Alla inlägg under juni 2016

Av Jan-Owe Ahlstrand - 7 juni 2016 05:26

ÖVERMODET; 


Känslokall, ej medlidsam, obarmhärtig;

känner ej någon medkänslan, medömkan, diskussionslysten, tänker på sig själv, självgod,

självbestämmande och självupptagen.


Stillheten och vilan; 


Uppmuntrar, ej skadar någon; villig att bjuda

in oroliga och förvirrade hjärtan och sinnen;;

i in sin gemenskap.


Människans fria val av sin tid;

         Offra sin tid för oron, rädslan och förvirringen;

eller ==== Stillheten och vilan.


Lärdomen och livserfarenheten;  säger oss

stillheten och vilan === ett bättre val.


Oron, rädslan och förvirringen odlar upp trötta

och slitna tankar.


Övermodet har sin närvaro i oron, rädslan

och förvirringen.


Ödmjukheten, stillheten och vilan; fri ifrån

oron, rädslan och förvirringen.


Politiskt och individuellt; Stillheten och ödmjukheten; blir en hjälpande faktor för att

lösa samhällets problem av övermodiga ordstrider

och osämja.

     I olika politiska och individuella föreningar. 


 




ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 5 juni 2016 03:45

ORD AV LJUS OCH KÄRLEK.  Del. 1.


------- Råd och andliga sentenser -----.


PROLOG.


     O Gud, du som är min glädje, det var av kärlek

till dig som min själ ville hänge sig åt dig också genom dessa ORD AV LJUS OCH KÄRLEK.


Även om jag kan uttala dem med tungan, så har

jag inte förmågan att utföra dem  i handling

och i kraft, vilket är det som behagar dig, min Gud,

mer än själva orden och deras visdom.


Men kanske andra människor blir inspirerade

av dessa ord och  gör framsteg i din tjänst samt

växer i kärlek till dig, där jag kommer till korta.


Då skall min själ finna tröst vid tanken på att hon varit anledningen till att du hos andra finner det

som hon själv saknar.

Herre, du älskar varsamheten, du älskar ljuset, du älskar kärleken mer än allt annat själen kan utföra.


Därför kommer dessa ORD att skänka varsamhet åt den själ, som är på väg, de kommer att vara till LJUS på vägen och ge henne KÄRLEK under vägens lopp.

I dem får i nte finnas något av världslig retorik eller mänsklig visdoms mångordighet och tomma

vältalighet.


Detta slags visdom är svag och spetsfundig och kan aldrig behaga dig.

I stället skall vi tala till hjärtat, ord som badar i ljuvlighet och kärek, vilka sannerligen är dig till behag.

Kanhända hjälper vi så många själar, som snubblar på vägen utan att veta om det och genom sin okunnighet går vilse, att undanröja hinder och stenar.


De tror nämligen, at de förmår efterfölja din allra ljuvaste Son, Vår Herre Jesus Kristus, och bli lika honom i liv, gärning och dygd och ikläda sig hans andes utblottelse och renhet.


Men allt detta måste du, bamhärtighetens Fader,

skänka dem, ty dig förutan, Herre, kan ingenting

komma till stånd.   


1.  Herren har alltid uppenbarat sin vishets

och andes skatter för dödliga varelser, men nu när

ondskan visar sitt ansikte allt mer, uppenbarar

han dem ännu mycket mer.


2.   O Herre, min Gud, finns det det väl någon, som söker dig med en enkel och ren kärlek och inte

      finner det helt efter sitt behag och sin vilja?

Du visar dig ju först och går ut för att att möta dem, som längtar efter dig.


3.  Även om vägen är jämn och ljuv för människor

av god vilja, så kommer den som är på väg inte 

     att nå långt och det endast med möda, om han

inte har bra fötter, mod och ett uthålligt sinnelag under denna sin vandring.


4.  Det är bättre att bära på en börda vid den starkes sida än att vara utan börda vid den svages sida.

När du bär på någon börda, är du vid Guds sida,

han som är din starkhet och som alltid är med de betryckta.

När du är utan börda, står du vid din egen sida och det är du själv som är din svaghet, ,men själens

dygd och styrka växer och blir stadfäst i de prövningar, som ditt tålamod utsätts för. 


5. Den som vill vara sig själv nog utan att ha stöd från någon ledare och vägvisare, kommer att bli som ett ensamt och herrelöst träd på fältet.


Hur mycket frukt det än bär, så kommer de som färdas där förbi att plocka den och därför kan den

frukten aldrig mogna.


6.  Det träd, som med omsorg vårdas och vaktas

av sin ägare, kommer att bära frukt vid den tid man väntar sig det.


7.  En själ, som är dygdig men ensam och utan ledare, liknar ett ensamt stycke kol som glöder;

det svalnar innan det blir genomglödgat. 


8.  Den som faller ensam får förbli liggande ensam; han har inte mycket aktning för sin själ, ty det var bara åt sig själv han anförtrodde den.


