Alla inlägg den 31 januari 2017

Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:07

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.


DEL. 23.


Hjärtats insiktsfulla ord ::: vittnar om ett glatt härta.


2300.  Ödmjukt beteende :::  uppträdande tar hänsyn till andra människors livsstil och livsföring.


2301.  Visad lydnad mot sig själv ::: inför sina

med-människor belönas.


2302.  Lögnens förvirrande ::: oroliga tankar vill ge sina erbjudande tankar.


2303.  Ödmjuka tänkandet ::: behöver sin tillväxt-tid i tankar.


2304.  Ödmjukhetens bråddjup av ödmjukhet :::

varar hela livet ut.


2305.  Olydnadens belöning ::: ångest : skam ::

skuld-känslor.


2306.  Livets förstörda grundstenar : o-lydnaden ::

stoltheten ::: ärelystenheten.


2307.  Livets grundsstenar : lydnaden :: ödmjukheten ::: enkelheten :::: litenheten.


2308.  Mänsklighetens ödmjuka förfäders liv :::

vittnar om deras vardagliga liv i ödmjukheten :

enkelheten :: litenheten.


2309.  Tids ::: energitjuvars tankars inbjudandets :

villighet in i tankarna.


2310.  Övermodets ::: stolthetens erbjudande ::::

belöning ::::: skadar alla levande varelser.


2311.  Betjänligheten ::: hjälpsamheten : ser behoven hos de behövande.


2312.  O-tystnaden ::: ej formad av tystnadens :

stillhetens erbjudanden.


2313.  Trötta : slitna :: irrande tankar ::: i behov

av tystnaden : stillheten.


2314.  Djupsinnigt tal ::: insiktens  tal.


2315.  Ödmjukhetens vackerhet : skönhet ::

ljuvlighet.


2316.  Egoismen lyder ::: sig själv :::: sin egen vilja.


2317.  Knotande : gnällande :: klagande känslo-liv :::

sårar känslo-livet.


2318.  Dagens felaktiga beslut ::: morgon-dagens olycka.


2319.  Hjälpande : stödjande :: tröstande händer :::

villiga : bemöta :: sörjande :::  hjärtan.


2320.  Förlåtande : förstående :: förtroende tunga :::

omsorgsfull : kärleksfull.


2321.  Vara fylld av ödmjukhetens rikedomar.


2322.  Bäras på ödmjukhetens kärleksfulla vingar.


2323.  Bäras på saktmodighetens omsorgsfulla vingar.


2324.  Bäras på sanningens kärleksfulla vingar.


2325.  Bäras på mildhetens omsorgsfulla vingar.


2326.  Livet på saktmodiga ord ::: kräver mödsam eftertanke.     

 

2327.  Livet på milda ord ::: kräver mödosam eftertanke.


2328.  Livet på ödmjuka ord ::: kräver mödosam eftertanke.


2329.  Livet på uppmuntrande ord ::: kräver mödosam eftertanke.


2330.  Livet på omsorgsfulla ord ::: kärleksfulla ord : kräver mödosam eftertanke.


2331.  Tystnadens ::: stillhetens : tacksamhet ::

värdesätter ::: uppskattar livet.


2332.  Omsorgsfullheten ::: kärleksfullheten :::

återspeglar god levnads-moral.


2333.  Bära ödmjukhetens tjänar-dräkt på sina axlar.


2334.  Bära saktmodighetens tjänar-dräkt på sina ödmjuka axlar.


2335.  Bära mildhetens tjänar-dräkt på sina saktmodiga axlar.


2336.  Bära omsorgsfullhetens tjänar-dräkt på sina kärleksfulla axlar.


2337.  Bära barmhärtighetens tjänar-dräkt på sina ödmjuka axlar.


2338.  Bära ödmjukhetens tjänar-dräkt på sina barmhärtiga axlar.


2339.  Ödmjukhetens lydnad ::: tjänar barmhärtigheten.


2340.  Mildhetens lydnad tjänar ::: saktmodigheten.


2341.  Tystnaden : hjärtligheten :: stillheten :::  

varandras stöd : tröst :: hjälp.


2342.  Ödmjukheten : enkelheten :: litenheten :::

varandras tröst : stöd :: hjälp.


2343.  Tystnadens ord : hjärtlighetens ord :: stillhetens ord ::: varandras tröst : stöd :: hjälp.


2244.  Ödmjukhetens ord : enkelhetens ord :: litenhetens ord ::: varandras tröst :: stöd ::: hjälp.


2345.  Tomma ord ::: tomma tankar.


2346.  Tomheten ::: agnar för vinden.


2347.  Belönings-lösheten ::: tomheten för vinden.


2348.  Vreden ::: häftigheten bedrar människo- hjärtan in i tomheten.


2349.  Förtalet ::: skvalleriet bedrar människan in

i tomhetens meningslöshet.


2350.  Hatets tankar bedrar människors-tankar in 

i meningslöshetens tomhet.


2351.  Avundsjukan bedrar mäniskosinne ::: hjärtan

in i tomhetens hopplöshet.


2352.  Ångestens : skuldens :: skam-känslornas

verklighet bedrar människan in i tomhetens fåfänga.


2253.  Tomhetens fåfänga ::: agnar för vinden.


2354.  Fruktlösheten ::: idel fåfänga.


2355.  Saktmodighetens ok : milt att bära skänker

hjärtat :: hennes rikedomar.


2356.  Sanningens ok : bevarar hjärtat från lögnens listigheter.


2357.  Ödmjukhetens ok : enkelt att bära skänker

hjärtat :: hennes rikedomar.


2358.  Tystnadens ok : lätt att bära skänker hjärtat

:: hennes rikedomar.


2359.  Ha-begärets ok : tungt att bära skänker hjärtat hennes fåfängliga rikedomar.


2360.  Penning-begärets ok : tungt att bära skänker hjärtat hennes fåfängliga rikedomar.


2361.  Lydnadens ok : lätt att bära skänker hjärtat hennes rikedomar.


2362.  O-lydnadens ok : tungt att bära skänker hjärtat hennes träldom :: slaveri.


2363.  Lathetens : bekvämlighetens ok : tungt att bära skänker livet meningslöshet :: uppgivenhet.


2364.  Laglöshetens ok :: tungt att bära skänker mänskligheten träldom ::: slaveri.


2365.  Avundsjukans ok : tungt att bära skänker livet räldom :: slaveri.


2366.  Förbrukad tid ::: kommer ej tillbaks.


2367.  Förbrukad tid ::: en del av livet.


2368.  Kom, saktmodetsande : din tröst :: stöd :::

hjälp :::: låt din boning bo i mäniskohjärtan.


2369.  Kom, ödmjukhetensande : din tröst :: stöd

::: hjälp :::: låt din boning bo i människohjärtan.


2370.  Kom, sanningensande : din tröst :: stöd

::: hjälp :::: låt din boning bo i människohjärtan.  


2371.  Kom, insiktensande : din tröst :: stöd :::

hjälp :::: låt din boning bo i männskohjärtan.


2372.  Människors brister ::: svagheter :

människors träldom :: slaveri.


2373.  Människans egoism ::: hennes egna slaveri

:::: träldom.


2374.  Saktmodigheten förtjänar våra hjärtan.


2375.  Ödmjukheten : enkelheten :: litenheten :::

förtjänar våra hjärtan.


2376.  Latheten ::: bekvämligheten förtjänar inte 

våra hjärtan.


2377.  Vreden ::: häftigheten : stulit våra hjärtan.


2378.  Förtalet ::: skvalleriet : stulit våra hjärtan.


2379.  Lögnens : falskhetens listigheter : stulit våra hjärtan.


2380.  Sanningen förtjänar våra hjärtan.


2381.  Insikten förtjänar våra hjärtan.


2382.  Ha-begäret ::: penning-begäret förtjänar

inte våra hjärtan.


2383.  Knotandet : klagandet :: gnällandet

förtjänar inte våra hjärtan.


284.  Knotandet : klagandet :: gnällandet :::

låt dem få leva sitt egna egoistiska liv.


2385.  Ha-begäret : penning-begäret ::: låt dem

få leva sitt egna egoistiska liv.


2386.  Förtalet ::: skvalleriet : låt dem leva sitt egna egoistiska liv.


2387.  Lögnen ::: falskheten : låt dem leva sitt

egna egoistiska liv.


2388.  Lögnen : falskheten ::: underhåller varandra eller tvärtom.


2389.  Förtalet : skvalleriet ::: underhålla varandra

eller tvärtom.


2390.  Ha-begäret : penning-begäret ::: underhålla varandra eller tvärtom.


2391.  Knotandet : gnällandet :: klagandet :::

får underhålla varandra.


2392.  Existerar dagen ::: existerar tiden.


2393.  Lydnaden ::: frimodigheten : vågar inta

nya utmaningar.


2394.  Ödmjukhetens hjärta ::: går ett extra steg.


2395.  Ödmjukhetens hjärta ser behoven.


2396.  Bli bemött av omsorgsfulla ord :::

känner man sitt människo-värde.


2397.  Lydnaden ::: ödmjukheten förtjänar sitt rykte.


2398.  Saktmodigheten ::: mildheten förtjänar

sitt rykte.


2399.  Sanningen förtjänar sitt rykte.


 

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:06

FULLKOMLIGHETENS VÄG.


KAPITEL.  8.    TERESIA AV AKVILA.


BEHANDLAR DEN STORA NYTTAN AV ATT FRIGÖRA


SIG FRÅN ALLT DET SKAPADE, SÅVÄL TILL DET


YTTRE SOM TILL DET INRE.


1.    Låt oss nu tala om den frigjordhet vi måste besitta; den betyder nämligen allt om den är

      fullkomlig, ja allt, ty när vi hänger oss åt Skaparen allena och inte bryr oss om något som är

          skapat kommer Herren att ingjuta dygderna på ett sådant sätt att vi, om vi blott anstränger 

      oss så mycket vi förmår, inte behöver föra kampen vidare.


Ty Herren själv skall överta vårt försvar mot djävulen och hela världen.


Tror ni, systrar, att det är en liten välgärning att få ge sig helt och odelat åt honom som är allt?


Ty som jag sade, i honom finns all gott, systrar,

låt oss därför lovprisa honom ivrigt för att han samlat oss här där detta är det enda vi sysslar med.


Jag vet inte heller varför jag säger det, när ni alla som här är församlade skulle kunna undervisa mig,

         ty jag måste erkänna att jag i denna så viktiga punkt inte äger den fullkomlighet jag skulle önska  

      och som jag förstår att jag borde ha, och detsamma måste jag säga om alla dygderna

         och om allt som jag skriver i denna bok,

ty det är lättare att skriva än att handla.


Men inte ens i detta träffar jag alltid rätt, ty ibland måste man ha erfarenhet för att kunna uttrycka

       vad man vill säga.


Skulle jag någon gång träffa rätt, så måste det bero på att jag förklarar dygderna genom att beskriva

        motsatsen till de egenskaper jag själv besitter.


2.   Vad det yttre beträffar, ser man ju tydligt hur avskilda vi är från allting.


O systrar, försök att fatta, för Guds kärleks skull, den stora nåd som Herren har bevisat er som han har fört hit.


Var och en må väl begrunda i  sitt inre, att där det endast får finnas tolv systrar, lär Herren henne bli en av dessa.


Hur många andra känner jag inte som är bättre än jag och som med glädje skulle vilja vara i mitt ställe, och ändå gav Herren denna nåd åt mig

        fastän jag inte som är bättre än jag förtjänade

den så litet!


Välsignad vare du, min Gud, och må hela skapelsen prisa dig!


Denna nådegåva kan jag lika litet återgälda dig som alla andra du gett mig.


Den att få bli nunna var övermåttan stor, men jag var så eländig, Herre, att du inte kunde lita på mig.


I det hus där många goda kvinnor bodde tillsammans, skulle min eländighet blivit fördold intill mitt livs slut.


Därför förde du mig hit, där den på grund av vårt

ringa antal knappast kan förbli obemärkt.


Och för att jag skall visa större försiktighet på

min vandring, tar du ifrån mig alla tillfällen

att förolämpa dig.


Därför finns det inte längre någon ursäkt  för mig,

Herre, jag bekänner det, och så är jag i desto

       större behov av din barmhärtighet,

för att du må förlåta mig de synder jag kan begå.


3.  Vad jag enträget ber om är, att den som känner att hon inte förmår följa våra seder, talar om detta.


Det finns andra kloster där man också tjänar Herren.


Därför skall hon inte stanna och oroa den lilla skara som han här har församlat.


I andra kloster ges nunnorna frihet att söka tröst hos sina släktingar.


Om besök av släktingar någon gång tillåts här,

så sker det för deras skull.


Den nunna som önskar träffa dem för sin egen skull måste, såframt det inte rör sig om andliga personer,

        förstå att hon är ofullkomlig.


Hon kan vara övertygad om att hon inte är frigjord från sig själv.


Hon kommer inte att åtnjuta andens frihet eller fullständig frid.


Hon har behov av en läkare.


Jag säger henne att om hon inte blir fri från denna önskan och botas, så är hon inte lämplig

       för detta hus.


4.  För henne är det bästa medlet, enligt min åsikt,

      att inte träffa sina släktningar förrän hon är fri.


Denna nåd från Herren uppnår hon genom böner.


Men när hon har kommit därhän att hon ser deras besök som ett kors, då kan hon gärna träffa dem,

ty då kommer hon att göra sina besökare gott

       och inte tillfoga sig själv någon skada.  





  

  


  


  


  



ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:06

GUDS INNEBOENDE I MÄNNISKAN.


Gud är så förälskad i sin skapelse, att det inte  räcker för honom att bo BLAND oss genom att bli människa.


Gud vill också bo i oss.


Han vill förenas med oss, träda IN i oss.


Han vill komma oss allt närmare.


Guds närvaro fördjupas och blir ett inneboende.


Människan är menad att bli hans boning,

hans tempel.


Ja, hela mänskligheten är skapad till att vara Treenighetens boning.


Mänsligheten, bebodd av Treenigheten, det är det som är Kyrkan.


Kyrkan är ett slags fortsättning, en yttre förlängning av Treenighetens mysterium.


Kyrkan är ett utflöde av källan, ett inneboende som vill breda ut sig och bli allomfattande,

       alltså katolskt.


Och egentligen är det redan allomfattande:

        från Guds sida finns erbjudandet alltid där och det gäller alla.


Hans famn är alltid öppen.


Han är alltid närvarande och vill bo i alla.


Men denna gåva måste också bejakas och tas emot.


"Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?   ( 1 Kor. 3:16 ).


Tyvärr måste vi nog mestadels svara nej på Paulus fråga.


Vi har ofta inte ens den blekaste aning om vår inre Gäst, som ständigt lever och verkar i oss.


Men ändå är det detta Guds inneboende som utgör vår största rikedom och skönhet.


Det är en ständig bönekälla, ja, en inspirationskälla

för allt vad vi är och gör.


Det livgivande vatten som strömmar fram ur Treenigheten och som flödar ut över Kyrkan kommer människan till del genom dopet.


I dopkällan får hon del av den eviga källans vatten i ännu högre grad än genom skapelsen.


Gud är närvarande i allt han skapar men hon bor i den döpta människan som i sitt eget hem.


Gåvan blir större ------ och likaså ansvaret, uppgiften.


Dopet gör människan bebodd.


Hela hennes liv lir en liturgi.


Hon är Guds tempel, där en ständig gudstjänst pågår.


Allt vad hon gör är egentligen en gudstjänst.


I allt kan hon tjäna Gud.


Liv och luturgi smälter samman.


En inre kraftkälla styr henne inifrån.


Den eviga källan rinner upp inom henne och inspirerar henne i allt vad hon gör.


Att lyssna till det porlande vattnet är allt hon behöver göra.


Det levande vattnet vill ju genomströmma henne.


Genom henne vill det också sprida sig utåt och ge liv åt alla förtorkade öknar.


Vi är inte öde och tomma inombords.


Vi är menade att dricka av det levande vattnet och vattna jordens alla ödemarker med det.


"Jag vet vad en bebodd själ är och jag vet vad en  öde själ är.


Om hon inte  har Gud, om hon inte har Kristus som jag har sagt:

jag och min Fader, vi skall komma till henne och ta vår boning i henne, och om hon inte har den Helige Ande, så är själen öde.


Hon är bebodd, när hon är uppfylld av Gud, när hon har Kristus, när den Helige Ande är i henne."


Vi kan se Guds inneboende i människan som en följd av det mysterium som kallas PERICHORESIS,

       alltså de gudomliga personernas inneboende

i varandra.


Liksom de av all evighet bor i varandra och  genomtränger varandra utan att förlora sin indentitet vill de också bo i människorna.


Det finns ju alltid ett slags parallellism mellan vad Gud är och gör i sitt inre, treeniga liv och vad han

         utför på det skapades plan.


De gudomliga personerna är i varandra.


De går in i varandra, förblir ändå vad de är i sig själva.


Det är det som den mänskliga kärleken drömmer  om, men aldrig helt kan förverkliga:

       att få gå helt upp i den älskade och försvinna i den älskades du, men ändå förbli ett jag.


Men det som är mänsklig utopi är gudomlig realitet.


Genom Guds inneboende blir vi delaktiga också av detta.


Vi får del av de inre kärleksrörelser som förbinder Fadern med Sonen i Andens enhet.


Vi får gå ut och in hos de gudomliga personerna.


Återrigen måste vi gripas av helig yrsel.


Att leva av och i den treeniga livet, som också vi,

skapade varelser får göra, kan komma oss att känna svindel.


Vår delaktighet i Guds inre liv är så stor, att Fadern inte ens reserverar Sonens avlelse och Andens utandning för sig själv.


Vi lyfts in i tillvarons absoluta mittpunkt.


I denheliga källan föds vi i varje stund fram ur Fadern och Sonen och i Sonen är också vi

"Guds söner"  ( Rom 8:14 ) och samtidigt får vi utandas Anden tillsammans med Fadern och Sonen.


Genom dopets nåd lyfts vi in i detta treeniga skeende utan början eller slut.


Där få vi på det skapades plan del av den eviga källans sprudlande liv.


För de flesta förblir detta liv helt okänt.


De vet inte vilken oändlig skönhet de äger inom sig.


Mystikerna däremot lever medvetet av denna rikedom och ser hur de förvandlas till en allt större gudslikhet.


Ju närmare de kommer Gud desto mer intensivt får

de delta i Sonens födelse och Andens utandning.


Vissa av dem, somm Eckhart ( 1260?-1327 )

och Ruysbroeck ( 1293-1381 ), är mer medvetna om att Fadern frambringar Sonen i dem.


Johannes av Korset däremot betonar att människans förvandling i Gud är ett deltagande i den heliga andningen:

        hon får "förmågan att frambringa i Gud samma andning av kärlek som Fadern frambringar i Sonen,

        och Sonen i Fadern, som just är denna samme Helige Ande som de inandas i henne i denna

förvandling"   ( ANDLING SÅNG 39,2 ).


Det som mystikerna erfar är inte bara deras privilegium.


I kristendomen ärr allt gemensamt.


Genom sakramenten är alla kristna indragna i Guds inre treeniga liv, även om de ännu inte helt öppnar ögonen för denna oerhörda gåva och märker

        vad de får.


Dopet innebär att vi verkligen föds med Sonen ur Fadern och blir Guds barn.


Konfirmationen är en bekräftelse på detta och ger oss en del av Andens fulla kraft, eftersom vi i gemenskap med Fadern och Sonen få utandas

        honom över världen.


Det verkar faktiskt som om Gud inte ville reservera någonting alls för sig själv!


Allt vill han dela med oss.


Detta har gjort, eftersom du ville att människan skulle få del av HELA dig, och du upphöjda

      och eviga Treenighet",

säger Katharina av Siena.


Vi kan verkligen lita på att det är så.


Gud är trofast.


Men vi måste också lära oss att ta emot denna gåva.


Vårt sätt att ta emot de  trefaldige Guden är också trefaldigt.


Tron, hoppet och kärleken är vårt trefaldiga kontaktnät, som gör att vi kan träda i gemenskap,

       som i sig själv är gemenskap.


I oss själva har vi en trefaldig organism som hjälper oss att fånga upp signalerna från Gud.


Genom tron ser vi på Gud ------ och allt annat ------

med Kristi egna ögon.


Genom hoppet ser vi framåt mot den dag då han

      "blir allt och i alla " ( Kol 3.11 ).

Genom kärleken möter vi honom i allt och söker handla på hans sätt i alla situationer.


Ibland tar det tid, innan vi kan lära oss att använda detta gudomliga kontaktnät.


Vi måste först bli övertygade om att vi verkligen

har det.


Vi måste få tro vår egen värdighet som Guds avbild

     och boning.


I början kan det vara svårt, när vi ser hurdana vi är

och hur vi beter oss.


Vi blir ju ofta vad vi tror att vi är.


Den som tror att han är menad att misslyckas, kommer med stor sannolikhet också att göra det.


Den som tror att han är kallad  till helighet,

kommer att hoppas, längta och sträva efter det

och en dag bli så fatig och tom på sig själv,

        att han glömmer bort SIN helighet.


Det är då han funnit en Annans helighet.


Bevarar vi hoppet att bli vad vi innerst inne är -------

      Guds boning och avbild ------ kommer förr eller senare den dag, då vi inser att vi är det.




           


     




  


   







    





  


  











Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:05

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.


DEL. 22.


Älska fostran ::: älska kunskapen.  Ord. 12:1a.


2200.   Övermodet vänder fåfängt tillbaks.


2201.   Snällheten vänder inte fåfängt tillbaks.


2202.   Ödmjukheten umgås inte med ärelystenheten.


2203.   Du ::: är så snäll ::: Tack ::: detsamma.


2204.   Lydnadens handling ::: inte tidsbunden.


2205.   Rädslan ::: trälbinder : förslavar tanke-värden :: frimodighetens fiende.


2206.   Snällheten ser det som en själv-klarhet
::: vara snäll.


2207.   Manlig ödmjukhet ::: kvinnans inre längtan.


2208.   Kvinnans ödmjukhet ::: mannens

inre längtan.


2209.   Längtan in i Ödmjukhetens inre värld

::: inte lång väg kvar.


2210.   Saktmodige förtjänar saktmodighetens rikedomar. 


2211.   Ödmjuke förtjänar ödmjukhetens 

rikedomar.


2212.   Tomma ord ::: inget innehåll.


2213.   Tomma ord ::: agnar för vinden.


2214.   Fåfängliga ord ::: väger  lätt på vågen.


2215.   Ord för vinden ::: innhålls-lösa ord.


2216.   Milde förtjänar midhetens rikedomar.


2217.   Hård-hjärtlige ::: förtjänar inte

midhetens rikedomar.


2218.   Hård-hjärtlige ::: ser det som självklart

::: vara hård-hjärtlig.


2219.  Tillåta sina tankar bli bevarade från vredens ::: häftighetens inbjudande lockelser.


2220.  Tillåta sina tankar bli bevarade från

förtalets ::: skvalleriets inbjudande lockelser.


2221.  Tillåta sin tunga styras av förtalets ::: skvalleriets lockelser.


2222.  O-tacksamheten ::: uppskattar inte tacksamheten.


2223.  O-ordningen uppskattar inte ordningen.


2224.  O-tystnaden uppskattar inte tystnaden.


2225.  Övermodet uppskattar inte ödmjukheten.


2226.  Vreden ::: häftigheten : uppskattar inte saktmodigheten.


2227.  Fladdrande tunga ::: uppskattar inte tystnadens tunga.


2228.  O-lydnaden uppskattar inte lydnadens rikedomar.


2229.  Lydnaden bättre än o-lydnadens fattigdom.


2230.  Mildheten bättre än hård-hjärtligheten.


2231.  Saktmodigheten bättre än vreden ::: häftigheten.


2232.  Förnöjsamheten bättre än ha-begäret.


2233.  Förnöjsamheten bättre än penning-begäret.


2234.  Ödmjukheten bättre än övermodet.


2235.  Ödmjukheten ger bättre livs-kvalite än

övermodets.


2236.  Förnöjsamheten ger bättre livs-kvalite än

penning-begärets.


2237.  Saktmodet ger bättre livs-kvalite än vreden ::: häftigheten.


2238.  Mildheten ger bättre livs-kvalite än hård-hjärtlighetens.


2239.  Lydnaden ger bättre livs-kvalite än 

o-lydnadens.


2240.  Tystnadens tunga ger bättre livs-kvalite än

o-tystnadens tunga.


2241.  Ordningen ger bättre livs-kvalite än

o-ordningens.


2242.  Tålighetens rikedomar bättre än

o-tålighetens fattigdom.


2243.  Tåligheten ger bättre livs-kvalite än

o-tålighetens.


2244.  Blir manliga ödmjukheten ::: besvarad av

kvinnliga ödmjukheten : fördjupas vänskapen.


2245.  Tacksamhetens inre glädje ::: tillgänglig

för alla.


2246.  Tröstaren torkar den sorgnes tårar.


2247.  Tröstarens ord ::: uppmuntrar den svage :

de små :: fattiga ::: hemlösa :::: övergivna.


2248.  Tacksamme tröst ::: tacksamhetens trogna hjärta.


2249.  Saktmodiges tröst ::: saktmodighetens trogna hjärta.


2250.  Mildes tröst ::: mildhetens trogna hjärta. 


2252.  Ödmjukes tröst ::: ödmjukhetens trogna hjärta.   


2253.  Vara en stor vän av mildheten ::: ha ett

milt hjärta.


2254.  Vara en stor vän av saktmodigheten :::

ha ett saktmodigt hjärta.


2255.  Vara en stor vän av tacksamheten :::

ha ett tacksamt hjärta.


2256.  Vara en stor vän av godheten :::

ha ett gott hjärta.


2257.  Vara en stor vän av ödmjukheten :::

ha ett ödmjukt hjärta.


2258.  God livs-princip ::: när lögnen talar sitt klara

språk in i tanke-världen : då vet man vad som är sant.


2259.  Ödmjukhetens inre vandring ::: intressant vandring.


2260.  Saktmodighetens inre vandring ::: intressant vandring.


2261.  Vara en vän av sanningen ::: ha ett sant hjärta.


2262.  Vara en vän av lögnen ::: ha ett lögnaktigt hjärta.


2263.  Vara en vän av vreden ::: häftigheten :

ha ett vetgirigt :: häftigt hjärta.


2264.  Vara en vän till förtalet ::: skvalleriet :

ha ett förtalets :: skvalleriets hjärta.


2265.  Tålmodighetens inre vandring ::: intressant vandring.


2266.  Tacksamhetens inre vandring ::: intressant vandring.


2267.  O-tacksamhetens vandring ::: o-intressant vandring.

2268.  O-tålighetens vandring ::: o-intressant vandring.


2269.  Lydnadens inre vandring :::  intressant vandring.


2270.  O-lydnadens vandring ::: o-intressant vandring.


2271.  Sanningens inre glädje ::: tillgänglig för alla.


2272.  Tålamodets inre glädje ::: tillgänglig för alla.


2273.  Ståndaktighetens inre glädje ::: tillgänlig

för alla.


2274.  Tystnadens inre glädje ::: tillgänglig för alla. 


2275.  Ståndaktighetens inre vandring ::: intressant vandring.


2276.  Ståndaktighetens inre vandring ::: vandring

i sanningens livs-kvalite.


2277.  Ståndaktighetens inre vandring ::: tillgänglig för alla.


2278.  Lydnadens vandring ::: tillgänglig för alla.


2279.  Trösterikas ords-inre vandring ::: tillgänglig för alla.


2280.  Trösterikas ords inre glädje ::: tillgänglig för alla.


2281.  Vara vän av trösterika ord ::: ha ett

trösterikt hjärta.


2282.   Hård-hjärtats nekande inbjudan :::

mildhetens smärtsamma lidande.


2283.   Vredens ::: häftighetens nekande inbjudan :::

saktmodighetens smärtsamma lidande.


2284.   O-lydnadens nekande inbjudan :::

lydnadens smärtsamma lidande.


2285.   Dårens ::: dumdristiges nekande inbjudan :::

vishetens och klokhetens smärtsamma lidande.


2286.  Känna en harmonisk vila i saktmodigheten.


2287.  Känna en harmonisk vila i ståndaktigheten.


2288.  Känna en harmonisk vila i ödmjukheten.


2289.  Känna en o-harmonisk vila i övermodet.


2290.  Känna en o-harmonisk vila i vreden

och häftigheten.


2291.  Känna en o-harmonisk vila i ett hård-hjärtligt hjärta.


2292.  Hård-hjärtligheten ::: känslokall i sin livsstil

: livsföring.


2293.  Mildhetens värme : omsorg :: ömhet :::

hennes livsstil :::: livsföring.


2294.  Kärlekens fullhet ::: hjärtats djupa kärlek.


2295.  Givande kärlek ::: utan gensvar.


2296.  Frimodigheten öppnar hjärtas och sinnents dörrar.  


2297.   Frimodigheten gör det o-möjliga ::: möjligt.


2298.   Avundsjukans bitterhet ::: föder bitterhet.


2299.   Ödmjukt beteende ::: respekterar ödmjukheten.



   





Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:05





                   








                        OLIKA ULL-RESOR.




VARBERG     TORSDAGEN DEN 20/4  2017.




AVGÅNG FRÅN VETLANDA.




ÖLAND         TISDAGEN  DEN 20/6    2017.




AVGÅNG  EKSJÖ.



RING :




TERMO TOURS AB



TELE.     0573638040.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 31 januari 2017 15:05

EPILOG.


IHS.


DEN INRE BONINGEN.


1.  När jag började skriva detta skedde det, som jag inledningsvis sade, motvilligt, men efter att ha utfört det och finner det vara mödan värt, även om jag erkänner att denna har varit mycket ringa.


I betraktande av hur instängda ni är och hur få förströelser ni har, mina systrar, och hur otillräckliga boningarna är i några av era kloster,

          förefaller det mig att denna inre borg kunde vara er till tröst och glädje, eftersom ni där kan komma in och gå omkring vilken timma ni vill,

        utan tillstånd av era överordnade.


2.  Sant är att ni inte kann komma in i alla boningarna av gen kraft ----- även om den tycks er stor ------- utan borgens Herre måste själv

öppna för er.


Det är därför rådligt att inte bruka våld om ni möter motstånd, ty då kan i förtörna honom så mycket att han aldrig släpper in er.


Han är en stor vän av ödmjukhet.


Om ni håller er för ovärdiga att träda in i ens den tredje boningen, skall ni desto fortare beveka hans vilja så att han för er in i den femte.


Genom att ofta gå dit kanni sedan tjäna honom så väl att han leder er till själva denna boning han har utvalt åt sig, och varifrån ni aldrig mer behöver

          avlägsna er, om inte priorinnan kallar er ut;

hennes vilja vill denne höge Herre att ni skall lyda som den vore hans egen.


Och även om ni på hennes befallning vistas mycket utanför denna boning, står porten alltid öppen är ni vänder åter.


När ni en gång har skådat vilken glädje denna borg rymmer, kommer ni överallt finna ro ------ även

      i de svåraste vedermödor ------ i hopp om att få

återvända till borgen, ett hopp som aldrig kan

lämna er.


3.   Fastänn det här inte har talats om er än sju boningar, finns det i var och en av dessa många fler, både under och över och vid sidorna, med sköna

         trädgårdar, fontäner och labyrinter, så ljuvliga att ni skulle vilja förlora er i lovprisningar av den store Gud som har skapat detta till sin

         avbild och likhet.


Om ni finner något gott i denna framställning så att ni lär känna honom bättre, kan ni verkligen tro att Hans Majestät själv har sagt det för att bereda er

         glädje, medan det som ni finner dåligt är sagt av mig.


4.   För den stora önskans skull som jag hyser att vara till någon hjälp i att tjäna denne min Gud och Herre ber jag er att i mitt eget namn, varje gång ni

            läser detta, mycket prisa Hans Majestät och bönfalla honom om hans Kyrkas tillväxt och lutheranernas upplysning

     ( MED LUTHERANER MENADE FÖRF. ALLA

PROTESTANTISKA RÖRELSER I SAMTIDEN ).


Vad mig beträffar må ni be att han förlåter mig mina synder och befriar mig ur skärselden, där jag

       avv Guds nåd kanske är när ni får läsa detta,

om det efter lärda mäns granskning befunnits värdigt att komma inför era ögon.


Innerhåller det några fel beror det på att jag inte förstår bättre, och i allt underkastar jag mig det som är stadfäst av den heliga Romerska Katolska

          Kyrkan, i vilken jag lever och lovar och försäkrar att jag vill leva och dö.  


Vare Gud vår Herre prisad och välsignad i evighet,

amen, amen.


5.  Denna skrift avslutades i San Jose de Akvila-klostret, år 1577, på Sankt-Andreas-afton, till Guds ära, han som lever och regerar i evigheters evighet, amen. 


 

          


 


   

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se