TALTRÄNGD TUNGA.

¤ Ordspråksboken.  10:19.

19.  #Den talträngda undgår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga#.

Ordspråksboken.  13:3.

3.   #Den som vaktar sin tunga räddar livet,

den lösmynte råkar i fördärvet#.

Ordspråksboken.  14:3.

3.   #Dårens ord blir ris för hans rygg,

de klokas tunga är deras skydd#.

Ordspråksboken.  17:27.

27.  #Den förståndige spar sina ord,

den kloke håller huvudet kallt#.

Ordspråksboken.  18:7.

7.  #Dårens mun blir hans fördärv,

hans ord en fälla för honom själv#.

Ordspråksboken.   18:21.

21.  #Tungan har makt över liv och dör,

den som kan tygla den får njuta av dess frukt#.

Ordspråksboken.   21:23.

23.  #Den som håller tand för tunga

håller sig undan bekymmer#.

Predikaren.   5:2.

2.  #Drömmar föds av mycket arbete,

dåraktighet av mycket prat#.

Jesus Syraks bok.  22:27.

27.  #Vem sätter ut vikt vid min mun och förser

mina läppar med ett sinnrikt sigill,

så att de inte vållar mitt fall och min tunga

inte drar mig i fördärvet?#.

Psalm. 39:2.

EN PSALM AV DAVID.

2.  #Jag tänkte: Jag skall ta mig i akt

och inte synda med min tunga, jag skall sätta lås

för min mun, så länge gudlösa är inom hörhåll#.

Psalm. 141:3-4.

3.  #Herre, sätt en vakt för min mun, en dörrvakt

för mina läppar#.

4.  #Låt mig inte få lust til onda ord och utföra

gudlösa handlingar tillsammans med ogärningsmän.

       Deras läckerheter vill jag inte smaka#.

Jesus Syraks Bok.  28:24-26.

24-25.  #Du inhägnar ju din egendom med törnbuskar

------- se också till att sätta lås för din mun.

Du knyter ihop om ditt silver och guld ------

gör dig också en våg för att väga dina ord#.

26.  #Akta dig så att förtalet inte får dig på fall

mitt för ögonen på din lurande fiende#.

Jakob. 3:8.

8.   #Men tungan kan ingen människa betvinga,

orederlig och ond som den är och full av

dödligt gift#.

¤Tystnaden kan ge ny energi, klokhet, insikt

och eftertänksamhet; i olika viljebeslut¤

¤Ord av insikt och vishet föds fram;  i tystnadens,

stillhetens och lugnets trygghetskänsla¤.

¤Behärskad tunga; tålig och uthållig i olika

beprövade motgångar; utan att skada sig själv

och sin omgivning¤.   

¤Människan kan inte styra och kontrollera en

med-människas tungas tal; den styr hon alldeles själv utifrån sin egen vilja.

¤Alla mäniskor har en egen fri vilja, tala vad hon

vill säga med sin egen tunga; när den talar

om sig själv och sina med-människor¤.

¤Där tystnaden finns kan inte en fladdrande tunga;

utföra sin vilja med att tala sitt språk;

vill gärna tala om andra, deras svagheter

och brister, i livet¤.

¤När ett eller flera ord halkar ur våra munnar med eller utan avsikt; då blir vår fladdrande tunga,

o-kontrollerad med en massa o-fruktsamma

och betydelselösa ord; saknar en djupare mening

och betydelse¤.

¤Fladdrande tunga har en möjlighet; genomgå

ett djupare formningsbad, för att fostras till en insiktsfull och vis tunga, när vi ger vår tunga

tillåtelse till denna fostran¤.

¤O-behärskad tunga; förstör en god relation

och vänskap¤.

¤TUNGANS SPRÅK¤.

Det finns tillräckligt med fladdrande tungor, vars tal oftast är ofruktsam.

¤TYSTNADENS LÄRDOM¤.

¤Ord som faller in i tystnaden har en större tyngd, än de ord som faller in i o-tystnaden¤.

¤Tystnaden har en o-erhörd kraft; men o-tystnaden

är kraftlös¤.

¤O-tystnaden skapar en atmosfär; där det är svårt

att nå in i hjärtats och sinnets djupheter¤. 

¤Tystnaden och stillheten öppnar upp för nya möjligheter¤.

¤O-tystnaden kan inte öppna upp för nya möjligheter¤. 

¤Tystnaden och stillheten ger en god vila

och trygghetskänsla¤.

