Direktlänk till inlägg 18 december 2016

DEN INRE BORGEN. SJÄTTE BONINGEN. TREDJE KAPITLET.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 18 december 2016 05:58

DEN INRE BORGEN.


SJÄTTE BONINGEN.


TREDJE KAPITLET.


HANDLAR OM SAMMA SAK, OCH OM PÅ VAD SÄTT


GUD TALAR TILL SJÄLEN NÄR HAN SÅ BEHAGAR.


ANGER HUR HON DÅ BÖR BETE SIG FÖR ATT


INTE LÅTA SIG LEDAS AV SINA EGNA TYCKEN.


NÄMNER NÅGRA TECKEN VARPÅ MAN KAN KÄNNA


IGEN OMM AN BEDRAR SIG ELLER INTE.


ÄR TILL STOR NYTTA.


1.  Gud har ett annat sätt att väcka själen, och även om det i viss mån kan tyckas vara en större nåd än det jag förut har tala tom, kan det också vara farligare.


Därför skall jag dröja ett slag vid detta, som består i ord som själen hör, i olika former.


Några tycks komma utrifrån, andra från själens innersta, andra från dess högsta höjder, andra till

den grad från det yttre att de kan höras med

       öronen i det at de uppfattas som regelrätta röster.


Några gånger ----- till och med många gånger ------

kan det vara fantasifoster, särskilt hos personer som är hemfallna åt slapp inbillning och melankoli,

         jag menar svår melankoli.


2.   Personer av dessa båda slag bör man ------- 

enligt min mening ------ inte mycket bry sig om, även om de säger sig ha sett eller hört eller förnummit

        märkliga ting.


Inte heller bör man oroa dem genom att säga att sådant kommer från djävulen, utan bör lyssna till

     dem som man lyssnar till sjuka människor.


Priorinnan eller biktfadern ----- åt vilka de brukar anförtro sig ------ bör förmana dem att inte fästa avseende vid sådant där som inte är av någon betydelse för att tjäna Gud utan tvärtom

        för många har varit ett djävulens bländverk,

även om det inte är så för dem ------ detta för att inte

          ytterligare öka det betryck som deras humör har lagt på dem.


Ty om man säger till dem att det beror på melankoli blir det därmed inte slut på saken; de kommer

       att svära påpå vad de sett och hört, därför

att det förefaller dem vara så.


3.  Det är i sanning nödvändigt att söka få dem att avstå från denna form av bön och såvitt möjligt låta bli att fästa avseende vid sådant.


Ty djävulen brukar använda sig av själar som är sjuka på det sättet ----- atingen till deras egen skada eller till andras ----- och vare sig de är sjuka eller friska finns det alltid skäl till fruktan innan man

       vet vilken ande det rör sig om. 


Jag anser att det är bäst att göra rent hus med sådant redan från början; ty om det kommer från Gud har själen större hjälp på sin väg genom

         att gåvorna växer med prövningarna.


Men även om så är, får själen inte pressas eller oroas för mycket, ty hon orkar sannerligen inte med mera.


4.   För att återvända till vad jag sade om de ord som själen hör kan de, i de olika former jag antydde, komma från Gud eller från djävulen eller från ens egen inbillning.


Jag skall nu, om jag med Herrens hjälp förmår det, beskriva de tecken som skiljer dem åt och när

       dessa samtal är farliga.


Ty det finns många själar bland bönens folk som hör dessa ord, och jag vill ine, mina systrar, att ni skall

    tro er göra något galet antingen ni tror på dem

eller inte; detta gäller när orden endast är riktade 

         till er själva, för att skänka er glädje eller varna er för era fel; då betyder det föga från vem orden kommer eller om de bara ärer egen

inbillning.


För en sak vill jag varna er:

även om de kommer från Gud skall ni för den sakens skull inte tro er vara bättre.


Han talade förvisso mycet med fariseerna, och allt

gott beror på vad nytta ni drar av dessa samtal.


Ingenting som inte helt överensstämmer med Skriften bör ni fästa mer avseende vid än om ni

       hörde det av djävulen själv.


Även om orden bara kommer från er egen slappa

inbillning, så är det nödvändigt att uppfatta

        dem som en frestelse i trossaker och därför

alltid stå dem emot, så att de försvinner;

        oh försvinner gör de, ty de har föga kraft i sig själva.


5.  För at komma tillbaka till början, om rösterna kommer från själens innersta eller högsta eller utifrån, det har ingenting att göra med om de kommer från Gud.


De säkraste tecknen man har att rätta sig efter är

-------- förefaller det mig ------ följande.


Det första och sannaste är den makt och myndighet de bär inom sig, i ord och gärning.