9.  Även om du nu inte fruktar att falla ensam,

hur kan du då inbilla dig att du ensam kan resa dig?

     Betänk att två tillsammans förmår mer än en, som är ensam.


10.    Den som faller under bördan kommer att ha svårt att resa sig med bördan.     


11.  Den som är blind och faller kommer i sin

blindhet inte attkunna resa sig på egen hand;

och om han än reser sig på egen hand, så kommer han att vandra dit han inte borde.


12.    Gud vill hellre ha den allra minsta lilla

samvetsrenhet av dig än alla de verk du kan uträtta.


13.  Gud vill hellre finn aden allra minsta lilla lydnad och underkastelse i dig än lla de tjänster du tänker utföra för honom.


14.    Gud sätter större värde på att du står ut med torka och lidande för hans kärleks skull än alla

vederkvickelser och andliga visioner och betraktelser du kan ha.


15.  Förneka dina önskningar så skall du finna vad

ditt hjärta önskar sig.

       Hur kan du veta om ditt begär är efter Guds vilja?


16.    O Guds kärlek, övermåttan ljuvlig men så föga känd!

Den som funnit dess ådror har funit ro.


17.  Det orsakar dig dubbel bitterhet att göra din egen vilja; önska därför inte att göra din vilja,

även om det skulle kännas bittert för dig.


18.   Själen bär sig mer opassande och orent åt, om hon på sin vandring till Gud bär med sig det minsta begär efter något av världens ting, än om hon

vore nertyngd av alla upptänkliga,

smutsiga och efterhängsna frestelser och mörker,

        förutsatt att hon med sitt förstånds viljekraft tar avstånd från dessa ting.


I så fall kan hon med tillförsikt närma sig Gud

för att göra Hans Majestäts vilja, han som säger:

"Kom till mig alla ni som är prövade och nertyngda,

så skall jag vederkvicka er"  ( Matt. 11:28 ).


19.   Gud finner mer behag i den själ, som i torka och med möda underkastar sig det som är förnuftigt, än i den som brister i detta men finner

tröst i allt vad den hon gör.


20.    Gud finner mer behag i en gärning, hur ringa den än må vara, om den utförs i det fördolda och utan avsikt att bli känd, än i tusen gärningar som utförts för attbli kända av människorna.


Den som i  renaste kärlek verkar för Gud är nämligen inte det minsta angelägen om att människorna skall få kännedom om detta, ja, han gör det inte ens för att Gud själv skall få veta

det, ty ven om denne aldrig fick veta det,

så skulle han ändå inte underlåta att göra honom

samma tjänster, och det med samma glädje

och rena kärlek.


21.    En ren gärning, utförd av Gud på ett helt och odelat sätt av ett rent hjärta, gör att detta

hjärtats Herre finner ett rike, som är helt

och odelat.


22.   Fågeln, som fastnat i limmet, har tvåfaldig möda: dels med att göra sig fri, dels med att göra sig ren.

Den som ger efter för sitt begär mödar sig på

tvåfaldigt sätt: först med att göra sig fri och när

han väl en gång blivit fri måste han rena sig

från det, som fastnat på honom.


23.   Den som inte låter sig dras med av sina begärskall i anden flyga lätt och ledigt som fågeln,

som inte förlorat någon av sina fjädrar.


24.   Flugan, som sätter sig på honungen, gör det

omöjligt för sig attflyga; och den själ, som vill

klamra sig fast vid andens ljuvlighet, gör det

omöjligt för sig att finna sin frihet och kontemplation.


25.    Kom inte de skapade varelserna nära, om du vill bevara Guds ansikte på ett klart och enkelt sätt i din själ, utan gör din ande tom på dem och helt

främmande för dem, så skall du vandra i gudomligt

ljus, ty Gud är inte lik dem.


26.  EN ÄLSKANDE SJÄLS BÖN:


    Herre Gud, min Älskade!

Om du fortfarande kommer ihåg mina synder

och därför inte gör det jag ständigt ber dig om,

så låt din vilja, min Gud, ske med dem, vilket är vad jag mest längtar efter.


Låt din godhet och barmhärtighet verka, så skall du bli känd genom dessa mina synder.

Om du väntar på mina gärningar, för att du för deras skull skall uppfylla min bön, så ge mig dem och utför dem åt mig och låt också de lidanden, som du vill sända mig, komma över mig.


Men om det inte är mina gärningar du väntar på,

vad är det då du väntar på, mildaste Herre?

      Varför dröjer du?

Om det i sista hand måste vara nåd och barmhärtighet, somjag ber dig om i din Son, så tag min lilla skärv, eftersom du vill ha den och ge mig detta goda i stället, det är ju det du också vill.


Vem skulle väl kunna befria sig från sitt eländiga beteende och sin eländiga begränsning, om inte du,

min Gud, höjde upp till dig i kärlekens renhet?  