¤Insiktfulla och visa ord som faller in i

människors-hjärtats innandömen har en större  tyngd, än de dåraktiga och o-visa orden.

¤Insiktsfulla och visa orden är en oerhörd

kraftkälla; de dåraktiga och o-visa orden

är kraftlösa¤.

¤Dåraktigheten och o-visheten skapar fram en inre oro, förvirring och o-trygghet¤.

TJUGOTREDJE STROFEN.

DETTA ENDA HÅR,

SOM DU HAR SETT FLADDRA KRING MIN HALS

SOM DU HAR BETRAKTAT MOT MIN HALS

HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN,

OCH EN ENDA AV MINA BLICKAR HAR SÅRAT DIG.

FÖRKLARING.

1.   Själen vill lära oss tre ting i denna strof:

För det första att den kärlek som flätar samman dygderna ingenting annat är än den starka kärleken;

ty den måste i sanning vara stark för att kunna

bevara dem.

För det andra säger hon oss att Gud i allra högsta grad har fångats av kärlekens hårstrå, då han

såg hur ensamt och starkt det var.

För det tredje, den glödande kärlek till henne som har gripit Gud uppkommer ur anblicken av renheten och fastheten i hennes tro.

       DETTA ENDA HÅR,

   

     SOM DU HAR SETT FLADDRA KRING MIN HALS.

2.  Halsen är symbolen för kraft.

Det är det, säger själen, som kärlekens hårstrå fladdrade, och det är en stark kärlek som tjänar till att sammanfläta dygderna sinsemellan.

Det är inte nog att denna kärlek bara tjänar till att bevara dygderna; den måste dessutom vara stark, för att inte någon motstridande last skall kunna göra det minsta angrepp mot fullkomligheternas

       girland, ty dygderna hos själen är så väl sammanbundna med varandra genom detta kärlekens hårstrå, att om en av dem skulle lossna så skulle alla de andra genast försvinna,

     som vi har sagt.

Ty dygderna har den speciella egenskapen att där en av dem finns, där finns också alla de andra,

och tvärtom, där en fattas där fattas också alla

de andra.

Själen säger alltså att håstrået fladdrade kring hennes hals; ty tack vare denna kraft

( symboliserad av själens hals ) stiger denna kärlek upp emot Gud med stor styrka och rörlighet, utan att fästa sig vid någonting.

Liksom vindpusten kommer hårstrået att röra sig och fladdra kring halsen, så sätter den Helige Andes vindpust den starka kärleken i rörelse för att den skall svinga sig upp till Gud; ty utan denna

       gudomliga vind som väcker själens krafter till att öva den gudomliga kärleken, så handlar inte

      dygderna, fastän de finns i själen, och de

åstadkommer inte någon som helst påverkan.

    SOM DU HAR BETRAKTAT MOT MIN HALS.

3.   Enligt dessa ord så är det inte bara uppskattning och värdering som Gud ger åt

denna kärlek, utan han älskar den därför att han

har funnit att den är stark; ty att Gud ser betyder

att Gud älskar, och när Gud betraktar, så är det

som vi har sagt så, att han uppskattar vad

han betraktar.

Själen upprepar här ordet hals och just när hon talar om hårstrået.

DU HAR SETT DET FLADDRA KRING MIN HALS;

     ty som vi har sagt, orsaken till att den Älskade känner den livligaste kärlek till denna kärlek som symboliseras av hårstrået är att han har sett att det var en stark kärlek,

Själen tycks alltid säga:

Du har älskat denna kärlek när du såg att den var stark, fri från försagdhet och fruktan; den var

frigjord från all annan kärlek, och dess uppsving var därför snabbt och brinnande av iver.

Därför tillägger själen:

      OCH DET HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN.

4.  O under, som väcker vår beundran och glädje!

Gud som hålles fången av ett håstrå!  

Orsaken till att han så lyckligen har hållits fången, det är som vi har sagt detta att han har stannat upp för att betrakta, vilket är likvärdigt med att säga

att han älskar vårt ringa sätt att vara; ty om inte

i sin barmhärtighet betraktade oss och inte

       älskade oss först, som de helige Johannes säger ( Joh. 4:10 ), och inte sänkte sig ner,

          så skulle fladdrandet från vår ynkliga lilla kärleks hårstrå inte ha fått något grepp alls

om honom; det skulle inte kunna lyfta sig högt nog för att fånga denna gudomliga Fågel i hans

      svindlande höjder.

Men så som han har sänkt sig ner för att betrakta oss, framkalla vår flykt och göra den ännu högre genom att göra vår kärlek ännu starkare,

      så har nu själv gripits i flykten av vår kärleks hårstrå; han har funnit sitt nöje och sin glädje i det,

          han har blivit fången av det.

Det är detta som själen vill säga med dessa ord:

DU HAR SETT DET DET FLADDRA KRING MIN HALS,

OCH DET HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN.

Sålunda kan vi tro på att den lilla fågeln med sin låga flykt kan fånga in den kungliga örnen med

dess sublima flykt, om den sänker sig ner mot den och vill låta sig fångas.

 OCH EN ENDA AV MINA BLICKAR HAR SÅRAT DIG.

5.   Med blick menar själen tron.

Hon talar om en enda av sina blickar och tillägger

att den har sårat den Älskade; ty om tron och enheten hos själen i förhållande till Gud inte vore

     det enda, utan förenades med någon rädsla för människors omdöme eller med någon jordisk

           hänsyn, då skulle hon inte lyckas ge Gud något kärlekssår.

Det behövs alltså inte mer än en enda blick för att ge den Älskade ett kärlekssår, liksom inte mer än ett enda hårstrå för att göra honom till fånge.

Men det kärleksband som binder den Älskade vid hans Brud är mycket starkt när han i henne ser

denna unika trohet, och om det var genom hennes kärleks hårstrå som han fångades av henne, så är

       det genom hennes tros blick som hans fångenskap förseglas med en så oupplöslig knut

           att han såras av kärlek på grund av den ömhet och kärlek han hyser för henne,

detta innebär att han leder henne ännu längre

in i sin kärlek.

6.  Denna liknelse med hårstrået och blicken har vi fått av Brudgummen i Höga visan, när han vänder sig till Bruden och säger:

"Du har sårat mitt hjärta, du min syster, du har sårat mitt hjärta med en enda blick, med ett hårstrå mot

     din hals"  ( Höga. V. 4:9 ).

Två  gånger säger han att hans hjärta har sårats,

först av en av hennes blickar, och därefter

av ett hårstrå.

Och det är därför som själen talar om båda dessa två i strofen, liksom för att tacka den Älskade

och lova honom för en så stor nåd.

Hon gör det också för att visa vilken jublande glädje som det ger henne att ha kunnat behaga sin Älskade.

Och det är därför som hon tillskriver honom all äran

i den följande strofen när hon säger:

 

   

 

  

TJUGOANDRA STROFEN.

AV BLOMMORNA OCH AV SMARAGDER

PLOCKADE I DE FRISKA MORGONSTUNDERNA,

SKALL VI GÖRA GIRLANDER

BLOMMANDE I DIN KÄRLEK

OCH BUNDNA MED BLOTT ETT AV MINA HÅR.

FÖRKLARING.

1. I denna strof vänder sig Bruden på nytt till Brudgummen för att tala ord av kärlek med honom  och tillsammans var lyckliga därvid.

Hon talar med honom om den glädje och lycka som hon och Guds Son erfar vid att gemensamt äga

den skatt av dygder och gåvor som tillhör dem.

Hon talar också med honom om hur de gemensamt begagnar denna skatt och delar med sig därav åt varandra i sin kärleksförening.

Det är innebörden i denna vers:

       Vi skall göra girlander, rika av gåvor och dygder som  har förvärvats under ett gynnsamt och lämpligt tidsskede.

Dessa girlander kommer att ha den skönhet och det behag som den Älskade ger dem alltefter den kärlek han känner för sin Brud, och hon kommer

       att ge dem fasthet och hållbarhet alltefter den kärlek hon hyser för den Älskade.

Och det är därför som detta att känna glädje

och lycka av att äga dessa dygder på hennes språk blir att binda girlander av dem, därför att de alla

tillsammans blir liksom många blommor i girlander 

        som Brudgummen och Bruden njuter av och glädes åt sin ömsesidiga kärlek.

   AV BLOMMOR OCH AV SMARAGDER.

2.   Blommorna är själens dygder och goda egenskaper, och smaragderna, de har blivit

      PLOCKADE I DE FRISKA MORGONSTUNDERNA.

3.   Detta vill säga: de är vunna och förvärvade under ungdomstiden, här skildrad som de friska morgonstunderna i livet.

Själen säger att hon har plockat dem, samlat ihop dem, ty de dygder som förvärvas under ungdomstiden är dyrbara och ljuvliga för Gud.

Ty det är just i ungdomen som de onda böjelserna uppsätter större hinder mot förvärvandet av dygder, och som människonaturen upplever starkare böjelse och lätthet att förlora dem.

Om dygderna kan utövas då, så blir de mycket mera fullkomliga och dyrbara.

Ungdomsåren kallas DE FRISKA MORGONSTUNDERNA; ty liksom morgonens friskhet på våren är ljuvligare än alla de andra stunderna av dagen, så är ungdomens dygder och goda egenskaper vackrare i Guds ögon än dem som

       förvärvas under andra skeden i livet.

Med dessa ord kan man vidare förstå de yttringar

av kärlek som hjälper själen att vinna dygder,

och som finner mera behag inför Gud än vad någonsin de friska morgonstunderna kan göra

inför människors barn.

4.   Dessutom menar man med de friska morgonstunderna de verk som utföres under tider av andlig torka och svårigheter, dessa verk kännetecknas ju av vinter morgnarnas friskhet,

         när de utföres för Gud i andlig torka och med svårighet är de mycket förtjänstfulla i hans ögon.

Det är i hög grad då som man förvärvar goda egenskaper och gåvor.

De goda egenskaper och gåvor som förväntas mitt uppe i svårigheter och prövningar är för det mesta värdefullare, mera fulländade och solida än de dygder som förvärvas blott under tider av andlig njutning och tillfredsställelse; ty dygden slår rot i själen just i tider av andlig torka, svårigheter, prövningar och frestelser.

Gud bekräftar detta i sina ord till den helige Paulus:

"Kraften fullkomnas i svaghet"  ( 2 Kor. 12:9 ).

Och för att så förhöja värdet av de dygder och goda egenskaper som skall bindas till girlander åt den Älskade, är det just lämpligt att de har blivit

PLOCKADE I DE FRISKA MORGONSTUNDERNA.

Ty vad den älskade tycker särskilt mycket om,

det är inte de ofullkomliga dygderna, liksom också för ut sökta och fullkomliga gåvor.

Det är därför som själen, Guds Sons Brud, säger

till honom:

  VI SKALL GÖRA GIRLANDER.

5.  För att förstå denna vers, måste man veta att alla de dygder och alla de gåvor som själen äger inom sig i förening med Gud, de är inom henne som en girland av olika blommer som ger henne en underbar skönhet, så som en praktfull mönstrad

klädnad skulle göra.

Versen kan ännu bättre förklaras med en liknelse:

Se på blommorna i naturen, man plockar dem

en efter en, och efterhand binder man av dem

en girland.

Så är det också med de andliga blommorna, med dygder, goda egenskaper och gåvor; de förvärvas

så småningom; men efterhand sätter de sig fast

      i själen.

När man väl har förvärvat dem alla, då är fullkomlighetens girland fullbordad i själen.

Själen och Brudgummen gläder sig åt den skönhet

och glans den ger dem; det är som om fullkomlighetens tillstånd redan vore inne.

Så ser de ut, säger själen, de girlander som hon skall binda tillsammans med Brudgummen.

Hon skall insvepa sig och omgjorda sig med denna mångfald av blommor och smaragder, det vill säga

med de goda egenskaper och fullkomliga gåvor,

       så att hon, klädd i dessa vackra och dyrbara prydnader, skall vara värdig att få framträda inför

          Konungens ansikte, skall förtjäna att han behandlar henne som sin jämlike och placerar

henne på sin högra sida som en drottning.

Vad som har gjort henne förtjänt av denna ära, det är den ojämförliga glansen av hennes utsmyckning.

Därför säger också David, i det han vänder sig till Kristus i ett liknande fall:

"Drottningen sitter vid din högra sida, klädd i gud och omgjordad med skönhet"  ( Ps. 45:10 ).

Med andra ord:

Hon har satt sig på din högra sida iklädd en fullkomlig kärlek och omgjordad med gåvor och fullkomliga dygder.

Hon säger inte: Jag skall ensam göra girlanderna, och inte heller säger hon Min Brudgum ensam

skall binda dem; utan:

Vi skall binda dem båda två tillsammans.

Ty själen kan ju inte ensam och utan Guds hjälp

utöva och förvärva dygder; och lika litet skapar

Gud dem ensan inom henne utan hennes medverkan.

Den helige Jakob har visserligen sagt, att

"idel goda gåvor och idel fullkomliga gåvor kommer ned ovanifrån, från himlaljusens Fader" ( Jak. 1:17 );

men icke desto mindre  måste själen för att kunna ta emot dessa nådegåvor  förbereder sig för dem och tillföra sin egen samverkan.

Och därför säger Bruden till Brudgummen i Höga Visan:

"Drag mig med dig och vi skall löpa efter dig"

( Höga V. 1:4 ).

Detta betyder att rörelsen mot det goda måste komma från Gud själv, så som man här låter förstå;

men, säger Bruden, handlingen att löpa kommer varken från honom ensam eller från henne ensam;

      den är gemensam för dem båda; den är Guds verk och själens verk på samma gång.

6.   Denna lilla versrad kanmycket väl också tillämpas på Kyrkan och Kristus.

Kyrkan, som är Kristi brud, vänder sig till honom och säger:  VI SKALL GÖRA GIRLANDER.

Därmed menar hon alla de heliga själar som i Kristus har frambringat i Kyrkan; ty varje själ

är som en girland helt prydd med blommor,

d.v.s med dygder, goda egenskaper och gåvor;

än mer, alla dessa själar tillsammans utgör i sin  tur en girland som smyckar Kristi,

       hennes Brudgums, huvud.

Dessa sköna girlader jan vidare beteckna det som kalla sför glorior och som har skapats av Kristus

och hans Kyrka.

De är av tre slag.

De första är sammansatt av alla heliga jungfrurs

vackra och vita blommor, alla bär de sin jungfrulighets gloria; alla tillsamans utgör de bara en nenda gloria som skall smycka Kristi,

deras Brudgums, huvud.

Den andra är de heliga kyrkofädernas gloria av strålande blommor; var och en av dem bär sin

egen gloria, och tillsammnas bildar de en enda gloria som skall smycka Kristi panna, ovanför jungfrurnas gloria.

Den tredje slutligen är matyriernas gloria av purpurfärgade nejlikor; var och en dem bär sin egen gloria, och tillsammans skall de ge den sista fullkomningen åt Kristi, deras Brudgums, gloria. 

Smyckad med dessa tre glorior skall Kristus-Brudgummen framträda så strålande av skönhet och behag, att alla himmelens invånare utropar,

       liksom Bruden Höga Visan:

"I Sions döttrar, gå ut och skåda konung Salomo med lust, skåda kransen som hans moder har krönt honomm ed på hans trolovnngsdag, på hans hjärtefröjds dag"  ( Höga V. 3:11 ).

Det är just detta som själen säger i versen.

    VI SKALL GÖRA GIRLANDER.

       BLOMMANDE I DIN KÄRLEK.

7.  Blomman av goda verk och dygder, det är den nåd och den kraft som de får av Guds kärlek.

Utan honom skulle de för det första inte ge några blommor alls; utan de skulle vara torra och värdelösa i Guds ögon, även om de skulle vara fullkomliga ur mänsklig synpunkt.

Men eftersom Gud meddelar sin nåd och sin kärlek,

blommar de goda verken i hans kärlek.

        OCH BUNDNA MED BLOTT ETT AV MINA HÅR.

8.   Dtta hårstrå betecknar själens vilja och den kärlek hon hyser för den Älskade; denna kärlek fyller i den övernaturliga ordningen samma uppgift som tråden i en girland; på samma sätt som tråden

       sammanbinder och håller fast blommorna i en girland, så sammanbinder själens kärlek dygderna,

          fäster dem i henne och vidmakthåller dem.

Ty som den helige Paulus säger:

"Kärleken är fullkomlighetens sammanhållande band"  ( Kol. 3:14 ).

Dygderna och de övernaturliga gåvorna står i ett så nödvändigt beroende till kärleken, att om denna

kärlek genom någon synd mot Gud skulle komma att svikta, så skulle alla dygderna genast skiljas

         bort från själen och försvinna, liksom girlandrens blommor skulle falla så snart som tråden som håller dem bruste sönder.

Det räcker alltså inte att Gud älskar oss för

att ge os dygder; vi måste å vår sida älska honom för att kunna ta emot och bevara dem.

Själen talar om ett enda hårstrå ochinte om flera.

Hon vill låta förstå att hennes vilja endast tillhör den Älskade och att hon är frigjord från alla de andra hårstråna, de vill säga från alla slags kärleksförbindningar som är främmande för Gud

        och står i motsats till honom.

Hon förhöjer på så sätt värdet och priset på dessa girlander av dygder som h on talar om; ty då kärleken riktas endast och helt till Gud, som hon här förklarar, då är dygderna endast och helt

till Gud, som hon här förklarar, 

           då är dygderna å sin sida fullkomliga och fulländade och står i full blom under inflytande av den gudomliga kärleken;

ty den kärlek som Gud då hyser för själen

oskattbar, så som hon förklarar i följande strof.