Jag skall uttrycka mig tydligare.


En själ är  utsatt för all den bedrövelse och inre oro, den förståndets tomhet och torka vi har talat om.


Ett enda ord som bara säger "var inte orolig" räcker för att göra henne lugn.


Ingenting mer, ett stort ljus lyser för henne, försvunnen är den svåra pina som hon tycker att hela världen och alla lärda män i förening aldrig

          skulle ha kunnat avlägsna med sina goda skäl, hur mycket de än bemödade sig om att befria henne från hennes plåga.


Hon kan ha lidit av att hennes biktfader eller några andra har sagt henne att hon är besatt av djävulens ande och blivit uppfylld av fasa.


Ett enda ord som bara säger:

"Det är jag, var inte förfärad" tar bort allt ont och tröstar henne fullständigt, så att ingenting tycks

         kunna få henne att tro något annat.


Kanske plågas hon svårt av några besvärliga förhandlingar; hon får höra att det lugnar sig och att allt går bra; tryggheten återvänder, plågan försvinner; så går det till i många adra fall.


6.  Det andra tecknet är att ett stort lugn råder i själen, en fridfull och andaktsfull inre samling som gör henne redo att prisa Gud.


O Herre, om ett sådant ord, sänt oss med en av dina tjänare ( ty det sägs att ---- åtminstone i denna boning --- det är inte Herren själv som yttrar det, utan någon ängel ), har en så stor kraft, hur skall

         det då inte vara i en själ som i kärlek är

förenad med dig liksom de med henne!


7. Det tredje tecknet är att dessa ord inte går ur minnet på mycket lång tid ---- och några aldrig ----- 

         medan sådana som vi hör här nere snabbt gör det; jag menar sådana som vi hör av människor; dessa må vara hur allvarliga och lärda som helst, 

           vad de säger blir inte lika ingraverat i minnet, och rör det sig om tillkommande ting hyser vi alls

        inte samma tilltro till dem som till rösterna från ovan, som ger oss den största visshet; till den

      grad att även om det ofta förefaller alldeles omöjligt, och vi inte kan låta bli att tvivla på att

      sådant kan ske eller inte kan ske, och förståndet då och då kommer i gungning, så finns

      i själen själv en visshet som inte kan rubbas.    


Om också allt tycks gå tvärtemot vad hon har hört, och åren går, upphör hon aldrig att tänka att

       Gud kan finna på andra medel som människorna inte förstår men som till sist skall göra sin verkan,

          och också gör det.


Inte desto mindre kan själen ----- som jag har sagt

-------- inte undgå att lida när hon ser de många avvägarna.


Lång tid har gått sedan hon hörde rösterna, och den

verkan och visshet de förde med sig från Gud hör

nu till det förgångna. 


I stället kommer tvivlen, tankarna på att det kanske var djävulen, eller kanske inbillningen, fastän själen när rösterna hördes inte hyste några tvivel utan gärna skulle ha dött för att bevisa deras sanning.


Men, som jag har sagt, alla dessa tankefoster bör djävulen frambringa i själen för att plåga och skrämma henne, i synnerhet om hon genom

     att höra sådana röster kan bli till stort gagn

för andra själar och åstadkommer goda verk till

        Guds ära och tjänst, under stora svårigheter.


Varför skulle då inte djävulen ingripa?


Åtminstone kan han försvaga tron, och det vållar inte ringa skada om man inte tror Gud vara mäktig nog att göra sådant som överger vårt förstånd.


8.  Trots dessa strider och trots vad som har sagts till just denna person, att det är idel dumheter -------

jag tänker på biktfäderna med vilka man talar

         om sådant ------- och trots de många motgångarna som ger vid handen att detta är något som aldrig kan gå i uppfyllelse, så blir det kvar

       en gnista av den mest levande övertygelse

om att detta skall ske, även om alla andra förhoppningar hardött.


Jag vet inte varifrån denna gnista kommer, men den utstrålar en visshet som aldrig kan slockna.


Till sist går ----- som jaghar sagt ----- Herrens ord i uppfyllelse och gör själen så tillfredsställd och glad att hon inget annat begär än att ständigt prisa

        Hans Majestät, mycket mera för att hans

löften har gått i uppfyllelse än för själva saken,

       hur högt hon än skattar den.


9.  Jag vet inte vaddet beror på, men själen håller så hårt på att dessa ord skall visa sig vara sanna att hon, tror jag, skulle finna det mindre kännbart

            om hon själv bleve ertappad med att ljuga, som om hon kunde säga något annat än vad hon hört.   


Otaliga gånger tänkte en viss person (FÖRF. )

på profeten Jonas, när han fruktade att Nineve inte skulle bli förstört.


