan : lära känna henne.


1929.  Deppigheten : modlösheten :: uppgivenheten ::: livets  o-vänner.


1930.  Stolthetens händer : öppnar sig mot sig själv.


1931.  Tystnadens : stillhetens ord : väger tungt

på vågen. 


1932.  O-tystnadens själv-valda ord : agnars vikt

på vågen.


1933.  Ta inte tid med tidens oro : förvirring ::

låt tystnadens och stillhetens tid ::: få den tid de önskar.


1934.  Insiktens ord : hjärtats fröjd och glädje.


1935.  Sanningen trogen mot sig själv.


1936.  Tystnadens varma vindar : talar in i mitt inre.


1937.  Stillhetens varma vindar : av frihet :: ömhet ::: kärlek :::: talar till mitt inre.


1938.  Vilsegånget hjärta ::: oroligt : förvirrat.


1939.  Barmhärtighets gärningar : se andras behov ::

de smås : fattigas :: hemlösas ::: övergivnas.


1940.  Insiktliga ord : vägleder hjärtan från sinnets

:: hjärtats oro ::: förvirring.


1941.  Massmediala snurrigheten : förvirrar ::

oroar människors hjärtan.


1942.  Onda : o-moraliska tankar : skadar sinnen ::

hjärtan.


1943.  Betjänas av insiktsfulla ord : blir delaktiga av hennes insiktiga ord-förråd.


1944.  Arbetsamma händer ::: flitiga händer.


1945.  Arbetssamma händer ::: gör livet meningsfyllt.


1946.  O-moralen : karaktärs-lös :: laglösheten.


1947.  Få fylla själens mark med goda karaktärer.


1948.  Pryda själens mark : saktmodigheten :: mildheten.


1949.  Själens mark fri från ::: vreden : häftigheten.


1950.  Undvika vredens ::: häftighetens inbjudan :

bli bevarad från deras skade-inbjudan.


1951.  Renhjärtade : skuldlösa :: felfria ::: lever i frihet från vredens och häftighetens skade-inbjudan.


1952.  Ödmjuke : förebild för ödmjukheten.


1953.  Saktmodige : förebild för saktmodigheten.


1954.  Vetgirige : förebild för vreden.


1955.  Häftige : förebild för häftigheten.


1956.  Ödmjuke högsint avstått från övermodet.


1957.  Saktmodige högsint avstått från vreden.


1958.  Ödmjuke älskar ödmjukheten.


1959.  Saktmodige älskar saktmodigheten.


1960.  Saktmodige bevara sitt hjärta från vreden : häftigheten.


1961.  Ödmjuke bevarar sitt hjärta från övermodet.


1962.  Sanningsenlige : bevara sitt hjärta från lögnen.


1963.  Lögnaren älskar ögnen.


1964.  Lögnare högsint avstått från sanningen.


1965.  Falske bevarar sitt hjärta från sanningen.


1966.  Lögnaren : förebild för lögnen :: falskheten.


1967.  Oron : förvirringen :: snurrigheten ::: skadar själs-livet.


1968.  Uppmuntra : trösta :: med milda ::: ömma ord.


1969.  Förhärdad tunga ::: samvets-lös tunga :

gudlös tunga :: fräck tunga ::: kallsinnig tunga ::::

känslo-lös tunga.


1970.  Samvets-lös tunga ::: hjärtlös tunga : hänsynslös tunga.


1971.  Fräck tunga ::: respekt-lös tunga : stor-ordig tunga.


1972.  Kallsinnig tunga ::: likgiltig tunga : o-vänlig tunga :: o-intresserad tunga ::: kylig tunga :::

hårda ord på en hård tunga.


1973.  Känslo-lös tunga ::: o-berörd tunga :

o-barmhärtig tunga :: grym tunga :::  o-öm tunga.


