Alla inlägg under november 2016

Av Jan-Owe Ahlstrand - 12 november 2016 00:05

HANDLAR OM SKILLNADEN MELLAN


TILLFREDSSTÄLLELSEN OCH ÖMHETEN I BÖNEN


OCH FRÖJDERNA; OCH OM DEN GLÄDJE HON


KÄNDE NÄR HON INSÅG SKILLNADEN MELLAN ATT


TÄNKA OCH ATT FÖRSTÅ.


ÄR TILL NYTTA FÖR DEN SOM BLIR MYCKET


TANKSPRIDD UNDER BÖNEN.


1.  När jag börjar att tala om Fjärde boningen måste jag som jag brukar anbefalla mig åt den Helige Ande och bedja honom att han i fortsättningen måtte tala för mig, så att jag kan säga något om de

        återstående boningarna och göra mig förstådd.


Ty nu börjar det röra sig om övernaturliga ting, där det är ytterst svårt att göra sig förstådd om inte Hans Majestät ingriper, vilket skedde när jag på ett annat ställe ( I LIBRO DE LA VIDA )

         skrev om vad jag förstod av detta ( för fjorton år sedan, knappast mer eller mindre ).


Även om jag tycker mig sedan dess ha fått en smula mer ljus över de nådegåvor som Herren skänker  

        en del själar, är det en helt anan sak att kunna

utsäga det.


Må Hans Majestät bistå mig, om det kan bli till någon nytta.


Varom inte må hans svar bli nej.


2.  Då nu dessa boningar kommer närmare Konungens är deras skönhet stor och de ting som finns där så utsökta att se och förnimma att förståndet inte räcker till för att ens ge en någorlunda rättvis teckning av dem.


Me de som saknar erfarenhet måste den bli alldeles dunkel.


Men de som har erfarenhet, i synnerhet om den är stor, kommer att förstå allt detta mycket bra.


Det kan tyckas att man, för att nå dessa boningar,

       måste ha levat lång tid i de föregående; och även om det vanligen är så att man har varit i den boning vi nyss slutat tala om, så är det ingen säker

       regel, som ni väl har fått höra många gånger.


Ty Herren ger sina gåvor när han vill och hur han

vill och åt vem han vill, utan att därmed göra orätt mot någon, all den stund det goda han skänker

är hans eget.


3.  In i denna boning kommer sällan de giftiga krypen, och om de kommer brukar de inte vara till skada utan snarare till gagn.


Jag tycker det är mycket bättre att de kommer

in och går till angrepp i detta stadium av bönen, ty djävulen kan med sin list förvända Guds nådegåvor,

         och den som inte blir frestad löper mycket större risk än den som blir det.


Själen har inte så mycket att vinna ------ åtminstone

blir hon bedrövad varje tillfälle att vinna förtjänster

------ och förskjunker i ett tillstånd av beständig bortfördhet, och den som ständigt befinner sig 

        där anser jag inte vara i säkerhet.


Inte heller finner jag det möjligt att Herrens ande ständigt bor här i denna vår tillflykt.


4.  Som jag har sagt skall jag nu tala om skillnaden mellan tillfredsställelsen i bönen och fröjderna.


Tillfredsställelse tycker jag man kan kalla det vi erfar när vi mediterar eller riktar våra böner till

Vår Herre.  


Detta utgår från vår natur, även om det sist och slutligen sker med Guds hjälp ( detta måste

underförstås om allt vad jag säger, ty utan honom förmår vi intet ), men det föds ur själva den goda

       gärningen vi hargjort och vi tycker oss ha

vår möda att tacka för vad vi uppnått.


Med skäl kan vi vara tillfredställda över att ha

fått utföra sådana ting.


Men om vi ser noga efer finner vi att samma tillfredsställelse får vi av många saker som kan hända oss här på jorden.  


Så till exempel om någon plötsligt kommer i besittning  av en stor egendom, om vi plötsligt får möta någon som vi mycket älskar, om vi har lyckan

         med oss i stor affär eller i ett stort företag som alla berömmer oss för, om någon har hört

att hennes man eller bror eller son har dött och

         så får se honom komma levande tillbaka.


Jag har sett människor fäll atårar av en stor glädje,

       och även mig har detta hänt någon gång.


Det förefaller mig att liksom dessa tillfredsställelser

      är naturliga, såär det sak samma med dem som komme rfrån Gud; utom det att dessa är av ädlare ätt.


Men inte heller i de andra är det något ont.


Med ett ord, de börjar i vår egen natur och stiger upp mot Gud.


Fröjderna börjar i Gud, vår natur förnimmer dem och

just har beskrivit, och mycket mer.


O Jesus, vad jag önskar att jag visste hur jag skulle förklara detta!


Ty jag förstår ----- tycker jag ----- mycket väl vad det är för skillnad, men jag förmår inte tänka ut hur jag skall göra mig förstådd.


Herren hjälpe mkig.


5.  Just nu kommer jag att tänka på en vers som i sjunger i prim ( DVS. KYRKANS MORGONBÖN ),

        i slutet av sista psalmen; versen slutar med orden:

"Cum dilatasti cor meum"

( När du har vidgat mitt hjärta: Ps. 119:32 ).


För den som har stor erfarenhet är detta nog för att förklara skillnaden mellan det ena och det andra.


För den som inte har dte krävs det mera.


De tillfredsställelser jag har talat om vidgar inte hjärtat, snarare tycks de krama ihop det en smula, även om det är tillfredställande att se vad som har gjorts för Guds skull.


Mern så komme rdet några kvalfulla tårar, som på något sätt tycks framkallas av passioner.


Jag vet inte så mycket om dessa själens passioner

-------  gjorde jag det kunde jag kanske säga något begripligt ------ och om det som härstammar från våra sinnen och från vår natur.


Det beror på att jag är mycket slö och dum.


Jag har inte ens vett att förklara det jag förstår.


Vetandet är en stor sak, och lärdomen mäktar allt.


6.  Det jag av erfarenhet vet om detta stadium, det vill säga dessa tillfredsställelser och hugsvavelser

i meditationen, det är att när jag började gråta

        över Passionshistorien kunde jag inte sluta förrän mitt huvud höll på att sprängas; och samma

       sak var det när jag grät över mina synder.


Detta var en stor Herrens nåd,och jag bryr mig nu inte om att undersöka vad som är bäst, det ena

     eller det andra.


Men vad som är skillnaden mellan det ena och det andra ville jag gärna att jag kunde säga.


Här händer det många gånger att dessa tårar och denna trängtan kommer av vår natur och vår

      sinnessstämning, en som jag har sagt leder

alltsammans slutligen fram till Gud, hur det

än går till.


Det bör därför värderas högt, förutatt att vi är ödmjuka så at vi förstår att vi inte är bättre för

     denna sakens skull.


Ty det är omöjligt att veta om alla dessa känslor har sin orsak i kärlek.

         

Och om så skulle vara är de Guds gåvor.


Till största delen det själarna i de föregående boningarna som ägnar sig åt dessa andaktsövningar, ty med dem förenas nästan ständigt förståndets arbete, när det håller på

       att diskutera med sig självt och meditera.


Det är gott och väl, eftersom något mera inte är dem givet, men de gjorde klokt i att en eller annan

       stund utföra handlingar, såsom att prisa Gud,

glädja sig över hans godhet och över att han

      är den han är, trakta efter hans heder och ära.


Detta bör de göra så gott de kan, då det är mycket stärkande för viljan.


Men det är ett gott råd att de aldrig bör försumma

      ett tillfälle att ta emot vad Vår Herre ger dem för att först avsluta den sedvanliga meditationen.


7.  Då jag har utbrett mig vitt och brett om dessa saker på andra ställen, skall jag nu inte säga

mer därom.


Jag vill bara påminna er om att om man skall komma långt på den här vägen och nå fram till de efterlängtade boningarna så gäller saken inte att tänka mycket utan att älska mycket.


Därför skall vi ägna oss åt det som mest väcker oss till kärlek. 


Kanske vet vi inte vad det är att älska, och det förvånar mig inte mycket.


Ty kärleken består inte i ljuva känslor utan i en fast beslutsamhet och önskan att i allt vara Gud till behag, och så mycket vi kan undvika att förtörna

      honom, att bedja om att hans Son ständigt måtte bli alltmer hedrad och ärad och den

         Katolska Kyrkan alltmer utbredd.


Sådana är kärlekens kännetecken, men tro inte att det angelägna består i att aldrig tänka på något annat, inte heller att allt är förlorat om ni blir en smula tankspridda.


8.  Själv har jag många gånger blivit hårt presad av detta tankarnas tumult.


För knappt mer än fyra år sen kom jag genom erfarenhet till insikt om att tankarna eller; för att göra det begripligare, inbillningen ( GRACIAN TILLÄGGER; TY SÅ BRUKAR VI KVINNOR KALLA DET ) inte är detsamma som förstånet.


Jag frågade en lärd man ( ENLIGT UPPGIFT JUAN DE LA CRUZ ), och han sade att det var så, vilket beredde mig en inte ringa tillfredsställelse.


Ty då förståndet är en av själens krafter finner jag det hårt att det ibland skall var så blygt som en duva, under det att tanken vanligen flyter med full fart, så att endast Gud kan hålla in den och

binda den.


Det gör han genom att binda den vid sig, så att vi finner på något sätt vara lösta från kroppen.


Jag tycker mig å ena sidan se själens krafter upptagna i Gud och samlade hos honom, å den andra tankarna bråka och väsnas så att jag blir tokig.


9.   O Herre, håll oss räkning för allt vad vi får utstå på denna vår väg genom vår brist på kunskap!


Det är för illa att vi tror att vi inte behöver veta något annat än att tänka på dig, och därför fattar vi inte att vi måste fråga dem som vet.


Vi förstår inte ens att det finns något att fråga  om, och vi måste utstå fruktansvärda lidanden eftersom vi inte förstår oss själva.


Och, vilket inte är illa utan gott, vi  uppfattar detta som en svår synd.


Av detta uppstår de bedrövelser som drabbar många människor som ägnar sig åt bönen.


De klagar över inre prövningar ( det gör åtminstone många av dem som saknar lärdom ), de hemfaller åt melankoli och förlorar hälsan och gör sig till och

       med redo att ge upp allt, därför att de inte inser att de har en inre värld längst där inne.


Ty liksom vi inte kan stoppa himlens rörelser, som skyndar vidare med störst snabbhet, lika litet

kan vi få våra tankar att stanna.


Och genast låter vi alla själens krafter följa dem efter, tycker oss vara förlorade och menar att vi

     illa har använt den tid då vi var nära Gud.


Men kanske är själen helt förenad med honom i de boningar som är honom närmast, och kanske samlar hon förtjänster genom de lidanden tanken får

       utstå i kampen mot de vilda och giftiga djuren

i borgens förgård.  


Därför bör vi inte bringas ur fattningen eller frestas at ge upp, ty det är just det som djävulen vill.


Och till största delen komme rdenna oro och dessa prövningar av att vi inte förstår oss själva.


10.  När jag skriver deta kommer jag att tänka på det gräsliga larm som nådde i mitt huvud och varom jag talade i början.


Det gjorde att det var mig nästan omöjligt att utföra det uppdrag att skriva som jag hade fått.


Jag tyckte att mitt huvud var fullt av en massa mäktiga floder och dessutom av vattenfall som störtade ner, av en mängd fåglar som sjöng

       och visslade, och detta hörde jag i öronen utan överst i huvudet, där man säger att det högsta

          i själen finns.


Jag har länge uppehållit mig vid detta, eftersom det förefaller mig att de stora rörelserna i själen stiger uppåt mycket snabbt.


Give Gud att jag måtte komma ihåg att när vi når fram till de högre boningarna tala om orsakerna till detta, ty här är det inte på sin plats.


Jag kan mycket väl tänka mig att Herren har behagat ge mig denna huvudvärk för att jag skulle komma till bättre insikt.


Ty allt detta tumult har inte varit mig till hinder i bönen eller i det jag har haft att säga, utan själen har helt vilat i sin stilla ro, i sin kärlek och i sin trängtan, i sin klara insikt.


11.  Då det högsta i huvudet år det högsta i själen, varför blir det ingen ro?


Det vet jag inte; men jag vet att det jag säger är sant.


En pina ärdet om böneninte leder till upphävande

( AV SJÄLSFÖRMÖGENHETERNA, DVS. HÄNRYCKNING ).


Om så sker händer ingenting ont förrän detta har upphört.


Men ett mycket stort ont vore det om jag gåve upp allt för detta hinders skull.


Inte heller är bra om tankarna bringar oss ur fattningen.  


Kommer de från djävulen och vi inte bryr oss om dem, ger han upp.


Kommer de, som troligt är, tillika med mycket annat av det elände som följer Adams synd, så må vi ha tålamod och uthärda det av kärlek till Gud.


Vi är ju också så helt underkastade behovet av att äta och sova utan att kunna undgå det, något som

      är mycket pinsamt.


12.  Låt oss inse vårt elände och trängta efter att komma dit där ingen ringaktar oss.


Jag minns att jag flera gånger har hört att Bruden säger detta i Höga Visan, och jag vet sannerligen

      inte något i hela världen som kan göra

det mer befogat att tala så.


Ty av all ringaktning och prövning som man kan råka ut för här i livet tcker jag att ingenting kan

       mätta sig med dessa inre strider.


Varje oro och kamp går att uthärda om vi, som jag har sagt, bevarar friden inom oss där vi lever.


Men om vi vill finna vila från de tusen vedermödorna i denna världen och Vår Here hjälper oss till denna vila och vi själva blir tilhinder för detta, då kan mycket plågsamma och nära nog outhärdliga

        följder inte undgås.


Må därför Herren leda oss dit där vi inte utsätts för ringaktning genom allt detta elände, som ofta tycks driva gäck med själen.


Till och med i detta livet kan Herren befria henne

      från detta, nämligen när hon har nått den

översta boningen, varom vi med Guds hjälp skall tala längre fram.  


13.  Och det är inte alla som blir anfallna och pinade av dessa vedermödor lika svårt som jag blev under många år, därför att jag var så usel och eländig.

Det såg ut som om jag ville hämnas på mig själv.


Och eftersom det var en så plågsam sak för mig, föreställer jag mig att det kanske blir likadant

för er.


Därför kan jag inte göra annat än att först på det ena och sedan på det andra sättet tala med er

om det, för att kanske någon gång träffa det rätta

och få er at förstå at det nödvändigtvis

måste vara så.


Vi får inte känna oss oroliga och brtryckta utan låta kvarnen klappra och mala vår mäld, under oavlåtlig

      strävan att låta viljan och förståndet verka.


14.  Hindren blir störe eller mindre alltefter hälsan och omständigheterna.


Den arma själen lider, även om inte just deta är hennes fel, menhon har begått andra och har alltså

       skäl att visa tålamod.


Det räcker inte med läsning och goda råd för attvi skall sluta upp med att bry oss om de där tankarna.


Då vi vet så litet förefaller mig inte den tid vara helt och hållet bortkastad sommjag har använt till att förklara dessa saker för er och trösta er.


Men det är till föga gagn om Herren intebehagar skänka oss sitt ljus.


Nödvändigt är, och så är också Hans Majestäts vilja, att vi förser oss med tjänliga medel och lär oss förstå oss själva och vad som kommer av vår svaga inbilningskraft, av vår natur och av djävulen.


Då skall vi inte längre ge själen skulden.

  







  


       


  





     

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 12 november 2016 00:04

DEN INRE BORGEN.


TREDJE BONINGEN.


ANDRA KAPITLET.


FORTSÄTTNINGEN AV DETSAMMA, HANDLAR ÄVEN


OM TORKAN I BÖNEN OCH OM DET DÅ


FÖREFALLER HÄNDA, OM HUR VI MÅSTE PRÖVA


OSS SJÄLVA OCH HUR HERREN PRÖVAR DEM SOM


ÄR I DENNA BONINGEN. 


1.  Jag ar lärt känna några själar, och jag tror mig kunna säga tillräckligt många, bland dem som ahr nått detta tillstånd.


De har såvitt man kan förstå levat ett riktigt och välordnat liv, både till själ och kropp, så at de efter vad det tycks borde ha nått herraväle över världen

        eller åtminstone gjort sig fria från den.


Men när Hans Majestät har sänt dem prövningar

av inte särdeles svårt slag, har de kommit i oro och betryck till den grad at de har gjort mig alldeles

        tokig och rent av vettskrämd.


Det tjänar ingenting till att ge dem råd, ty de är så övade i dygd att de tror sig i stånd att undervisa andra och ge goda skäl för att de känner som 

de gör.


2.  Kort sagt, jag har inte funnit och jag finner inte något som kan vara till bot och tröst för sådana personer, utom att visa största medkänsla med deras plågor, och den medkänslan hyser man

        verkligen när man ser dem underkastade ett

så stort elände.


Det lönar sing inte att säga emt dem, ty alla deras tankar samlar sig ring at det är för Guds skull de lider, och därför kan de inte nå fram till insikt

        om att orsaken ligger i deras egen ofullkomlighet.


Detta är ännu en villfarelse hos dem som dock har nått så långt.


Insåge de den skulle det inte förvåna dem att de får lida ont, vartill kommer att dessa prövningar enligt min mening är snabbt övergående.


Ty ofta är det Guds vilja att han utvalda skall lära känna sitt elände, varför han undandrar dem en smula av sin nåd, och gör vi rätt bruk av detta räcker det för att snart skall komma till självkännedom.


De som  genast fattar av vad art dessa prövningar är inser mycket klart sina brister, och ofta är det en större plåga för dem at finna att vad som pinar dem mindre är just dessa prövningar än jordiska

         bekymmer, som ändå inte är särskilt tryckande.


Detta håller jag för att vara enstor Guds nåd,

och vilka brister de än må ha har de vunnit mycket

i ödmjukhet.


3.  Men med de människor jag nyss talade om förhåler det sig inte så.


I sina tankar kanoniserar de ----- som jag sade -----

dessa saker och begär att andra också  skall kanonsiera dem.


Jag vill gärna säga en hel del om dem, för att vi skall förstå oss själva och pröva oss själva, innan Vår Herre prövar oss.


Det är av stor vikt att vi är varnade och har lärt känna oss själva på förhand.

 

4. Här har vi nu en rik som inte har söner eller någon annan som vil testamentera sin egendom till.


Han har lidit förluster, men inte så att det fattas honom det nödvändiga, varken för honom själv eller hans hus, snarare lever han alltjämt i överflöd.


Om han nu råkar in i en sådan fruktan och oro som

om han inte hade en brödbit att äta, hur hur skall

då Vår Herre kunna be honom överge allt för

hans skull?  


Då kommer han kanske med att hans oro beror på att han ville ge åt de fattiga.


Men jag tror att Gud hellre vill att vi skall foga oss i vad Hans Majestät bestämmer och hålla vår själ i ro än att vi skall tänka på den där välgörenheten.


Att han inte fattar detta för att Herren inte har lyft honom tillräckligt högt, det är gott och väl;

men han måste förstå att han saknar andens ffrihet, och han måste be Herren att ge honom den

         och bereda sig för att ta emot den.


Här är en annan som har nog att leva av och mycket därutöver.


Det yppar sig en möjlighet för honom att öka sina ägodelar.


Må han ta för sig om det bjuds, gott och väl, fältet är fritt.


Men om han eftertraktar det och efter att ha fått det eftertrakar mer och mer, behöver han inte vara rädd för att komma till de boningar om är i Konungens närhet, hur goda hans avsikter, än må vara

         ( och det bör de vara, eftersom det, som jag har sagt, rör sig om bönes och dygdens människor ).


5.  På samma sätt ärdet när de visar sig att någon är missaktad eller förlorar en smula av sin ära, även om Gud många gånger visar barmhärtighet mot dem som lider av detta ( han är nämligen mycket för

       att komma dygden till hjälp inför människorna,

på den, eller därför att dessa har tjänat honom väl, ty vårt Högsta Goda är mycket god mot oss ).


Ändå finns det kvar hos dem en oro som inte kan skydda sig mot eller snabbt göra sig av med.


Gud hjälpe!


Ärdet inte just dessa som så mycket har begrundat hur Vår Herre led och hur gott det är att lida

och som har önskat att få göra det?


De skulle önska att alla levde ett så välordnat liv som de, och Gud give att de inte börjar inbilla sig

       att deras lidande är andras fel och räknar det till sin förtjänst.


6.  Mina systrar, det kan se ut som om det jag säger hade kommit på avvägar och inte hade med er

att göra.   


Sådana saker finns ju inte hos oss, som inte äger någon egendom eller vill ha någon eller eftersträvar någon, och som inte heller blir förolämpade av någon.


Dessa jämförelser avser alltså inget som händer här, men de visar på många saker som kan hända,


Även om det varken är nödvändigt eller lämpligt

att utpeka dem.


Härigenom kan ni få klarhet i om ni verkligen har avklätt er det ni har avsått ifrån, ty ni råkar ut för

     småsaker ----- fast inte alls av den sort jag har talat om ------ som ger er utmärkta tilfällen att pröva och förstå om ni har nått herravälde över era

passioner.


Och tro mig, vad som betyder något är inte om vi bär nunnedräkt eller ej, utan om vi strävar efter

att utöva dygderna och i allt rätta vår vilja efter Guds, inrätta vårt liv så som Hans Majestät har

        befallt och aldrig önska att vår vilja må ske,

utan hans.


Har vi inte hunnit så långt må vi ----- vinnlägga oss om ödmjukhet, som är salva på våra sår.


Om de är av rätta slaget kommer läkaren, som är Gud själv, att bota dem, även om han dröjer

någon tid.


7.  essa själars botövningar är lika välordnade som deras liv.


De älskar det mycket för att tjäna Vår Herre därmed ------ vilket ju inte är något ont ----- och de iakttar altså stor klokhet i vad de gör för att inte skada hälsan.


Man behöver inte vara rädd för att de tar död på sig, ty deras förstånd vilar tryggt i sig självt och kärleken är inte stark nog att driva ut förståndet.  


Men jag skulle önska att vi använde det för att inte låta oss nöja med detta sättat att tjäna Gud genom att ständigt gå steg för steg, ty då lyckas vi aldrig gå vägen fram. 


Och när vi tycker oss vandra där och bli allt tröttare -------- för ni må tro att det är en svår och dimmig väg

-------- så är det en mycket god sak om vi inte år förlorade.


Men, mina döttrar, om det gäller att vandra från ett land till ett annat som vi kunde gör apå åtta dagar, tycker ni då det vore bra om vi vandrade ett helt år

          på dåliga vägar genom storm och snö och störtregn?


Vore det inte bättre att göra färden med en gång?


Till att detta kommer faran för ormar.


Hur många varningsord skulle jag inte ha att säga er om detta!


Gud give att jag hade kommit igenom det; men många gånger förefaller det mig som om det inte vore så. 


8.  När vi går framåt med så stort förstånd blir allt till stötestenar, därför att vi är rädda för allt och inte vågar vandra vidare.


Som om vi kunde komma fram till dessa boningar bara andra ginge vägen för oss!


Men då detta inte är möjligt, mina systrar, må vi spänna våra krafter, av kärlek till Herren.


Må vi lämna vårt förnuft och vår fruktan i hans händer, må vi glömma denna naturliga svaghet som vi kan vara svårt besatta av.


Må vi överlåta åt våra överordnade att ha omsorg om våra kroppar, det är deras sak; vår är endast

att snabbt ila fram för att skåda Herren.


Även om hugsvalesen blir ringa eller ingen, kan omsorgen om hälsan inte gagna oss, så mycket

     mindre som hälsan inte blir bättre därav,

det vet jag.


Jag vet också att det väsentliga är inte det som rör kroppen, det betyder mindre.


Den väg jag hänvisar till är den stora ödmjukhetens

      ( om ni har förstått mig rätt, jag menar att det är bristen på denna ödmjukhet som hindrar er från att gå framåt ).


Vi bör tycka att vi har gått bara några få steg och verkligen tro att det så är.


Vi bör inse at våra systrar har gått mycket snabbare, och vi bör inte bara önska att bli hållna för att vara sämst av alla utan också laga att

vi blir det.


9.  Detta tillstånd är det allra bästa, och dessförutan får vi tillbringa hela vårt liv där

    ( DVS. I TREDJE BONINGEN ) med tusen plågor och bedrövligheter.


Ty då vi inte försakat oss själva måste vi utstå mycken möda och betryck där vi vandrar fram tyngda av vårt eländes jordbundenhet, medan de

       som nått de återstående boningarna befrias från detta.


Även har ( I TREDJE BONINGEN ) avstår inte Herren

      från att löna oss rättvist och barmhärtigt ------

han ger oss alltid mycket mer an vi förtjänar ------

        genom att skänka oss mcket större fröjder än de förlustelser och förströelser som livet kan erbjuda.


Men jag tror inte att han låter oss smaka dessa fröjder mer än någon gång, för att visa vad som händer i de övriga boningarna, på det att vi må förbereda oss för att träda in i dem.


10.  Den skulle se ut som om dessa tillfredsställelser och fröjder vore en och samma sak; varför skulle jag då ge dem olika namn?


Men för min del tycker jag att skillnaden är rätt stor, fast det kan hända att jag har fel.


Jag skall förklara vad jag menar på tol om Fjärde boningen, som kommer att behandlas närmast efter detta här.


Då blir det mera på sin plats att säga något om de fröjder som Herren där har i beredskap.


Och även om det ter sig onyttigt kan det vara till gagn att veta vad var sak är så att vi desto mer må

        uppmuntras att eftersträva det bästa.  


Detta är till stor tröst för de själar som Gud har låtit komma så långt på väg, och till förvirring för dem som tycker sig ha nått allt.


Vore de ödmjuka skulle de röras till tacksamhet.


Fattas dem denna hänger de sig åt en i nre förtvivlan som är utom fog.


Ty fulländningen består inte i hugsvalelser utan i förmågan att älska mycket, och själva belöningen ligger i att verka i rätt och sanning.


11.   Men om så är, och det är det sannerligen, vad tjänar det då till, tycker ni kanske, att tala om dessa nådegåvor och förklara vad de är ?


Jag vet inte.


Fråga den som har gett mig i uppdrag att skriva.


Jag är inte skyldig att disputera med mina överordnade, det skulle inte vara bra, utan att lyda dem.


Vad jag i sanning kan säga er ät att om jag inte hade haft några sådana nådebevis eller kände till

        dem genom erfarenhet, ja inte ens trodde att jag någonsin i livet skulle få veta något om dem

        ( och det med skäl, fast det skulle vara min högsta glädje om jag finge veta eller förmoda att jag i någon mån vore Gud till behag ),

        så behöver jag bara läsa i böckerna om de nådegåvor och vederkvickelser Herrén skänker

           de själar som tjänar honom, för att min själ skall fröjda sig storligen och  känna sig manad att på det högsta prisa och lova Gud.


Om du min själ, som är så eländig, förmår detta,

      hur mycket bättre skall han då inte bli prisad

av deras själar som är goda och ödmjuka.


Om bara en enda prisar honom bara en enda gång så tycker jag det är bra att detta blir sagt,

        så att vi förstår vilka fröjder och vederkvickelser vi gå miste om genom vår egen

       förskyllan.


Detta så mycket mer som dessa nådegåvor ju kommer från Gud och alltså är lastade med kärlek och kraft, på det att vi med mindre möda må vandra längre och tillväxa i goda gärningar och dygder.


Tro inte att det betyder föga hur vi ställer oss till detta, men om det inte är vårt fel så är Herren rättvis och Hans Majestät skall ge oss på andra vägar det som har berövats oss på denna.


Hans Majestät vet hur, och hans hemligheter är mycket väl dolda.


Åtminstone behöver ni aldrig tvivla på att han ger oss det som bäst passar oss.


12. Vad jag finner vara till största gagn för dem som genom Herrens godhet har nått detta stadium

       ( vilket, somjag har sagt, är en icke ringa nåd, eftersom det är mycket nära för dem att gå vidare ), är att de ivrigt måste beflita sig om att lyda

         ögonblickligen.


Även om de inte tillhör en andlig orden är det en bra sak om de ------ liksom många andra ----- har någon de kan vända sig till, så att de aldrig fritt följer sin egen vilja  ( det är detta om vanligen blir vårt fördärv ).


Men de må akta sig för att uppsöka någon som är efter deras kynne, som man säger, en som i alo far försiktigt fram.


I stället bör de skaffa sig en som har gjort sig fri från alla illusioner om denna världens ting.


Det är i högsta grad nyttigt att ha att göra med en som känner världen, på det att vi må lära känna

oss själva. 


Och när vi ser att åtskilligt som förefaller oss omöjligt är mycket väl möjligt för andra, och det med en lätthet som lyfter dem, så uppmuntras vi av

        deras flykt till att själva djärvas flyga, liksom fågelungar, även om de inte genast förmår flyga så högt, undan för undan lär sig det genom att härma sina föräldrar.


Detta är till största nytta; jag vet det.


Hur fast beslutna dessa personer ( I TREDJE BONINGEN ) än är att inte förtörna Herren är det

       säkrast för dem att inte försätta sig i tillfälle

att göra det.


Ty då de är nära den Första boningen är det lätt för dem att falla tillbaka dit; deras kraft är inte grundad

       på den fasta mark där de står som är övade i lidande, som känner världens stormar och vet hur föga de är att frukta och hur föga världens njuningar är att eftersträva.


Det är mycket möjligt att en stor förföljelse kan få obefästa själar  att vända åter till världen,

       och djävulen hittar lätt på sådant som skadar oss.


Hur stor iver vi än brukar för att ta bort främmande synder kan vi inte stå emot dem som störtar sig över oss.


13.  Må vi begrunda våra egna brister och lämna andras därhän.


Det ligger mycket för dem som har ordnat det så väl för sig att förvåna sig över allting.


Men kanske det förvånar oss över kunde lära oss själva huvudsaken.


Må vara att vi är överlägsna när det gäller yttre anständighet och goda seder.


Detta är gott och väl, men inte det viktigaste.


Det går inte an att genast kräva att alla skall gå vår väg eller sätta oss att undervisa om anden fast

       vi kanhända inte vet vad det är för något.


Ty denna av Gud ingivna omsorg om själarnas väl kan förleda oss till många misstag, mina systrar,

        och därför är det bättre at vi håller oss till

det vår Regel säger:

"att alltid leva i tystnad och hopp"

    ( IN SILENTIO ET SPE ERIT FORTITUDO VESTRA  ----- I TYSTNAD OCH HOPP SKALL ER STYRKA BESTÅ"  Jes. 30:15 ).


Herren skall ha omsorg om sina själar.


Om vi själva inte försummar oss utan ber till

Hans Majestät för dem skall vi förvisso av hans nåd bli till nytta.


Vare han för evigt välsignad. 


   

 




       









 






   



        

      

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 7 november 2016 21:43

DEN INRE BORGEN.


TREDJE BONINGEN.


FÖRSTA KAPITLET.


HANDLAR M HUR FÖGA SÄKERHET VI KAN HA


SÅ LÄNGE VI LEVER I DENNA LANDSFLYKT, ÄVEN


OM VÅR STÄLLNING ÄR HÖG, OCH OM HUR


NÖDVÄNDIGT DET ÄR ATT VANDRA I FRUKTAN;


HÄR FINNS NÅGRA GODA RÅD.


1.  Vad skall vi säga till dem som av Guds nåd har segrat i striderna och genom sin ihärdighet har kommit in den tredje boningen?


Inte något annat än detta:

 "Säll är den man som fruktar Herren"  ( ps 112:1 ).


Det är ingen ringa sak att Hans Majestät har kommit mig, så dum som jag är i sådant, att just nu förstå vad denna vers betyder på kastilianska.


Det är förvisso med rätta som vi kllar honom säll, ty då han inte har vänt tillbaka har han funnit en säker väg till sin frälsning.


Här ser ni, systrar, hur viktigt det är att vinna seger i de föregående drabbningarna, ty jag håller för säkert att Herren aldrig skall låta bli att ge samvetet trygghet, vilket är en inte ringa välgärning.


När jag talar om trygghet uttrycker jag mig illa, eftersom någon sådan inte står at få i livet; men ni förstår väl alltid vad jag menar:

       Förutsättningen är att man inte viker av från den väg man slagit in på. 


2.  Ett mycket stort elände är att  leva ett liv där vi alltid får gå omkring likt dem som har fienderna framför porten och varken kan sova eller äta utan

        vapen, ständigt fyllda av skräck för att inbrytning skall ske på något ställe i fästningen.


O min Herre och allt mitt Goda, hur vill du att vi skall ha lust till ett så eländigt liv?


Vi kan omöjligen låta bli att önska och bedja att det må tas ifrån oss, om vi inte hade hoppet att mista det för din skull eller på fullt allvar ge ut det i din tjänst; vad det först och främst gäller är att fatta

         och förstå din vilja.


Om det så är, min Gud, må vi dö med dig, som Sankt Thomas sade, ty ett liv utan dig är inget annat än att dö många gånger om, i fruktan för att kanske förlora dig för evigt.


Därför säger jag, mina döttrar, att den sällhet vi har att be om är att redan nu vara i trygghet med de saliga.


Vilken glädje mitt i sin fruktan har inte den vars hela glädje är att vara till glädje för Gud? 


Och betänk att detta så mycket mera gäller om många helgon som har fallit i svåra synder.


Vi kan inte vara säkra på att Gud räcker oss handen för att hjälpa oss ut ur dem och göra bot för dem

     ( med detta menas utomordentlig hjälp ).


3.  Sannerligen, mina döttrar, jag grips av en sådan skräck när jag skriver detta att jag begriper hur jag

        kan skriva det eller hur jag kan leva när jag, som mycket ofta händer, tänker igenom det.


Bed , mina döttrar, att Hans Majestät ständigt må leva i mig, ty om så inte är, vilken trygghet kan det då finnas i ett liv så illa brukat som mitt?


Men känn er inte nedslagna när ni hör att det står till på det sättet; flera gånger har jag märkt att ni har blivit det när jag har talat så här.


Det beror på att ni har önskat attjag skule ha varit mycket helig, och det är rätt av er; det har också jag önskat.


Men vad är att göra när jag enbart genom egen skuld har gått miste om det! 


Och inte kan jag anklaga Gud för att ha underlåtit att ge mig fullt tillräcklig hjälp, så att era önskningar skulle ha kunnat gå i uppfyllelse.


Jag kan inte säga detta utan tårar och stor skamsenhet över att jag skriver på dtta sätt till sådana som kunde undervisa mig.


Hård lydnad har det varit!


Herren give ------ eftersom det sker för hans skull

------ att det må vara er till någon nytta.


Bed att han må förlåta denna eländiga tilltagsna varelse.


Men Hans Majestät vet mycket väl att det enda jag litar till är hans barmhärtighet.


Då jag inte kan göra det ogjort finner jag ingen annan bot än att hålla mig till denna och förtrösta på hans Sons ochJungfruns, hans Moders, förtjänster.


Det är hennes dräkt jag ovärdiga bär, och så gör även ni.


Tacka och lova, mina döttrar, för att ni i sanning hör denna Häskarinna till, och alltså inte behöver skämmas över min uselhet.


När ni nu har en så god moder så följ i hennes spår och betänk hur stor denna Härskarinna är och hur gott det är att att ha henne till beskyddarinna.


Varken mina synder eller att jag är vad jag är kan i minsta mån fördunkla vår heliga Ordern.


4.  Men en sak vill jag inskärpa hos er: även om ni är vad ni är och har en sådan Moder är ni ingalunda

i säkerhet.


David var en mycket helig man, och ni vet hur det gick med Salomo.


Ni kan inte räkna med den avskildhet och de botövningar ni lever i, inte heller tro er säkra därför att ni ständigt har umgänge med Gud, oavlåtligt

      ägnar er åt bönen och och så helt har dragit er

undan från denna världens angelägenheter att ni tycker er avsky dem.


Alt det där är mycket bra, men det räcker inte -----

som jag redan har sagt ----- för att befria oss 

från fruktan.


Gång på gång måste man inpränta i minnet:

      "Beatus vir qui Dominum  ( SÄLL ÄR DEN MAN SOM FRUKTAR HERREN ).


5.   Nu vet jaginte vad jag har sagt, för jag har hamnat i långa utvikningar.


När jag kommer ihåg för mycket om mig själv tycker jag att jag har brutit vingarna och inte kan säga

          som är bra.


Alltså vill jag genast ämna detta därhän och återgå till det jag började tala med er om, nämligen om de själar som har trätt in i tredje boningen.


Det ingen ringa nåd, utan tvärtom en mycket stor, som Herren har bevisat dem när de har övervunnit

         de första svårigheterna.


Av dem tror jag att det tack vare Herrens godhet finns många i denna världen.


Det är mycket angelägna om att inte förtörna Hans Majestät, så att de aktar sig för att begå till och med förlåtliga synder.


De är vänner av botövningar, de ägnar regelbundet timmar åt andakt, de tar väl vara på sin tid,

     de utövar barmhärtighetsverk mot sin nästa, de är mycket återhållsamma i sitt tal och i sin klädesdräkt, och de sköter väl om sitt hus ifall

         de har något. 


Förvisso kan var och en önska sig vara i deras tillstånd, och det tycks inte finnas något hinder för em att träda in i den innersta boningen.


Inte heller ommer Vår Herre att neka dem detta om de så önskar, ty de har de bästa anlag för att bli delaktiga av all nåd.


6.  O Jesus! Skulle någon säga sig inte vilja eftersträva så goda ting, särskilt sedan de första svårigheterna har övervunnits?


Nej, ingen; vi säger alla att vi eftersträvar detta. 


Men det krävs ännu något mera för att Herren skall äga hela själen.


De räcker inte med att säga så, liksom det inte räckte för den unge mannen  när Herren frågade honom om han ville vara fullkomlig.


Alltsedan jag började tala om dessa boningar har jag tänkt på denne yngling, ty så beter vi oss bokstavligen.


Och härav kommer för det mesta den stora torkan i bönen, även om den kan ha andra orsaker.


Jag förbigår här de inre prövningar som hemsöker många goda själar, outhärdliga men i hög grad  utan egen förskyllan.


Sådana bördor hjälper Herren att bära så att de blir till stor vinning, vilket också gäller om dem som kommer av melankoli och andra svagheter,


Sist och slutligen har vi att i alla dessa ting avstå från att lägga oss i Guds domslut.


För min del håller jag det som jag förut har talat om för att vara den vanligaste orsaken till torkan.


Dessa själar vill för allt i ärlden inte begå en synd, många inte ens en uppsåtlig förlåtlig, och då de väl brukar sitt liv och sin egensdom, har de inte

         tålamod med att den potr är stängd genom vilken de skulle träda in till vår Konung, vars vasaller de anser sig vara och är.


Men fastän konungen här på jorden har många vasaller kommer alla inte in i hans innersta gemak.


Gå in, gå in, mina dötrar, i ert eget innersta.


Gå förbi era småverk, ty för att ni skall vara kristna krävs detta och mycket mer.


Låt er nöja med attvara Guds vasaller.


Begär  inte så mycket att ni når intet.


Se på de heliga som har trätt in i denna Konungs gemak, så kommer ni att inse skillnaden mellan dem och oss.


Bed inte om det ni inte har förtjänat.


Så som vi har förtörnat Gud bör inte ens den tanken falla oss in att hur mycket vi än har tjänat honom

        vi kunde ha någon förtjänst.


7.   O ödmjukhet, ödmjukhet!  Jag förstår inte varifrån frestelsen kommer i detta fall och jag kan inte låta bli att tro att denna torka beror på en smula brist på denna dygd.


Jag går här förbi de svåra inre prövningar varom dethar sagts att de kommer av något helt annat än

brist på andakt.


Må vi pröva oss själva, mina systrar, annars prövar oss Herren, som väl förstår sig på sådant, hur många gånger vi än vägrar att ise det.


Må vi återvända till de där välordnade själarna och besinna allt vad de gör för Gud, så skall vi genast inse hur obefogat det är att vi begär något av

Hans Majestät.


Ty vi vänder honom ryggen och går bedrövade bort  liksom den unge mannen i Evangeliet, när vi har fått veta vad vi har att göra för att bli fullkomliga.


Vad begär vi då att Hans Majestät skall göra som belöning för den kärlek vi skänker honom?


Denna kärlek, mina döttrar kan inte frambringas i vår inbillning utan måste bevisas genom gärningar.


Och tro inte att han har behov av våra gärningar;

vad  han kräver är vår viljas beslutsamhet.


8.  Detta tycker vi oss ha uppfyllt: vi har anlagt ordensdräkten och gjort det av fullaste vilja,

        vi har lämnat alla denna världens ting och alla våra ägodelar för hans skull ( även om det bara är Sankt Peters nät, man ger vad man har ),

     och allt är gott och väl.


Detta är en mycket bra sinnesförfattning om man framhärdar i den och inte vänder om för att beblanda sig med kräldjuren i de första boningarna

      ------ om det så bara vore en längtan efter dem ----och det är inget tvivel om att vi når det vi

       eftersträvar om vi framhärdar i att avkläda oss allt och avstå från allt.


Men på ett villkor ----- och det måste ni besinna -----

     och det är att vi betraktar oss osm onyttga tjänare, som Sankt Paulus eller Kristus säger

      ( den senare, korrigerar pater Gracian:

jfr. Luk 17:10 ).


Tro inte Vår Herre är oss något skyldig därför att han har skänkt oss så stora nådegåvor, utan snarare att den som har fått mycket är skyldig mycket. 


Vad kan vi göra för en så givmild Gud som har döttför oss och skapat oss och ger oss vår tillvaro?


Vi måste skatta oss lyckliga om vi kan avbörda oss något av den skuld vi har till honom för att han

       tjänat oss ( ogärna skriver jag detta, men så är det, för detta och inget annat levde han i denna

          världen ), och det enda vi har att be om är

       ny nåd och nya nådegåvor.


9.   Betänk väl, mina döttrar, några saker som här har påpekats, om också dunkelt, därför att jag inte förmår uttrycka mig tydligare.


Herren skall lära er att förstå att torkans tider leder till ödmjukhet och inte till oro, vilket är vad

djävulen vill.


Tro mig, där sann ödmjukhet finns, även om Gud aldrig ger någon tröst, där finns en frid och samstämdhet med hans vilja som är större än

       andras tillfredsställelse.


Som ni har läst skänker det Gudomliga Mjestät många gånger mera nåd åt de svagaste,

       som efter vad jag tror skulle vilja byta med

de starka i deras torka.


Vi är mera vänner med njutningen än me dkorset.


Må du, Herre, som känner sanningen, pröva oss, så att vi lär känna oss själva.




           

 

   










    




Av Jan-Owe Ahlstrand - 7 november 2016 21:43

JESU HJÄRTA ::: VÅRT HJÄRTA.


1.   Hans milda kärlek längtar till våra hjärtan.


2.   Hans kärleksfulla Golgata-blickar ::: längtar fylla människors hjärta med sin utgivande kärlek.


3.   Jesu tankar ::: våra tankar :::: enhets-tänkandet mellan gudomen och männskan.


4.   Jesu barmhärtiga-hjärta mot en

döende värld.


5.   Jesu medlidsamma hjärta för de små, svaga, faderslösa, hemlösa och övergivna.


6.   Jesu kärleksfulla blickar ::: ömmar för de små, svaga, gråtande och sorgsna hjärtan.


7.   Nådiga och barmhärtiga Jesu hjärta ::: medlidsamma hjärta ::: fullbordar sin Faders vilja

::: i sina sårmärkta lemmars === smärtsamma lidande.


8.  Bönen ::: God morgon ::::: Ödmjukheten,

Visheten och Klokheten ::: Led mina steg : tankar

:: tal ::: hjärta :::: idag.

       Ni är mina vänner.


9.  Leva sitt liv i saktmodighetens rikedomar. 


10.  Låta sig vidröras av saktmodighetens inre

fullhet.


11.  Leva i saktmodigheten :: smaka fullkomlighetens rikedomar.


12.  Leva i mildheten ::: smaka fullkomlighetens rikedomar.


13.  Jesu ord ::: Jag är vägen : sanningen :: livet. 


14.  Trons-lydnad : utmaningar :: lidande :::

andlig mognad in i fullkomlighetens inre liv.


15.  Jesu hjärta ::: vårt hjärta.


16.  Jesu tankar ::: våra tankar.


17.  Jesu barmhärtiga liv ::: vårt liv.


18.   Jesu liv ::: återspeglar våra liv.


19.   Jesus sade # Lär av mig ty jag har ett ödmjukt och saktmodigt hjärta. 


20.   Jesu liv ::: vår sanna förebild.


21.   Jesu barmhärtiga fotspår ::: vår lärdom :

vandra i dem.


22.   Barmhärtighetens utsäde. 


23.   Kristi kyrka ::: barmhärtighetens sjukhus.


24.   Bära varandras bördor : trösta :: uppmuntra varandra.


25.   Se flisan i mitt eget öga ::: låta mina

o-fullkomligheter ::: läggas på Jesu offer-altare.


26.   Guds Son ::: offrade lammet :::: försonings-offret.


27.   Jesu sår-märkta händer +++ fötter ++++

uppstugna sida.


28.   Vilan i Jesu barmhärtiga hjärta.


29.   Vara bevarad i Jesu öppna kärleks-famn.


30.   Känna trygghets-vilan ::: vid Jesu bröst.


31.   Lägga mina små händer ::: i Jesu händer.


32.   Låta Jesu sår-märkta händer ::: vidröra

min kropps alla behov. 


33.   Kärleksfulla gärningar.


34.   Sanningen själv: förvandlar människors sinnen och hjärtan.


35.



Av Jan-Owe Ahlstrand - 7 november 2016 21:42

#LÅT DIG FOSTRAS ALLTIFRÅN UNGDOMEN, DÅ FINNER DU VISHETEN ÄNNU PÅ ÅLDERNS HÖST #.


Syraks bok. 6:18.  


800.   Hjälp-samma händer och fötter ::: till-gäng-liga för Alla.


801.   Visheten och klokheten ::: tillgängliga för alla.


802.   Sök-ande längtan finner deras gemenskap.


803.   Äga dem :: livets vinning.


804.   Tjäna dem :: be-lönas.


805.   Lyda dem ::: livets be-skydd och trygghet. 


806.   För-trösta på dem ::: i deras när-het vår

egen-dom.


807.   Vackra ord av vän-lig-het : god-hjärtlighet ::

älsk-värd-het ::: ger många vänner.


808.   Trogen vän :: upp-skattad i sitt värde.


809.   Ungdoms-tidens fostran in i insiktens inre liv :: ålder-domens trygghet och be-skydd. 


810.   Av-saknad från insikten i människans hjärta och sinne-lag ::: saknar hennes trygghet

och be-skydd. 


811.  Tillåta insiktens plöj-formighet ::: i sitt hjärta och sinnelag ::: får erfara hennes goda

insikts-skörd. 


812.  Insiktens plöj-formighet :: sådden i alla människors hjärtan och sinnelag. 


813.  Saktmodighetens plöj-formighet ::

för-vandlar och för-ändrar sinnelag och hjärtan.


814.  INSIKTENS OCH SAKTMODIGHETENS FRUKTER ::: SJÄLENS INRE LÄKEDOM.


815.  Plöj-formigheten i livets trädgård :: av älsk-värdheten : väl-villig-heten :: gäst-fri-heten :::

vän-ligheten ::: fin-heten : öm-heten ::::: mjuk-heten. 


816.  Ikläda sig insiktens full-komlighet ::: livets eviga be-skydd och trygghet.


817.  Vara akt-sam för insiktens ord.


818a.  Tillåta dina fötter ::: söka efter insiktens ord.


818b.  Tillåta tankar Och hjärtat söka efter vän-lig-hetens närhet.


818c.  Tillåta tankar Och hjärtat söka efter ödmjuk-hetens närhet.


818d.  Tillåta tankar Och hjärtat söka efter

o-självisk-hetens närhet.


819.  Öppna sina öron för insiktens full-komliga ord.


820.  Ödmjukt o milt hjärta ::: söker hennes ord. 


821.  Hennes varma o ömma ord ::: läker sorgsna och be-drövade hjärtan.


822.  Hennes omsorg och värme ::: söker de över-givna och sorgsna.


823.  Söka sig till henne av hela sitt hjärta, följa hennes vägar all din kraft och vilja.  Syrak. 6:26.


824.  Var ivrig i sökande efter henne ::: i sökandet

finns hon.


825.  Enhets-tänkandet ::: god vänskap.


826.  Splittrings-tänkandet ::: o-vänskap.


827.  Enig-hetens tungor :: eniga hjärtan.


#LÅT DIG FOSTRAS ALLIFRÅN UNGDOMEN


DÅ FINNER DU VIS-HETEN ÄNNU PÅ


ÅLDERNS HÖST#.  Syraks bok. 6:18.


828.  Viljan ::: säger vad jag vill göra.


829.  Hjärtats vilja ::: utför orden och handlingarna.


830.  Sakt-modigt och ödmjukt tänk-ande :::::

lyssnar.


831.  Fri-modig-heten bote-medel mot människo-fruktan : oron :: för-virringen.


832.  Lat-heten och bekvämligheten :: belönings-lös.


833.  Skryt-sam-hetens : stor-ordig-hetens tunga ::: över-modigt tal.


834.  Hög-färdig-hetens : hög-modig-hetens :: över-modig-hetens ord ::: känner ingen gemenskap med tystnadens : lugnets :: still-hetens ord.


835.  Vreden : häftig-heten :: ilsken-heten :::

still-heten och lugnet :::: har inte samma ord-val

och be-teende.


836.   Leende hjärtan ::: leende läppar.


837.   Leende ögon ::: åter-spelar hjärtats leende.


838.   Kropps-språket ::: visar hjärtats tankar.


839.   Falsk-heten och lögnen :::: belöningslös.


840.   Falsk-heten och lögnen :::: smärt-sam.


841.   Bitter-heten och be-svikelsen ::: ger ingen be-löning och upp-muntran. 


842.   Vreden : häftig-heten :: ilsken-heten :::

ger ingen uppmuntran och be-löning.


843.   Tystnaden : still-heten :: lugnet ::: ord-stridig-hetens och häftig-hetens o-vänner.


844.   Sakt-modigheten : ödmjuk-heten :: vredens

och ord-stridig-hetens o-vänner.


845.   Ego-istiskt tänkandet ::: tänker på sig själv.


846.   Seende blickar ::: hjärtats blickar.


847.   Lyssnandets öron ::: på-verkar tanke-världen.


848.   Seende ögon ::: på-verkar tanke-världen.


849.   Smak och lukt-sinnet påverkar tankevärlden.


850.   Tanke-världen på-verkar ::: hjärtats och tungans tal.


851.   Seendes sorterings-verk ::: väljer vad man vill se på.


852.   Lyssnandets sorterings-verk ::: väljer vad man vill lyssna på.


853.   Talets sorterings-verk ::: väljer vad man vill tala om.


854.   Saktmodighetens leende ::: försvars-vapnet

mot vreden och häftig-heten.


855.   Varmt leende ::: vid-rör kallna : frusna hjärtan och sinnen.


856.   Saktmodet bjuder på sakt-modig-hetens rikedomar.


857.   Mild-heten bjuder på mildhetens rike-domar.


858.   Enkelheten : liten-heten : ödmjukheten ::

bjuder på enkelhetens : liten-hetens : ödmjukhetens rike-domar.


859.   Tystnadens varma leende och blickar :::

vidrör kalla och frusna hjärtan och sinnen.


860.   Tystnadens tankar ro-givande.


#LÅT DIG FOSTRAS ALLTIFRÅN UNGDOMEN


DÅ FINNER DU VIS-HETEN ÄNNU PÅ


ÅLDERNS HÖST#.  Syraks bok.  6:18. 


861.   Tystnadens tankar ::: ej strid-ande.


862.   Tystnadens tankar ::: ej stolta och över-modiga.


863.   Själv-god tunga ::: skapar o-vänskap.


864.   Mörka och kalla blickar ::: skapar o-vänskap.


865.   Ljusa och varma blickar ::: skapar god vän-skap.


866.   Ljust och varmt leende ::: skapar god vän-skap.


867.   Bittra och be-svikna blickar ::: skapar

o-vänskap.


868.   Bittra och be-svikna hjärtan ::: skapar

o-vänskap.


869.   Bittra och be-svikna läppar ::: skapar

ovänskap.


870.   Mild-hetens ord ger hopp och lind-ring från

hård-hjärtliga ord.


871.   Sakt-modiga ord ger hopp och lind-ring från

vredens och häftig-hetens hårda ord.


872.   Varmt leende ::: åter-speglar ::: varmt hjärta.


873.   Kallt och fruset leende ::: åter-speglar :::

kallt och fruset hjärta.


874.   Sakt-modigt leende ::: åter-speglar ::::

sakt-modigt hjärta.


875.   Milt leende ::: åter-speglar :::: milt hjärta.


876.   Bittert och be-sviket leende ::: åter-speglar ::::

bittert och be-sviket hjärta.


877.   Kyligt och kallt leende ::: åter-speglar ::::

kyligt och kallt hjärta.


878.   Varmt leende ::: visar människans livsstil

och livs-föring.


879.   Kallt och fruset leende ::: visar männskans

livsstil och livs-föring.


880.   Be-svara vreden mot vreden ::: lägger vredens torra ved-träd på vredens eld.


881.   Be-svara häftigheten mot häftig-heten ::: lägger häftighetens torra ved-träd på häftighetens eld. 


882.   Livet i sakt-modig-hetens lydnad ::: be-lönas

av hennes skönhets och ljuvlighets rike-domar.


883.   Vandring i sakt-modig-hetens fot-spår :::

bli lik hennes skönhet och ljuvlighet.


884.   Se : sakt-modig-heten som en god vän.


885.   Se : vreden och häftig-heten som o-vänner.


886.   Vreden och häftig-heten ::: be-drövar saktmodigheten.


887.   Över-modet och stoltheten ::: be-drövar

litenheten : enkel-heten :: ödmjukheten.


888.   Tro--värdigheten och ärligheten ::: nationens problem-lösare.


889.   Ansvars-lös-heten ::: nationens under-gång.


890.   Vreden och häftig-heten ::: o-till gäng lig

för saktmodet och mild-heten.


891.   Saktmodigheten och mild-heten ::: går

skilda vägar från vreden och häftig-heten.


892.   Egen-kärleken ::: verk-sam i vreden och häftigheten.


893.   Lyssna på bitter-heten ::: ger bittert hjärta.


894.   Lögnen intalar bitter-heten in i ett bittert hjärta.


895.   Ansvars-lös-heten ::: tänker på sig själv.


896.   Ansvars-lös-heten ::: ser inte andras behov.


897.   Ansvarslösheten ::: ej tro-värdig i ord och handling.


898.   Ansvars-lös-heten ::: för-virrande.


899.   Kontroll-tänkandet ::: ut-övar kontroll-behov.

 


  



Av Jan-Owe Ahlstrand - 4 november 2016 04:12

DEN INRE BORGEN. 


ANDRA BONINGEN.


ENDA KAPITLET.


HANDLAR OM  HUR VIKTIGT DET ÄR ATT VARA


IHÄRDIG FÖR ATT KOMMA TILL DE ÖVRIGA


BONINGARNA, OM DET STORA KRIG SOM DJÄVULEN


FÖR, OCH OM HUR NÖDVÄNDIGT DET ÄR ATT INTE


FRÅNN BÖRJAN SLÅ IN PÅ FEL VÄG OM MAN VILL


NÅ FRAMGÅNG; ANVISNING PÅ ETT MEDEL SOM


ÄR PRÖVAT OCH BEFUNNET MYCKET VERKSAMT.


1.  Nu går vi över till att tala om hurudana de själar är som kommer in i den andra boningen och vad de har för sig där.


Jag skulle inte vilja säga så mycket, därför att jag på andra ställen har talat rätt utförligt om det,

       men det är omöjligt att låta bli att än en gång säga åtskilligt därom, eftersom jag inte längre minns vad jag har sagt.


Om jag bara kan laga till det på annorlunda sätt kommer det säkert inte att förarga er, eftersom vi aldrig tröttnar på att läsa böcker som handlar om

        dessa ting, hur många de än är.


2.  Det rör sig om dem som redan har börjat ägna sig åt bönen och inser hur viktigt det är att inte stanna kvar i den första boningen.


Men det har ännu inte beslutat sig för att lämna den, ofast därför att de inte vill lämna de tillfällen som bjuds, vilket innbär stor fara.


Men det är också en stor nåd att de, om än bara för en stund, söker undfly snokarna och giftkrypen och inser att det är bra att fly dem.


På sätt och vis har dessa själar det svårare än de som finns i första boningen, även om faran för dem

      är mindre: de har kommit till bättre insikt om den, och det finns hopp om att de skall komma längre in i borgen.


Jag säger att de har det svårare, därför att de i första boningen liknar dövstumma som inte 

hör och alltså lättare står ut med olyckan att

inte kunna tala.


Mycket värre är det för dem som hör men inte

kan tala.


Men för den sakens skull bör man inte avundas dem som inte hör, ty när allt kommer omkring är det ändå en stor sak att hör vad man säger oss.


De uppfattar alltså de maningar som Herren riktar till dem, ju närmare de kommer det rum där

     Hans Majestät bor, deras mycket gode granne,

full av nåd och godhet.


Och detta fastän vi är kvar i våra förströelser och affärer och fröjder och i allt världensbuller, fastän vi faller i synd och reser oss igen; ty de där odjuren

       är så giftiga och bråkiga och umgänget med dem så farligt attdet vore ett under om vi inte

         snvade på dem och fölle.


Trots allt detta är Vår Herre så angelägen om att vi söker honom och åstundar hans umgänge att han

      aldrig slutar upp med att gång på gång kalla oss

för att vi skall finna honom.


Och denna röst är så ljuv att den stackars själen slits sönder när hon inte genast gör vad han befallt.


Och detta är ----- som jag har sagt ----- svårare än att inte höra.


3. Jag säger inte att dessa röster och maningar är lika de andra som vi längre fram skall tala om.


De kommer till oss genom goda människors ord, genom predikningar och genom vad vi läser i goda böcker och mycket annat som ni har hört och där

         Gud talar till oss, elle rgenom sjukdomar och vedermödor, eller i form av en sanning som uppenbaras för oss under några av de stunder vi ägnar åt bönen.


Hur svag denna än må vara sätter Gud stort värde på den.


Och ni, mina systrar, skall inte akta för fringa denna första nådaskänk, och inte heller misströsta om

      ni inte kan svara Herren genast, ty Hans Majestät vet att vänta många dagar och år, i synnerhet när han märker ihärdighet och god vilja.


Detta är  det mest nödvändiga, ty därmed kan vi inte undgå att vinna mycket.


Men fruktansvärt är det batteri som demonerna för fram på tusen olika sätt och som plågar själen mycket värre än något i den förra boningen.


Ty där var hon döv och stum ----- åtminstone hörd hon mycket litet ----- och gjorde svagare motstånd, liksom en som till en del har gett upp hoppet

om att segra.


Här är förståndet livligare och själskrafterna dugligare.


Vapenbraket och artilleriet går an, så att själen inte kan låta bli att höra.


Ty här framställer demonerna de där snokarna, alla denna världens ting och alla dess fröjder som om de vore eviga, likaså den aktning man åtnjuter där,

       vännerna och släktningarna, hälsan som hotas av botövningarna ----- en själ som träder in i denna

          boning börjar alltid längta efter något sådant

------ och tusen andra slags hinder.


4.  O Jesus, vilket oväsen demonerna här ställer till och hur de plågar den stackars själen, som inte vet om hon skall gå vidare eller vända åter till den

     första boningen!


Å andra sidan visar henne förnuftet vilken villfarelse det är att tänka att allt det där är av minsta värde

     i jämförelse med det hon eftersträvar.


Tron lär henne vad det är som kan fylla hennes begär.


Minnet framställer för henne vad alla dessa ting slutligen blir till; det påminner henne om deras död som hon har sett njuta mycket av dessa ting; några

         har hon sett dö plötsligt och strax därpå bli

glömda av alla; några som vihar känt när de levde

           i stor välmåga är nu därnere under jorden, vi trampar på deras grvar närvi gång på gång passerra dem, och vi tänker påhur deras kroppar sjuder

       av en mängd likmaskar; jämte tillräckligt

mycket annat att fästa blicken på.


Viljan blir böjd för att älsk aden som har visat så många tecken och prov på kärlek och vill återgälda några av dem.


Särskilt riktar den blicken på att den som verkligen älskar själen aldrig överger henne utan ständigt följer henne åt och skänker henne liv och tilltro.


Förståndet skyndar genast till och lär oss inse hur många år vi än lever kan vi inte få en bättre vän,

      och hela välden är fullav falskhet, och att de

fröjder som djävulen utmålar för oss består av vedermödor, bekymmer och motsägelser;

          det gör oss förvissade om att utanför denna borg finns det varken säkerhet eller frid; att själen

     må akta sig för att gå till andra hus, då hennes

eget är fullt av goda ting, om hon bara vill njuta av dem; att inte vem som helst hemma hos sig har

       allt som är nödvändigt, i synnerhet när världen på stället är herre övr allt gott, bara man inte vill

          gå i fördärvet och som den  förlorade sonen äta svinmat.


5.  Med sådana skäl besegras demonerna, men, o min Herre och min Gud, vad vanan vid fåfängligheterna och hela världens syn på dem förstör allt!


Däför blir tron så död att vi inte söker det den lär oss utan långt mera det vi ser.


Men i verkligheten ser vi ingenting annat än vilka stora olyckor de drabbas av som löper efter dessa synliga ting.


Så verrkar de giftiga kräldjur som vi har beskrivit.


Det går på samma sätt när man blir biten av en

huggorm: man blir helt och hållet förgiftad och svullnar upp.


Må vi ta oss i akt.


Det är klart att det behövs många kurer för att bli frisk, och det är en stor Guds nåd om vi inte

dör av bettet.


Själen får förvisso utstå svåra vedermödor, särskilt om djävulen förstår at hon är väl rustad, så att hennes beskaffehet och vanor lovar stora framsteg; då uppbådas hela helvetet för att söka driva ut henne ur borgen.


6.  Ack, min Herre!  Här ärh jälp avnöden, ty den förutan kan ingenting göras.


Låt för idn barmhärtighets skull inte denna själ bedra sig och avstå från det verk hon just har påbörjat.


Skänk henne ljus så att hon ser var allt hennes goda finns och så att hon håller sig borta från dåligt sällskap.


Det är något mycket stort att umgås med sådana som själva umgås med de djupa tingen.


Och själen bör inte bara sälla sig till dem som hon ser i samma boningar utan också till dem som

honn vet har nått längre.


Ty det är till stor hjälp om hon kan komma så nära dem att de drar henne med sig.


Må själen alltid vara på sin vakt och inte låta sig besegras.


Ty om djävulen ser henne vara fast besluten att hellre offra liv och själsfrid och allt som står till buds än att vända åter till första boningen, då kommer han att så mycket förr lämna henne i fred.


Må vi bete oss som män och inte som de där som lade sig på magen för att dricka när de skulle tåga till strid under jag minns inte vad det var för en befälhavare ( GIDEON, UPPLYSER PATER GRACIAN,

       Dom. 7:5 ).


I stället gäller det att beslutsamt gå till kamp mot demonerna. och bättre vapen  finns inte än korsets.


7.  Även om jag har sagt det på andra ställen betyder det så mycket att jag säger det här också:

      det passar sig inte att vilja ha skänker i början, ty det är ett dåligt sätt att sätta i gång arbetet på een så stor och dyrbar byggnad.


Om man börjar bygga på sanden ramlar allt till marken och det blir aldrig slut på prövningarna.


Ty det är inte i sådana boningar som detfaller manna, utan i de ine där själen får allt vad hon vill och önskar, därför att hon inte vill något annat än det Gud vill.


Det är en lustig sak att fastän vi har tusen virrigheter och ofullkomligheter och dygder som ännu inte kan gå därför att de nätt och jämt har

      börjat födas ---- och Gud give att de hade börjat

------ så skäms vi ändå inte för att kräva glädje i

         bönen och klaga över torka.


Må det aldrig händaer, systrar.


Fatta det kors som er Brudgum har lagt på sig och inse att det tillkommer också er att bära det.


Den som mest kan lida lider mest för honom och blir mest befriad.


Det andra är bisaker, men om Herren ger er det så tacka honom mycket.


8.  Ni tycker kanske att ni är fast beslutna att uthärda yttre vedermödor om Gud belönar er med inre gåvor.


Hans Majestät vet bättre vad som passar oss.


Det är inte vår sak attg e  honom anvisning om vad han skall ge oss, ty han kan med skäl säga att vi inte vet vad vi ber om.


Allt som nybörjaen i bönens värld bör sträva efter

------- glöm inte det, ty det är mycket viktigt ------

är att med såstor möda, beslutsamhet, ordning och omsorg som möjligt söka bringa sin vilja till överensstämmelse med Guds vilja.


Som jag längre fram skall visa är det alldelse säkert att just i detta består all den högsta fulländning man kan nå på den andliga vägen. 


Ju mer fullkomnad man blir man blir i detta desto mer får man ta emot av Herren och desto längre har man kommit på vägen.


Tro inte att detta är rotvälska ele rsaker som inget vet eller förstår; allt vårt väl ligger däri.


Ty om vi går vilse från början, genast kräver att Herren skall göra som vi vill och handla med oss efter våra inbillningar, vilken fasthet blir det då

      i den byggnad vi uppför?


Må vi försöka göra så gott vi kan och akta oss för de där giftiga kräldjuren. 


Mången gång är det Herens vilja att onda tankar förföljer och plågar oss utan att vi kan driva bort dem, vi drabbas av torka och ibland tillåter han att

     vi blir bitna, för att vi må veta att akta oss bättre i framtiden och för att pröva om vi sörjer mycket över att ha brutit mot honom.


9.  Om ni någon gång faller så skall ni inte bli modstulna för det och sluta upp med att vandra framåt.


Ur ett sådant syndafall kan Gud dra ut något gott, liksom den som säljer motgift prövar om det duger genom att först dricka gift. 


Om vi inte på annat sätt inser det elände och det stora fördärv som följer av att vi spiller bort oss själva, må det räcka med den kamp vi råkar in i när vi åter försöker samla oss. 


Finns det något värre ont för oss än är vi inte håller oss inom vårt eget hus?


Vilket hopp kan vi ha om att finna ro i andras hus när vi inte kan ha det i vårt eget?


Därtill kommer att så sanna vänner och nära släktingar som själskrafterna och sinnena, med vilka vi alltid måste leva ävenomvi inte vill det, tycks föra krig mot oss liksom för att hämnas

        för våra laster.


Frid, frid, mina systrar, säger Herren, och till frid manar han sina apostlar gång på gång.


Tro mig, om vi inte finner den och skaffar oss den i vårt eget hus skall vi aldrig fina den i främmnade.


Men då genast göra slut på det där kriget.


För det blod som är utgjutet för oss ber jag dem göra det, som ännu inte har börjat gå in i sig själva.


Och de som har börjat må akta sig för att vända tillbaka, väl vetande att återfall är värre än fall och att förlusten är stor.


Må de förlita sig på Guds barmhärtighet och ingalunda sig själva.


Då skall de få sehur Hans Majestät för dem från de ena boningarna  till de andra och ställer dem på säker mark där de där odjuren fångna och skrattar åt dem, medan de redan i detta livet åtnjuter mera gott än de någonsin kan önska sig.


10.  Som jag sade i början har jag förut skrivit hur ni skall bete er i de hemsökelser djävulen här utsätter er för:

när man skall börja gå in i sig själv bör man inte bruka armstyrka utan saktmod så att man kan förbli där mera beständigt.


Nu skall jag alltså inte säga något mera än at det tycks mig vara av stor vikt att tala med erfarna personer om dessa ting, ty annars kunde ni tro er lida stort avbräck genom att sköta era nödvändiga

         sysslor.


Bara vi inte förtröttas skall Herren leda allt till vårt bästa, även om vi inte finner någon som 

undervisar oss.


Ty för detta onda finns det inget annat botemedel än att ständigt börja på nytt; annars kommer själen

        att dag för dag förlora en smula mer och mer, vilket Gud give att hon begrepe.


11.  Nu kan någon komma på den tanken att om det är så illa att vända tillbaka, så vore det mycket bättre att aldrig börja utan hålla sig utanför borgen.


Men jag sade från början ----- och Herren själv säger det ------ att den som själv ger sig ut i fara förgås däruti, och att porten som leder in i borgen är bönen.


Det är därför dåraktigt att tänka att vi kan träda in

i himlen utan att träda in i oss själva, besinna och begrunda vårt elände och vad vi är skyldiga Gud samt gång på gång bönfalla om hans barmhärtighet.


Herren själv säger:  "Ingen uppstiger ( AV PATER GRACIAN ÄNDRAT TILL KOMMER ) till min Fader utom genom mig"  ( jag vet inte om jag citerar ordagrant, men jag tror det ) och "den som har sett

mig, har sett min Fader"  ( Joh 14:6, 9 ).


Om vi aldrig betraktar honom och  tänker på vad vi är honom skyldiga och på den död han led för oss, så förstår jag inte hur vi skall lära känna honom

       och  utföra gärningar i hans tjänst.


Ty vad är tron utan gärningar, och vad är gärningarna om de inte får sitt värde av Jesu Kristi, vårt högsta Godas förtjänst?


Och vad värde har det som inte uppväcker oss till att älska denne Herre?


Må Hans Majestät ge oss insikt om hur mycket vi  har kostat honom och om att tjänaren inte är förmer än sin Herre, om att vi måste arbeta för att få skåda hans härlighet och om hur nödvändigt det är

för oss att bedja, på det att vi inte ständigt må

      råka i frestelse. 


  


  




 





 


 



  



     


   



       

   






 

 


  

Av Jan-Owe Ahlstrand - 4 november 2016 04:11



INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN :::


SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE. 


700.  Lära känna sakt-modig-heten och leva

i dess rikedomar.


701.  Vreden och häftig-heten :: smärt-fyllda :::

smärtande :::: lånar ut sig till människors tungor.


702.   Ut-lånade tankar i orolighetens och

för-virringens tankevanor:: skadlig för själ och kropp.


703.   Vår egna vilja väljer ::: vad hon vill låna den till.


704.   Brist-fällig karaktär visar sig i människors

livsstil och livsföring.


705.   Deras ord och handlingar ::: åter-speglar karaktärens mogen-het.


706.   Tungans : tröst :: hjälp ::: stöd.


707.   Tungans miss-bruk : osämja :: kiv :::

ord-strider :::: gnäll ::::: knot.


708.   O-sämjan och gnället :: skapar o-vänskap.


709    Kivet och ord-strider ::: övermodets ord

och handlingar.


710.   Över-modige och ödmjuke talar inte

samma språk.


711.   Över-modige och ödmjuke ::: har svårt för

god vän-skap.


712.   Ödmjuke och över-modige tänker inte

samma tankar.


713.   Ödmjuke och över-modige har inte samma med-lidande och med-känsla för de små, fattiga,  över-givna Och hjälplösa.


714.  Oroligt och för-virrat ::: kropps-språk :

åter-spelar själens och sinnets tillstånd.


715.  Gräl-sjuk-heten : skapar splittring :: o-vänskap

::: o-enighet :::: o-sämja och ordstrider.


716.  Ödmjukhetens, enkel-hetens och litenhetens

tale och tankesätt ::: på-verkar människans livsstil och livsföring.


717.  Bittra och be-svikna ögon ::: ej med-lidsamma

Och för-låtande.


718.  An-klagande ögon :: ej för-låtande.


719.  An-klagande blickar :: för-dömmande.


720.  Tröste-rik tunga ::: upp-muntrad och hjälpande.

  

721.  Tröstens källa ::: o-ut-tömlig.


722.  Tröste-rika källan har inga fel och brister.


723.  Fullkomlig i vad den har att ge.


724.  Tröstens källa :: till-gäng-lig för alla.


725.  Tröste-rikt tal :: ger tacksamma hjärtan.


726.  Tårar av tacksamhet ::: ut-trycker hjärtats tack-samhet.


727.  Känna hjärtats tack-samhet ::: ut-trycker

tankarnas tack-samhet.


728.  Tårar av ödmjuk-het ::: ut-trycker hjärtats ödmjuk-het.


729.  Känna hjärtats ödmjuk-het ::: ut-trycker

tankarnas ödmjuk-het.




INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTA :::


SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.


731.  Ödmjuka tankar ::: vanärar övermodiga tankar.


732.  Ödmjukhetens tåla-mod ::: finns i de

ödmjukas hjärtan.


733.  Ödmjukt hjärta : tankar :: tal : till-hör

full-komlig-hetens liv.


734.  Övermodigt hjärta : tankar :: tal : till-hör

o-fullkomlig-hetens liv .


735.  Hjärtats tack-samhet ::: tungans tack-samhet.


736.  Hjärtats oro och för-virring ::: tungans oro

och för-virring.


737.  Tankar av tack-samheten : livets lärdom

Och livs-erfarenhet.


738.  Livets lärdom och livs-erfarenhet :::

värde-sätter livet.


739.  Ögonens lockelser äger Ha-begärts lockelser ::: säger det vill jag ha.


740.   Jag vill ha ::: för-nöjsam-hetens o-vän.


741.   Livet i God-hetens trädgård.


742.   Livet i Sakt-modighetens trädgård :: i dess skönhet och ljuvlighet ::: livets be-skydd inför vredens och häftig-hetens ord Och handlingar.


743.  Sakt-modighetens skönhet och ljuvlighet :::

ger sin in-bjuda : lära känna den.


744.  Sakt-modigheten ::: till-hör fullkomligheten.


745.  Vandringen i sakt-modighetens inre liv :::  livet i full-komlig-heten.


746.  Sakt-modig-heten ::: fördjupat liv i

full-komlig-heten.


747.  Sakt-modig-heten ::: renar hjärtat och sinnet från vredens och häftighetens på-verkan.


748.  Träningen i tåla-modet ::: lära känna

egna fel och brister. 


749.  Träningen i ut-hållig-heten ::: lär oss med-ömkan Och med-lidande i sin nästas

o-full-komligheter. 


750.  Tåla-modiges ord och handling ::: god före-bild.


751.  Sakt-modiges ord och handlingar ::::

god före-bild.


752.   Uthållighetens livsstil och livsföring ::::

god förebild.


753.   Träningen i en-heten ::: formas i tvister : grälet :: kivet Och trät-girig-heten.


754.   Livet i Enhetens trädgård.


755.   Livet i En-hetens skönhet och ljuvlighet :::

formas i tvister : grälsjukheten :: kivets närvaro.


756.   En-hetens ::: er-bjudande lära känna hennes skönhet och ljuv-lig-het.


758.   En-heten ::: till-hör fullkomligheten.


759.   Vandringen i En-hetens inre liv :::  livet

i full-komlig-heten.


760.   En-heten ::: träningen in i fullkomligheten.



INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN


SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.


761.   Mild-heten ::: renar hjärtat och tankarna ifrån hård-hjärt-ligheten.


762.   Vredens och häftig-hetens skad-liga

på-verkan ::: i hjärtat och sinnet :: för-hindrar

sakt-modig-hetens inbjudan i hjärtat och sinnet.


763.   Tvisters : kivets :: gräl-sjuk-hetens skadliga

på-verkan ::: i hjärtat och sinnet :::: hindret för mildhetens in-bjudan i hjärtat och tanke-världen.


764.   Livets livsstil och livsföring :: i-kläda sig i

innerlig med-känsla och med-ömkan ::: för de små :

svaga :: fattiga ::: över-givna :::: hem-lösa.


765.   Livet i vän-lig-heten : ödmjuk-heten ::

mild-heten ::: tåla-modet.


766.   Livet i insiktens livsstil och livsföring :::

för-ändrar människors tale och tanke-sätt.


767.   Älska sin med-människa som sig själv :::

vägen in i full-komlig-heten.


768.   Ut-hållighetens liv i gemenskap med människors liv av fel och brister ::  slipar uthållighetens ädel-stenar.


769.   Lära och väg-leda varandra in i uthållighetens full-kom-liga liv ::: slipar egna fel och brister.


770.  Visa ut-hållighet i umgänge med andras 

o-fullkomligheter ::: livet i be-prövad uthållighet.


771.  I-kläda sig i uthållighetens klädnad :::

be-skyddet mot o-tåligheten :: o-tålmodigheten.


772.  Vandringen på lögnens stigar ::: för-blindar 

inför sanningens verk-lig-het.


773.  Sanningens verklighet finns i fullkomligheten.


774.  Lögnen ::: hindret för sanningens verkligheter.


775.  I-kläda sig sanningens full-het ::: be-skyddet mot lögnens listiga an-grepp.


776.  Lögnen använder tungan som ::: sitt vapen.


777.  Lögnen och falsk-heten an-vänder tungan :::

ut-föra sin vilja.


778.  Ödmjukheten, enkel-heten och litenheten :::

vägen i mogenhetens ::: karaktäriska ::::

full-komlig-het.


779.  God vän-skap ::::: väl-doftande blommor.


780.  God vänskap ::: be-prövad vänskap.


781.  Väg-ledande stjärnor ::: be-prövad vänskap.


782.  Öm-hjärtad : god-hjärtad :: öm-sit ::: för-barmar

sig över med-människors lidande.


783.  Öm-heten : kärleks-fullheten :: öm-sintheten :::

för-barmar sig över i medlidandet ::: för de små, fattiga : hem-lösa : över-givna.


784.  Visad för-ståelse ::: känner en med-ömkan och med-lidande för andras behov.


785.  Ödmjuke bär sin ödmjuk-hets ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.


786.  Sakt-modige bär sitt saktmods ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.


787.  Tål-modige bär sitt tålamods ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.


788.  Ut-hållige bär sin be-prövade uthållighet.




INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN


SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.


789.  Stånd-aktige bär sin beprövade

stånd-aktig-het ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.


790.  Tack-samme bär sin tacksamhets ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.


791.  För-nöj-samme bär sin förnöjsamhets :::

dyr-bara skatt i sitt innersta. 


792.   Tåla-modets hjärta Och  sinne-lag ::: dyr-bara skatt tåla-modiges livsstil och livsföring.


793.   Ut-hålliges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt

ut-hålliges livsstil och livsföring.


INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN :::


SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.


794.   Ödmjukes hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt

ödmjukes livsstil och livsföring.


795.   Sakt-modiges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt saktmodiges livsstil och livsföring.


796.   Tack-sammes hjärta o sinnelag ::: dyrbar skatt tack-sammes livsstil och livsföring. 


797.   För-nöj-sammes hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt för-nöj-sammes livsstil och livsföring.


798.   Öppen-hjärt-liges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara

skatt öppen-hjärt-liges livsstil och livsföring.


799a.   Öm-sintes hjärta o sinne-lag ::: dyrbara skatt

hans llivsstil och livsföring.


799b.  Sakt modiga tankar :: ej strids-lystna 

få-ordiga. 


799c.  Leende tankar  leende hjärtan.




  

.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 4 november 2016 04:11

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se