Med ett ord, när det gäller Guds ande är det alla skäl att hysa denna tilltro och önska att inget av vad han har sagt må hållas för falskt, eftersom

        han ju är den högsta sanningen.


Därför blir glädjen stor när på tusen omvägar och under de svåraste prövningar ordet ses gå i upfyllelse.


Även om denna person har att utstå stora vedermödor för den sakens skull, vill hon hellre lida ännu större än avstå från att se det gå i fullbordan

         som hon med säkerhet håller för att vara sagt av Herren.


Alla har kanske inte denna svaghet, om det nu är en svaghet; för min del kan jag inte fördöma den

som något ont.


10.  Kommer dessa röster från inbillningen får man inga sådana tecken, varken vissheten eller friden

        eller den inre glädjen.


Det kan emellertid hända, och jag känner några vilka det verkligen har hänt ----- då de har varit djupt förskjunkna i vilans bön och andens sömn -----

       att de, antingen på grund av svaghet i kropps- konstitutionen eller inbillning eller av någon annan

          anledning, i sin stora andakt råkar i sådan

härnryckning att de mister varje känning med det yttre.  


Alla deras sinnen är så försänkta i sömn att de är som en som drömmer ----- och kanske är det rent av så, att de sover ----- till den grad at de tycker sig ha

          hört rösterna och även sett synerna i en sorts dröm; de tror att allt detta kommer från Gud,

och ändå är verkingarna när allt kommer omkring drömmens.

      

Likaså händer det att de, när de av fullaste hjärta har bett Vår Herre om något, tycker sig höra honom säga just det de vill höra; sådant sker ofta.


Men den som har stor erfarenhet av vad Gud säger låter sig ------ enligt min mening ------ inte bedras av sin inbillning på det sättet.


11.  Det som kommer från djävulen är mera att frukta.


Men om det åtföljs av av de teckenjag redan har talat om kan man vara ganska säker på att det kommer från Gud, dock inte till den grad att

        om det gäller en viktig sak eller något verk som rör en tredje person, så får man aldrig göra

      något eller tänka på att göra något utan att rådfråga en lärd och insiktsfull biktfader som står

         i Guds tjänst. även om det förefaller en allt klarare och klarare att orden kommer från Gud.


Ty detta är vad Hans Majestät kräver, och genom att göra så bryter vi inte mot hans bud;

han har sagt oss att vi skall hålla biktfadern för

        att vara satt i hans ställe, så att det inte kan  

betvivlas att orden är hans.


Detta är till god hjälp i svåra angelägenheter, och Vår Herre kan inge biktfadern tro på att det är hans ande som talar, om det så behagar honom;

        om icke,  har vi inga förpliktelser.


Att göra något annat än vad jag har sagt och följa sina egna ingivelser anser jag mycket farligt,

        anser jag mycket farligt, och förmanar jag å Vår Herres vägnar er, mina systrar,

att något sådant aldrig må hända er.


12.  Herren har också ett annat sätt att tala till själen, vilket jag för min del håller för att vara

        mycket säkert från hans sida; det är ett slags intellektuell syn, vars art jag längre fram skall beskriva.


Så djupt inne i själen framträder den och så tydligt

tycks Herrens egna ord höras i själens öron, och det i sådan hemlighet, att själva detta sätt att

        förnimma och de verkningar som just denna

syn har ger full visshet  om att djävulen inte kan ha

        ha någon del i den.


De stora verkningar den medför är nog för att vi skall tro detta.


Åtminstone kan man vara förvissad om att den inte kommer från inbillningen, och det kan man -------

       om man är uppmärksam ----- sluta sig till

av följande skäl.


För det första, det är stor skillnad på tydligheten

i det som som talas.


De äkta orden är så tydliga att den som hör dem märker om en enda stavelse fattas eller om uttryckssättet är de ena eller det andra, även om

       meningen är helt ochhållet ensamma.


Kommer det däremot från inbillningen är talat inte lika tydligt och orden inte lika distinkta utan snarare som om manhade hört dem i halvslummer.


13.  För det andra, många gånger händer det att man inte har tänkt på vad man får höra, det vill säga

det kommer i otid, ibland när man är mitt i ett samtal.


Ofta nog svarar det mot något som hastigt passerat genom tanken eller som vi har tänkt tidigare.


Men många gånger är det fråga om saker som vi aldrig har tänkt eller trott kunna hända,och därför har inbillningen inte kunnat frambringa dem för att

      bedra själen med gyckelbilder av sådant som hon aldrig har önskat eller åtrått eller tagit notis om.


14.  För det tredje, därför att de äkta orden riktar sig till en som hör, under det attde somkommar från

      inbillningen liknar det man själv sätter ihop för att undan för undan få höra det man vill höra.


15.  För det fjärde, därför att orden är mycket olika:

ett enda kan innefatta så många ting att vårt förstånd inte i en hast kan samla ihop dem.


16.  För det femte, därför att det ofta, på ett sätt som jag inte kan beskriva, i förening med dessa

       ord mycket mera låter sig höras, utan ytterligare ord.


Om detta sätt att höra skall jag tala mera på ett annat ställe; det är något ytterst subtilt som leder oss til att högt lova Vår Herre.


Det finns de som råkar i starkt tvivel rörande dessa röster och olikheter dem emellan, jag vet särskilt

        en ( FÖRF. ) som detta har hänt, och andra har inte lyckats reda ut saken.


Jag vet att den jag just nämnde med stor uppmärksamhet har begrundat denna fråga ------

       ty många gånger har Herren förlänat henne sådana nådebevis ----- och det tvivel som från

       början mest har plågat henne var om inte alltihop var frukten av en nyckfull inbillning.


Fortare gick det att avslöja om det kom från djävulen, även om hans knep är många och han väl

       vet att eferapa ljusets ande.


Men det ligger ---- synes det mig ------ i orden;

han uttalar dem mycket klart, så att inget tvivel 

        kan råda om vad de betyder, lika litet som om de hade kommit från sanningens ande.


Men det står inte i hans makt att åstadkomma denne andes verkningar, sådana de här har beskrivits; det blir varken frid i själen eller ljus,

       utan oro och oväsen.


Dock blir den skada han gör ringa eller ingen, om själen är ödmjuk och gör som jag har sagt, det vill

       säga låter bli att beröras av vad hon har hört och inte handlar därefter. 


17.  Om nådebevisen och kärleksgåvorna kommer från Herren bör själen noga övertänka om hon för den sakens skull håller sig för att vara bättre. 


Och om hon, när kärleksorden blir allt varmare,

inte känner sig alltmer skamsen och förvirrad,

så må hon vet att det inte är Guds ande som talar.


Ty det är alldeles visst och säkert att om så vore, då skulle själen akta sig själv allt ringare ju större nåd som bevisades henne.


Hon skulle alltmer minas sina synder och alltmer glömma de framsteg hon gjort.


Hon skulle alltmer inrikta sin vilja och sitt minne på att endast söka Guds ära och aldrig tänka på egen fördel.


Hon skulle hysa allt större fruktan för att vrida iljan år fel håll, och bli allt fastare förvissad om att vad hon har förtjänat är inte dessa nådegåvor utan endast helvetet.


Blir det sådana verkningar av de nådebevis hon fått

i bönen har själen ingenting att frukta utan kan förtrösta på Herrens barmhärtighet.


Han är trofast och skall inte tillåta djävulen att skada henne, även om det är rådligt att alltjämt vandra i fruktan.


18.  Det kan hända att de som Herren inte har lett in på denna väg anser att de själar som befinner sig på denna väg skulle kunna låta bli att lyssna på de ord de får höra.


Kommer orden inifrån vänder de sin uppmärksamhet åt annat håll för att slippa höra  och därmed undgå de faror som hotar.  


Till detta svarar jag at det är omöjligt.


Jag talar nu inte om det som kommer från vår nyckfulla inbillning; botemedlet är då att inte bry sig

       så mycket om saken utan lämna sina fantasifoster därhän.


Men någon sådan utväg finns inte när det är anden själv som talar och hejdar alla andra tankar så att vi måste lyssna på vad hansäger.


På sätt och vis tycker jag ---- och jag tror attdet är så ----- att det skulle vara lättare för en som hör

          mycket bra att inte höra vad en annan ropar med mycket hög röst, ty man kan låta bli att lyssna och rikta tankar och sinne på något annat.


Men det vi nu talar om tillåter inte sådan undanflykter. 


Vi har inga öron som kan tillslutas eller tankar som kan hindra oss från att höra vad som säga, inte på något sätt.


Han som, jag tro detvar på Josuas begäran, förmådde solen att stå stilla, har förvisso makt att stilla själskrafterna och allt i vårt inre, så att själen

        till fullo inser att en större Herre än hon härskar över den där borgen, och detta inger henne stor andakt och ödmjukhet. 


Därför har hon inga medel att undgå honom.


Det gudomliga Majestätet förläne oss att rikta våra blickar endast på honom, endast på att behaga

        honom och glömma oss själva, som jag har sagt, amen.


Give han att jag lyckats göra begripligt det jag sökt förklara och att det bleve till någon nytta för dem det vederbör.  

   


 





  

  


       


   

       


     





 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards