Direktlänk till inlägg 30 oktober 2016

DEN INRE BORGEN. FÖRSTA BONINGEN. Kapitel 1.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 30 oktober 2016 05:26

FÖRSTA BONINGEN.


FÖRSTA KAPITLET.


SOM HANDLAR OM VÅRA SJÄLARS SKÖNHET OCH


VÄRDIGHET, FRAMSTÄLLER EN JÄMFÖRELSE FÖR


ATT GÖRA DET BEGRIPLIGARE, TALAR OM VAD SOM


ÄR ATT VINNA AV INSIKTEN OCH VETSKAPEN


OM DE NÅDEGÅVOR VI UNDFÅR AV GUD,


OCH OM ATT BORGENS PORT ÄR BÖNEN.


1.  När jag i dag bad till Vår Herre att tala i mitt ställe ------- därför att jag inte visste vad jag borde säga för att träffa rätt eller hur jag skulle påbörja

          uppfyllandet av denna lydnadsplikt -------

framstod för mitt sinne det jag nu kommer att säga och som blir något av en grund att bygga vidare på.


Man kan betrakta vår själ som en borg helt och hållet av diamant eller mycket klar kristall.


Den har många rum, liksom himlen har många boningar.


Och om man noga betraktar den, mina systrar, så är den rättfärdiges själ ingenting annat än ett paradis

vari han sade sig finna behag.


Hur vill ni då föreställa er ett rum där en så mäktig, så vis, så ren så med alla rikedomar överhopad konung skall finna behag?


Jag vet inte något varmed man kan jämföra en själs stora skönhet och dess väldiga omfattning.


Vårt förstånd, hur skarpt det än må vara, är knappast i stånd att fatta den, liksom det inte heller kan fatta Gud; ty han har själv sagt att vi skapade

          till hans avbild och liknelse.


Eftersom det är så, och det är det, tjänar det ingenting till att vi tröttar ut oss med att söka fatta denna borgs skönhet.


Därför att det är samma skillnad mellan den och Gud som mellan det skapade och Skaparen, och själen är en skapelse, så räcker den till sin avbild, för att vi skall kunna fatta själens stora värdighet

        och skönhet.


2.  Det är ingen ringa bedrövlighet och skam att vi genom vår egen skuld inte förstår oss själva och vet vad vi är.


Skulle det inte, mina döttrar, vittna om stor okunnighet om någon på frågan vem han är inte visste det, och inte heller visste vem hans far eller mor är eller från vilket land han kommer?


Om nu detta vore en rent av djurisk dumhet, så är vår ojämförligt mycket större när vi inte bryr oss  om att veta vad vi är för något utan bara håller

        oss till vår kropp, även om vi så att säga på en slump, därför att vi hört så sägas eller därför att

           tron lär det, vet att vi har en själ.


Men vilka rikedomar som finns nedlagda i denna själ eller vem som bor inne i denna själ eller vilket

makalöst värde den har, det begrundar vi sällan,

         och därför bryr vi oss så föga om att ägna hela vår omsorg åt att bevara dess skönhet.


Alt vårt intresse är riktat på den plumpa infattningen eller borgens utan verk, som är vår kropp.


3.  Låt oss alltså tänka på att denna borg, som jag har sagts, rymmer många boningar, några högst upp, andra i bottenvåningen, andra på sidorna,

och mitt i centrum ligger den förnämsta, den där

        de mycket hemliga mötena mellan Gud och själen äger rum.


Det är nödvändigt att noga lägga märke till dnna jämförelse.


Kanske skall Gud betjäna sig av detta för att ge kunskap om de nådegåvor han behagar skänka själarna och om åtskillnader dem emellan, så långt

          jag har förstått att det är möjligt ( så många

är de att ingen kan förstå dem alla, allra minst en

     som är så eländig som jag ).


Ty det är till stor tröst att veta sådant vara möjligt, om Gud förlänar er ett nådebevis, och om han inte gör det skall ni ändå prisa hans stora godhet.