1974.  Grym tunga :::  hård-hjärtad tunga :

o-mild tunga :: sårande tunga ::: utan förbarmande :::: utan med-lidande ::::: o-mänsklig tunga :::::: tyrannisk tunga ::::::: o-känslig tunga.


1975.  Ha-begärets villighet ::: äga människo-hjärtat.


1976.  Penning-begärets villighet : äga

människo-hjärtat.


1977.  Vredens : häftighetens villighet :: äga människo-hjärtat.


1978.   Leva livet i : sann :: innerlig ödmjukhet.


1979.   Leva livet i : sann :: innerlig saktmodighet.


1980.   Leva livet i : sann :: innerlig tjänst-villighet.


1981.   Hjärtats ödmjukhet ::: återspeglar i hennes ord : tal :: handlingar.


1982.   Själv-behärskning ::: odlar upp : goda karaktärs-drag.


1983.   Själv-behärskning : själv-kontroll :: själv-disciplin ::: sinnes-jämvikt.


1984.   Själv-tukt : avhållsamhet.


1985.   Avhållsamhet : kyskhet :: renlevnad :::

måttlighet :::: återhållsamhet ::::: försakelse

:::::: askes.


1986.   Förtalets tunga ::: gör henne till förtalets

träl : slav.


1987.  Oron ::: förvirring : gör sig ingen nytta av tiden.


1988.  Orons ::: förvirringens trötta : slitna tankar.


1989.  Tålamodet ::: tåligheten ::: belönas.


1990.  Oron ::: förvirringen : belönings-lös.


1991.  Orons : förvirringens ord :: fördjupar oron

och förvirringen.


1992.  Lydnadens harmoni : vila :: ro :::

själens harmoni : ro :: vila.


1993.  Tankevärldens harmoni : ro :: vila :::

hjärtats harmoni : vila och ro.


1994.  Girigehet : snålheten :: saknar visheten

::: klokheten.


1995.   Penning-begäret ::: känner kärleken till penningar.


1996.   Betjänandet ::: visar ödmjuka hjärtan.


1997.   All tanke i godhetens närvaro sprider :::

hennes värme och omsorg.


1998.   All tanke i ödmjukhetens närvaro sprider

hennes väldoftande värme : omsorg.


1999.   All tanke i saktmodighetens närvaro sprider

hennes väldoftande värme : omsorg.



 

Av Jan-Owe Ahlstrand - 14 januari 2017 07:46

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.


DEL 18.


#Vackra ord ger många vänner#.


Syraks bok. 6:5A.


1800.  Förnöjsamt  tacksamt hjärta varandras vänner.


1801.  Snålheten bedrar visheten.


1802.  Högmodet  stoltheten : går sin egen väg.


1803.  Penningbegäret älskar penningars värde.


1804.  Girig snål överdrivet sparsam  penning-kär  penning-dyrkare  sniken på penningar

        vad ger det Livet.


1805.  Ha-begäret efter penningars värde.


1806.  Känner ingen mättnad på penning-behovet.


1807.  Begäret efter penningar aldrig  tillfredsställd.


1808.  I livet få erfara ödmjukhetens kraftfulla närvaro.


1809.  I livet få erfara saktmodighetens kraftfulla närvaro.


1810.  Med-känslans fina lidande inför andras behov.


1811.  Med-ömkans fina lidande inför andras behov.


1812.  Tungans syfte  ger uttryck för vad hon känner tänker i sitt hjärta och sinne.


1812.  Tungan ett språkrör  förmana uppmuntra hjälpa trösta och ge rådgivning.


1813.  Hetlevrad  temperamentsfull i sitt tal.


1814.  Oron  förvirringen  belöninglös.


1815.  Tålamodet  tåligheten belönas.


1816a.  Tålamodet  tåligheten gör sig nytta

av tiden.


1816b.  Tålamodet  tåligheten  vad nyttiga de är

för Livet.


1816c.  Tålamodet  tåligheten  tillgängliga för Alla.