Hur skall en människa, född och fostrad i elände, kunna höja sig upp till dig, Herre, om inte du höjer henne upp till dig med den hand, som du har skapat henne med?


Du, min Gud, komer inte att ta ifrån mig vad du en gång givit mig i din ende Son, Jesus Kristus; i honom har du givit mig allt vad jag vill ha.


Därör gläder jag mig över att du inte skall dröja,

omjag bara hoppas på dig.

Vad är det som hindrar din längtan, när du redan nu kan älsk aGud i ditt hjärta?


Mina är himlarna och min är jorden.

Mina är folken.

De rättfärdiga är mina och mina är syndarna.


Änglarna är mina och Guds Moder och alla skapade ting är mina.

Gud själv är min och tillhör mig, därför att Kristus

är min och tillhör mig helt ochhållet.


Vad ber du då om och sker efter, min själ?

Ditt är allt detta och allt tillhör dig.

Ägna dig inte åt det som är mindre än detta

och nöj dig inte med de smulor, som faller från din Faders bud.

Gå ut och gläd dig åt din härlighet.

             

  Dölj dig i den och jubla, så skall du uppnå det

som ditt hjärta ber om.


27.  En helt ren ande tar inte intryck av det yttre

och fäster sig inte vid mänskliga hänsynstaganden.


I stället står den ensam, fjärran från alla yttre former, och i sitt inre umgås den med Gud

och är uppfylld av härlig frid, ty det är i gudomlig tystnad som den får sin insikt.


28.   En förälskad själ är en bild, mild, ödmjuk

och tålmodig själ.


29.   En hård själ förhärdas i sin egenkärlek.


30.   Om du, o gode Jesus, i din kärlek inte gör själen mild, kommer hon alltid att framhärda i sin naturliga hårdhet.


31.   Den som inte griper tillfället liknar en som släpper en fågel ur sin hand, ty hann kommer

inte att få tillfälle att gripa det på nytt. 


32.   Jag kände dig inte, o min Herre, ty jag ville

ännu smaka och njuta tingen.


33.    Allting får gärna förändras, Herre Gud, bara vi får ta vår boning i dig.  


34.   En enda av människans tankar är mer värd än hela världen, därför är det bara Gd som är den värdig.


35.   För det icke sinnliga det du inte förnimmer

med sinnena, för det sinnliga sinnena och för

Guds ande tanken.


36.   Betänk att din skyddsängel inte alltid uppväcker ditt begär till handling, även om han alltid upplyser ditt förstånd.

      Vänta därför inte med dygdens handlingar,

tills du får lust till det, utan låt det räcka med ditt

förstånd och förnuft.


37.   När begäret är inriktat på något annat,

får ängeln ingen möjlighet att sätta det i rörelse.


38.   Min ande har blivit förtorkad, ty den glömde att söka sin föda i dig.


39.   Det som du strävar och längtar mest efter kommer du varken attfinna på din egen väg eller i den upphöjda kontemplationen, utan bara i hjärtats

djupa ödmjukhet och underkastelse.


40.   Trötta inte ut dig själv, ty du kommer ändå inte att uppnå andens ljuvlighet och mildhet, förrän du

hänger dig åt försakelsen av allt det du vill ha.


41.   Betänk att det är den sprödaste blomman

som fortast vissnar och förlorar sin väldoft.

       Därför skall du inte önska att vandra  framåt ledd av ljuvlighetens ande, ty i så fall kan du inte

förbli ståndaktig.


Utan utvälj åt dig en kratfull ande, som inte är bunden vid någonting, så kommer du att finna sällhet och frid i överflöd, ty den välsmakande

och hållbara frukten plocar man där jorden är kall och torr.


42.   Begrunda att ditt kött är svagt och att  ingenting i världen förmår ge din nde styrka eller tröst, ty det som föds av världen är värld och det som föds av köttet är kött, men den goda anden

föds endast av Guds ande, som varken meddelar

sig genom världen eller genom köttet.


43.   Lyssna till ditt förstånd, så att du kan  göra vad det säger till dig på din väg till Gud.

Detta kommer att vara dig till mer hjälp för att nå

fram till din Gud än alla de gärningar, som du utför utann denna uppmärksamhet, och all andlig

ljuvlighet du strävar efter.


44.   Salig den som isidosätter sin egen lust

och böjelse och ser på sker och ting som rätt och billigt är, innan han sätter dem i  verket.


45.   Den som handlar efter sitt förstånd liknar

enn som äter något substantiellt, men den som följer sin viljas lust liknar en som äter vattnig frukt.


46.   Med glädje och kärlek återupprättar du, Herre, den som förolämpar dig, men jag återupprättar

och hedrar inte den som gjort mig förargad.


47.   O mäktige Herre, om en gnista av din rättvisas makt förmår så mycket hos den dödlige fursten, som styr och leder folken, vad skall då inte din allsmäktiga rättvisa göra med den rättfärdige

och syndaren?


48.   Om du renar dinn själ från att äga och begära

främmande ting, så kommer du att förstå dem i

anden.

Om du avstår från att begära dem, kommer du attfå njuta av vad de i sannng är, eftersom du förstår

det oförvanskade i dem.


49.   Herre, min Gud, du är ingen främling för den,

som inte gör sig främmande för dig.

Hur kan man då påstå, att det är du som gör dig frånvarande?     

   

50.   Den har verkligen övervunnit alla ting som

varken låter dem orsaka honom glädje, när de behagar honom eller sorg, när de inte faller

honom i smaken.


51.  Om du vill nå fram till den heliga inre samlingen, skall du inte gå eftergiftens utan

försakelsens väg.


52.  Vart jag går med dig, min Herre, skall det överallt gå mig så som jag önskar det för din skull.


53.   Det är omöjligt att nå fram till fullkomligheten

för den, som inte strävar efter att vara nöjd med ingenting och som inte låter sin naturliga och andliga åstundan vara tilfreds i tomheten.


För att uppnå högsta ro och frid i anden är det ju

detta som erfordras.

Det är på detta sätt som Guds kärlek förblir nästan ständigt verksam i den rena och enkla själen.


54.   Eftersom Gud är ouppnåelig, skall du inte

tänka på allt det som dina själsförmögenheter

kan förstå och dina sinnen kan förnimma.


Du får därför inte hålla tillgodo med det som är mindre, så att din själ förlorar den snabbhet som

krävs för att komma till honom.


55.   Den själ, som är på väg till Gud men inte skakar av sig sina bekymmer och utsläcker sitt

begär, liknar en som släpar en kärra uppför backen.


56.   Det är inte Guds vilja, att själen skall känna

oro över någonting eller lida vedermöda.

      Om själen ändå lider av de motgångar världen

orsakar, så beror det på att hennes dygd är svag,

men den fullkomliges själ har sin glädje i det som

plågar den ofullkomlige.


57.   Livets väg består till mycket liten del i oväsen och beskäftighet och den kräver snarare viljans

försakelse än mycket vetande.

    Den som minst befattar sig med tingen och njutningarna kommer att gå framåt på den vägen.


58.   Du skall inte tro, att det behagar Gud lika mycket att man handlar mycket som att man handlar med god vilja utan att bry sig om sig själv

eller ta mänskliga hänsyn.  


59.   Vid livets afton ärdet ditt sätt att älska som

skall prövas.

Lär dig att älska så som Gud vill bli älskad

och överge ditt eget förhållningssätt.


60.   Se till att du inte lägger dig i andras göranden och låtanden, ja, att du inte ens låter dessa ting

nudda vid ditt minne, ty då kanske du inte kan

fullgöra din egen uppgift.


61.  Tro inte, att en som inte lyser av de dygder, som du förväntar dig, för den skull inte kan vara dybar i Guds ögon på grund av det som du inte alls

förväntar dig.


62.   Människan förmår varkennjuta eller lida på ettbra sätt, eftersom honn inte känner avståndet mellan det goda och det onda.


63.   Se till att du inte genast blir bedrövad över

de motgångar du möter i världen, ty du känner

ju inte till et goda de för med sig och som Gud

genom sina domslut förordnat  för de utvaldas eviga lycka.


64.   Gläd dig inte över timlig välgång, ty du vet

inte med visshet om detta tillförsäkrar dig

det eviga livet.   


65.   När du befinner dig i trångmål, skynda då genast till Gud med tillförsikt, så skall du bli styrkt,

upplyst och undervisad.


66.   Skynda genast till Gud i fröjd och lycka,

gör det med fruktan och i sanning, så kommer

du varken at bli bedragen eller fångad i fåfänga.


67.   Tag Gud till brudgum och vän och var alltid

tillsammans med honom, så kommer du inte att synda.  

Då skall du lära dig att älska och allt vad du behöver skall tillfalla dig på bästa sätt.


68.  Du skall utan möda lägga folken under dig

och tingen skall tjäna dig, om du bara glömmer

dem och dig själv.


69.   Unna dig vila, kasta ifrån dig bekymren och bry dig inte det minsta om allt det som händer.


Då skall du tjäna Gud så som det behagar honom och finna glädje i honom.


70.    Betänk att Gud bara härskar i en fridfull

och osjälvisk själ.


71.   Även om du utför många verk, skall du inte växa i fullkomlighet, om du inte lär dig att underkuva din egen vilja, att underkasta dig

och att avstå från omsorgen om dig själv och dina angelägenheter.


72.  Vad tjänar det till att du ger din Gud en viss sak, om det är något annat han begär av dig?

       Begrunda vad det är som Gud vill och utför det,

ty på så sätt kommer ditt hjärta att få större tillfredsställelse än om du följer din egen böjelse.


73.   Hur vågar du vara så uppsluppen och inte

visa minsta fruktan, när du måste träda fram inför Gud och avlägga räkenskaper för minsta ord

och tanke?  


74.  Betänk att MÅNGA ÄR KALLADE MEN ATT FÅ ÄR UTVALDA  ( Matt 22:14 ).

Om du inte akta på dig själv, kan du vara mer viss om din förtappelse än om din räddning, särskilt då med tanke på att stigen som leder till det eviga

livet är så smal   ( Matt 7:14 ).


75.  Gläd dig inte i otid, ty du vet hur många synder du har begått, men inte hur Gud ser på dig.

       Hys därför en tillitsfull fruktan.


76.   När räkenskapens stund är  inne, kommer det att smärta dig att du inte använt din tid i Guds tjänst.

Varför tillvaratar du den då inte och använder den så, som du skulle ha gjort, om du nu vore döende?


77.    Om du vill att hängivenhet skall födas i din ande och kärlek till Gud ochbegär efter det gudomliga skall växa till, rena då din själ från varje begär, från allt som binder och från alla anspråk, så att det som ingenting är heller ingenting betyder för dig.

På sama sätt som den sjuke, när hann blivit av med den skadliga kroppsvätskan, genast erfar hälsans välsignelse och känner, hur hans aptit återvänder, så skall du också bli helad i Gud, om du använder dessa botemedel.


Men utan dem kommer du inte att göra framsteg, vad du än gör.


78.   Om du vill finna frid och tröst för din själ 

och i sanning tjäna Gud, skall du inte nöja dig

med vad du redan lämnat bakom dig, ty det är möjligt att du återigen fastnar i det du lämnat,

ja, i ännu högre grad än tidigare.


Överge därför allt det som du har kvar och begränsa dig till en enda sak, som för allt med sig, nämligen

den heliga ensamheten, som åtföljs av bön

och av helig, gudomlig läsning.


Förbli alltid där, i glömska av allting, ty om detta inte är något som påläggs dig av lydnaden, så

kommer du att behaga Gud mer genom att ta dig

i akt och fullkomna dig själv än genom att vinna alla

dessa ting tillsammans. 


TY VAD GAGNAR DET MÄNNISKAN ATT VINNA

HEL AVÄRLDEN, OM HON LÅTER SIN SJÄL

GÅ FÖRLORAD?   ( Matt 16:26 ).




      


  


 



     

  

ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 5 juni 2016 03:45

RIKTLINJE FÖR KÄRLEKEN.   DEL.  1.


79.   Tygla nogsamt tungan och tanken och tag till vana att vända er tillgivenhet mot Gud, så kommer

er ande att bli uppvärmd på gudomligt sätt.


80.   Mätta inte anden med något annat än Gud.

Dra er uppmärksamt bort från tingen, så skall ni få frid och inre samling i hjärtat.


81.   Bevara andens ro genom den kärleksfulla uppmärksamheten mot Gud; och när det är

nödvändigt att tala, gör det då med samma ro

och frid.


82.  Gör det till en vana att minnas det eviga livet och kom ihåg, att de som anser sig vara de eländigaste, fattigaste och ringaste kommer att

få njuta av den högsta makten och den

största härligheten hos Gud.


83.   Ha alltid er glädje i Gud, som är er frälsning

( Luk 1:47 ), och tänk på att det är gott att på något sätt få lida för honom som är god.


84.   Ni bör begrunda, hur nödvändigt det är för er att vara fiender til er själva och att vandra fram

mot fullkomligheten på den heliga stränghetens väg.

Ni måste också inse, att för varje ord ni talar som inte är påbjudet av lydnaden kommer ni att få

avlägga räkenskap inför Gud.


85.  Hys en innerlig önskan, att Gud skall skänka

er det som Hans Majestät vet ännu fattas er, för att ni skall kunna ära honom.


86.   När ni väl är korsfäst både till det inre

och yttre tillsammans med Kristus, kommer ni att leva i detta livet mättad och tillfreds till själen, eftersom ni får äga själen genom hennes tålamod.


87.   Hys kärleksfull uppmärksamhet mot Gud utan något begär efter att vilja känna eller förstå något

särskilt om honom.


88.   Ha alltid tillit till Gud och uppskatta det i er själv och i era medsystrar som Gud uppskattar mest, nämligen det andliga goda.


89.   Träd in i ert inre och arbeta i er Brudgums närvaro, han som alltid är närvarande

och älskar er högt.


90.   Tillåt inte att sådant, som saknar andlig substans, får insteg i er själ, annars kan detta

få er att förlora smaken för andakt och inre samling.


91.   Låt den korsfäste Kristus vara nog för er.

Lid och vila tillsammans med honom och förneka

så er själv både i inre och yttre avseende.


92.   Sträva alltid efter att tingen skall vara ett intet för er, och ni för dem.

Ja, glöm allt och bli kvar i er inre samling tillsammans med er Brudgum.


93.   Älska prövningarna högt och anse dem för ringa, så kommer ni att finna nåd inför Brudgummen, som kinte tvekade att dö för er.


94.   Förhärda ert hjärta gentemot alla de ting,

som kan leda er till det som inte är Gud,

och älska Kristi lidande.


95.   Var frigjord i ert inre från alla ting och finn

inte smak i något timligtså kommer er själ 

att finna allt det goda, som hon inte kan ana sig till.


96.   Den själ, som lever i kärlek, tröttar ingen

och blir aldrig trött själv. 


97.   Den fattiga människa, som är naken, kommer

att bli klädd,  och den själ, som gjort sig naken på sina begär och som inte syrs av det hon vill

och inte vill, kommer att bli klädd av Gud i hans renhet, behag och vilja.


98.   Det finns själar, som likt djuren vältrar sig

i dyn, och det finns andra själar, som flyger som

fåglarna, vilka renas och luttras i luften.


99.   Ett ord har Fadern talat och det var hans Son,

och det uttalar han alltjämt i evig tystnad och det

är i tystnad som det måste höras av själen. 


100.  Prövningarna måste mätas efter oss och inte vi efter prövningarna.


101.  Den som inte söker Kristi kors söker inte Kristi härlighet.


102.  När Gud blir förälskad i en själ, fäster han

inte blicken på hennes storhet utan på storheten

i hennes ödmjukhet.


103.  DEN SOM SKÄMS FÖR ATT BEKÄNNA MIG INFÖR MÄNNISKORNA, HONOM SKALL JAG OCKSÅ SKÄMMAS FÖR ATT BEKÄNNA INFÖR MIN FADER,

( Matt 10:33 ).


104.   Det hår som kammas ofta blir glänsande och det går lätt att kamma det, så ofta man vill.

     Den själ, om ofta undersöker sina tankar, ord och handlingar ------ vilket är detsamma som hennes hår ------ och som gör allt av kärlek till Gud,

kommer att få ett mycket glansigt hår.


Då måste Brudgummen betrakta hennes hals och blir därvid gripen och också sårad av hennes

ena öga ------ vilket är detsamma som det rena uppsåt, varmed hon alltid handlar.


Om man nu vill att håret skall bli glänsande,

börjar man kamma det uppifrån på huvudet och fortsätter neråt.

Alla våra handlingar måste få sin början uppifrån,

i den mest upphöjda kärlek till Gud, om vi vill att

de skall bli rena och glänsande.


105.   Himlen är fast och den är inte underkastad

något behov att bli frambragt.

        Själarna, som är av himmelsk natur, är också fasta och inte underkastade något behov att frambringa begär eller andra ting, och på sitt

sätt liknar de Gud, eftersom de aldrig sätts

i rörelse.


106.   Ät inte på de förbjudna betesmarker,

som är det nuvarande livets, ja, SALIGA ÄR DE

SOM HUNGRAR OCH TÖRSTAR EFTER RÄTTFÄRDIGHET, TY DE SKALL BLI MÄTTADE

( MATT. 5:6 ).


107.   All den godhet vi äger är lånad, och Gud betraktar den som sitt eget verk.

     Gud och hans verk är Gud.


108.   Visheten gör sitt inträde genom kärlek,

tystnad och försakelse.

   Det är stor visdom att kunna tiga utan att bry sig

om hur andra talar, handlar och lever.


109.   Allt för mig och ingeting för dig.


110.   Allt för dig och ingenting för mig.


111.   Låt dig undervisas, låt dig befallas, låt digunderkuvas och ringaktas, så skall du

bli fullkomlig.


112.   Varje begär orsakar fem skador i själen:

den första skadan är den oroar henne.

       den andra att den förvirrar henne.

den tredje att den smutsar ner henne.

       den fjärde att den försvagar henne.

den femte att den fördunklar henne.


113.    Fullkomligheten består inte i de dygder,

som själen vet att hon har, utan i de dygder,

som Vår Herre ser i själen.

        Hon är ju ett förseglat brev och har ingenting

att förhäva sig över, utan hon har bara att sänka sig ner i stoftet, när hon ser på sig själv.


114.  Kärleken består inte i upphöjda känslor utan  i att vara alldeles utblottad och lida för den Älskade.


115.   Inte ens hela världen är värdig en enda av människans tankar.

        Tanken tillkommer Gud allena, och därför

berövar vi honom varje tanke som inte ägnas honom.


116.   Själsförmögenheterna och sinnena får inte ägnas helt och hållet åt tingen, utanbara i den

mån det är ofrånkomligt.

Utöver detta skall de lämnas fria för Gud.


117.   Det som utrotar själens stora ofulkomligherter och får henne att bli ägarinna

till höga dygder är att hon inte ser till andras  

ofullkomligheter och bevarar tystnaden och lever

i ständigt umgänge med Gud.


118.   Det finns tre kännetecken på inre samling:

för det första att själen inte finner smak i förgängliga ting.


      för det andra att hon finner smak i ensamhet och tystnad samt att hon dras till allt det som

är mest fullkomligt.


      för det tredje att de betraktelser, meditationsövningar och akter, som brukade

vara henne till hjälp, nu bara hinrar henne.


Hennes enda stöd för bönen är nu tron, hoppet

och kärleken.


119. Om en själ har större tålamod i lidandet

och bättre kan fördra, att hon får sakna tillfredsställelser, är det ett tecken på att on gör större framsteg i dygden.


120.  Den ensamma fågeln har fen egenskaper:

för det första svingar den sig alltid högst upp.

         

       för det andra fördrar den inte något sällskap,

ja, inte ens någon annan fågel av samma art.


       för det tredje vänder den sin näbb mot vinden.


       för det fjärde har den  ingen bestämd färg.


       för det femte sjunger den stilla.


Det är dessa egenskaper, som den kontemplativa

själen måste ha.


Hon måste svinga sig upp över de förgängliga tingen och inte bry sig mer om dem än om de

inte fanns till. 

        Hon måste vara en så stor vänn av ensamhet

och tystnad, att hon inte fördrar någon annan skapad varelses sällskap.


Vidare skall hon vända sin näbb mot den Helige Andes vind och besvara hans ingivelser,

så att hon på detta sätt blir mer värdig hans sällskap.

Hon får inte ha någon bestämd färg, det vill säga det enda hon får bestämma sig för är att göra

Guds vilja.


Hon måste vidare sjunga stilla, när hon lever i

kontemplation av sin Brudgum och i kärlek

till honom.


121.   Fel som begås av fri vilja och som blivit

till vanor, vilka aldrig helt övervunnits, hindrar

inte bara den gudomliga föreningen utan utgör

också ett hinder för att nå fram till fullkomligheten.


Det kan vara vanan att tala mycket, en ännu

inte övervunnen bindning, om än aldrig så liten,

till en människa, ett klädesplagg, en klostercell,

en bok, en särskild maträtt, vissa samtalsämnen eller små förnöjelser, som man får när man vill smaka på tingen och vil veta eller höra någonting.


122.  Om du vill yvas och inte vill framstå som enfaldig och tokig, gör dig då fri från allt som inte

är ditt, så skall du få yvas över det som återstår.


Men gör du dig verkligen fri från allt som inte är

ditt, kommer du att bli till ett intet, ty det finns

intet som du får yvas över, om du inte vill

hemfalla åt fåfänga.


Men låt oss nu särskilt ägna oss åt de nådegåvor,

som gör människorna behagliga i Guds ögon.

        Det är ju uppenbart, att du inte får yvas över

dessa gåvor, ty du vet inte ens om du äger dem.


123.   Och hur ljuv kommer inte din närvaro att bli för mig, du som är det högsta Goda!


I tystnad skall jag närma mig dig och ta av mig om fötterna för din skull, för att du skall behaga förena mig med dig i förmälningen.


Ochjag skall inte jubla, förrän jag får njuta i dina armar  ( jfr Rut 3:4 ).

        Nu ber jag dig, Herre, att aldrig någonsin lämna mig ensam i min inre samling, ty själv kan jag

bara förspilla min själ.


124.   Om själen är obunden av det yttre, berövad det som hör det inre till samt frigjord från det

som har med Gud att göra, då kommer varken

framgången att uppehålla henne eller motgången

att hindra henne.




Av Jan-Owe Ahlstrand - 5 juni 2016 03:45

RIKTLINJER FÖR KÄRLEKEN.  DEL.  2.


125.   För en själ, som är förenad med Gud,

hyser djävulen fruktan som för Gud själv.


126.   Det renaste lidandet innbär och åstadkommer den renaste insikten.


127.   Den själ, som vill att Gud skall överlämna sig helt åt henne, måste helt överlämna sig åt honom

utan att behålla någonting för sig själv.


128.   Den själ, som befinner sig i kärleksföreningen,

känner inte ens en första lockelse till synd.


129.   Det vore underligt om gamla vänner till Gud

skulle svika honom, de står redan över allt det som kan bringa dem på fall.


130.   Min älskade, allt tungt och mödosamt önskar

jag mig själv och allt ljuvligt och härligt önskar

jag dig.


131.   Det mest nödvändiga för vårt framåtskridande

är att vi är tysta inför denne store Gud, med vårt begär och vår tunga, ty det språk som han hör

bäst är den tysta kärleken.


132.  Man nmåste släcka sitt ljus för att söka Gud.

I fråga om det yttre är ljuset till nytta, så att vi

inte faller, men när det gäller det som hör Gud

till är det tvärtom:

det är bättre att  ingenting se, ty då får själen mer

trygghet.


133.   Man vinner mer av Guds rikedomar på

en timme än man under ett helt liv kan vinna

av sina egna rikedomar. 


134.   Älska att vara okänd både för sig själv

och för andra.

Se aldrig till det goda elle rtill det onda hos andra.


135.   Vandra ensam med Gud, verka under t iden och dölj alla Guds välgärningar.


136.   Att själv förlora och låta alla andra få övertaget är utmärkande för ett moigt sinne,

en storsint ande och ett givmilt hjärta.


En sådan nmänniskas läggning är att hellre ge

än att ta emot, ja, det går ändå därhän, att

hon utger sig själv.

       Hon anser det nämligen vara en tung börda,

att hon besitter sig själv, och finner större

glädje i att vara ägd och befriad från sig själv,

ty vi tillhör mer det oändligt Goda än vi

tillhör oss själva.


137.   Det är stor skada att mer ha ögon för Guds

gåvor än för Gud själv i bön  och försakelse.


138.   Betrakta detta oändliga vetande och denna

fördolda hemlighet:  vilken frid, kärlek och tystnad

finns inte i detta Guds inre!


Hur upphöjd är inte den kunskap som Gud där meddelar!

Det är detta vi kallar anagogiska akter, vilka upptänder hjärtat så mycket.


139.   Samvetets hemlighet skadas och förringas

varje gång dess frukter visas fram för människorna,

ty i gengäld får det då motta den frukt, som förgängliga heder är.


140.   Tala föga och befatta er inte med sådant,

som ni inte är tillfogad om.


141.   Sträva alltid efter att ha Gud närvarande

och att bevara den renhet han lär er.


142.  Urskulda er inte och vägra inte ta emot tillrättavisningar avv alla och envar.

         Lyssna i stället med lugn uppsyn till varje

förebråelse; tänk att det är Gud som riktar

den till er. 


143.   Lev som om det bara fanns Gud och ni själv

i denna världen, så att ert hjärta intefäster sig vid

något mänskligt.


144.   Ni bör ta det som ett utslag av Guds barmhärtighet, när någon ibland säger ett vänligt ord till er, ty ni förtjänar inte ett enda sådant.


145.   Låt aldrig ert hjärta svalla över, även om det bara vore för den lilla stund det tar att be ett CREDO.


146.   Lyssna aldrig till tal om andras svagheter och om någon skulle beklaga sig för er över en annan,

kan ni i all ödmjukhet säga, att han inte skall fråga något, till er om den saken.


147.   Beklaga er inte över någon, ställ inga frågor.

Men om det är nödvändigt att fråga något,

gör det då med få ord.


148.   Vägra inte att utföra något arbete, även om det skulle förefalla er omöjligt att göra det.

          Visa er medlidsam mot alla.


149.   Säg inte emot. 

Uttala aldrig någonsin ord som inte är rena.


150.   Låt ert tal vara sådant, att ingen blir kränkt av det.

Låt det handla om sådant, som ni aldrig skulle ångra att alla andra kände till.


151.   Vägra inte att ge bort något ni har, även om

ni själv är i behov av det. 


152.   Förtig vad Gud har givit er och kom ihåg det som Bruden sade:

MIN HEMLIGHET ÄR MIN"  ( jfr Jes 24:16 ).


153.   Sträva efter att bevara ert hjärta i frid,

låt ingeting som händer i denna världen oroa er.

Betänk att allt får sitt slut.


154.   Bekymra er varken mycket eller litet om vem som är för eller mot er.

Sträva alltid efter att behaga Gud.


Bed honom att han låter sin vilja ske i er.

Älska honom högt, ty det är ni skyldiga honom. 


155.   Tolv ledstjärnor för att nå fram till den högsta fullkomligheten:

Kärlek till Gud.

Kärlek till nästan.  

Lydnad, kyskhet, fattigdom och kortjänst.

Botgöring, ödmjukhet, försakelse och bön.

Tystnad och frid.


156.   Tag aldrig en människa som förebild för hur

du skall handla, hur helig hon än må vara, ty djävulen kommer att visa dig hennes ofullkomligheter.

     Efterlikna i stället Kristus, ty han är helt

fullkomlig och helig, så kommer du aldrig

att fara vilse.


157.    Sök i läsningen och ni skall finna i meditationen.

Ropa i bönen och detskall öppnas för er i kontemplationen.


158.   NÄR MAN ENGÅNG FRÅGADE DEN

VÖRNADSVÄRDIGE FADER JOHANNES AV KORSET

HUR MAN KOM I HÄNRYCKNING,

SVARADE HAN:

genom att förneka sin vilja och göra Guds,

ty extas är ingenting annat än att själen går ut

ur sig själv och går upp i Gud.


Det är detta den gör som lyder, ty att lyda innebär

att gå ut ur sig själv och sin egen vilja,

och sedan man så befrias från sin börda kan

man drunkna i Gud. 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se