Det kan inte vara till skada att tänka på de följder de saliga åtnjuter i himlen, snarare är det en glädje för oss och en uppmuntran till att söka vinna denna salighet.


Likaså kan det inte vara till fåfäng att få se hur en så stor Gud har möjlighet att sätta sig i förbindelse med så illaluktande maskar här i denna vår landsflykt, och att älska en så stor godhet

       och en så oförskylld nåd.


Jag anser det säkert att den som finner det skadligt, när det sägs att Gud har möjlighet att skänka sina nådegåvor till männskorna här i landsflykten, är i stor avsaknad av ödmjukhet och kärlek till nästan.


Ty varför skulle vi inte annars kunna glädja oss åt att Gud skänker sina nådegåvor åt en av våra bröder, då detta inte hindrar honom från att skänka

      oss desamma?


Eller åt att Hans Majestät kan uppenbara sinn storhet för vem det vara må?


Ibland sker det endast för att klart lägga den i dagen, som han sade när den blinde återfick sin syn och apostlarna frågade om han hade blivit blind för sina egna synders skull eller för sina föräldrars.


Samma sak inträffar när nådegåvorna tilldelas

sådana som inte är mer heliga än sådana vilka de förvägras, som vi ser när det gäller den helige Paulus och den heliga Magdalena.


Det sker på det att vi må lovprisa honom i hans skapade varelser.


4.  Det kan sägas att dessa ting förefaller omöjliga ochatt det är bra att inte vara de svaga till förargelse.


Men om dessa inte skulle tro på det, är det ett mindre ont än om man låter bli att vara till gagn för dem som har fått sådana nådegåvor av Gud

       och därför känner sig glada och väckta till

att ännu mer älska den vars makt och majestät har skänkt dem så stora ynnestbevis.


Det är så mycket mindre fara med den saken när det gäller dem jag talar till.


De både vet och tror att Gud kan ge dem mycket större tecken på kärlek.


Och jag för min del vet att den som inte tror detta vara sant, kommer aldrig att nå någon erfarenhet

av det.

           

Ty Herren är en stor vän av dem som inte fastställer priset på hans verk.


Må detta aldrig hända bland er, mina systrar, utan låt honom visa vägen.


5.  Låt oss därför återvända till vår sköna och ljuvliga borg för att se efter hur vi skall komma

in i den.


Det ser ut som om jag pratade dumheter; ty om borgen är själen, är det klart att ingen kan träda

in i den eftersom han redan är där; det skulle te sig lika fånigt som att be någon gå in i ett rum där han just befinner sig.


Men ni måste förstå att det är stor skillnad mellan finnas och finnas.


Det är många själar som uppehåller sig i borgens utanverk  ----- vaktmanskapet finns ----- och som inte

bryr sig det minsta om att gå in eller ta reda på vad som finns i ett så praktfullt palats eller vem som 

        bor där eller vilka våningar det rymmer.


Ja, ni har nog läst i några böcker om bönen att själen tillrådes att gå in i sig själv; just därom

handlar det.


6.  För inte längesedan sade en man av stor lärdom att de själar som inte ber liknar kroppar drabbade av paralysi eller lamhet; de har fötter och händer men kan inte bruka dem.


Sålnda finns det själar som är så vanföra och så insnärjda i de yttre tingen, att det inte finns någon bot för dem och de förefaller alldeles oförmögna

att gå in i sig själva.


Det har blivit deras vana att umgås med de kräldjur och odjur som huserar runt omkring borgen, så att de rent av blir dem lika, och fastän deras natur är så rik att de kunde ha umgänge med ingen mindre

        än Gud, finns det ingen hjälp för dem.


Om dessa själar inte bryr sig om att inse och bota sinn stora eländighet, kommer de att likna saltstoder, därför att de inte vred om huvudet och såg in i sig själva, liksom det skedde med

      Lots hustru därför att hon såg sig tillbaka.


7.  Efter vad jag kan förstå är porten som leder in i denna borg bönen och betraktelsen.


Jag säger inte att det snarare bör vara en inre bön, utan ord, än ett yttre, med ord.


Ty om det verkligen är bön, måste betraktelsen vara med, därför att om man inte vet vem man talar till eller vad man ber om eller vad den är som ber

      eller vad den är som bönen är riktad till,

då kan det inte kallas bön, hur mycket man än

        rör på läpparna.


Må vara att man några gånger inte ser upp med detta ------ man kan ha gjort det andra gånger -----

       men den som har tagit sig vanan att prata med Guds Majestät som han pratar med sin slav, 

     som inte bryr sig om ifall han uttrycker sig illa utan säger vad som faller honom i munnen 

          och bara upprepar vad han sagt andra

gånger ------- detta heller jag inte för att vara någon bön, och Gud give att ingen kristen gjorde det.


Vad er beträffar, mina systrar, ställer jag mitt hopp till Hans Majestät att ni aldrig skall bära er åt

på det sättet. 


Den vana ni har att syssla med de inre tingen bör vara ett tillräckligt skydd mot faran att sjunka ner i en sedan djuriskhet.


8.  Må vi alltså inte vända oss till dessa förlamade själar, som har råkat i tillräcklig olycka och stor fara, om inte Herren själv kommer och befaller dem stå upp, liksom han gjorde dem den som hade legat trettio ( AV PATER GRACIAN RÄTTAT TILL TRETTIOÅTTA )

        år vid dammen.


Må vi stället tala till dem som slutligen skall träda in i borgen.


Fastän de är mycket invecklade i denna världen

hyser de goda önskningar och någon gång ----- allt

     emellanåt ----- anförtror de sig åt Vår Herre och funderar, om än mycket smakligt, över sig själva.


Någon gång i månaden ber de, uppfyllda som de är av tusen världsliga angelägenheter.


Åt det hållet går nästan alltid deras tankar, och så ihärdigt att där deras skatt är där är också deras hjärta.


Men några gånger ville de gärna göra sig fria,

och det är en stor sak att lära käna sig själv och inse att ens väg inte är den rätta om man vill

nå porten.


Till sist träder de in i de första rummen i bottenvåningen. 


Men tillsammans med dem kommer det in en sådan massa kräldjur att de varken kan se borgens skönhet eller finna ro.


Dock är det mycket nog att de har trätt in.


9.  Kanske tycker ni, mina döttrar, att det jag nu har sagt inte passar sig, eftersom ni genom Guds godhet slipper höra till dessa själar.


Men ha tålamod, ty annars vet jag inte hur jag skall komma er att förstå vad jag har förstått om nåra inre ting rörande bönen. 


Ändå ber jag Herren om hjälp att säga något.


Ty det jag vill ge er att förstå är mycket svårt,

om man inte har erfarenhet.


Och om ni hardet kommer ni att inse att det inte

går utan att röra vid sådant som, det ber jag till Herren för hans barmhärtighets skull, inte skall

röra oss. 



      


    


 


 

 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 4 maj 15:02

ANDLIGA TANKAR.   HJÄLTE-MODIGA TROS-HANDLINGAR VAD        MÄNSKLIGHETEN BEHÖVER BESLUTA SIG FÖR.     ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 4 maj 15:02

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.   DEL. 16900.   16900.  Den vise  gör livets mörker till livets skönhet och ljuvlighet.   16901.  Ärligheten var finns den där o-ärligheten  härskar?   16902.  Där o-ärligheten härskar var fin...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 4 maj 15:02

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.   DEL. 168.   16800.  O-tystnaden tar dö på tystnaden.   16801.  O-tystaden tar dö på stillheten.   16802.  O-tystnaden tar dö på lugnet.   16803.  Hatets verkliga värde värdelöst likt förbr...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 4 maj 15:02

JOBS BOK.  34:1-37   ELIHUS TAL.  DEL. 3.   Jobs bok. 34:1.   1.  #Elihu sade:#.   Jobs bok. 34:2.   2.  #Ni visa, hör mina ord, lyssna på mig, ni som har kunskap!#.   Jobs bok. 34:3.   3.  #Örat prövar orden som tungan ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se