1817.   Oron : förvirringen :: gör sig ingen nytta

av tiden.


1818.   Oron förvirringen  trötta ut tankar.


1819.   Oron  förvirringen  vad ger det Livet. 


1820.   Sanningen  ståndaktig mot sig själv.


1821.   Leds in i saktmodigheten  bli delaktig av hennes liv.


1822.   Leds in i ödmjukheten bli delaktig av

hennes liv.


1823.   Ödmjukhetens belöning berikar livets värde.


1824.   Saktmodighetens belöning berikar livets värde.


1825.  Dömmande tankar  dömmande ord dömmande tal  om  sina med-människor

         till sina med-människor vad ger det Livet.


1826.   Förhastade ords beslut  sårande ord

     vad ger det till Livet.


1827.   Sårande ord  svåra förlåta  glömma

och älska.


1828.   Ord kan såra egoistiska sår själv-uttänkta

      sårande ord själens sargande ord  blödande ord in i själs-livet  vad ger det till Livet.


1829.  Talande ord  utvalda ord.


1830.  Skrivna ord  utvalda ord.


1831.  Genomtänkta ord  uppmuntrande ord

kraftfulla ord  varaktiga ord.


1831.  Bittert hjärta  talar sårande ord sargande ord

     inför människor  vad ger det till Livet.


1832.   Bittert hjärta svårt att förlåta glömma

      älska känner sig o-önskad.  


1833.   Bitter ledsen  sorgsen smärtsamt

 plågsamt  känner sig o-önskad.


1834.  O-fullkomliga :  gör det de kan göra.


1835.   Övermodiga värdesätter sg själv 

före sin nästas liv.


1836.   Gemenskapen med människors oro 

     o-ordning  slipar uthållighetens ädelstenar.


1837.   Dominantiskt egen-sinnlighet 

saknar ödmjukheten.


1838.   Vänlighetens beteende inför

        människor välkomnas av ödmjuka

tacksamma hjärtan.


1839.   Tacksamhetens beteende inför människor

      välkomnas av förnöjsamma hjärtan.


1840.   Tålamodet bättre än o-tåligheten.


1841.   Saktmodet bättre än vreden och häftigheten.


1842.   Saktmodighetens ansikte lyser klart i ilsknes närhet.


1843.  Vishetens ansikte lyser klart i dårens närhet.


1844.  Visa tacksamhet mot saktmodet.


1845.  Visa tacksamhet mot visheten och klokheten.


1846.  Förnöjsam tunga  ej gnällande  knotande

         klagande.


1847.  Dricka ur tröstens trösterika källa

vars flöde aldrig slutar att sina.


1848.  Skrytsam tunga slipar ödmjukhetens

       litenhetens ädelstenar.


1849.  O-ansvarigheten  latheten  bekvämligheten

saknar handlings-förmågan.


1850.  Själv-kontrollerad tunga  egoismens tunga.


1851.  Själv-försvarlig tunga  tänker på sig själv.


1852.  O-ansvarligheten  snurrigheten

o-ordningens handlingssätt  vad ger det Livet.


1853.  Älska  glömma  förlåta följa 

     älskar sin nästa liv.


1854.  Älskad uppmuntrad  uppskattad

       förlåter en trasig  sårad själ.


1855.  Älskvärdigheten  vänligheten ger oss

livets-värme  livets-ömhet livets-omsorg.


1856.  Älska  glömma  förlåta deras livs-lärdom

      erfarenhet  livets värde.


1857.  Rinnande tårar  söker tröstande hjärtan

     av förståelse  uppmuntran.


1858.  Tröstande hjärtan  värme-fyllda hjärtan.


1859.  Utvilade tankar  tystnadens stillhetens  

      tankar.


1860.  Slitna : trötta tankar :: o-tystnadens tankar.


1861.  Talande insiktsfulla ord : sprider insikten

in i hjärtan.


1862.  Talande trösterika ord : sprider tröstens ord in i hjärtan.


1863.  Insiktiga ord : sprider livets värde in i hjärtan.


1864.  Trösterika ord : sprider livets värde in i hjärtan.


1865.  O-tröstande ord : sprider oro :: förvirring

in i hjärtan.


1866.  Lära känna insiktiga ord : ge kännedom om livets värde.


1867.  Lära känna trösterika ord : ge kännedom om

livets värde.


1868.  Lära känna ömheten : kärleken ge kännedom om hjärtats längtan.


1869.  Insiktiga ord : värdesätter : uppmuntrar ::

uppskattar livet.


1870.  Älskat hjärta av ödmjukheten ::: vandrar i trohet i hennes fotspår.


1871.  Älskat hjärta av saktmod ::: vandrar i trohet

i hennes fotspår.


1872.  Ge tid åt ödmjukheten ::: belönas.


1873.  Saknad ödmjukhet ::: skapar längtan efter henne. 


1874.  Saknad saktmod ::: skapar längtan efter henne.


1875.  Ge tid åt sanningen ::: belönas.


1876.  Saknaden efter trösterika ord ::: skapar längtan efter dem.


1877.  Sanningen ::: har inga o-vänner.


1878.  Ärligheten har inga o-vänner.


1879.  Saktmodet har inga o-vänner.


1880.  Följa ärlighetens röst ::: följa henne i hennes trogna fotspår.


1881.  Följa sakmodets röst ::: följa henne i hennes

trogna fotspår.


1882.  Följa sanningens röst ::: följa henne i hennes fotspår.


1883.  Älska sanningen ::: följa hennes trogna fotspår.


1884.  Älska ärligheten ::: följa hennes trogna fotspår.


1885.  Älska saktmodet ::: följa hennes trogna fotspår.


1886.  Sorgset : tårfyllt :: förtvivlat hjärta :::

tröstas av tröstens rikedomar.


1887.  Vara rädd om tystnadens rikedomar.


1888.  Vara rädd om stillhetens rikedomar.


1889.  Ge tystnaden lite tid ::: tystnaden förändrar tankar och hjärtan.


1890.  Mil efter mil umgås med tystnaden.


1891.  Mil efter mil umgås med stillheten.


1892.  Tystnaden har satt sina fina fotspår :::

i mitt inre.


1893.  Stillheten har satt sina fina fotspår :::

i mitt inre.


1894.  Ge lite tid åt tystnaden ::: den blir vår vän.


1895.  Ge lite tid åt stillheten ::: den blir vår vän.


1896.  O-tystnaden ::: belönings-lös.  


1897.  Tystnaden : stillheten :: värdesätter :

uppskattar :: uppmuntrar livet.


1898.  Aldrig försent : lyssna på tystnaden.


1899.  Tacksamhetens : förnöjsamhetens tankar ::

skadar ingen.


        



  


    

Av Jan-Owe Ahlstrand - 13 januari 2017 20:48

DEN INRE BORGEN.


SJUNDE BONINGEN.


FÖRSTA KAPITLET.


HANDLAR OM DE STORA NÅDEGOVÅR SOM GUD


FÖRLÄNAR DE SJÄLAR HAN HAR FÖRUNNAT ATT


INTRÄDA I DEN SJUNDE BONINGEN.


DET TALAS OM NÅGON SKILLNAD SOM TYCKS


FINAS MELLAN SJÄLEN OCH ANDEN, ÄVEN OM


DE ÄR SAMMA SAK.


HÄR FINNS MYCKET ATT LÄGGA MÄRKE TILL.


1.  Ni kan tycka, mina systrar, att sedan så mycket har blivit sagt om den här andliga vägen borde det

        inte finnas mer att säga.


Det är mycket dumt att tänka på.


Då Guds storhet inte har några gräser finns det heller inga för hans verk.


Vem skulle kunna tillfyllest berätta om hans nådeverk och väldigheter? 


Det kan ingen, och därför bör ni inte förvåna er över vad som har sagts och kommer att sägas, ty det

       är bara chiffertecken, en förkortning av allt som finns att berätta om Gud. 


Stor barmhärtighet har han visat oss genom att ha meddelat dessa ting till en människa så att vi kan komma till kännedom om dem.


Ju mer vi vet om hur han meddelar sig med de skapade varelserna, desto mer skall vi prisa hans storhet och bemöda oss om att inte ringakta en

        själ till vilken Herren har visat så stort behag.


Var och en av oss har en själ, men då vi inte skattar denna till Guds avbild skapade varelse så högt som hon förtjänar, kan vi heller inte fatta de hemligheter

      hon rymmer.


Må Hans majestät, om det behagar honom, leda min penna, så att jag förmår säga er något av det

     myckna som är att säga, och som Gud uppenbarar för dem han låter träda in i denna boningen.


Jag har ihärdigt bönfallit Hans Majestät om detta,

ty han känner min önskan att inga av hans nådegåvor må bli fördolda, till hans namns så

        mycket större pris och ära.


2.  Jag hyser det hoppet att han, inte för min skull utan för er, mina systrar, måtte bevisa mig denna nåd, så att ni lär er förstå hur viktigt det är att

           ingenting från er sida hindrar er Brudgum från att fira detta andliga bröllop med era själar,

ty det har, som ni snart får se, stora välsignelser med sig. 


O store Gud!


Jag tycker att en varelse så eländig som jag måste darra inför uppgiften att tala om något som är så främamnde för det jag förtjänar att veta.


Sanningen är att jag kände den största villrådighet och undrade om det inte vore bättre att avfärda

         denna boning med några få ord, ty det föreföll mig timligt att man kunde tro att jag visste sådant av egen erfarenhet. 


Det skulle jag känna som den största skam; eftersom jag vet vad jag är, vore det en förfärlig sak.


Å andra sidan uppfattar jag sådana skrpler som  frestelse och svaghet.


Vilka omdömen som än må fällas om detta, vad som är av vikt är att Gud blir en smula mer prisad och förstådd, sen må hela världen skrika hur den vill.


Detta så mycket mer som jag kanske är dör när detta kommer inför människors ögon.


Välsignad vare han som alltid lever och skall leva, amen.


3.  När vår Herre behagar visa barmhärtighet mot

en själ som lider och har lidit av längtan efter honom, och som han har utvalt till sin brud i anden,

         eder han henne före det andliga äktenskapets fullbordan in i sin boning, som är den sjunde.


Ty liksom han själv bor i himlen, måste han också i själen ha ett rum där Hans Majestät ensam vistas,

         låt oss säga en andra himmel.


Det är av största vikt för oss, mina systrar, att inte

uppfatta själen som ett mörkt rum ( i allmänhet bör

         det förefalla oss vara så, eftersom vi bara ser det vi ser och inte det andra inre ljuset )

       och finna ett stort mörker längst därinne.


Jag erkänner att det stämmer för dem som inte är i nådens tillstånd, men vad som fattas dem är inte Rättfärdighetens Sol, ty den lyser alltid för dem

        och får dem att vara till, utan förmågan att ta emot dess ljus, som jag tror mig ha sagt på tal om första boningen.


Det finns en person som fick se dessa olyckliga

själar liksom instängda i ett mörkt fängelse,

       bundna till händer och fötter så att de inte kan

göra något gott för att skaffa sig förtjänster;

både blinda och döva är de.


Vi har alla skäl att hysa medömkan med dem, betänka att vi för någon tid sedan var likadana och att Herren kan visa barmhärtighet också mot dem.

          

4. Må vi, mina systrar, alldeles särskilt vinlägga oss om att be för dem och aldrig vara försumliga i detta.


Förböner för dem som befinner sig i dödssynd är den största allmosa, mycket förmer än om vi såge en kristen, bunden till händerna med en stark

        kedja och fastgjord vid en påle där han skulle dö av hunger, inte därför att det fattades honom 

         mat, ty bredvid sig hade han de läckraste rätter, utan därför att han inte förmådde föra dem till sin mun; i sin stora utmattning vet han att han

      nu måste uppge andan, inte i den naturliga döden utan i den eviga; vore det inte en stor

grymhet att stå där och se på utan att söka föra

         maten till hans mun så att han finge äta?


Eller om ni genom era böner kunde få hans bojor

att falla?  


Det här förstår ni nu.


Vid Guds kärlek besvär jag er att alltid komma ihåg sådan själar i era böner.


5.  Men nu skall vi inte tala om dess, utom om dem som genom Guds barmhärtighet har gjort bot för sina synder och är i nådens tillstånd.


Vi kan inte betrakta denna vår själ som någon instängd och begränsad vrå utan som en inre värld, där det finns rum för så många och så sköna boningar som ni har sett.


Och så måste det rimligtvis vara, eftersom de inne

i själen finns en boning för Gud.


När Hans Majestät behagar visa själen denna nåd att kalla henne till det gudomliga bröllopet, för han

       först in henne i sin boning.


Och Hans Majestät vill at det nu inte skall vara som andra gånger när han försatt henne i de där hänryckningarna ( jag tror nog att han förenar sig med henne då också, i den bön som jag har kallat

föreningens );

själen tycker sig inte vara kallad att träda in i sin medelpunkt, som nu i denna boning,

utan i ett yttre och ytligare skikt.


Men detta betyder föga.


Herren förenar henne med sig.


Men han gjorde henne blind och stum ------ liksom

     han gjorde med Sankt Paulus vid hans omvändelse ---- och kom henne att förlora allt sinne för hur och på vad sätt hon åtnjöt den nåd sm

      kom henne till del.


Hennes stora glädje var då att komma nära Gud.


Men när han förenade sig med henne fattade hon ingenting, ty alla hennes själsförmögenheter hade

      gått förlorade.


6.  Helt annorlunda är det nu.


Nu vill vår gode Gud att fjällen skall falla från våra ögon, så att vi må se och förstå något av den nåd

           han bevisar oss ----- även om det sker på ett underligt sätt.


Själen förs in i denna boning för att skåda en intellektuell vision, på något sätt en framställning

        av den Allraheligaste Treenigheten.


Denna visar sig, alla tre Personerna. i form av en flamma som först tränger in i anden liksom ett moln av den mest genomskinliga klarhet.


Dessa Personer är åtskilda, och genom den underbara kunskap som blir henne förlänad fattar själen att alla tre Personer sannerligen är ett

          väsen, en makt, en vishet och en enda Gud.


Det vi håller oss till i tron, det blir på så sätt för själen något som hon ------- kunde man säga -------

       inser genom att ha sett det, dock inte med kroppens och inte heller med själens ögon,

    eftersom det inte är en bildvision.


Sålunda meddelar sig alla tre Personerna med henne, talar till henne och låter henne förstå de ord

       i Evangliet där Herren säger att han och Fadern och den Helige Ande skall komma och bo i den

          själ som älskar honom och håller hans otd.


7.  O Gud hjälpe mig, vilken skillnad är det inte mellan att höra dessa ord och tro på

   ( GRACIAN FÖRESLÅR I STÄLLET: FATTA ) dem,

och fullt inse hur sanna de är!


För var dag som går förundrar sig denna själ

mer och mer över att de aldrig tycks lämna henne.


Tvärtom inser hon allt klarare ----- som jag redan har sagt ------ att de finns i själens innersta, i det allra allra innersta.


Det är något mycket djupt ----- hon kan inte säga vad det är, ty hon besitter ingen lärdom ------ men hon känner att inom sig har hon detta gudomliga sällskap.


8.  Nu kunde ni mena att en själ som har kommit dithän inte längre är sig själv utan leverr i en sådan

       hänförelse att hon ingenting fattar.


Men det gör hon mycket bättre än förut, i allt därdet gäller att tjäna Gud.


När hon är fri från sådana sysslor vänder hon åter till det ljuva sällskapet.


Om själen inte sviker Gud skall han aldrig svika henne ------ menar jag ------ när det gäller att göra henne fullt medveten omm  hans närvaro.


Hon har fast tilltro till att Gud aldrig skall lämna henne ----- eftersom han har förlänat henne denna nåd ---- så att hon går den förlustig.


Så kan hon tänka, även om hon framgår med större försiktighet än någonsin för att inte på minsta sätt misshaga honom.


9.   Denna närvaro ger sig inte tillkänna lika fullständigt, jag menar lika klart, som den

         uppenbarade sig för första gången och några av de följande då Herren behagade förläna henne denna nådegåva.


Om så vore skulle det vara omöjligt att fatta något annat eller ens leva bland människorna.


Men även om ljuset inte lyser klart, är själen alltid medveten om att gemenskapen består.


      Vi kan säga att det är som om man vore i ett mycket ljus rum tillsammans med andra, och så

          stängs fönsterluckorna så att det blir mörkt.


När ljuset försvinner ser man inte de andra förrän det kommer åter, men man vet at de finns där.


Det kan frågas om själen, när ljuset återvänder och hon vill se, också verkligen kann det.


Det står i hennes hand, utan det beror på om Vår Herre vill öppna förståndets fönsterluckor.


Stor är den barmhärtighet han visar henne genom att aldrig överge henne utan förläna henne allt

förstånd till att förstå.


10.  Det ser ut som om det gudomliga Majestät nu ville bereda själen för något ännu högre genom denna underbara gemenskap.


Alldeles klart är att den är henne til stor hjälp i hela hennes strävan att nå fulländning och bli fri från den

      fruktan som, enligt vad jag redan sagt, ofta följer med de föregående nådegåvor hon hon fått åtnjuta.


Så var det med den person vi nämnde (FÖRF. ).


Hon fann sig i alla avseenden förbättrad, och hon tyckte ----- trots vedermödor och trångmål -----

at hennes själ i sitt väsentliga aldrig rubbades från det där säkra fästet.


Sålunda föreföll själen på något sätt vara delad; under sina svåra prövningar som snart följde på Guds nådegåvor beklagade hon sig över sin själ

           ------- liksom Martha beklagade sig över Maria

------- och sade ibland att denna själ bara ägnade sig åt oavlåtliga njutningar där borta i sin stilla ro,

         medan hon själv av sina många vedermödor

och bestyr hindrades från att hålla henne sällskap.


11.   Detta kan ni, mina döttrar, tycka vara tokerier,

men i själva verket förhåller det sig just så.


Även om själen naturligtvis alltid är en enhet, är det jag säger inga galenskaper utan något helt alldagligt.

  

Jag säger alltså att de inre tingen låter sig skådas  på det sättet att man klart inser at det finns någon sorts mycket uppenbar skillnad mellan själen och anden, fastän de båda snarast bör vara ett.


Man förstår at det är en skillnad, så subtil att det många förefaller vara så att den ena och den andra verkar på olika sätt, alltefter vad Herren behagar skänka.


Likaså förefaller det mig att själen är något annat än själsförmögenheterna, och att allt detta inte

      är ett och detsamma.


Det finns så många och så subtila ting i vårt innersta at det vore förmätet av mig att söka förklara det.  


Vi kommer att få se det, om Herren skänker oss nåden att av barmhärtighet lyfta oss upp till den höjd där vi kan fatta dessa hemligheter. 


  





 



   



 





Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards