Direktlänk till inlägg 30 oktober 2016

BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL. TREDJE BOKEN. KAPITEL. 45.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 30 oktober 2016 05:26

BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.


TREDJE BOKEN.


KAPITEL.  45.


VI BEHANDLAR DET ANDRA SLAGET AV BESTÄMDA


GODA TING I VILKA VILJAN KAN FINNA FÅFÄNG


GLÄDJE.


1.  Det andra slaget av bestämda och angenäma ting, i vilka viljan kan finna glädje, är de som inbjuder och eggar oss att tjäna Gud.


Vi kallar dem framkallande.


Det rör sig om predikningar, och dem kan vi betrakta ur två aspekter: den som angår predikanterna och den som angår deras åhörare.


Ty det fattas inte råd att ge åt båda parter, angående på vilket sätt de bör höja till Gud den glädje som de erfar i sina hjärtan.


2.  Låt oss först tala om predikanten.


Om han verkligen vill gagna de troende och inte bara dåraktigt ge sig hän åt fåfäng glädje och självbelåtenhet, måste han hålla i minnet att predikandet är ett arbete där anden har större del än ordet.


Även om det är sant att ordet är det yttre medlet, beror dock dess kraft och effektivitet helt och hållet på den inre andan.


Hur upphöjd den predikade sanningen än är, hur vackra tankarna och hur sublimt språket i vilket tankarna klär sig, uppnår allt detta ändå bara ett resultat som står i direkt proposition till andan

      hos den som predikar.


Naturligtvis är Guds ord i sig självt verksamt, som David säger:


"Han som far fram på urtidshimlarnas himmel,

han låter höra sin röst, en mäktig röst"  ( Ps 68:34 ).


Men också elden har i sig själv en kraft, kraften att brinna, och likväl brinner den inte om inte förmålet är berett.


3.  På samma ätt här, för att predikan skall nå ett resultat är två tillstånd nödvändiga, det ena i predikanten, det andra i åhöraren.


Och vanligtvis står resultatet i proposition till

tillståndet hos den som predikar.


Det är därför som man brukar säga:

      "Sådan herre, sådan dräng", eller "sådan lärare,

sådan lärljunge".


Så läser vi också i Apostlagärningarna  ( 19:15 ),

att när de sju sönerna till Skeuas, en judisk översepräst, vid utdrivandet av onda andar använde samma ord som den helige Paulus, råkade djävulen i vredesmod över dem och sade:

    "Jesus känner jag, Paulus är mig också välbekant, men vilka är ni?


Och han anföll dem, slet kläderna av kroppen på dem och slog stora sår.


Detta hände därför att dessa män inte hade de nödvändiga egenskaperna, och inte för att Krisus skulle ha velat hindra dem från att utdriva onda andar i hans namn. 


Ty vi läser en dag träffade på en man som drev ut en ond ande i Kristi namn, fastän han inte tillhörde

     lärljungaskaran.


Och när dessa ville hindra honom, förebrådde Herren dem och sade:


"Hindra honom inte,ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala

illa om mig"  ( Mark 9:39 ).


Men Kristus är upprörd över sådan som undervisar i den gudomliga lagen utan att själva följa den,

       och som predikar dygden utan att själv öva den.


Och därför säger han oss genom den helige Paulus:


"Du som vill lära andra, du lär inte dig själv!


Du som predikar att man inte skall stjäla, du begår själv stöld!"   (( Rom. 2:21 ).


Och den Helige Ande säger oss genom Davids mun:


"Till den ogudaktige säger Gud:

       Hur kan du tala om mina stdgar och föra mitt förbund på tungan, du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?"  ( Ps 50:16-17 ).


Därmed visar han att han inte kommer att ge dessa människor sin ande som behövs för att kunna göra det goda.


4.  För så vitt man nu kan döma om sådant här på jorden, gör vi dock vanligen den iakttagelsen att ju heligare en präst lever, desto rikligare välsignelse frambringar han, även om hans stil skulle vara

       alldaglig, hans vältaglighet arm och hans tankar banala.


Ty den levande andan hos honom värmer hjärtana.


En annan däremot åstadkommer nästan ingenting,

trots sin fulländade stil och sina djupa tankar.


Naturligtvis skall man inte förneka att en fin stil, motsvarande gester, solida tankar och ett perfekt framförande verkar medryckande och mäktigt, om

        ur allt detta fromhetens anda talar.


Men den förutan kan sinnen och intelligens förgäves tillfredsställas, viljan blir dock bara obetydligt uppvärmd och upplivad, ja kanske inte alls.


Själen förblir lika slapp och trög till handling som förut, trots alla underbara tankar som på ett underbart sätt blivit sagda.


De har bara smekt öronen, som en konsert eller ett klockspel.


Själen går alltjämt i sina gamla hjulspår, hon står på samma fläck efter som före, och stor vältalighet har inte kraft att uppväcka döda och få dem

      ut ur gravarna.


5.  Det har inget värde om jag hör en musik som är vackrare än en annan, ifall varken den ena eller den

andra ger mig impuls till handling.


Det har sagts underbara ting, nåväl, men de glöms ju genast, eftersom de inte bragte den heliga elden in i viljan.


Det angenäma intryck som vältagligheten framkallar i sinnena ger i sig själv bara ringa frukt,

      men vad värre är, denna sinnena njutning hindrar under visningen att tränga in i anden, och det hela inskränker sig till lovtal över

          predikans form och övriga bisaker.


Man berömmer predikanten för den och den egenskapen och beundrar honom på grund av hans stora vältalighet, men inte på grund av något uppslag till bot och bättring som man fick.


Detta förklarar den helige Paulus allra bäst för oss i sitt brev till korinthierna, när han säger:

     "När jag kom till er, mina bröder, var det heller inte med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för er Guds vittnesbörd.


Mitt tal och min predikan framställdes inte med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft"

    ( 1 Kor 2:1-4 ).


6.  Naturligtvis är det varken Apostelns eller min

avsikt att här fördöma den vackra stilen,

vältaligheten eller det fina språket, alltsammans ting som i hög grad gynnar predikan, såväl som för övrigt alla livets situationer.


Ty ett vackert språk eller ett lämpligt ord underlättar sakläget och kan rentav vinna seger i förhållanden som var förlorade och hopplösa, 

        medan däremot ett taktlöst ord skador och förstör de bästa förhållanden. 





 

             

    


 






 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.   DEL.  189.   18900.  Tålamodet frör människan livets framgång.   18901.  Vreden saktmodiges elake fiende i sin vrede o-barmhärtig mot människan:        verksam i ordstrider kiv trätlystnad.   ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 5 nov 15:43

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se